Hur man får personligt gagn av bibelns lagar och principer
”Vidare har din egen tjänare blivit varnad genom dem; i att hålla dem ligger stor belöning.” — Ps. 19:12, NW.
1. Under vilken lag lever de kristna i vår tid, och varför finns det många motsvarigheter i den lag Israel fick?
I VÅR tid lever Jesu Kristi efterföljare under den kristna tingens ordnings lag. Lagen handhas av Jesus Kristus, inte under Israels gamla lagförbund, utan under det nya förbundet, som fått gällande kraft genom Kristi utgjutna blod. I stadgarna under det mosaiska lagförbundet finns det många motsvarigheter till stadgarna i den kristna tingens ordning. Detta är att förvänta, eftersom lagen var ”helig” och budordet var ”heligt och rättfärdigt och gott”. Den var ”andlig”. (Rom. 7:12, 14) Och eftersom den mosaiska lagen innehåller en skugga av de goda ting som skall komma, visar den oss Guds tänkesätt och hans sätt att handla med sitt folk. — Hebr. 10:1.
2. Varför behövde judarna under lagförbundet hjälp, och vilken hjälp gav Jehova?
2 Men lagen fördömde Israels nation på grund av att de överträdde Guds förbund. De sades vara under en förbannelse genom den. (Gal. 3:10) Av just detta skäl dog Jesus Kristus på en tortyrpåle. Genom sin död kunde han återlösa judarna från den syndfullhet de ärvt av sin förfader Adam. Mer än så, genom att han dog på detta sätt kunde han undanröja den särskilda förbannelse som lagen hade medfört för judarna på grund av att de överträdde den. Aposteln Paulus, som själv var en jude, förklarar detta när han säger: ”Genom köp frigjorde Kristus oss från lagens förbannelse genom att bli en förbannelse i stället för oss, ty det är skrivet: ’Förbannad är var och en som blir upphängd på en påle.’” (Gal. 3:13, NW; 5 Mos. 21:23) Aposteln säger att de offer judarna frambar på försoningsdagen varje år helgade i vad det gällde köttets renhet men var ur stånd att ge dem samvetets renhet. — Hebr. 9:9, 13, 14.
Den kristna ordningens lag
3. Blir de kristna fördömda av den kristna ordningens lag, eller är det lättare att hålla den? Förklara.
3 Blir de kristna på liknande sätt fördömda av den kristna tingens ordnings lag? Eller är den kristna lagen lättare, så att de kan leva upp till den? Ingetdera! Den kristna tingens ordnings lag har en ännu högre måttstock, ty i Romarna 3:31 skriver aposteln Paulus angående den kristna tron och säger: ”Göra vi då vad lag är om intet genom tron? Bort det! Vi göra tvärtom lag gällande.” Genom Kristus Jesus återställer Jehova allting i enlighet med det uppsåt han hade i begynnelsen, då han förenade Adam och Eva i äktenskap. Under den judiska lagen tillämpades till exempel månggifte, och skilsmässa tilläts på andra grunder än äktenskapsbrott. Tiden hade ännu inte kommit då Gud skulle återställa äktenskapet till dess ursprungliga tillstånd. Jesus Kristus förklarade att lagen bara innehöll ett medgivande åt judarna på grund av deras hjärtans hårdhet. — Matt. 19:7, 8.
4. Vilket löfte avgav Jehova för länge sedan beträffande sina lagar?
4 Gud hade lovat att han med tiden skulle göra det möjligt för sitt folk att hålla hans lagar fullständigt: ”Jag skall giva eder ett nytt hjärta och låta en ny ande komma i edert bröst; jag skall taga bort stenhjärtat ur eder kropp och giva eder ett hjärta av kött. Jag skall låta min Ande komma i edert bröst och så göra, att I vandren efter mina stadgar och hållen mina rätter och gören efter dem.” — Hes. 36:26, 27; Hebr. 9:10.
Inte fördömelse, utan liv
5. Vad är skillnaden mellan de kristnas situation och det forntida Israels, vad det gäller Guds lag?
5 Vad är då skillnaden i de kristnas situation jämfört med israeliternas, som stod under den mosaiska lagen och var fördömda av den? Denna: vi skulle vara hopplöst ur stånd att hålla Kristi lag (som är Guds lag för de kristna), om det inte vore så att han har gett oss ett bättre offer än det som var förordnat under den mosaiska lagen. (Hebr. 9:23; 10:8—10) Under det att hela människosläktet fram till tiden för pingsten år 33 v.t. stod under det välde som utövades av ”konungarna” synd och död, är det nu Guds oförtjänta godhet som härskar som konung. (Rom. 5:14, 21) Kristi offer ger syndernas förlåtelse åt alla dem som sätter tro till honom, ty vi läser i 1 Johannes 2:2 (NW): ”Han är ett försoningsoffer för våra synder, men inte endast för våra, utan också för hela världens.”
6. Varför kunde ingen hålla lagen, men hur kan de kristna hålla Kristi lag?
6 Nu var det så att ingen ofullkomlig människa som stod under den fullkomliga lag som framlagts genom Mose kunde hålla den. Som exempel kan vi tänka oss att hon inte begick mord och äktenskapsbrott och att hon inte var en tjuv — men det tionde budet kunde förklara henne skyldig, eftersom det förbjöd orätt begärelse. Ingen kunde någonsin genom egna ansträngningar övervinna det syndfulla köttet. Under lagförbundet var Guds ande i verksamhet för att hjälpa trogna människor att behaga Gud och att utföra det verk han gett dem. Men under Kristi lag tillkommer Guds oförtjänta godhet genom Kristi offer. Genom Kristus kan den kristne verkligen lära känna Gud och komma honom nära. (1 Joh. 2:3, 4, 14; 4:8) Syndernas förlåtelse ger honom ett rent samvete. (Hebr. 9:14; 1 Petr. 3:21) Han är i själva verket på den väg som leder till liv. (Joh. 17:3; 2 Tim. 1:10) Guds ande verkar på så sätt att den hjälper honom att steg för steg ändra sin personlighet, så att den kommer närmare Guds avbild. — Ef. 4:22—24; Kol. 3:10.
7. Vilken hjälp ger Jehova i vår tid, så att vi kan hålla hans lagar?
7 Det finns visserligen ingen föreskrift för varje handling en kristen gör, men han har Guds lag skriven i sitt hjärta, och Guds ande bor i honom hela tiden och hjälper honom att urskilja den rätta kurs han bör följa. Den heliga anden sätter den enskilde i stånd att övervinna köttets begärelser. När han på grund av nedärvd syndfullhet överträder Guds lag, inträder den oförtjänta godheten och barmhärtigheten för att förlåta honom på grundval av Kristi offer. På detta sätt vidmakthåller han hela tiden en ren ställning inför Gud. En kristen skulle bli fördömd endast om han avsiktligt och upproriskt bröt mot Guds lag. (Rom. 8:1—4) Därför läser vi i Hebréerna 10:26—29 (NW): ”Om vi uppsåtligt bedriver synd, sedan vi erhållit den exakta kunskapen om sanningen, finns det inte längre kvar något offer för synder, utan det finns en viss förskräcklig förväntan på dom; och det finns en glödande nitälskan, som kommer att förtära dem som står emot. Var man som har ringaktat Mose lag dör utan att röna medlidande, efter vittnesmål av två eller tre. Hur mycket strängare straff tror ni inte då att den man kommer att räknas värd, som har trampat på Guds Son och som har aktat förbundets blod, varigenom han blivit helgad, såsom av alldagligt värde och som med förakt har kränkt den oförtjänta godhetens ande!”
Lagar och principer
8. Varför kan vi inte göra skillnad mellan ”princip” och ”lag”, när det gäller lydnad för Guds föreskrifter?
8 En princip definieras som en allmängiltig eller grundläggande sanning; en vittomfattande eller grundläggande lag, lära eller förutsättning, på vilken andra sådana baseras eller från vilken andra härleds; en styrande lag för uppförandet. När det gäller lydnad för föreskrifter från Gud, kan vi inte göra åtskillnad mellan principer och lagar. Varje Guds uttalande till ledning för hans folk och varje rättsligt beslut från Gud är lag för dem.
9. Hur kan de två största buden i lagen kallas ”lagar”, trots att inget mänskligt redskap kan genomdriva att de åtlyds?
9 Jesus sade att det största budet i den mosaiska lagen var att man skulle älska Gud av hela sitt hjärta, hela sin själ, hela sitt sinne och hela sin kraft, och det andra var att man skulle älska sin nästa såsom sig själv. (Mark. 12:29—33) Nu är det så att varken den lag som gavs åt Israel eller Kristi lag föreskriver någon särskild bestraffning som mänskliga redskap skulle verkställa på en israelit som underlät att visa kärlek, såvida inte denna underlåtenhet tog sig uttryck i någon uppenbart orätt handling, till exempel stöld eller mord. Men fastän inget straff var påbjudet för en människas underlåtenhet att älska Gud och nästan, kallar den kristne skribenten Jakob budet att man skall älska sin nästa en LAG, den ”konungsliga lagen”. — Jak. 2:8.
Olika myndigheter
10, 11. a) Nämn olika myndigheter som kan genomdriva åtlydnad för lagar, när det gäller de kristna, b) Är det möjligt att undvika följderna av att man bryter mot en Guds lag som mänskliga redskap inte kan genomdriva lydnad för?
10 När man dryftar detta ämne, är det nyttigt att tänka på att det finns olika grader av myndighet under Jehova Guds allenarådande myndighet. Om vi till exempel överträder den lag som styr företeelserna i naturen, finner vi att den genomdrivs helt enkelt förmedelst processer som Jehova har nedlagt i själva dessa ting och i det sätt på vilket de förhåller sig till varandra. Det finns också en lag som säger att mannen är kvinnans huvud, och den ger mannen en relativ myndighet, som har sina begränsande inskränkningar. (Ef. 5:22—24) Vi har lagen om de ”överordnade myndigheterna”, som Gud inte har gett myndighet åt, utan som han tillåter att utöva myndighet på regeringsplanet. Gud bjuder de kristna att lyda denna myndighet, men också den är en relativ myndighet, underordnad Guds myndighet. Följaktligen läser vi i Romarna 13:1—4 (NW): ”Må var själ vara underdånig de överordnade myndigheterna, ty det finns ingen myndighet annat än av Gud; de existerande myndigheterna är av Gud insatta i sina relativa ställningar. Den som motstår myndigheten har därför tagit ståndpunkt emot Guds anordning; de som har tagit ståndpunkt emot den skall få dom över sig. Ty de som härskar är föremål för fruktan, inte för den goda gärningen, utan för den onda. Vill du då slippa att hysa fruktan för myndigheten? Håll i med att göra vad gott är, och du skall bli prisad av den; ty den är för dig Guds tjänare till ditt bästa. Men om du gör det som är ont, hys då fruktan; ty det är inte utan ändamål som den bär svärdet; ty den är Guds tjänare, en hämnare till att ge uttryck åt vrede gentemot den som bedriver det som är ont.”
11 En annan myndighet som utövas är den som församlingen har över sina medlemmar. Denna myndighet är relativ på så sätt att församlingen är ansvarig inför Gud och Kristus. I den kristna anordningen finns det lagar som endast Gud kan genomdriva åtlydnad för, till exempel att man skall älska sina kristna bröder, hedra och respektera andra och deras rättigheter och undvika orätt begärelse och vinningslystnad. Och Gud kommer att genomdriva åtlydnad för dem. Vi kan inte undgå följderna av orätt handlande. Gud säger oss tydligt: ”Vad människan sår, det skall hon ock skörda.” — Gal. 6:7.
Upprätthålls genom änglar
12. Vilka kan genomdriva åtlydnad för Guds lag i angelägenheter där församlingen inte har makt att göra det?
12 Det är nyttigt att tänka på att änglarna är verksamma med att ”samla tillhopa och föra bort ur ... [Guds] rike alla ... dem som göra, vad orätt är”. (Matt. 13:41) Sådana personer kanske inte begår något orätt som gör att församlingen kan ingripa för att utstöta dem. Dock är det så att de inte lyder Guds lag genom Kristus, och av denna orsak genomdriver änglarna åtlydnad för lagen genom att driva ut dem.
13. a) Hur blir den kristne genom överlämnandet förpliktad att lyda varje ord från Jehova? b) Vilken skillnad är det i detta avseende mellan världens ande och den kristnes inställning?
13 De kristna måste inse dessa fakta. De har inte överlämnat sig åt en organisation eller åt ett verk. Inte heller har de överlämnat sig åt en människa eller en stat, en regering; nej, det är åt ingen annan än Skaparen själv de har överlämnat sig, åt Jehova Gud genom Jesus Kristus. Det betyder att varje bud från hans mun är lag för dem, och de vet att de måste leva enligt denna norm, alldeles som Jesus sade till djävulen: ”Människan skall leva inte endast av bröd, utan av varje uttalande som går ut genom Jehovas mun.” (Matt. 4:4, NW) Om de inte lever enligt detta, kommer lagen att verkställas mot dem. Guds ande ger dem motiv att älska honom, inte att tänka att de kan välja vilka av hans lagar de skall lyda och vilka de skall bryta mot eller ignorera. Världens ande går ut på att försöka ”komma undan” följderna av ett orätt handlingssätt. Världens ande gör gällande att om en person inte blir fast har han i själva verket undgått lagens straff. Det är alldeles som en kommentator uttryckte det att många människor lever enligt ett elfte bud: ”Du får inte bli fast.”
Alla Guds lagar genomdrivs
14. a) Kan de som syndar och undgår upptäckt förbli ostraffade? b) Vilken norm uttalade aposteln Paulus beträffande detta?
14 Det är sant att det ofta händer att en person bryter mot någon av landets lagar och att brottet aldrig blir upptäckt. Därför får denne person inte lida det straff landets lag föreskriver. Somliga kan begå äktenskapsbrott och blir kanske aldrig avslöjade. Följaktligen tror de att de har undgått det straff som familjens och landets lag stadgar. I somliga fall undgår de kanske till och med upptäckt i den kristna församlingen, åtminstone till en tid. Som en följd av detta tror de att de ostraffat kan fortsätta att synda. Det är som vi läser i Predikaren 8:11 (NW): ”Eftersom domen över en ond gärning inte med hast har verkställts, därför har människornas söners hjärta blivit helt inriktat i dem på att göra vad ont är.” Men undgår dessa människor verkligen följderna av sina handlingar? Nej! Alla Guds lagar och principer kommer nämligen med säkerhet att genomdrivas, antingen genom naturliga processer eller genom ett Guds redskap eller av Gud själv. Aposteln Paulus fastställer den vägledande normen i dessa angelägenheter: ”Somliga människors synder ligga i öppen dag och komma i förväg fram till dom; andras åter komma först efteråt fram.” — 1 Tim. 5:24.
Syftet med församlingens ingripande
15 a) Vad är det främsta syftet med församlingens ingripande mot en som överträder Guds lag? b) När och gentemot vilka blir det fråga om disciplinära ingripanden?
15 I den kristna församlingen finns det klart fastställda lagar mot äktenskapsbrott, incest, homosexualitet, tidelag, mord, stöld och annat, och om en kristen gjorde sig skyldig till något av detta skulle det vara orsak till att klander riktades mot församlingen från världens sida. Bibeln har lagt dessa ting under församlingens myndighet, dvs. det krävs att den skall ingripa på något sätt. (1 Kor. 5:1—5, 13) Detta ingripande är inte det straff lagen kräver och i varje fall inte på något vis hela straffet för gärningen. Församlingen ingriper inte först och främst för att straffa personen utan för att göra sig själv fri från klander, orenhet och besmittelse genom att avskära (utstöta) en sådan från medlemskap i församlingen. Om han är ångerfull, kan den vidta disciplinära åtgärder och ålägga honom vissa restriktioner. Om han blir utesluten (utstött), sker detta inte för att han skall bli tuktad, utan för att man skall få ut honom ur Guds rena organisation. Ingripandet tjänar också som ett exempel, församlingen blir tuktad genom det. Det är på detta sätt vi skall förstå 1 Timoteus 1:20 och 5:20 (NW), där vi läser: ”Hymeneus och Alexander hör till dessa, och jag har överlämnat dem åt Satan, för att de genom aga må läras att inte häda.” ”Tillrättavisa inför alla åskådare de personer som bedriver synd, på det att de övriga också må hysa fruktan.”
16. Varför kan vi säga att ett tillbörligt ingripande från församlingen mot en som handlar orätt är ett uttryck för Guds vilja?
16 Församlingen handlar i enlighet med den myndighet den har fått av Gud för att vidmakthålla sin goda ställning inför Gud och för att hävda Guds rättfärdighet inför världen. Gud själv har i 1 Korintierna 6:9, 10 förklarat att utövandet av sådant som har omnämnts här kommer att hålla en utanför Riket. I detta fall är Jesu ord tillämpliga: ”Allting som ni [Guds jordiska representanter] kommer att binda på jorden skall vara sådant som blivit bundet i himmelen.” (Matt. 18:18, NW) Gud har redan gjort sin vilja uppenbar i fråga om detta. Den kristna församlingen utför Guds vilja genom att utstöta överträdaren.
Kärlek till nästan
17. På vilket sätt är lagen att man skall älska sin nästa mer omfattande än detta lagbud var i den lag som gavs åt Israel?
17 I den kristna tingens ordning finns det å andra sidan också sådana lagar som föreskriver att man skall älska Gud och sin medmänniska; i själva verket är den kristna lagen i detta avseende mer omfattande än Mose lag. Hur så? Den senare lagen sade: ”Du skall älska din nästa såsom dig själv.” (3 Mos. 19:18) Men Jesus sade till sina apostlar: ”Detta är mitt bud, att ni skall älska varandra, alldeles som jag har älskat er.” Han förklarade sedan denna kärlek genom att säga: ”Ingen har större kärlek än denna: att någon skulle utge sin själ för sina vänner.” (Joh. 15:12, 13, NW) Detta är en LAG. I sådana länder som Ryssland gör Jehovas vittnen just detta. De älskar dem som älskar Gud och hans lag, och med stor fara för sin frihet och till och med för sitt liv går de för att föra ut de goda nyheterna om Riket till dessa människor. En lag som naturligt följer av denna är att vi inte skall älska världen eller vara dess vänner. I 1 Johannes 2:15 (NW) är det skrivet: ”Älska varken världen eller tingen i världen. Om någon älskar världen, så är Faderns kärlek inte i honom.” Och i Jakob 4:4 (NW) heter det: ”Äktenskapsbryterskor, vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap med Gud? Var och en som vill vara världens vän, han gör sig därför till Guds fiende.”
Närvaro vid möten
18, 19. Hur kommer det sig att lagen om att man skall vara med vid kristna möten är en lag som de kristna bör ta lika allvarligt som andra lagar under den kristna anordningen?
18 Vidare finns det en lag som säger att vi skall vara närvarande vid Guds folks bibelstudiemöten. Den finns uttryckt i Hebréerna 10:24, 25, som lyder (NW): ”Låt oss tänka på varandra för att uppegga till kärlek och förträffliga gärningar, i det att vi inte försummar att församlas, såsom några har för sed, utan uppmuntrar varandra, och detta så mycket mer som ni ser dagen närma sig.” Vi blir befallda att inte alls hysa denna världens begärelser och åtrå efter materiella ting och inte heller dess längtan efter köttets tillfredsställelse. (1 Joh. 2:15, 16) När det gäller sådant blir det otvivelaktigt en straffpåföljd eller ett utmätande av straff, även om verkställandet av straffpåföljden inte ligger inom församlingens myndighet; den måste tillämpas av Gud själv. Den som lyder eller underlåter att lyda någon av dessa lagar kan därför vara säker på att få röna den motsvarande vedergällningen. Och är det för övrigt så att den person som överträder lagen beträffande äktenskapsbrott och som blir utesluten får hela straffet verkställt genom församlingen? Nej, ty om han inte ångrar sig kommer han till sist att uppbära den fulla bestraffningen, döden, inte genom församlingen, utan från Gud. — Hebr. 10:26—31.
19 Låt oss som illustration säga att en person envist uraktlåter att gå på mötena. Han kommer till den punkt då han är fullständigt avskild från församlingen, i det han inte har något som helst intresse för Jehovas anordningar för att hans folk skall komma tillsammans. Församlingen ingriper inte mot honom; man har lagt märke till hans orätta kurs och har försökt hjälpa honom, men han har av egen vilja drivit bort och avskilt sig. Om han nu förblir i detta tillstånd, är han då inte i stor fara? Han är i stor fara, ty i den kommande ”stora vedermödan” kommer han att bli tillintetgjord lika säkert som den som har följt en uppenbart orätt kurs. — Matt. 24:21, 22.
Umgänge
20. Hur kommer lagen beträffande dåligt umgänge att verkställas på överträdaren?
20 Ett annat exempel är lagens förbud mot dåligt umgänge. Jehova gav israeliterna befallningen att de inte skulle idka samgående mellan trosriktningar och inte ingå äktenskapsförbund med människor ur hedniska nationer, eftersom det skulle resultera i att deras barn vändes bort från att följa sin Gud. (5 Mos. 7:2—4) Han uppmanar sitt folk i vår tid att inte vara någon del av världen, ja, att inte ens ha något nära umgänge med människor i världen. Aposteln Paulus framhåller skälet till detta: ”Dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor.” (1 Kor. 15:33, NW) Församlingen kommer inte att vidta någon straffåtgärd mot en person enbart på grund av att han ignorerar denna lag. Men han befinner sig i en ogynnsam ställning inför Gud. Dessutom kommer dåligt umgänge helt säkert med tiden att föra honom in i uppenbara gärningar, till exempel dryckenskap, stöld eller kanske något ännu värre, något slags blodskuld genom vårdslös körning, kanske oavsiktligt eller avsiktligt dråp.
Tillbörliga levnadsvanor
21. Hur bör vi betrakta råd beträffande egenskaper, uppträdande och annat sådant, och vad kan vi vinna eller förlora genom att följa eller förkasta dem?
21 Vidare blir vi ibland förmanade eller varnade, kanske genom bibeln, genom Vakttornet eller genom någon ansvarig person i församlingen, beträffande vissa dåliga egenskaper eller otillbörlig klädsel; eller också kan det vara så att vi följer sedvänjor som inte stämmer överens med ett kristet uppförande. Våra handlingar orsakar kanske att andra tar anstöt eller kommer på fall. De kan ge utomstående en felaktig uppfattning om vår tjänst. Vi bör inte ignorera sådana varningar därför att det inte finns något straff församlingen kan utmäta. I stället bör vi ta oss i akt och göra om våra personligheter, inte låta oss vägledas av den gamla personlighetens bedrägliga begärelser, utan förnyas i den kraft som påverkar vårt sinne. (Ef. 4:22—24) Vi bör inte göra motstånd med den inställningen att vi inte tänker låta någon annan tala om för oss vad som är bäst för oss. Det är i verkligheten Jehova som talar om det för oss så att vi kan vinna liv. I Guds nya ordning måste vi först göra andliga framsteg för att uppnå fysisk läkedom och fullkomligt liv. Om vi inte gör denna ansträngning nu, kommer vi då att vara det slags människor som Jehova kommer att önska ha på sin nya jord?
Predika och undervisa
22. På vilket sätt är lydnad för lagen om att man skall predika en fråga om liv eller död för oss?
22 Vidare har vi den lag som uttalades av Jesus: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall slutet komma.” (Matt. 24:14, NW; 2 Tim. 4:2) Eftersom vi är överlämnade åt Jehova Gud och eftersom Kristus Jesus är Guds förnämsta redskap, genom vars blod Gud har köpt oss, är hans ord en befallning, en lag för oss. (Apg. 3:23; 20:28; 1 Kor. 6:20) Och i Matteus 28:19, 20 (NW) säger Jesus på nytt: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationer, döpande dem i Faderns och i Sonens och i den heliga andens namn, lärande dem att hålla allt som jag har befallt er.” Blir följden omedelbart ett straff, om man inte predikar? Nej. Men en vägran att predika de goda nyheterna om Riket kan hålla en utanför Guds rike, alldeles som äktenskapsbrott, homosexualitet och mord kan göra det. I Romarna 10:10 (NW) läser vi: ”Med hjärtat utövar man tro till rättfärdighet, men med munnen förkunnar man offentligen till frälsning.” Jesus gav uttryck åt Guds uppfattning om detta, när han på tal om den mosaiska lagen sade: ”Därför, vemhelst som bryter mot ett av dessa minsta bud och lär människorna på det sättet, han skall kallas ’minst’ i förhållande till himmelriket”, vilket betyder att han inte kommer att finnas där alls. — Matt. 5:19, NW.
Skydda ditt hjärta
23. Vad är det för fel med den person som är noga med att lyda enbart de lagar som han vet att människor är i stånd att genomdriva åtlydnad för?
23 Följaktligen kan en person lyda en del av Guds lagar, därför att de gäller angelägenheter där församlingen kan vidta disciplinära åtgärder eller företa uteslutning. Men han kan ignorera andra av Guds lagar, som mänsklig myndighet inte genomdriver åtlydnad för. En sådan person har inte den rätta sinnesinställningen. Han tänker likt den onda människa som säger: ”Jah ser inte.” (Ps. 94:7, NW) Hans ande är fördärvad, och hans inställning är köttslig, inte andlig. Han behöver göra om sitt sinne och få ”Kristi sinne”. (1 Kor. 2:14—16) En sådan person har inte i sitt hjärta någon kärlek till Gud eller till sin nästa. Han tänker bara på sig själv, och han inser inte att Jehova Gud kräver trohet i det allra minsta och att han av sina tjänare kräver redovisning för allting. — Luk. 16:10; Rom. 14:12; Hebr. 4:13.
24. Vilket exempel har vi som visar vikten av att skydda hjärtat?
24 En kristen måste vara säker på att hans hjärta har den rätta inställningen, att det driver honom i rätt riktning. Om det inte är så, bör han ägna uppmärksamhet åt sitt hjärta och börja tjäna Gud därför att han älskar honom och hans lag. Om en människa inte älskar Jehova av hela sitt hjärta, kommer hon att visa sig vara lik dem som aposteln Johannes talade om och som gick ut från den kristna församlingen i avfällighet. Johannes sade: ”Små barn, det är den sista timmen [innan det stora avfallet till fullo visar sig (sedan apostlarna försvunnit från scenen)], och alldeles såsom ni har hört att antikrist kommer, har det redan nu kommit att finnas många antikrister, av vilket förhållande vi vinner den kunskapen att det är den sista timmen. De gick ut från oss, men de var inte av samma slag som vi; ty om de hade varit av samma slag som vi, skulle de ha blivit kvar hos oss. Men de gick ut för att det måtte bli avslöjat att inte alla är av samma slag som vi.” (1 Joh. 2:18, 19, NW) Dessa människor var inte av det rättänkande, lojala slaget. De hade underlåtit att använda sina hjärtan och sinnen till att åkalla Gud, studera Kristi lag och sedan tillämpa dessa principer i sina liv.
Den kristne kan ha framgång
25. Kan de kristna ha framgång när det gäller att lyda Kristi lag, och vad gör det möjligt för dem att få det?
25 Till all lycka kan de kristna lyda Kristi lag och äga Guds gillande. Detta är möjligt genom den oförtjänta godhet Gud visar gentemot oss på den grundval Kristi offer utgör. Det är inte lagens bokstav, utan det är Guds ande, som vägleder oss till framgång. (2 Kor. 3:6) Om vi vägleds av anden, då kommer vi inte att ta del i något som är orätt. Om vi vandrar enligt anden, kommer vi att göra andens gärningar och inte köttets gärningar. Ja, trots att vi inte står under den mosaiska lagen, kan vi till och med uppfylla denna lags rättfärdiga krav genom att vandra i överensstämmelse med anden! (Rom. 8:4, 5) Om vi på grund av våra köttsliga svagheter oavsiktligt bryter mot Guds lag som vi fått genom Kristus, kommer vi att erkänna det. Vi kommer att vara bedrövade på grund av det, ångra oss, vända om och ändra vår kurs och genom Kristus Jesus vända oss till Gud och be honom förlåta oss. Dessutom kommer vi att vända oss till hans organisation för att få hjälp, och vi kommer att ha framgång. Detta är möjligt för oss därför att Kristus är vår store överstepräst, som har offrat sitt liv som en lösen. Jehova kommer att förmedla oförtjänt godhet och hjälp i tider av behov. I överensstämmelse med detta läser vi i Hebréerna 4:16 (NW): ”Må vi därför med dristighet att tala ut närma oss den oförtjänta godhetens tron, för att vi må få barmhärtighet och finna oförtjänt godhet till hjälp i rätt tid.”
26. Hur kan vi i vårt kristna handlande ha nytta av att tänka på trogna män från forna tider?
26 När vi ser tillbaka på de föredömen Gud har gett oss i det förgångna, finner vi att alla som haft tro har vandrat ”med Gud”. De gjorde detta av hela sitt hjärta. De följde sanningens väg. De behövde inte ha en skriven norm till ledning för varje steg de tog, utan deras kärlek till Gud belönades med hans ynnest, och han vägledde dem på den väg de vandrade, så att de inte föll och gick förlorade. Om vi kommer Jehova nära, skall han komma oss nära. (Jak. 4:8) Vi måste studera hans ord för att göra detta. Det är ett vishetens förrådshus. I själva verket blir visheten personifierad av Ordspråksbokens skribent, och den får säga: ”Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig. Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet. Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld, och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver. På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar, till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.” — Ords. 8:17—21.
27. Hur visar oss Psalm 19:10 att Jehovas lagar är felfria från andlig, moralisk och fysisk synpunkt?
27 Ja, Jehovas lagar kan visa oss vägen till livet, och de är felfria från varje synpunkt: andligen, moraliskt och fysiskt. Jehova säger: ”Jehovas fruktan är obefläckad och består för evigt. Jehovas rättsliga beslut är sanna; de har bevisat sig vara alltigenom rättfärdiga.” — Ps. 19:10, NW.
[Bild på sidan 521]
Varje Guds bud är lag för de kristna, vare sig åtlydnad för det genomdrivs av något mänskligt redskap eller inte
[Bild på sidan 522]
Guds lag ger oss anvisning att komma tillsammans för gudsdyrkan. Kommer Gud att bevara oss genom den ”stora vedermödan”, om vi styvnackat ignorerar detta?
[Bild på sidan 523]
Ger vi gynnsamt gensvar på råd från Guds ord angående behovet av anständig klädsel?
[Bild på sidan 524]
Är det verkligen kärlek till Jehova och till hans lag som driver dig till att predika om hans rike? Det är detta som behagar Gud