Domare och rådgivare i en ny ordnings samhälle
”Jag skall åter insätta domare åt dig såsom i förstningen och rådgivare åt dig såsom i början. Därefter skall du kallas Rättfärdighetens stad, Trogen stad.” — Jes. 1:26, NW.
1. Vilka förhållanden rådde i Israel under Jesajas tid, och till vad ledde de? När blev domarna återinsatta?
NÄR Gud genom profeten Jesaja talade dessa ord till Israels nation på 700-talet f.v.t., var den en nation som levde under hans lag, men det var svårt för en vanlig människa att få rättvisa, och orättfärdigheten fick otyglat breda ut sig i landet. (Jes. 1:23) Detta ledde till sist till ett sammanbrott som var så omfattande att Gud lät Israels tiostammarsrike komma i fångenskap under assyrierna. Senare fördes det södra konungariket med Juda och Benjamin i fångenskap av konung Nebukadnessar i Babylon. Gud återupprättade sitt folk år 537 f.v.t., sedan Cyrus, Persiens konung och Babylons erövrare, utfärdat kungörelsen om frihet för judarna. Men återigen urartade förhållandena i nationen, och domarna blev korrumperade. — Matt. 23:23; Luk. 20:47.
2. Hur återinsatte Gud rättfärdiga domare i fullständigare och viktigare bemärkelse?
2 I en fullständigare och viktigare bemärkelse uppfyllde Gud sitt löfte att återinsätta rättfärdiga domare och åstadkomma verklig trohet mot sina rättfärdiga lagar i och med upprättandet av den kristna församlingen. Under första århundradet v.t., medan de tolv apostlarna levde, åstadkoms det att Guds lag framträdde i sin fulla klarhet och renhet. De som var förordnade till tillsyningsmän i den kristna församlingen var rättfärdiga män, som vägleddes av Guds heliga ande. Jesus Kristus själv förordnade alla de främsta domarna bland dem, nämligen de trogna apostlarna. (Mark. 3:14; Apg. 9:15) Dessa domare och rådgivare ledde församlingen på ett lyckosamt och framgångsrikt sätt. Vi läser till exempel i Apostlagärningarna 16:4, 5 (NW): ”När de nu färdades vidare genom städerna, överlämnade de åt de därvarande till efterföljd de beslut, som hade fattats av apostlarna och de äldre män som var i Jerusalem. Därför fortsatte i sanning församlingarna att befästas i tron och att tillväxa i antal dag efter dag.”
”Gåvor i form av människor”
3. Vad gjorde dessa ”gåvor i form av människor” för församlingen?
3 Gud utvalde också andra människor som ”gåvor” åt församlingen och gav dem särskilda förmågor, så att den unga organisationen kunde bli fast grundad. Angående detta heter det i Efesierna 4:8, 11, 12 (NW): ”Därför säger han: ’När han for upp i höjden, förde han bort fångar; han gav gåvor i form av människor.’ Och han gav några som apostlar, några som profeter, några som evangelister, några som herdar och lärare, i syfte att åter föra de heliga till rätta, för arbete som tjänare, för uppbyggandet av Kristi kropp.” Under den heliga andens vägledning förordnade Kristi apostlar andra män, sådana som Timoteus och Titus, nitälskande och lojala män, som skulle vara domare och rådgivare för att se till att rättfärdigheten hölls vid makt inom församlingen. (1 Tim. 1:3, 4; kap. 5; Tit. 1:5—13) Vidare gav apostlarna och andra mogna män många råd i skrift. Eftersom dessa skrifter har fogats till de hebreiska skrifterna, kan det sägas att ”hela Skriften är inspirerad av Gud och gagnelig till undervisning, till tillrättavisning, till att bringa ordning i tingen, till fostran i rättfärdighet, för att Guds människa må bli fullt duglig, fullständigt utrustad för allt gott verk”. — 2 Tim. 3:16, 17, NW.
Bålverk mot avfall
4. Hur länge ägde församlingen rättfärdiga domare och rådgivare?
4 Så länge apostlarna levde, och i viss utsträckning under de trogna, förordnade mäns liv, som kan ha överlevt apostlarna, följde församlingen troget en kurs i tjänst för Gud. Somliga gjorde försök att föra in orättfärdighet och orättvisa, men apostlarnas starka auktoritet höll dem tillbaka. (2 Tess. 2:7, 8) Vi kan till exempel framhålla apostlarnas ingripanden för att snabbt döma och rätta till saker.
5—7. Ge några exempel på hur dessa rättfärdiga domare och rådgivare ingrep för att bevara församlingen ren inför Gud.
5 När Ananias och Safira i sina hjärtan konspirerade för att ljuga inför Gud och därigenom införde hyckleri i församlingen, genomskådade Petrus, vägledd av Guds ande, deras hyckleri och uttalade domen, som i själva verket var Guds egen dom mot dem. — Apg. 5:1—11; Matt. 18:18.
6 Återigen gjordes ett försök att besudla församlingen genom att införa grov omoraliskhet i den. Detta ägde rum i församlingen i Korint. De som hade ansvaret i församlingen i Korint var likgiltiga gentemot detta försåtliga inträngande, men aposteln Paulus ingrep för att skaffa bort det onda och cancerliknande som fanns bland dem. I 1 Korintierna 5:1—5, 13 (NW) skrev Paulus: ”Faktiskt rapporteras otukt bland er, och en sådan otukt som inte ens förekommer bland nationerna, nämligen att en viss man har sin faders hustru. Och är ni uppblåsta — och sörjde ni inte i stället, på det att den man som begick denna gärning skulle bli borttagen ur er krets? Fastän jag är frånvarande till kroppen, men närvarande i anden, har jag för min del i sanning redan dömt — som om jag vore närvarande — den man som har handlat på ett sådant sätt som detta: att ni i vår Herre Jesu namn, när ni och min ande är församlade med vår Herre Jesu kraft, skall överlämna denne man åt Satan till köttets tillintetgörelse, för att anden må bli frälst på Herrens dag. ... ’Avlägsna den onde mannen ur er krets.’” Det gjordes ansträngningar av andra att införa falska läror och en orätt ande i samma församling, och sådana män gjorde anspråk på att vara apostlar. De började högmodigt härska över sina kristna bröder och befrämja sekter genom att smickra och följa människor. — 1 Kor. 1:10—13; 4:8; 2 Kor. 11:19, 20.
7 Det förekom andra orättfärdigheter och avvikelser från Kristi lag i denna församling, men det är tydligt att Paulus’ brev rättade till de flesta av dem. Detta kan man sluta sig till av hans andra brev till dem. Han berömde dem för den gudaktiga sorg som de hade gett uttryck åt på grund av den omoraliskhet som hade förekommit och likaså för deras ånger och energiska verksamhet med att skaffa bort omoraliskheten. Han talade gott om den bättre ande de nu visade och gav sedan ytterligare råd beträffande de falska apostlarna. (2 Kor. 7:9—11; 11:12—15) Kraftfulla brev, sådana som de apostlarna skrev, hade den verkan att de skyddade församlingarna och förde dem tillbaka till överensstämmelse med Kristi lag. Paulus syftade på detta, när han skrev i 2 Korintierna 10:5, 6 (NW): ”Ty vi kullkastar tankebyggnader och allt högt som uppreses mot Guds kunskap; och vi tar varje tanke till fånga för att bringa den till lydnad för Kristus; och vi håller oss redo att bestraffa all olydnad, så snart er egen lydnad har blivit till fullo genomförd.”
8, 9. Nämn några av de kränkningar av Guds lag som Paulus, Judas, Jakob och Jesus ingrep mot för att förhindra att djävulen tillintetgjorde den kristna församlingen.
8 Ytterligare kränkningar av lagen och avvikelser från Kristi ande som apostlarna måste rätta till gällde olika missuppfattningar angående uppståndelsen, eftersom somliga lärde att den redan hade skett, att den var ett slags ”andlig uppståndelse” för dem som var levande i stället för en verklig uppståndelse för de döda. (2 Tim. 2:18) Andra sade rent ut att det inte skulle bli någon uppståndelse. Det var precis som Paulus skrev i 1 Korintierna 15:12, 35, 36 (NW): ”Om nu Kristus predikas att han har blivit uppväckt från de döda, hur kommer det sig då att några bland er säger att det inte finns någon de dödas uppståndelse? Icke desto mindre kommer någon att säga: ’Hur skall de döda uppväckas? Ja, med vilket slags kropp skall de komma?’ Du oförnuftiga människa! Vad du sår görs inte levande, med mindre det först dör.” Vissa män, som höll fast vid judaismen fastän de kallade sig kristna, försökte föra de kristna tillbaka till slaveri under synden genom att förlita sig på gärningar enligt den mosaiska lagen. Detta berodde inte på att de älskade Gud och hans folk utan på att de fruktade förföljelse från judarna. Paulus’ brev till galaterna verkade för att rätta till denna falska lära. — Gal. 5:2—4; 6:12, 13.
9 Det brev som skrevs av Judas, som inte var en apostel utan halvbroder till Jesus Kristus, fördömde kraftfullt omoraliskheten, med vilken somliga, som försökte smyga sig in i församlingen, sökte besmitta den. I vers 4 (NW) i Judas’ vers 4 brev läser vi: ”Mitt skäl härtill är att vissa människor har smugit sig in, vilka genom Skrifterna för länge sedan blivit bestämda för denna dom, ogudaktiga människor, som vänder vår Guds oförtjänta godhet till en ursäkt för lösaktigt uppförande och bevisar sig vara falska mot vår ende ägare och Herre, Jesus Kristus.” Jakob, en annan halvbroder till Jesus, skrev för att fördöma gunstlingssystem och sade: ”Ni [har] klasskillnader bland er och har blivit domare, som fäller onda domar.” (Jak. 2:1—4, NW) Åratal senare, kort innan aposteln Johannes’ död, uppstod det på nytt sådana förhållanden i församlingen; Jesu budskap till de sju församlingarna var en kraftfull tillrättavisning, som återges i Uppenbarelseboken 2:6, 14, 15, 20. Djävulen kämpade hårt för att tillintetgöra den ursprungliga församlingen i dess begynnelse. Så länge som apostlarna levde som domare och rådgivare, bevarades församlingen ren, och avfallet kunde inte göra sig gällande. Men det inträffade efter apostlarnas död. (2 Tess. 2:6—8) Det var som Paulus sade i Apostlagärningarna 20:29, 30 (NW): ”Jag vet att efter min bortgång förtryckande vargar skall komma in bland er och inte behandla hjorden med ömhet, och ur er egen krets skall män uppstå och tala förvända ting för att dra bort lärjungarna efter sig.”
Domare och rådgivare i vår tid
10. Hur kan det sägas att den slutliga uppfyllelsen av Jesajas profetia har inträffat?
10 Och nu har den slutliga och storslagna uppfyllelsen av Jesajas profetia kommit! Jehovas organisation är återigen upprättad på helt och hållet teokratisk grund, eftersom mer än 25.000 församlingar av Jehovas vittnen i hela världen verkar i fullständig enhet och följer samma lag i varje församling. Vi har denna lag ibland oss i Jesu och hans apostlars och lärjungars undervisning och råd. Organisationen är apostolisk, dvs. den verkar på samma sätt som den gjorde under apostlarnas omedelbara uppsikt. Mogna, trogna män är förordnade som tillsyningsmän och biträdande tjänare för att leda församlingen och ta itu med överträdelser av Guds lag.
11. Hur utgör Guds folks församling i vår tid ett bålverk för sann tillbedjan, och vad ger den dem som ser den nuvarande världens misslyckande?
11 I vår tid kan den kristna församlingen bevaras ren i det den fortsätter att äga Guds ynnest och upprätthåller enheten i att utföra arbetet. Guds folks världsvida församling i vår tid utgör ett bålverk för den sanna tillbedjan. (1 Tim. 3:15) Alla som ser världens misslyckande och lägger märke till dess orättvisor kan alltså komma till en plats där rättvisa utövas och kan se fram emot den tid, som nu är nära, då Guds lag skall bli åtlydd överallt på jorden genom att lag och rätt skipas gentemot alla och då det aldrig mer skall tillåtas att upproriskhet åstadkommer onda förhållanden. I en förutsägelse om detta heter det i Jesaja 60:17, 18: ”Jag skall låta guld komma i stället för koppar och låta silver komma i stället för järn och koppar i stället för trä och järn i stället för sten. Och jag vill sätta frid till din överhet och rättfärdighet till din behärskare. Man skall icke mer höra talas om våld i ditt land, om ödeläggelse och förstöring inom dina gränser, utan du skall kalla dina murar för ’frälsning’ och dina portar för ’lovsång’.”
12. Hur styrs Guds folks församlingar i vår tid?
12 I dessa ”yttersta dagar”, då den kristna församlingen har uppnått full mogenhet, har Rikets jordiska intressen anförtrotts åt den ”trogne och omdömesgille slaven”, Guds ”tjänare”-klass, som består av de av anden pånyttfödda Kristi bröder som ännu finns kvar på jorden. (Matt. 24:45—47, NW) I det de håller fast vid Kristi lag sådan den är uttryckt i bibeln, leder de Jehovas vittnens församlingar över hela jorden. Genom dem har den heliga anden förordnat män i församlingarna i överensstämmelse med bibelns krav för att de skall ta hand om omständigheter som kan uppstå i vilka Guds lag har överträtts. Därför sade Paulus i Apostlagärningarna 20:28 (NW): ”Ge akt på er själva och på hela den hjord, inom vilken den heliga anden har förordnat er till tillsyningsmän, till att som herdar vårda er om Guds församling, vilken han har förvärvat med blodet av sin egen Son.”
13. Vilken anordning finns för att ta itu med allvarliga överträdelser av Guds lag?
13 Det är tre mogna män som vanligen behandlar ett sådant fall, nämligen församlingstjänaren, dvs. tillsyningsmannen, biträdande församlingstjänaren och bibelstudietjänaren. De måste vara män som har bevisat sig vara trogna och som älskar rättvisa och barmhärtighet. (1 Tim. 3:1—10) Fall av allvarliga missgärningar som påverkar församlingen och dess ställning inför Gud såväl som sådant som drar vanära över församlingen behandlas av dessa tre förordnade män, som kallas församlingens ”tjänstekommitté”. Dessa män verkar för att skydda församlingens renhet i fråga om lära och moral. — 1 Tim. 4:11—16; 5:19—21; 6:3—5, 13, 14, 20; Tit. 3:9—11.
14. a) Vilken anordning fanns det för att ta itu med tvister i den första kristna församlingen? b) Varför bör de kristna inte öppna rättstvister mot varandra inför världsliga domstolar?
14 I den första kristna församlingen fanns det ingen privilegierad klass. (Matt. 23:8; Rom. 12:10) Alla hade samma möjligheter och samma rättigheter inför de av anden förordnade tillsyningsmännen. (Ords. 28:21; 1 Tim. 5:21) Om det uppstod någon oenighet mellan medlemmar av församlingen, kunde de föra tvisten inför dessa män och få ett rättfärdigt utslag grundat på Guds lag. Aposteln Paulus gav råd och framhöll att det inte behövdes att de kristna drog varandra inför världens domstolar; nej, de borde lägga fram sina tvister inför församlingen. Detta var rimligt, ty vid den tid som Gud hade fastställt skulle de som han hade utvalt till att vara medarvingar med Kristus i himmelen döma världen, ja, till och med änglar. Att de öppnade rättstvister mot varandra inför världsliga domstolar innebar därför i själva verket att de ignorerade den teokratiska anordningen och gjorde att de själva som kristen församling led nederlag. Det var en vanära, ett nederlag för dem. Hur kunde de göra anspråk på att representera Gud, allas domare, och hans Son, Jesus Kristus, ja, hur kunde de uppmuntra andra att överge världen och sluta sig till dem, om de själva inte kunde ta hand om sina egna meningsskiljaktigheter? — 1 Kor. 6:1—8.
Ett fall som illustration
15. a) Vilka är kommitténs två huvudsakliga syften när den tar itu med fall av orätt handlande? b) Vilka är omständigheterna i det fall som tas som illustration?
15 Låt oss för att illustrera hur församlingen i vår tid avkunnar dom över orätt handlande ge en förkortad redogörelse för ett tänkt fall som har kommit upp i en viss församling. Du kommer att lägga märke till att tillvägagångssättet är enkelt, okomplicerat och informellt. Syftena är 1) Att bevara församlingen ren i Jehovas ögon och fri från klander; 2) att om möjligt hjälpa den som förbrutit sig. Alla de inblandade behandlas alltid vänligt. Det fall som behandlas gäller en överlämnad yngling, vars föräldrar är Jehovas vittnen. Han har handlat tvärt emot sina föräldrars råd och råkat i dåligt sällskap, några ungdomar i grannskapet, och detta har till sist lett till stöld. Föräldrarna har upptäckt detta, och de vet att det påverkar församlingens anseende i samhället, eftersom det inte bara är föräldrarna som är Jehovas vittnen, utan sonen är också en överlämnad medlem av församlingen. De gör de ansvariga medlemmarna i församlingen uppmärksamma på saken för att dessa skall ge tillrättavisning, så att klandret kan avlägsnas från församlingen.
16. a) Vilken inställning visar ynglingen inför kommittén? b) Hur leder kommittén förhöret?
16 Ynglingen, vars stöld upptäcktes av hans föräldrar, hade försökt att dölja saken. Men då han står inför församlingens kommitté inser han allvaret i det orätta han har gjort och bekänner det, och han ger bevis för en ångrande ande och för att han önskar göra vad som är rätt. Alla bevis, omständigheter och faktorer i fallet blir tydligt uppenbarade. Man lyssnar till vad föräldrarna, målsägaren och särskilt ynglingen har att säga. Det är från en församlingsmedlems hem han har stulit en del pengar för att kunna gå på restaurang och danslokal med sina världsliga vänner. Den som han har stulit ifrån är villig att förlåta honom på grund av hans tydliga ånger. Därpå drar sig kommittén tillbaka och dryftar hur man skall tillämpa Guds lag på fakta i fallet, och sedan talar man på nytt med familjen. Vi hör församlingens tillsyningsman, broder Kristen, tala till ynglingen, som vi kommer att kalla Johnny Självrådig. (De angivna skriftställena visar de principer som är inbegripna.)
17. Hur lägger församlingstjänaren, broder Kristen, en grundval på vilken man kan ge uttryck åt kommitténs beslut?
17 Kristen: ”Johnny, kommittén har begrundat bevisen i detta fall och dessutom alla omständigheter och faktorer som har samband med det. Som du väl vet kan detta att man bedriver sådant som du har gjort dig skyldig till förhindra att du kommer in i Guds rike. Ja, just så allvarligt är det. [1 Kor. 6:9, 10] Den kristna församlingen är ålagd att hålla sig ren från sådant för att Jehovas ande skall fortsätta att vara med församlingen. [5 Mos. 23:14] Du var i dåligt sällskap, Johnny, totalt likgiltig för dina föräldrars råd [Ef. 6:1] och till och med tvärtemot vår varning [Ords. 10:17; 12:1], och därigenom leddes du in i denna synd mot Jehova.”
18. a) Hur tycks Johnny ge uttryck åt sann ånger? b) Vilka principer lägger broder Kristen fram i fråga om Johnnys handlingssätt då han höll saken dold och i fråga om Johnnys ånger?
18 Modern och fadern talar sedan till sonen om allvaret i hans underlåtenhet att lyssna till deras råd och det onda inflytande det gäng har haft som han har varit tillsammans med. Samtalet löper sedan på detta sätt:
Johnny: ”Jag är ledsen, pappa och mamma. Jag hade fel helt och hållet. Jag sökte mina kamrater på fel ställe. Jag erkänner det nu och bekänner att jag har syndat mot Jehova och församlingen. Jag vill fortsätta att tjäna Gud som en medlem av församlingen. Jag är villig att göra vad som helst som kommittén säger att jag skall göra och att ta emot varje tuktan som läggs på mig för att hjälpa mig att få gott anseende i församlingen igen och bli godkänd av Jehova.”
Kristen: ”Ja, Johnny; du har varit upprorisk, och du har sökt ditt umgänge bland fel slags människor. Du är nitton år gammal nu — sannerligen gammal nog att i egen kraft följa ett rätt handlingssätt. Men du handlade orätt och försökte dölja det, och dina föräldrar måste föra dig till oss. [Job 31:33] Men det är bra att du bekände, när du såg hur dålig din ställning var inför Jehova [Jak. 5:16], och vi tror att du nu visar bedrövelse på ett gudaktigt sätt — verklig ånger. [Ords. 28:13; 2 Kor. 7:9, 10] Vi tror också att du inser hur onda dina handlingar var och att du önskar ordna upp dessa saker inför Jehova.”
Johnny: ”Jag inser att jag inte var förståndig; jag vet inte vad som flög i mig så att jag spårade ur på det här sättet. Jag inser nu att jag var verkligt olycklig på grund av det jag höll på med. Ja, bröder, jag önskar verkligen bli kvar inom Jehovas organisation, om jag får. Som jag redan har sagt, håller jag på att förbereda mig för att betala tillbaka det jag har stulit. Jag är villig att samarbeta i fråga om allt det som ni menar att Guds lag kräver av mig.”
19. a) Hur framhåller broder Kristen den olydnad mot Guds lag som var roten och upphovet till Johnnys svårigheter? b) På vilken grundval kunde kommittén undvika att utesluta Johnny?
19 Kristen: ”Ja, Johnny, det är alldeles som bibeln säger: ’Dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor’ — så enkelt är det. [1 Kor. 15:33, NW] Det här bör bli en läxa för dig. Trots att du har råkat in i alla dessa svårigheter, visar du verkligen att du nu har en ångrande inställning, och du önskar tjäna med Jehovas organisation. Därför kan barmhärtighet visas dig på grundval av Kristi offer, som överskyler dina synder. [1 Joh. 2:1, 2] Därför har kommittén beslutat att inte utesluta dig ur församlingen, Johnny. [Jak. 2:13] Men vi har fastställt prövotid för dig.”
Johnny: ”Jag sätter värde på möjligheten att få vara kvar inom Guds organisation, broder Kristen, och jag skall göra allt ni säger för att ordna upp förhållandena så långt jag förmår. Jag vet att jag kunde ha blivit utesluten för vad jag har gjort.”
Kristen: ”Ja, men nu har du tagit ditt förnuft till fånga; du har bekänt att du har stulit och hur stor summan är, och du har tagit första steget mot att göra det som är rätt genom att samtycka till att helt och hållet ersätta det som du har stulit.”
Fadern: ”Jag skall se till att han gör det, broder Kristen.”
20. a) På vilken grund kunde församlingen kräva att Johnny skulle betala tillbaka vad han stulit och det med ränta? b) Hur kunde föräldrarna hjälpa Johnny, och varför behöver han regelbundet rapportera till en medlem av kommittén? c) Hur hade Johnny i själva verket blivit en slav?
20 Kristen: ”Mycket bra, broder Självrådig. Du bör se till att han arbetar, antingen för dig eller för någon annan, så att han själv förtjänar tillräckligt för att helt och hållet och med ränta kunna betala tillbaka vad han har stulit. [2 Mos. 22:3, 7] ... Och nu, Johnny, är det enligt Guds lag så att dina föräldrar har ansvaret för dig; därför låter vi dem ha uppsikt över detta och bistå dig för att du skall komma tillbaka till ett sunt andligt tillstånd. Dina föräldrar kommer att behöva ålägga dig restriktioner i fråga om att vara tillsammans med pojkarna i gänget. [Ords. 22:15] De kommer också att hjälpa till med att återupprätta dig genom att se till att du är närvarande vid församlingens möten [Hebr. 10:24, 25], och de kommer att hjälpa dig på andra sätt, så att du skall kunna komma på rätt köl igen. Vi kommer att fordra av dig att du hänvänder dig till mig eller till någon av de andra kommittémedlemmarna en gång i månaden. Detta är inte enbart avsett att vara en kontroll av dig, Johnny. Det betyder också att kommittén kan hjälpa dig såväl som få reda på vilka framsteg du gör [1 Tess. 5:14], för att församlingen inte skall ådra sig Jehovas misshag på grund av att den har tillåtit att onda gärningar ohämmat pågått bland medlemmarna. [1 Kor. 5:5, 6] Du förstår, Johnny, i stället för att vara en Jehovas slav, som har lytt hans lag, har du i själva verket blivit slav under detta onda pojkgäng, som du har varit tillsammans med. [Rom. 6:16] Du trodde att det var smart att göra som de gjorde och insåg inte vilket slaveri du i själva verket befann dig i.”
21. a) Vilken allvarlig fara hade Johnny försatt sig i genom att hålla ihop med de världsliga ungdomarnas gäng? b) Vad kommer nu att göra både Johnny och församlingen lyckliga?
21 Fadern: ”Ja, och tänk bara på hur de där pojkarna kör sina bilar! Du kunde rentav ha varit tillsammans med dem då någon hade blivit dödad. Du kunde i själva verket ha kommit att stå med blodskuld inför Jehova!” — 4 Mos. 35:11, 25, 34.
Kristen: ”Det är riktigt, Johnny. Ja, broder och syster Självrådig, om Johnny verkligen gör vad han säger att han har beslutat att göra, och om ni ägnar honom mycket noggrann uppmärksamhet och ger honom hjälp, bör han klara det här bra, och hur mycket lyckligare kommer vi inte alla att vara!” — Luk. 15:7; Jak. 5:19, 20.
22. a) Är tillämpningen av Guds lag en komplicerad angelägenhet? b) Vad bör kommittén alltid försöka göra, om det är möjligt, och på vilken grund görs det?
22 Detta illustrerar den enkelhet med vilken ett sådant fall handläggs. Man håller sig till Guds lag, som är så klar och enkel. Orätt handlingssätt kan man inte överse med, men ändå bör barmhärtighet visas om man finner grund för detta, då en människas inställning och omständigheterna i fallet tas i betraktande. Det är här som förtjänsten av Kristi offer kommer in.
23. Vilka framtidsutsikter ligger framför Johnny genom att man visat honom barmhärtighet, och varför får han inte falla tillbaka?
23 Om ynglingen bättrar sig, kommer han med tiden att återfå sitt goda anseende i församlingen. Om han återfaller i sitt onda handlingssätt och är en syndare som inte ångrar sig, en tjuv eller ogärningsman, eller om han framhärdar i att förena sig med andra i ett ont handlingssätt, kommer han att bli utesluten, dvs. utstött ur den kristna församlingen. — 1 Kor. 5:11—13.
24. Vilket resultat har Jehovas vittnen fått genom sin noggrannhet att följa Guds lag i fråga om att hålla församlingen ren?
24 De kristna är lyckliga över att Jehova i sin godhet har gett församlingen ”gåvor i form av människor”, personifierade i mogna män, som förstår Guds lag och håller fast vid den som domare och rådgivare. Jehovas vittnen följer det tillvägagångssätt som bibeln redogör för. De ser samvetsgrant till att organisationen hålls ren. Jehova har visat att han är med dem genom att ge dem en god ställning inför honom och goda vitsord från människor i världen i fråga om ren moral och laglydiga principer. (1 Tim. 3:7; 1 Petr. 4:15, 16) Gud ger större och större andligt välstånd och tillväxt — tiotusentals människor sluter sig till dem varje år och överlämnar sig åt Jehova, i det de ser fram emot liv i en ny ordning utan laglöshet. Det är alldeles som det är skrivet i Jesaja 60:22: ”Av den minste skola komma tusen, och av den ringaste skall bliva ett talrikt folk. Jag är HERREN; när tiden är inne, skall jag med hast fullborda detta.”
[Bild på sidan 513]
Brev från apostlarna hjälpte de första kristna att förbli i överensstämmelse med Kristi lag
[Bild på sidan 515]
Andligt mogna män tjänar som domare och rådgivare i Jehovas vittnens nutida organisation