Hur man kan undgå homosexualitetens snara
FÖR att undgå sådant som kan få mycket tragiska följder är det förståndigt att man skaffar sig kännedom om de tänkbara orsakerna. När det gäller homosexualiteten, råder det stor ovisshet om vad det är som orsakar den. Det anses nu allmänt att fysiska faktorer, t. ex. kroppsbyggnaden eller hormoner, inte i första hand bär ansvaret för en homosexuell läggning. Vad menar man då vara orsaker av verklig betydelse?
Några tänkbara orsaker framhåller dr Albert Ellis i sin bok om orsaker till och botemedel mot homosexualitet, Homosexuality, Its Causes and Cure (1965). Han tror att tillståndet i hög grad beror på vissa slag av fruktan. Han beskriver att han lyckats bota ett stort antal homosexuella genom att hjälpa dem att bli kvitt denna djupare liggande fruktan. Att det ligger något i detta framgår av det råd som har getts av en av förgrundsmännen bland Amerikas homosexuella, Donald Webster Cory. Det lyder:
”Behandlingen bör ha som mål att mildra känslan av fientlighet och fruktan i förhållandena till det motsatta könet, såväl sexuella som andra förhållanden. ... Skälet härtill är tvåfaldigt: ... att hjälpa den homosexuelle att gå till botten med problemet och inte att angripa det som bara är ett symptom — hans problem är inte så mycket att han dras till män utan att han flyr från kvinnor.”
Det kan också vara så att en yngling börjar med homosexuella handlingar, därför att han lockas till det av homosexuella män. I Vancouver i Canada lockade till exempel några homosexuella trettiofem pojkar mellan 10 och 14 år att slå in på denna väg och gjorde sig sedan förtjänster på dem.
I många fall gav de äldre männen pojkarna vin eller sprit i vetskap om att dessa sedan lättare skulle ge efter för deras omoraliska närmanden, alldeles som det heter i Guds ord: ”Lösaktighet [Otukt] och vin och must taga bort förståndet.” (Hos. 4:11) Profeten Habackuk framhöll också till en varning att alkoholhaltiga drycker kan användas som en inledning till försök att förföra: ”Ve dig som iskänker vin åt din nästa ... och berusar honom för att få skåda hans blygd!” (Hab. 2:15) När äldre män, kanske främlingar, vill bjuda en pojke på någon alkoholhaltig dryck, kan de följaktligen göra detta med vissa baktankar.
Föräldrarnas ansvar
När en ung man visar sig dragen åt det homosexuella, görs det nu för tiden ofta antydningar om att hans far och mor kan ha lagt grunden till sonens onaturliga beteende. Auktoriteter påstår att föräldrar kan göra detta till och med innan barnet uppnår sexårsåldern. Enligt dr Irving Bieber, som är internationell auktoritet i det här ämnet, utgör en likgiltig far och en alltför dominerande mor den perfekta kombinationen för att frambringa en homosexuell son. Han har också sagt: ”Jag tror inte att det är möjligt att frambringa en manlig prostituerad, om en far är kärleksfull mot sin hustru och sin son och tänker på att stötta sonens maskulina läggning.”
Enligt samme läkare är det också så att ”fäder tycks ha förmåga till absolut veto emot att deras söner utvecklas till homosexuella”. Rätt fostrade pojkar har ingen rädsla för kvinnor.
På homosexualiteten, såväl som på så många andra av livets problem, kan alltså det gamla ordspråket tillämpas: ”Det är bättre att förebygga än att bota.” Varje far bör visa ett levande intresse för sin son och hjälpa honom att utveckla en stark maskulin läggning. Hur kan han göra det? Först och främst genom att vara ett gott föredöme. Så här uttryckte aposteln Paulus det: ”Håll er vakna, stå fasta i tron, skicka er som män, bli starka.” (1 Kor. 16:13, NW) Först och främst måste man utöva självbehärskning. Den som har en stark maskulin läggning blir inte hetsig, han har god jämvikt, är resonlig, inte känslosam, och visar att han på allt sätt vill skydda sin familj. Varje far bör också hos sin son inprägla att han skall hedra och respektera kvinnorna; och detta kan han göra genom att uppträda kärleksfullt mot sin hustru.
I samma mån bör varje mor respektera sin mans ställning såsom huvudet i familjen och ta sig till vara för att bli alltför dominerande och översvallande i sin strävan att ”rå om” familjen. Annars kan hon bli skuld till att hennes söner gärna vill dra sig undan kvinnor.
Vidare kan både far och mor uttryckligt varna sina barn för allt det onda som följer med homosexualitet. Sådan kunskap om homosexualiteten är ett skydd. Om fäder och mödrar underlåter att upplysa och varna sina söner på lämpligt sätt, kan de falla offer för beräknande homosexuella personer.
Den enskildes ansvar
Även om föräldrarna har ett visst mått av ansvar, vilar ansvaret i första hand på individen själv. Alla ungdomar måste vara på sin vakt för att kunna undgå homosexualitetens snara. Man får inte glömma hur stark könsdriften, den sexuella åtrån, är och vilka fallgropar den kan leda en ned i. I ett människohjärta där det inte finns någon fruktan för Gud eller någon naturlig kärlek till det som är gott — faktorer som skulle kunna utgöra ett återhållande band — kan det lätt uppstå en önskan att pröva på onaturliga metoder för att erfara sinnlig njutning. Ju häftigare en sinnlig människa vänder sig emot det som är normalt och rätt, desto obevekligare tycks hon dras till det som är onaturligt och orätt. (1 Mos. 8:21; Jer. 17:9, 10) Även om det inte bara är den homosexuelle som känner denna dragningskraft, tycks den ändå delvis utgöra svaret på frågan varför homosexualiteten har detta fasta grepp om så många människor.
Även om flertalet ungdomar anser homosexualitet vara något avskyvärt, bör en människa, om hon hos sig upptäcker någon som helst benägenhet för homosexualitet eller någon nyfikenhet på den, ta en fast ståndpunkt emot sådant och därmed lyda aposteln Paulus’ råd: ”Avsky det som är ont.” — Rom. 12:9, NW.
Unga människor gör alltså väl i att hata sådana handlingar som kan leda till ett homosexuellt leverne med dess besvikelser. Beträffande denna sida av saken har dr D. J. West sagt: ”Kyssar, kel, nära kroppskontakt och ömsesidig onani är vanliga former av kärleksyttringar som både manliga och kvinnliga homosexuella börjar sin sexuella bana med.”
Det kan därför vara till stor hjälp, om man gör klart för sig att självtillfredsställelse, masturbation eller onani, inte är något oskyldigt tidsfördriv utan en ovana som kan leda till homosexualitet. Hur så? Därför att det för den som gör självframkallad onani till en vana blir mycket lättare och mera frestande att utöva ömsesidig onani, som är ett slags homosexualitet. När en ung människa uppriktigt vinnlägger sig om att avhålla sig från denna ovana, utgör detta ett kraftigt skydd.
Den som vill undgå homosexualitetens snara har också stor hjälp av att tänka på vad som har sagts om den besvikelse homosexualiteten leder till och hur onaturligt ett homosexuellt liv är. Att homosexualiteten är ytterligt självisk och förhärdande framgår av de homosexuellas efterhängsenhet mot främlingar, av deras sätt att locka och narra pojkar och av vågen av homosexuella våldtäkter i fängelserna. Alla tecken tyder på att det är mycket svårare att göra sig till herre över ett abnormt sexuellt begär än över normala, sunda begär.
Hur man frigör sig från denna träldom
Många homosexuella försäkrar att de inte kan ändra på sig. Men många läkare intygar att de kan ändra sig, om de verkligen önskar det. I den förut nämnda boken Homosexuality står det att ”varje homosexuell är en latent heterosexuell”. Dessutom vittnar bibeln om att man kan överge smutsiga och fördärvbringande vanor. Sedan aposteln Paulus framhållit att homosexuella inte skall få ärva Guds rike, tillägger han: ”Likväl är detta vad några av er har varit. Men ni har blivit rentvagna.” — 1 Kor. 6:9—11, NW.
Den homosexuelle som verkligen vill ändra sig måste ständigt påminna sig om att hur lätt det än är att fortsätta att leva ett homosexuellt liv och hur stor den sinnliga njutningen än kan vara, så är detta något ont. Han måste ta det här rådet till hjärtat: ”O ni som älskar Jehova, hata det som är ont.” Ja, han måste verkligen hata onda ”nöjen”. Vidare måste han fortsätta med att tänka på sådant som är kyskt, dygdigt och lovvärt. Om han fyller sinnet med Guds sanning, hjälper detta honom. Jesus sade ju: ”Sanningen skall försätta er i frihet.” — Ps. 97:10; Fil. 4:8; Joh. 8:32; NW.
Det är mycket viktigt för den homosexuelle att inse att han inte kan behaga Gud, om han inte lägger bort denna avskyvärda ovana. Den är så vedervärdig i Guds ögon att de moraliskt orena människor, som hänger sig åt den, kallas hundar i bibeln. Guds lag till Israel löd: ”Du skall icke bära skökolön och hundpenningar [en manlig prostituerads inkomst, AT] in i HERRENS, din Guds, hus till gäldande av något löfte; ty det ena som det andra är en styggelse för HERREN, din Gud.” (5 Mos. 23:18) Alla som i likhet med rännstenarnas hundar ägnar sig åt sådana avskyvärda ovanor som sodomi och lesbianism eller tribadi saknar möjlighet att vinna evigt liv i Guds nya tingens ordning. (Upp. 22:15) Hur viktigt är det då inte att man allvarligt strävar efter att behaga Gud genom att inte ha något som helst med homosexualitet att göra!
En människa som gör framsteg i sina strävanden att behaga Gud bör inte känna sig missmodig, om hon inte genast kan jaga bort alla orätta tankar och känslor ur sitt sinne och sitt känsloliv. Men hon måste fortsätta med att kämpa, i det att hon känner sig uppmuntrad av det förhållandet att till och med aposteln Paulus bekände att han inte helt och fullt förmådde göra det som han ville göra. Han upphörde emellertid inte att kämpa. Han gav inte efter för köttet, utan han behandlade sin kropp strängt, i det han ledde den som en slav, så att han kunde säga: ”För allt har jag styrka tack vare honom som förlänar mig kraft.” — 1 Kor. 9:27; Fil. 4:13; NW; Rom. 7:13—25.
Ett av de bästa hjälpmedlen i den här kampen är bön till Jehova Gud. Be om förlåtelse, be också om hjälp och i synnerhet om mer av Guds heliga ande. Ja, ”håll ut i bön”. — Rom. 12:12, NW; Fil. 4:6, 7.
Homosexualiteten är i tilltagande, fastän den innebär ett felaktigt, onaturligt sätt att leva, som också medför besvikelser. De som råkat i träldom under den kan bli frigjorda från den, om de verkligen önskar bli det. Det gäller det eviga livet! Gör därför ditt yttersta för att undgå homosexualitetens snara.