Homosexualiteten i tilltagande
ATT den tid vi lever i är kritisk och svår att komma till rätta med beror bland annat på att homosexualiteten tilltar alltmer. Vi läser om att ”kanske ända till 12 millioner amerikanska män och kvinnor” är homosexuella. (Time för 24 oktober 1969) I Nederländerna har homosexualiteten ökat så mycket att landet har kallats ett ”de homosexuellas mekka”. Homosexualiteten utgör också numera ofta ledmotivet eller övertonerna i teaterpjäser och bioföreställningar, ja, även i TV-programmen.
Tendensen att i lag erkänna homosexualiteten bidrar till dess allt större utbredning. För några år sedan fastslog man i England att vuxna personer skall ha rätt till sexuellt umgänge med medlemmar av samma kön, om de så vill. I Canada och Västtyskland har man gjort samma sak under förra året. Två av Förenta staternas delstater har också antagit liknande lagar. I Sverige ändrade man redan år 1944 lagen beträffande homosexualitet, så att homosexuella handlingar inte längre är straffbara, såvida de inte begås med någon som är under 18 år.
Inställningen hos ett växande antal präster har en inte ringa andel i att homosexualiteten sprider sig. För ett par år sedan meddelades det att nittio präster inom episkopalkyrkan försvarade homosexuella handlingar mellan vuxna, som av fri vilja ägnar sig åt sådana, och framhöll att de inte är orätta i sig själva. Prästerskapets allt välvilligare inställning till homosexualiteten antyds också av svaren på en rundfråga till 3.000 protestantiska präster. I redogörelsen för resultatet, införd i tidskriften McCall’s för februari 1968, hette det:
”Att följa en enda röd tråd genom 3.000 brev är inte lätt; men en sådan tråd var så tydligt skönjbar att den är oförglömlig — den häpnadsväckande medkänslan med de homosexuella.” — Sid. 147.
På vissa håll lever de homosexuella praktiskt taget i sin egen värld. Så skryter till exempel en affärsman i Los Angeles, som äger två hem, vart och ett värt 300.000 kronor, i det han säger: ”Jag lever i en totalt levnadsglad [homosexuell] värld. Min advokat är levnadsglad, min husläkare är levnadsglad, min tandläkare är levnadsglad.”
Vad är det fråga om?
Många människor tycks ha en ganska vag uppfattning om vad homosexualitet är. Man har ofta för sig att homosexualitet är detsamma som sodomi, dvs. sexuellt umgänge mellan män. Sodomi är mycket riktigt homosexualitet, men inte all homosexualitet är sodomi. Enligt Websters Third New International Dictionary är homosexualitet ”erotiska handlingar bedrivna tillsammans med en medlem av det egna könet ... libidinös [sexuell, vällustig] tillfredsställelse eftersträvad med medlemmar av det egna könet”.
Kyssar, kel och smek, petting och vilka som helst andra förehavanden, som syftar till att väcka lidelse hos en annan människa av samma kön, är alltså homosexualitet. Och även om flertalet människor tänker på män, då de hör ordet homosexuell, är ordet lika tillämpligt på kvinnor som utför handlingar av jämförbart slag. Det finns emellertid andra ord som uteslutande används om homosexualitet bland kvinnor, nämligen lesbisk kärlek och tribadi.
Kan lagändringar göra det rätt och riktigt?
Även om man i den ena staten efter den andra i lag erkänner homosexualitet mellan vuxna, som av fri vilja ägnar sig åt homosexuella handlingar, kan man fråga: Gör detta homosexualitet till något rätt och riktigt? Om de lagstiftande myndigheterna anser homosexualitet vara en privat angelägenhet eller en straffbar handling är något som dessa myndigheter får svara för. Men varje individ måste själv avgöra vilken hållning han för egen del skall inta till homosexualiteten. De som älskar Gud, sanning och rättfärdighet intar samma ståndpunkt som aposteln Paulus: ”Må Gud stå såsom sannfärdig, om ock ’var människa är en lögnare’.” — Rom. 3:4.
Bibeln, Jehova Guds ord, ger oss ett varnande exempel, då den talar om människorna i Sodom och Gomorra, som levde för mer än 3.800 år sedan. I likhet med många homosexuella i nutida fängelser önskade dessa människor i forntiden tillfredsställa sina lustar genom att våldta män, i det här fallet två änglar som hade kommit till patriarken Lot, Abrahams brorson, såsom hans gäster. Om folket i Sodom och Gomorra säger oss lärjungen Judas att eftersom de hade ”löpt efter kött för onaturligt bruk, [ställs de] fram för oss såsom ett varnande exempel genom att undergå det rättsliga straffet evig eld”. — Jud. v. 7, NW; 1 Mos. 19:1—29.
I sina lagar till Israels nation fördömde Jehova Gud klart och tydligt homosexualiteten såsom något avskyvärt och föreskrev till och med dödsstraff för homosexuella handlingar: ”Du skall icke ligga hos en man, såsom man ligger hos en kvinna; det är en styggelse.” ”Om en man ligger hos en annan man, såsom man ligger hos en kvinna, så göra de båda en styggelse; de skola straffas med döden, blodskuld låder vid dem.” — 3 Mos. 18:22; 20:13.
De kristna grekiska skrifterna ger lika klart och tydligt till känna hur avskyvärd homosexualiteten är i Jehova Guds ögon: ”Det var därför som Gud prisgav dem åt skamlig sexuell åtrå, ty både bytte deras kvinnor ut det naturliga bruket av sig själva mot ett onaturligt och lämnade även männen likaså det naturliga bruket av kvinnan och blev häftigt upptända i sin lusta gentemot varandra, män med män, i det de bedrev anstötliga ting och på sig själva fick uppbära den fulla vedergällning som var tillbörlig för deras förvillelse. ... De som bedriver sådant är förtjänta av döden.” Samma apostel (Paulus) säger oss dessutom mycket uttryckligt att ”varken män som hålls i och för onaturliga syften eller män som ligger med män ... skall ärva Guds rike”. — Rom. 1:26, 27, 32; 1 Kor. 6:9, 10; NW; 1 Tim. 1:9, 10.
Ja, även om man ger lagligt erkännande åt homosexualiteten, även om den blir aldrig så populär, även om hela världen blir ett Sodom och Gomorra, så äger Guds ords sanning fortfarande gällande kraft för de kristna — homosexualitet är något avskyvärt, för både Jehova Gud och människor med moral.
Leder till besvikelse, är emot allt förnuft
Eftersom Jehova Guds lagar stiftats med människans bästa för ögonen, förvånar det inte de kristna att så många läkare och andra som tagit till uppgift att hjälpa sjuka människor har uttalat sig emot homosexualiteten. De talar ofta om hur besviken den homosexuelle känner sig. En framstående auktoritet på området, dr D. J. West i London, som i förbigående sagt håller på tolerans när det gäller homosexuella handlingar mellan vuxna som av egen drift ägnar sig åt sådana, har gjort det här uttalandet: ”Ingen läkare bör råda en ung människa att nöja sig med att vara homosexuellt orienterad utan att först ha gett henne en allvarlig varning för den känsla av missräkning och tragik som så ofta är förenad med ett sådant levnadssätt.”
Att detta inte uteslutande är den heterosexuella synen på förhållandet framgår av en nyutkommen bok, skriven av två homosexuella. Sedan författarna framhållit att det finns en viss rangordning för mötesplatserna vad beträffar det anseende de åtnjuter — den ”levnadsglada” baren har det bästa anseendet och gatan det sämsta —, säger de vidare:
”Ett sammanträffande på gatan är ännu mer opersonligt än de andra slagen; samtalet är kortare, tidspillan mindre, man kommer till saken med en ohyfsad och brutal snabbhet som till och med personerna i fråga önskar skulle kunna nedbringas på något sätt.
De träffas, de har umgänge, och de känner inte varandras namn. De kände sig ensamma innan, och de är ensammare efteråt, gripna som de är av modfälldhet och av besvikelse över sig själva. ... De vandrar bort i natten utan mål ... kanske söker de ... på de sämsta ställena, just därför att de har så låga tankar om sig själva och det slags sexuella liv de lever.” — D. W. Cory och J. P. Le-Roy: The Homosexual and His Society.
Så har naturligtvis inte alla homosexuella det. Men flertalet kan ha det så. Doktor West talade ju om ”den känsla av missräkning och tragik som så ofta är förenad med ett sådant levnadssätt”.
Följande uttalande av en person som lever ett homosexuellt liv ger eftertryck åt dr Wests ord. Han avger den här bekännelsen: ”Mitt liv är en fullständig röra. Men jag vill inte att ni skall tro att jag är lycklig. Det är jag inte. Jag är förtvivlad och söker efter en utväg. ... Jag är förtvivlad och besviken och plågad.”
Är det att undra på att den homosexuelle så ofta känner sig besviken? Skaparen danade de båda könen för att de skulle komplettera varandra; båda skulle ha del i uppsåtet att ”uppfylla jorden” och skulle inge varandra en känsla av fullbordan och lycka. Att mannen och kvinnan var ämnade för varandra vittnar könsorganens själva utformning om. Ett intimt äktenskapligt samliv, med hänsyn tagen till den andra parten, stärker äktenskapsbandet såväl som bådas personlighet. Ja, i de fall där såväl man som hustru fullgör sin tilldelade uppgift enligt Guds normer är äktenskapet något vackert och uppbyggande. — 1 Kor. 7:3—6; Ef. 5:22—33.
Framhäver inte själva den sundhet som präglar bibelns heterosexuella ståndpunkt utan vidare hur osund den homosexuella ståndpunkten är? I ett homosexuellt förhållande spelar ofta den ena parten det motsatta könets roll, i fysiskt, mentalt och känslomässigt avseende, och därför bygger förhållandet på en lögn. I boken Homosexuality, utgiven av en undersökningskommission tillsatt av en psykoanalytisk förening i Förenta staterna, heter det: ”Det är mot allt förnuft att söka finna feminina egenskaper hos en manlig sexualpartner.”
Att homosexualiteten är i tilltagande innebär att många människor slår in på en väg som ofta leder till besvikelse och olycka. Homosexualiteten är något avskyvärt och vämjeligt i Guds ögon och i deras ögon som älskar rättfärdighet. Det är förståndigt att man skaffar sig kännedom om hur man skall kunna undgå att råka i ett så olyckligt tillstånd, ett tillstånd som Gud ogillar. I artikeln som följer här redogörs det för vad som kan leda till homosexualitet och hur man kan skydda sig.