Bevara den rätta synen på predikandet om Riket

”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall slutet komma.” — Matt. 24:14, NW.

1. Vilken inställning hade de första kristna till sin tro, och vad drevs de därför till att göra?

DE FÖRSTA kristna ansåg inte att deras religion var en bland många religioner, en som de personligen råkade föredra. Inte alls! De trodde fullt och fast att de ägde sanningen om Jehova Gud och hans uppsåt och att andra behövde vinna denna kunskap, om de skulle bli frälsta. (Joh. 17:3) Deras övertygelse drev dem till energisk predikoverksamhet. Den inspirerade skildringen i bibeln säger: ”Varje dag fortfor de att i templet och från hus till hus utan uppehåll lära och kungöra de goda nyheterna om Kristus, Jesus.” (Apg. 5:42, NW) Bekänner också du dig vara en kristen? Visar du i så fall samma nitälskan och entusiasm för att ta del i predikoverket? Är predikandet om Riket verkligen en verksamhet som det krävs att sanna kristna skall ta del i?

2, 3. Hur visade Jesus på vilket sätt han betraktade predikoverket?

² Kristendomens grundare, Jesus Kristus, betraktade predikoverket på detta sätt; i själva verket var det den främsta orsaken till att han kom till jorden. Han förklarade för sina efterföljare: ”Låt oss gå åt ett annat håll, till småstäderna i grannskapet, så att jag kan förkunna även där, ty därför har jag gått ut.” (Mark. 1:38, Hd) Och för att tydligt visa vilket budskap det var som han hade kommit för att predika sade han: ”Jag [måste] förkunna evangelium [de goda nyheterna, NW] om Guds rike, ty därtill har jag blivit utsänd.” — Luk. 4:43; 8:1.

³ Ja, predikandet om Riket var Jesu förnämsta arbete; det var Guds uppsåt att han skulle tillkännage denna himmelska regering, som till sist skall befria jorden från all orättfärdighet och åstadkomma att Guds vilja sker här. (Matt. 6:9, 10) Och Jesus visade alltid den rätta synen på det arbete hans Fader hade gett honom att göra. Vid ett tillfälle förklarade Jesus vilken betydelse detta hade för honom genom att säga: ”Min mat är att göra dens vilja, som har sänt mig, och att fullborda hans verk.” — Joh. 4:34.

4, 5. a) Hur visade Jesus tydligt att hans efterföljare också måste vara predikare av Riket? b) Hur effektivt var de första kristnas predikande?

⁴ I Jesu arbete ingick också att han skulle öva sina efterföljare att ta del i predikandet om Riket. Det skulle också bli deras främsta arbete. Jesus angav detta när han gav anvisningar åt tolv av dem som han hade gett särskild övning: ”Medan ni går, predika då och säg: ’Himmelriket har kommit nära.’” (NW) Himmelriket kunde sägas ha ”kommit nära” därför att den som utsetts till konung i Guds himmelska rike, Jesus Kristus, då var mitt ibland dem. Därför uppmanade Jesus sina lärjungar att besöka människorna i deras hem med detta livsviktiga budskap. Han förklarade till och med för dem hur de skulle hälsa husets folk och framföra budskapet om Riket. Senare sände han ut sjuttio övade lärjungar med liknande anvisningar. (Matt. 10:5—7, 11—14; Luk. 10:1—11, NW; Hd) Till och med efter sin död och uppståndelse visade sig Jesus för sina efterföljare för att mana dem till att fortsätta med predikandet.

⁵ Till ”mer än fem hundra bröder”, som tydligen hade kommit tillsammans i Galileen för att se Jesus framträda för dem efter sin uppståndelse, sade Jesus: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationer ... lärande dem att hålla allt som jag har befallt er.” (1 Kor. 15:6; Matt. 28:10, 19, 20, NW) Och till sist sade han till de lärjungar som bevittnade hans himmelsfärd: ”Ni skall vara vittnen om mig ... intill jordens avlägsnaste del.” (Apg. 1:8, NW) Hur var inte dessa första kristna fyllda av brinnande iver och entusiasm, sedan de blivit uppmuntrade av den uppväckte Kristus! De hade den rätta synen på arbetet, och deras nitiska predikande om Riket frambringade märkliga resultat. Historieskrivaren Edward Gibbon, som inte var någon vän av kristendomen, medgav att ”de kristna genom sitt verksamma och framgångsrika nit ... hade utspritt sig över alla provinser och över nästan alla städer i [det romerska] riket”.a

Predikandet om Riket i dag

6. Vilka frågor ställs i förbindelse med ett nutida predikoverk?

⁶ Men hur förhåller det sig i våra dagar? Är kristna som lever nu också förpliktade att vara predikare av Riket? Finns det anordningar för att öva dem att utföra predikoverket, sådana anordningar som fanns under det första århundradet? Kommer Guds rike verkligen att medföra rättfärdiga förhållanden på jorden?

7. Nämn några av de bevis som skulle känneteckna Kristi ankomst i Rikets härlighet.

⁷ För nitton hundra år sedan pekade Jesus Kristus framåt mot sin osynliga andra närvaro i Rikets härlighet och ”avslutningen på tingens ordning”. Bland annat förutsade han: ”Nation skall resa sig mot nation och rike mot rike, och det skall bli livsmedelsbrist och jordbävningar på den ena orten efter den andra. Allt detta är en begynnelse till nödens våndor.” (Matt. 24:3—13, NW) Krig, som skulle vara utan motstycke i omfattning och storlek, följda av livsmedelsbrist, jordbävningar, tilltagande laglöshet osv. var bland de bevis som skulle utmärka Kristi himmelska andra närvaro och ändens tid för den nuvarande tingens ordning.

8. a) Vilka bevis finns det för att vi har kommit in i tiden för Kristi andra närvaro och de ”yttersta dagarna” för den nuvarande ordningen? b) Vilket viktigt arbete måste utföras innan ”slutet” kommer?

⁸ Har vi kommit in i den betydelsefulla tid i historien som Jesus talade om? Har vi i vår tid sett de ting som han förutsade skulle känneteckna hans andra närvaro i Rikets härlighet? Ja, det har vi! Det som har hänt under den generations tid som har upplevt 1914 är exakt vad Jesus och hans lärjungar har förutsagt. Att alla dessa ting har inträffat i makalös omfattning bevisar utom varje tvivel att vi nu lever under Kristi andra närvaro och i de ”yttersta dagarna” för den nuvarande tingens ordning. (2 Tim. 3:1—5; 2 Petr. 3:3, 4) Därför måste ett betydelsefullt budskap om Guds rike nu predikas, alldeles som Jesus förutsade: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall slutet komma.” Och ”dessa goda nyheter” blir predikade. — Matt. 24:14, NW.

9. Vad är de ”goda nyheterna” om Guds rike som nu måste predikas?

⁹ De nutida ”goda nyheterna” om Guds rike är att det har upprättats i himmelen under just denna generation; ja, att Jesus Kristus har blivit insatt på tronen där och härskar mitt ibland sina fiender. Detta betyder att Satan, djävulen, har kastats ut ur himmelen till jordens närhet, att han snart skall kastas ned i avgrunden och att hela hans onda tingens ordning skall tillintetgöras. Vilka goda nyheter! (Ps. 110:1, 2; Upp. 12:7—12; 20:1—3) I de ”goda nyheterna” ingår också att de som tjänar Gud kommer att få överleva slutet för den nuvarande ordningen och få åtnjuta evigt liv och fred under Rikets styre. (1 Joh. 2:17; Ps. 37:9—11, 29) Lyckligtvis har vi nått de dagar om vilka bibelns profetia säger: ”I de konungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike, som aldrig i evighet skall förstöras. ... Det skall krossa och göra en ände på alla dessa andra riken, men självt skall det bestå evinnerligen.” — Dan. 2:44.

10. a) Vilken är den rätta synen på predikandet om Riket? b) Hur har Jehovas vittnen visat att de har denna rätta syn?

¹⁰ Tror du att vi har nått den tid då dessa bibliska profetior skall bli uppfyllda? Tror du verkligen att slutet på det onda är nära för handen och att en ny tingens ordning under Guds rike snart skall upprättas? Ser du med förtroende fram emot uppfyllelsen av bibelns löften om att sjukdom, lidande och död skall upphöra? (Upp. 21:3, 4) Gör du det? Då kommer du säkerligen att önska tala med andra om ”dessa goda nyheter”! Det rätta sättet att se på saken är i verkligheten att det inte finns något viktigare arbete på jorden som en människa kan utföra. Predikandet om Riket är det arbete som Jehova Gud, människans Skapare, har befallt skall utföras. Därför är Jehovas vittnen hängivna denna verksamhet; mer än 1.250.000 Jehovas vittnen tar nu regelbundet del i att förkunna ”dessa goda nyheter” i 203 länder. Och i likhet med de första kristna är de beredda att öva och bistå andra att predika budskapet om Riket. Deras församlingsmöten är uttänkta för just detta ändamål.

Hinder för det rätta synsättet

11, 12. a) Varför har somliga funnit det svårt att fortsatta med predikoarbetet? b) Bör vi, sedan vi tänkt på det gensvar många gav på Jesu predikande, bli missmodiga när vi får ett ogynnsamt gensvar?

¹¹ Men somliga av dem som har satt i gång med att predika om Riket har funnit det svårt att fortsätta. Hinder har kommit emellan och gjort att de inte kunnat bevara det rätta synsättet. ”Vad tjänar det till?” har somliga menat. ”Ingen vill lyssna till budskapet om Guds rike.” Människors likgiltighet för de ”goda nyheterna” gör dem modfällda. Blir du också ibland modfälld därför att de människor du besöker är oemottagliga för budskapet om Riket? Men tänk efter! Bör du förvänta att det skall vara annorlunda? Är det vanligt att flertalet människor ger gynnsamt gensvar på det budskap som frambärs av Guds tjänare?

¹² Vilken inställning till budskapet om Riket hade till exempel människorna på Jesu tid? De allra flesta var oemottagliga trots att Jesus själv talade de goda nyheterna till dem. I själva verket sade Jesus: ”Ty detta folks hjärta har blivit förstockat, och med öronen höra de illa, och sina ögon hava de tillslutit, så att de icke se med sina ögon eller höra med sina öron eller förstå med sina hjärtan och omvända sig och bliva helade av mig.” (Matt. 13:15) Men trots flertalets ogynnsamma gensvar bevarade Jesus sitt nit för det arbete hans Fader hade anvisat honom. Det var Guds vilja att han skulle predika budskapet om Riket; alltså var Jesus besluten att fortsätta oavsett vilket gensvar människor gav. Vi behöver uppodla samma rätta sätt att se som Jesus. Det kan hända att ingen av dem vi predikar för blir en sann lärjunge, men det betyder inte att vår tjänst är ett misslyckande eller att Gud är missnöjd med oss.

13. Hur visade Jeremia den rätta synen på sitt förordnande att predika, och vad kan vi lära av hans föredöme?

¹³ Tänk på profeten Jeremias tjänst. Jehova Gud hade gett honom i uppdrag att predika för sina upproriska, hårdnackade landsmän, som hade vänt sig bort från den sanna tillbedjan av Gud. Jehova sade: ”Du skall säga dem alla dessa ord, men de skola icke höra på dig; och du skall ropa till dem, men de skola icke svara.” (Jer. 7:27, Åk) Kan verkligen några människor som vi skulle kunna predika för vara mer oemottagliga? Men trots att dessa israeliter var ytterligt kallsinniga mot Gud, fortsatte Jeremia troget att predika för dem i omkring fyrtio år. Det är sant att han blev missmodig. (Jer. 20:9) Trots allt bevarade han en rätt syn på predikandets betydelse, och Jehova fann behag i hans trogna uthärdande. Det är nu Jehova Guds uppsåt att ”ett vittnesbörd för alla nationer” skall avges innan slutet kommer, och följaktligen finner han också behag i oss om vi fortsätter att predika i lydnad för hans befallning.

14, 15. a) Vilket annat hinder kan göra det svårt att bevara en rätt syn på predikandet om Riket, och vilken oriktig tanke kan man som en följd av detta få om Guds syn på den tjänst man utför? b) Vad kräver Gud i verkligheten av sina tjänare, och vilken syn är därför den rätta?

¹⁴ Men ett kallsinnigt, ogynnsamt gensvar är inte det enda som orsakar att några, som har satt i gång med arbetet, saktar farten eller till och med upphör med att predika ”dessa goda nyheter om riket”. Andra hinder kan också göra det svårt att bevara en rätt syn på betydelsen av predikandet om Riket. Ett av dem kan helt enkelt vara den ökande bördan av det Jesus kallade ”livets bekymmer”. — Luk. 21:34, NW.

¹⁵ I vår tids samhälle med dess högt uppdrivna konkurrens kan du möta ökat ansvar och fler och fler krav på din tid. Det kan hända att din arbetsgivare ställer större krav på dig. Du kan också få oförutsedda utgifter och känna önskan att söka klara av dem alla. Det kan hända att vikande hälsa och krafter gör att påtryckningarna känns kraftigare. Med tanke på allt detta skulle du alltså kunna tänka att Gud inte finner behag i den lilla tid och obetydliga kraft du har kvar att ägna åt Guds tjänst. Men så förhåller det sig inte. Jehova Gud kräver inte mer av sina tjänare än de är i stånd att ge. Han finner stort behag också i änkans skärv, om detta är allt man är i stånd att erbjuda. (Luk. 21: 1—4; Matt. 11:28, 29) Den rätta synen är alltså att en kristen bör göra vad han kan i predikoarbetet. Detta är allt vad Gud kräver.

16. Nämn ytterligare andra hinder som har gjort det svårt för människor att bevara en rätt syn på predikandet om Riket.

¹⁶ Predikandet om Riket är det viktigaste arbetet på jorden i vår tid, men det finns ytterligare andra hinder som kan göra det svårt för oss att bevara detta rätta synsätt. Materialistiska begärelser eller strävanden kan till exempel visa sig vara ett verkligt hinder. Så var det med aposteln Paulus’ missionärskamrat Demas, som lämnade Paulus, ”eftersom han älskade den närvarande tingens ordning”. (2 Tim. 4:10, NW) Någonting, eller någon, har kanske också kommit in i ditt liv med en dragningskraft som är så stark att du tycker att du helt enkelt inte kan stå emot. (1 Joh. 2:15—17) Å andra sidan kan det som hindrar en att bevara en rätt syn vara motstånd från släktingar eller vänner i form av förlöjligande eller utfrysning. (Matt. 10:33—38) Eller kanske hotet om svår fysisk misshandel och förföljelse förmår dig att förlora ur sikte vikten av att troget fortsätta i predikoverket. (2 Tim. 3:12) Eller också kan det som hindrar en att bevara en rätt syn vara att man har tagit anstöt av någonting som någon har sagt eller gjort. I stället för att rätta till svårigheten på det i Skriften föreskrivna sättet låter den som har tagit anstöt saken bli ett så stort problem i sina tankar att han inte kan bevara en rätt syn på predikandet om Riket. — Matt. 18:15—17; Ps. 119:165.

En källa till felaktiga sätt att se

17. Varför är det så svårt att bevara en rätt syn på predikoverket?

¹⁷ Varför finns det så mycket som hindrar en att bevara en rätt syn på det viktigaste arbetet på jorden? En framträdande omständighet är våra medfödda ofullkomligheter och svagheter. De motverkar vårt lydiga fullgörande av Guds vilja. (Ps. 51:7; Rom. 7:18—21) Det finns emellertid också mycket verkliga och starka krafter vars uppsåt det är att förmå oss att utveckla ett felaktigt sätt att se och att upphöra med att predika om Guds rike. Aposteln Paulus beskrev dessa fiender när han skrev till de kristna; ”Stå fasta mot djävulens ränker; ty vi har strid, inte mot blod och kött, utan mot ... världshärskarna i detta mörker, mot de onda andliga styrkorna i det himmelska.” (Ef. 6:11, 12, NW) Detta är verkliga, andliga personer! Därtill kommer att de har kastats ut ur himmelen av Guds konung, Jesus Kristus, under just den generations tid, som gått sedan 1914, och de är nu inbegripna i en sista, hämndlysten strid mot oss. Den bibliska profetian pekar framåt mot just denna generation och säger: ”Ve dig, du jord, och dig, du hav! Ty djävulen har kommit ned till eder i stor vrede, eftersom han vet, att den tid han har kvar är kort.” — Upp. 12:9, 12.

18. Vilken inställning är det tillbörligt av oss att ha till djävulens ansträngningar att hindra oss att predika?

¹⁸ Vad kommer du alltså att göra? Ge upp och släppa taget? Kommer du att duka under för djävulens och hans demoners ansträngningar att få dig att upphöra med att predika? Eller kommer du att kämpa mot dem med allt vad du äger, inte låta någonting avskräcka dig från att fortsätta med det viktigaste arbetet på jorden i vår tid? Aposteln Paulus sade att de kristna måste föra en oavlåtlig andlig strid, ”bryta ned tankebyggnader och alla slags höga bålverk, som uppresas mot kunskapen om Gud”. (2 Kor. 10:3—5) Vi kan inte låta några felaktiga synsätt, som djävulen kan stå bakom, förmå oss att sakta farten eller upphöra med att göra Guds vilja.

19. Hur bör vi påverkas av kunskapen att våra bröder förblir trogna trots allt vad djävulen gör mot dem?

¹⁹ Aposteln Petrus utpekade också djävulen som en verklig fiende och sade: ”Stå honom emot, fasta i tron! Kom ihåg, att edra bröder överallt i världen går igenom samma slags lidanden.” (1 Petr. 5:8, 9, Hd) Hur påverkas du av att du vet att dina bröder över hela världen står inför samma svårigheter som du gör och att de förblir trogna? Är det inte en verklig uppmuntran? Är det inte en försäkran om att också du troget kan fortsätta att predika trots de hinder du kan möta? Ja, om de kan förbli trogna under prövning, kan också du vara det!

Hur man bevarar det rätta synsättet

20, 21. Hur kommer en tillbörlig syn på överlämnandet åt Gud att hjälpa en att finna lycka i predikandet, även om man möter prövningar och svårigheter?

²⁰ Men, frågar du kanske, hur kan man finna lycka och förnöjsamhet i predikoarbetet, när man möter prövningar och svårigheter? Å, du får kanske inte erfara så mycket verkligt motstånd, utan det är helt enkelt den stora likgiltigheten på det distrikt där du arbetar som gör att du känner dig modfälld. Hur kan man under sådana omständigheter bevara det rätta synsättet?

²¹ Något som kommer att hjälpa dig är att du begrundar orsaken till att du tar del i predikandet. Överlämnade du ditt liv åt ett verk? Genomgick du vattendopet som en symbol av ditt överlämnande åt verket att predika om Riket? Eller var det i stället så att du överlämnade ditt liv åt en person, den främste personen, Jehova Gud, för att göra hans vilja, vad den än kan visa sig vara? Naturligtvis överlämnade du ditt liv åt Jehova, och du predikar därför att det är Guds vilja att budskapet om hans upprättade rike nu skall kungöras över hela jorden. (Matt. 24:14) Hjälper inte detta oss att se saker och ting i rätt perspektiv? Det gör det, eftersom vi genom att ständigt tänka på vår dyrbara gemenskap med Jehova kan finna verklig tillfredsställelse i att göra vad han än säger. Det är naturligt att finna glädje i att göra någonting som är till behag för och gagnar någon man älskar, och eftersom Jehova Gud är den som vi innerligt älskar, kan vi finna tillfredsställelse i att predika om det rike som kommer att hävda hans namn och uppsåt.

22. Vad är nödvändigt förutom predikande av de goda nyheterna om Riket för att man skall vinna Jehovas behag?

²² Genom att vi tänker på vårt överlämnande åt Jehova blir vi också påminda om att det är mycket mer än bara predikande som hör samman med att behaga honom. Det är också nödvändigt att vi formar våra liv så att de stämmer överens med Guds fullkomliga mönster. Detta betyder att vi odlar hans andes frukt, däribland kärlek, vänlighet, mildhet och självbehärskning, i det vi alltid utövar dessa egenskaper i vårt umgänge med andra. (Gal. 5:22, 23) Vi måste också leva moraliskt rent, inte begå otukt eller äktenskapsbrott, inte bli druckna eller ljuga eller stjäla, eftersom Jehova hatar allt sådant. (1 Kor. 6:9, 10) Fastän predikandet om Riket är det viktigaste arbetet på jorden, inser vi alltså, som ett resultat av en tillbörlig syn på vårt överlämnande, att vårt deltagande i det är värdelöst i Guds ögon, om vi inte bevarar vår nära personliga gemenskap med honom genom att också lyda hans övriga krav.

23, 24. Hur kan en begrundan av den äktenskapliga gemenskapen hjälpa oss att inse förhållandet mellan arbetet med att predika om Riket och vår gemenskap med Jehova Gud genom överlämnandet?

²³ Det är alltså viktigt att vi har ett rätt perspektiv på predikoarbetet och på vår dyrbara gemenskap med Jehova Gud genom överlämnandet. En illustration kan hjälpa oss att inse förhållandet mellan gemenskap och arbete. Tänk på detta: När en mogen kvinna träder in i den äktenskapliga gemenskapen, vet hon att hon i omvårdnaden om hemmet och uppfostran av barnen har ett viktigt arbete framför sig — och dessutom mycket arbete. Men hon finner glädje i arbetet, inte nödvändigtvis på grund av arbetet självt, utan därför att hon inser att ett troget fullgörande av det har en viktig uppgift i fråga om att bevara och bygga upp de förtroliga banden mellan henne och hennes man.

²⁴ På samma sätt och av liknande skäl kan också vi finna glädje i arbetet med att predika om Riket. Glädjen kommer naturligtvis inte genom det likgiltiga, ovänliga eller onda bemötande vi ibland får i tjänsten. Nej, den kommer i stället genom att vi vet att lydnad för Jehovas befallningar att predika bygger upp och stärker vår förtroliga gemenskap med honom. Genom att vi alltid tar vård om den dyrbara gemenskap vi genom överlämnandet har med Jehova kommer vi att vidmakthålla en mogen syn på predikoarbetet. Vi kommer att nitiskt ta del i det med rätt motiv, eftersom vi verkligen älskar Jehova och önskar förhärliga hans namn. — 1 Joh. 5:2, 3.

25. a) Hur kunde Jesus finna glädje i att göra Guds vilja trots att fullgörandet av den betydde fruktansvärt lidande för honom? b) Vilket storslaget privilegium har vi i vår tid?

²⁵ Ja, något som kommer att hjälpa oss att bevara en rätt syn på predikandet om Riket är att vi tänker på detta arbete som en möjlighet att bevisa vår kärlek till Jehova Gud och vår hängivenhet för honom. Det var så Jesus såg det. Han sade: ”Att göra din vilja, min Gud, är min lust, och din lag är i mitt hjärta.” (Ps. 40:8, 9; Hebr. 10:5—10) Jesus sade detta trots att fullgörandet av Guds vilja betydde förlöjligande, vanära och till sist döden på en tortyrpåle för honom. (Ps. 22:8, 9, 17; Jes. 53:5, 7) Han fann glädje i predikoarbetet därför att det gav honom möjlighet att bevisa sin obrytbara kärlek till Gud och dessutom därför att han genom att troget utföra detta arbete kunde erbjuda sin Fader ett svar på Satans smädelse att människor inte av fri vilja skulle tjäna Gud på grund av att de älskar honom. (Ords. 27:11; Job, kapitel 1 och 2) Också vi kan finna glädje i att av samma skäl göra Guds vilja. Det är sannerligen ett privilegium att ha del i att hävda Guds namn och att ta del i ett arbete som verkligen gläder hans hjärta!

26. Hur kan sann kärlek till vara medmänniskor hjälpa oss att bevara en rätt syn på predikandet om Riket?

²⁶ Någonting annat som kommer att hjälpa oss att bevara en rätt syn på predikandet om Riket är att vi vidmakthåller en sann kärlek till våra medmänniskor och kommer ihåg hur de kan ha gagn av vårt arbete. Tänk på det! Genom ett troget predikande kan vi bidra till att rädda människor som är på väg mot en säker död vid det snabbt annalkande slutet för den nuvarande tingens ordning. Det bibliska ordspråket uppmuntrar oss till detta: ”Befria dem som förs bort till döden; och dem som stapplar i väg till att slaktas, o, må du hålla dem tillbaka.” (Ords. 24:11, NW) Aposteln Paulus betonade också den livräddande beskaffenheten hos vårt arbete när han sade: ”Ha noga akt på dig själv och på din undervisning, och fortsätt med det! När du gör det, frälsar du både dig själv och dina åhörare.” (1 Tim. 4:16, Hd) Att vara verksam med att frälsa medmänniskor är sannerligen ett underbart sätt att kunna visa kärlek!

27. Vilket gagn får vi, nu och i framtiden, av att vi troget tjänar Gud och predikar de goda nyheterna om hans rike?

²⁷ Att vara i stånd att ta del i predikandet om Riket är verkligen det största privilegium man kan få i denna tid. Genom att vi håller oss sysselsatta i det har vi ett verkligt skydd. Våra sinnen kommer att vara inriktade på Gud och på att göra hans vilja, och följaktligen kommer vi inte att vändas till verksamhet som Gud fördömer. (Gal. 5:19—21) Vidare kommer vi att samarbeta intimt med Gud i hans verk, och vilket privilegium är inte detta! (1 Kor. 3:5—9) Och kom också ihåg den storslagna belöning som Jehova Gud kommer att välsigna alla sina trogna tjänare med. Den välsignelse han utlovar är att vi skall få överleva slutet på den nuvarande tingens ordning och få evigt liv i fullkomlig hälsa i hans rättfärdiga nya ordning. (1 Joh. 2:17; 2 Petr. 3:13; Upp. 21:3, 4) Vi har sannerligen alla skäl att önska tjäna Jehova och fullgöra det som är hans vilja: att predika dessa goda nyheter om hans rike innan ”slutet” kommer. — Matt. 24:14, NW.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 322]

I 203 länder predikar Jehovas vittnen de goda nyheterna om Guds rike