De lärde känna sanningen om Jehovas vittnen
HANS mor var på besök. Bäst hon satt där föll hennes blick på ett exemplar av tidskriften Vakttornet, som låg i bokhyllan. Hon rusade upp, sprang tvärs över rummet, grep tag i tidskriften och skrek: ”Var har du fått tag på den här smörjan? De här människorna bryr sig inte om julen! Akta dig för att ha med folk att göra som inte firar jul!” Hur kom det sig att den här modern reagerade så? Jo, hon önskade uppriktigt skydda sin son och hans hustru för vad hon ansåg vara en felaktig lära och för människor som hon menade skulle föra dem på villovägar. Men kände hon till alla fakta? Visste hon egentligen varför Jehovas vittnen inte firar vissa helg- eller högtidsdagar?
Låt oss ta reda på vad som hände. Efter några minuters uppståndelse lyckades sonen, som hade börjat studera bibeln tillsammans med Jehovas vittnen, lugna sin mor. De satte sig därpå ned, och han dryftade tålmodigt många bibliska sanningar med henne hela eftermiddagen. Modern bjöd sedan honom och hans hustru hem till sig på kvällsmat, och de tackade ja. Efter måltiden talade de om Guds sanning till sent på kvällen. Följande veckoskifte hade de flera samtal, och när sonen åter skulle träffa vittnena för sitt studium, var hans mor och syster hos honom och var redo att lära mera.
Nu bad båda två om att få prenumerera på den tidskrift som de hade brukat kalla för ”smörja”. De skaffade sig också ett exemplar av Nya Världens översättning av den Heliga skrift (på engelska) och medgav att de aldrig hade sett eller rört vid en bibel före den kvällen. Vad var det som hade fått de här människorna att ändra sig? De hade lärt känna sanningen om Jehovas vittnen. Nu visste de att Kristus aldrig befallde sina efterföljare att fira hans födelse och att julen har sitt ursprung i hedendomen. Och vad hade modern grundat sina tidigare fördomar på? Hon bekände senare att hon hade blivit hatisk mot Jehovas vittnen, därför att hon inte förstod varför de inte ville fira vissa helgdagar. Detta hade förblindat henne, till dess hon lärde känna fakta. Nu talade hon om för sin sonson att det inte skulle bli något mer julfirande hemma hos henne.
Egna efterforskningar
Ibland får folk höra sådant om Jehovas vittnen som inte är sant. Dessa äreröriga yttranden kan förblinda dem eller göra dem rädda för vittnena. Men det är inte alla som lättroget håller det som de får höra för sant. Sådana människor vill själva ta reda på om det som andra berättar för dem är sant. På så sätt får de lära känna sanningen om Jehovas vittnen. Ett gift par hade till exempel studerat bibeln tillsammans med vittnena i flera månader. Hustrun skrev till sin far om det som de fick lära. Vad svarade fadern? ”Min kära dotter, ha ingenting med Jehovas vittnen att göra; de är ju kommunister!”
”Kommunister?” utropade hennes man. ”Det kan de inte vara. Jag tror helt enkelt inte på det! Kommunister tror inte på bibeln.”
”Men, älskling”, svarade hustrun, ”vi vill väl inte bli inblandade i någonting, eller hur?”
”Hör på!” sade mannen. ”Jag skall undersöka det här en gång för alla. Jag skall ringa upp FBI [USA:s federala kriminalpolis].”
Han slog numret, och en röst i andra änden på tråden svarade: ”Detta är FBI, kommissarie R— till er tjänst!”
”Jo, kommissarien”, sade mannen, ”jag studerar bibeln tillsammans med Jehovas vittnen, och nu har någon sagt mig att de skulle vara kommunister; är de det?”
Rösten svarade klart och tydligt: ”Nej, visst inte! Man har kallat dem allting utom vad de är. De är bra, hederliga människor, och vi ger dem de allra bästa vitsord!”
”Det var utmärkt, kommissarie R—”, svarade mannen, ”jag sätter verkligen värde på dessa upplysningar, eftersom jag tänker bli en av dem.” Ganska snart efter detta upplysande telefonsamtal blev den här unge mannen och hans hustru döpta. Ja, de lärde själva känna sanningen om Jehovas vittnen. De nöjde sig inte med att låta andra tänka åt dem.
Vittnenas uppförande bevisar sanningen om dem
Somliga människor menar att Jehovas vittnen bara är som vilken annan religion som helst i kristenheten. De förmodar att vittnena är ute efter sina medlemmars pengar. Men vittnenas uppförande har ofta gjort slut på denna felaktiga uppfattning. Så här beskriver en man hur han lärde känna sanningen om vittnena:
”I början av 1950-talet bodde pappa, som var pensionerad ingenjör, i Chicago. Han använde en hel del av sina pengar för att hjälpa till med att bygga om ett hus till en Rikets sal. Jag oroade mig mycket över detta, så mycket att jag nära nog blev bitter. Jag fick för mig att en annan religion hade fått grepp om en gammal man och hjärtlöst var i färd med att beröva honom alla hans besparingar. Varje gång jag hälsade på pappa, talade jag med honom om all den tid och alla de pengar han använde på Rikets sal. Han log och började tala med mig om vad som skall hända med ’denna tingens ordning’. Jag förstod naturligtvis inte vad han talade om, och inte var jag intresserad heller.
Så en dag år 1958 fick jag telefonbud om att pappa var mycket sjuk. Pappa bodde för sig själv, och därför planerade min hustru och jag att flytta hem för att kunna ta hand om honom. Jag minns så väl hur det var när jag kom hem till honom den dagen. Två kvinnor, som är Jehovas vittnen, var där och skötte om honom. De var de vänligaste, blidaste kvinnor jag någonsin träffat. En annan dag tog min hustru itu med att skura köksgolvet. Hon befann sig ungefär i åttonde månaden. Föreståndaren för Jehovas vittnens församling där på platsen var hos oss just då. Till min stora häpnad tog han ifrån henne borsten, rullade upp skjortärmarna, lade sig på knä och började skura köksgolvet.
Två veckor senare dog pappa. Församlingsföreståndaren höll begravningstalet, och jag blev mycket överraskad över vad jag fick höra. Jag ville höra mera och ville sätta mig in i vad det var som satte sin prägel på de här människorna. Min hustru och jag började studera bibeln tillsammans med dem, och elva månader senare berättade hon för mig att hon önskade döpa sig. Jag sade henne inte just då att också jag hade bestämt mig för att överlämna livet åt den underbare Gud, vars ande får människor att uppträda så kärleksfullt. Tre månader senare blev jag döpt. Hur glad och lycklig skulle pappa inte ha varit, om han hade vetat att jag några år senare skulle bli biträdande församlingsföreståndare i den församling som han hade tillhört!” Ja, ett kristet uppförande hjälpte de här människorna att lära känna sanningen om Jehovas vittnen.
Präster har ofrivilligt hjälpt till
Det har funnits tillfällen, då prästers bemödanden att hindra Jehovas vittnens verksamhet har hjälpt motståndare att lära känna sanningen om dem. Ja, de har ofrivilligt hjälpt motståndare att inse att vittnena lär ut sanningen från Guds ord, bibeln. Följande har inträffat i staten Wisconsin i USA:
”Min hustru var hängiven katolik. Under hela sin skoltid, också för att få högre utbildning, gick hon i katolska skolor. När ett av vittnena kom hem till oss, som han hade lovat, rusade hon ut ur huset. Sedan han hade gått, kom hon tillbaka med en min som sade: ingen annan religion i det här huset. Jag måste fara till en granne för att lära känna bibeln, och det som jag fick lära mig berättade jag om för min hustru. Hon gick och talade med prästen, och han, i sin tur, skrattade och drev gäck med Jehovas vittnen. ’Världens ände’, skrockade han — ’det har de predikat om i hundratals år! En dag får de kanske rätt!’
De där sista orden fick min hustru att börja tänka och gjorde att hon ansatte prästen och bad honom ge henne bevis för att vittnena har fel. Han lovade ge henne det; och han gav henne några böcker om filosofi. Eftersom studiet måste flyttas hem till mig, bad jag min hustru att bjuda hem prästen. Det gick hon med på. Han kom aldrig, men hon satt och hörde på vårt samtal, medan hon väntade på prästen, och tyckte att det var riktigt intressant. Hon var i alla fall besluten att få prästen att försvara hennes tro, och slutligen måste hon avtala om ett sammanträffande hemma hos honom.
Under vårt samtal försökte han lamt bevisa treenighetsläran, men bibelverserna bevisade motsatsen. När jag bad honom förklara Johannes 17:20—22, svarade han blossande röd: ’Jag är inte beredd att svara på det.’
’Ni har varit präst i hela ert liv [fyrtio år]’, sade jag, ’och ni är inte beredd. Vi har studerat tillsammans med Jehovas vittnen i bara tre månader, och vi är beredda.’
Därpå kom den verkliga överraskningen. Min hustru vände sig till prästen och sade: ’Jag har fått nog av er kyrka.’ Hon fattade detta beslut med full vetskap om att hennes släktingar förbittrade skulle komma att vända sig emot henne.” Ja, hon hade fått klart för sig vem som lär ut bibelns sanningar.
En annan händelse, då en präst ofrivilligt hjälpte en människa att lära känna sanningen om Jehovas vittnen, har inträffat i Spanien. En man började studera bibeln tillsammans med vittnena, men hans hustru satte sig kraftigt emot detta, eftersom hon menade att de var ”protestanter”. Hon prövade allt för att få sin man att sluta upp med att studera tillsammans med dem. Hon fick sina katolska släktingar att försöka avråda honom och hotade med att underrätta polisen, när vittnena kom för att studera. Detta kunde inte hindra honom, ty han avtalade om att studera med vittnena på annat håll. Han gjorde snabba framsteg.
Hustrun hotade nu med att lämna honom och ta barnen med sig, vilket hon också gjorde. Men efter två veckor kom hon tillbaka. Därefter kom mannens släktingar på besök. Också de studerade bibeln tillsammans med vittnena och brukade vara med vid deras möten på den ort där de själva bodde. På söndagen ville de allesammans gå till det möte som vittnena höll i mannens hemort, och de övertalade hustrun att följa med och lära känna sanningen om vittnena. Hon samtyckte till att följa med dem.
De anade emellertid inte att prästen där på orten just den dagen hade fått veta var Jehovas vittnen höll sina möten, och han underrättade polisen för att den skulle ingripa mot vittnena. Polisen infann sig och anhöll varenda en, också hustrun som var emot Jehovas vittnen. Hon gjorde allt hon kunde för att söka övertyga dem om att hon inte var ett Jehovas vittne utan i själva verket var mycket emot dem. Konstaplarna menade att hon bara hittade på detta för att slippa bli anhållen.
Hon blev tagen i förvar tillsammans med de andra vittnena, och det visade sig att just detta fick henne att inse att Jehovas vittnen är sanna kristna och att prästen hade handlat mycket okristligt. Så snart hon försatts på fri fot, jämte de övriga vittnena, bad hon dem om att studera bibeln med henne, och hon gjorde anordningar för att kunna vara med vid alla deras möten. Hon gick snabbt framåt och använde snart många timmar i månaden till att delge andra bibelns sanningar.
Ja, när människor med ärliga hjärtan lär känna sanningen om Jehovas vittnen, påverkas sannerligen deras liv. De vill ta del i det verk, som Jehovas vittnen utför i denna tid. Många människor som tidigare har motstått Guds tjänare befinner sig nu i deras led och gläder sig åt utsikten att få dyrka den ende sanne Guden för evigt på en paradisisk jord, där det bara skall finnas sann religion.