Uppskattning av Jehova
”Stora äro de under du har gjort, HERRE [Jehova], min Gud, och de tankar du har tänkt för oss; dig är intet likt. Jag ville förkunna dem och tala om dem, men de stå icke till att räkna.” — Ps. 40:6.
1. Varför bör en förnuftsbegåvad skapelse först och främst uppskatta Jehova Gud?
VAD alla förnuftsbegåvade skapelser i hela universum beträffar, så bör det vara Jehova Gud, den store Skaparen, som de först och främst uppskattar. Inte ett ögonblick förgår i någon skapelses liv, då han inte drar personlig nytta av Jehovas, den store livgivarens, kärleksfulla godhet. En skapelse utan liv har ingenting. — 1 Mos. 2:7; Ps. 36:10; 146:1—4.
2. Nämn något av allt det som finns i vår omgivning och som hjälper oss att uppskatta Skaparen.
2 Allting omkring oss, hela universum, skulle skänka människan nöje och behag, om alltsammans vore i samklang med Jehova och vissa delar av det inte hade fördärvats genom Jehovas motståndares, Satans, inflytande. Men också i sitt nuvarande tillstånd är det skaparverk, som omger människan, ofta mycket behagligt och vackert i hennes ögon. Konungar, andra härskare och människor med stora rikedomar söker efter natursköna platser. Slott och herresäten uppförs i marker där det finns gott om vatten och där man kan få träd, buskar och örter att växa i stor myckenhet. Vackra parker och trädgårdar anläggs ofta intill dessa palatslika hem, och de är till mycket nöje och behag. I en sådan omgivning ökar de varma solstrålarna människans välbefinnande, samtidigt som de bidrar till att växtlivet frodas. När det kommer regn eller snö, som tillför jorden det vatten den behöver, är detta uppfriskande för människor som åtnjuter god hälsa. Luften i det ymniga växtlivets omgivningar är mycket frisk och vederkvickande, eftersom den innehåller syre som människokroppen behöver. Träden, buskarna och växterna frambringar läckra frukter, frön och rötter, som tjänar till mat åt både människor och djur. Allt detta vittnar om att allting här på jorden från början hade danats så att det fullständigt skulle passa människosläktet. — 1 Mos. 1:31; Neh. 9:6; Psalm 104.
3, 4. a) Hur kommer det sig att somliga människor inte visar någon uppskattning av Skaparen men att andra gör det? b) Vilka skäl kan du ge till att det finns människor på jorden men inte på månen?
3 Hur egendomligt är det då inte att så många av jordens styresmän och andra människor med stora rikedomar, som ofta bor i någon naturskön trakt, visar så ringa uppskattning av Jehova, Skaparen, ja, kanske ingen uppskattning alls. Hur sällan är det inte som människor klart inser att jorden och människan på den, ja, hela universum, är helt och hållet beroende av Skaparen. Det kan vara av stolthet eller av en önskan att lysa inför andra som de för fram åsikter som är i strid med vad Skaparen har sagt, nämligen att ”himmelen är HERRENS [Jehovas] himmel, och jorden har han givit åt människors barn”. En del människor, som inte bryr sig om sådana uttalanden som detta, har uppställt olika teorier om mänskligt liv på andra himlakroppar. Men i och med att vetenskapen gör det möjligt för människor att grundligare utforska himlarymden och kraftiga teleskop ger människan möjlighet att skärskåda den bättre, blir det allt tydligare att enbart jorden, sådan den har formats av Skaparen, är idealisk såsom hemvist åt människan. — Ps. 115:16; 19:2—5; Jes. 40:26; 45:18.
4 Inte ens på den närmaste himlakroppen, månen, finns det sådana förhållanden som behövs för att uppehålla mänskligt liv. Månytan är koppärrig av kratrar, vilket tyder på att den har träffats av asteroider eller andra framrusande föremål från rymden. Månen saknar egentlig atmosfär, som skulle kunna få sådana föremål att brinna upp, innan de träffar månytan. Det finns inte heller någon atmosfär, i vilken ljudvågor kan fortplantas, vilka gör det möjligt att kommunicera, tala eller meddela varningar. Där finns ingen luft att andas. Där finns inget vatten; där finns ingen mat. Man har fastställt att det under den långa måndagen är så hett att människoblod kan komma i kokning, temperaturen stiger till minst 100 grader Celsius. Men om man skulle komma i skuggan av en stor klippa, kan man ändå förvänta att temperaturen där i skuggan håller sig under fryspunkten. I motsats till förhållandena under måndagen sjunker temperaturen under månnatten till omkring 160 grader under noll, en temperatur som sannerligen inte är lämpad för mänskligt liv.
5. a) Om månen inte är lämplig som hemvist åt människan, hur förhåller det sig då med de planeter som befinner sig i jordens närhet? b) Hur bör följaktligen tänkande människor på jorden påverkas av skapelsens under?
5 De planeter som befinner sig närmast jorden och som människor kallar Venus och Mars har inte heller visat sig lämpliga att uppehålla mänskligt liv enligt de många nyligen företagna forskningsframstötarna mot dessa himlakroppar. De rön man redan gjort på rymdforskningens område borde hos alla tänkande människor öka uppskattningen av Skaparen och hans underbara verk och de tankar han har tänkt för oss här på jorden. När man begrundar skapelsen med alla dess under och all dess sinnrikhet, inser man att Guds underbara verk är flera än att människan kan räkna dem. Och likväl är det så många människor som inte visar någon uppskattning av Jehova själv. Kan de ursäktas för detta? Aposteln Paulus svarar: ”Ty hans osynliga väsen, hans eviga makt och gudomshärlighet hava ända ifrån världens skapelse varit synliga, i det att de kunna förstås genom hans verk. Så äro de då utan ursäkt.” — Rom 1:20.
Helig vägledning åt människan
6. Vad har Gud i sin omsorg gett människan här på jorden, förutom de underbara skapade verk som vi redan nämnt?
6 Jehovas underbara skaparverk, i synnerhet de som är förknippade med jorden och alla lämpliga föranstaltningar som gjorts för människan här, bär vittnesbörd om de tankar som Gud har tänkt för oss, hela människosläktet. Skapelsen själv utgör ett vältaligt vittnesbörd om Skaparens existens och hans omtanke om sina skapelser. Men när Jehova hade i tankarna att skapa människan och ordnade så att människan skulle få en del förståndsgåvor och tankeförmögenheter, visste han att det var gott för människan att få vägledning för det liv hon skulle leva på jorden. För det första skulle det vara viktigt för människan att få kännedom om sin Skapare och om sitt rätta förhållande till Gud och sitt beroende av Gud för livet. Dessutom skulle hon behöva nyttiga upplysningar om Guds lagar och principer och hur Gud vill att människan skall uppföra sig här på jorden. Därför fick den förste mannen, Adam, föreskrifter och kunskap som borde ha fått honom att känna ännu större uppskattning av sin Fader och Skapare i himmelen.
7. Vilken gåva från Jehova har vi stor nytta av, och hur bör vi betrakta den?
7 Detta var bara början till de upplysningar som Gud skulle komma att ge sina skapelser på jorden. I sin kärleksfulla godhet har Gud genom århundradena frambragt en fullständig samling lagar och principer i den enastående bok som vi nu kallar bibeln. Tack vare denna bok har vi möjlighet att skaffa oss kunskap om Skaparen och hans uppsåt med människorna. Vi har möjlighet att vinna kunskap om heliga ting. Bibeln innehåller heliga hemligheter, och vi behöver dem. Genom vårt sätt att göra bruk av dem visar vi vår uppskattning av honom som har gett oss dem och alla dessa goda ting. Uppskattning förutsätter tillräcklig insikt för att kunna beundra något och kunna glädjas åt dess förträfflighet. Detta är anledningen till att den som får allt större inblick i bibelns värde kommer att betrakta den såsom något mycket åtråvärt, såsom en skatt att troget hålla fast vid. Bibelns värde ökar ju mer vi använder den. En vis människa, sådan som psalmisten, tackar Jehova för den gåva han gett oss i det skrivna ordet till vägledning för människan såväl som för alla de bevis på kärleksfull godhet som Jehova har gett: ”O, frambär tacksägelse till Jehova, ni människor, ty han är god; ty hans kärleksfulla godhet varar till obestämd tid.” — Ps. 107:1, NW.
8. Nämn något av det som vi lär oss i bibeln.
8 Till allt det som vi kan inhämta från bibeln hör upplysningar om människor som har visat uppskattning och andra som inte har gjort det. Ja, i bibeln läser vi om dem som har handlat orätt såväl som om dem som har handlat rätt. Gud hade ett gott syfte med att låta sitt ord innefatta alla dessa upplysningar, såsom Paulus framhöll: ”Men dessa ting fortfor att vederfaras dem såsom exempel, och de blev nedskrivna till varning för oss, över vilka sluten på tingens ordningar har kommit.” — 1 Kor. 10:11, NW.
9. a) Vad gjorde Gud för Adam för att hjälpa honom att uppskatta sin Gud, Jehova? b) Men hur valde Adam att handla?
9 Om vi tänker tillbaka på de förhållanden som rådde i början, då Gud satte det första människoparet på jorden i Edens lustgård, lägger vi märke till att han hade tänkt på och sörjt för allt som mannen och kvinnan kunde behöva. Där fanns ett mycket vackert, trivsamt paradis. Adam och Eva saknade ingenting, eftersom Jehova är både vis och kärleksfull och en mycket god Fader. Adam blev underrättad om Guds lag beträffande hans levnadssätt i lustgården, och det förväntades av honom att han skulle rätta sig efter de anordningar som Gud hade gjort. Skaparen har sannerligen rätt att föreskriva vad en skapelse skall göra eller inte skall göra. Men Adam lät inte den natursköna omgivningen hjälpa honom att bevara en varm uppskattning av Jehovas föranstaltningar. Han saknade uppskattning av Guds heliga lag och hade för höga tankar om sig själv. Till en del visade han samma inställning som så många i vår tid vilka bor i en vacker trakt, omgivna av Jehovas skaparverk, men inte visar någon uppskattning av Gud och hans lagar. Olydnad medförde Adams fall och kostade honom livet. Brist på uppskattning av Jehova och hans heliga ting kan innebära detsamma för många människor också i den nuvarande generationen. — 1 Mos. 2:7—17; 5:5.
10. I vilket avseende är Noa en kontrast till Adam?
10 Senare framträdde Noa på den jordiska skådeplatsen, och han visade sig vara en människa som hyste uppskattning. När han fick del av Guds ord, visade han uppskattning och tro. Han trodde vad Gud sade, rättade sig efter Guds uppsåt och blev bevarad levande genom den stora vattenfloden, och på så sätt utgör han en direkt kontrast till den förste mannen, som förlorade sin uppskattning av vad Gud hade sagt honom och gick miste om livet på grund härav. Denna kontrast, som vi kan läsa om i Guds heliga ord, är till stor nytta för oss. — 1 Mos. 6:9, 22; 7:5.
11. Hur visade Gud kärleksfull godhet mot Abraham?
11 Ganska många år efter Noas dagar levde en bemärkt man, som uppskattade Gud och hans heliga ting och som fick vittnesbörd om Guds kärleksfulla godhet på många sätt. En framträdande gåva från Gud var det löfte som gavs åt Abraham: ”Jag [skall] rikligen välsigna dig och göra din säd talrik såsom stjärnorna på himmelen och såsom sanden på havets strand; och din säd skall intaga sina fienders portar. Och i din säd skola alla folk på jorden välsigna sig, därför att du lyssnade till mina ord.” (1 Mos. 22:17, 18) Detta innebar att Abrahams avkomlingar hade någon speciell att förvänta; en man skulle födas såsom avkomling av Abraham, och han skulle förmedla välsignelser till alla folk, dvs. till människor i alla nationerna. Detta var ett förbund som Gud ingått med Abraham och bekräftat med en ed, och det kunde inte förändras. Det var heligt.
12. Hur hjälper oss skildringen av det som hände med Jakob och Esau att se vilka välsignelser det medför att uppskatta heliga ting?
12 Men vilken uppskattning hade Abrahams sonsöner av detta heliga löfte? Tack vare Guds kärleksfulla godhet finns det också en skildring av Jakobs och Esaus handlingssätt, som hjälper oss att se vilket gagn man har av att uppskatta heliga ting. Om de båda tvillingpojkarna heter det i den historiska skildringen: ”Och barnen växte upp, och Esau blev en skicklig jägare, som höll sig ute på marken; Jakob åter blev en fromsint [oförvitlig, NW] man, som bodde i tält. Och Isak hade Esau kärast, ty han hade smak för villebråd; men Rebecka hade Jakob kärast. En gång, då Jakob höll på att koka något till soppa, kom Esau hem från marken, uppgiven av hunger. Och Esau sade till Jakob: ’Låt mig få till livs av det röda, det röda du har där; ty jag är uppgiven av hunger.’ Därav fick han namnet Edom. Men Jakob sade: ’Sälj då nu åt mig din förstfödslorätt’ Esau svarade: ’Jag är ju döden nära; vartill gagnar mig då min förstfödslorätt?’ Jakob sade: ’Så giv mig nu din ed därpå.’ Och han gav honom sin ed och sålde så sin förstfödslorätt till Jakob. Men Jakob gav Esau bröd och linssoppa; och han åt och drack och stod sedan upp och gick sin väg. Så ringa aktade Esau sin förstfödslorätt.” (1 Mos. 25:27—34) Vilken skillnad var det inte mellan de här tvillingsönerna till samma föräldrar! Jakob uppskattade Jehovas löfte till Abraham och förstfödslorätten, men Esau uppskattade inte sådana heliga ting och tänkte bara på sig själv. Han blev stamfar till Edom, en nation som Gud längre fram uttalade sin dom över. Esau är ett exempel på dem som bara tänker på nuet, dem som försmår heliga ting. De som uppskattar Jehovas gåvor blir alltid välsignade, såsom Jakob blev. — 1 Mos. 27:27—29; Hebr. 12:16.
Tillbedjan som vittnar om uppskattning
13. Hur var Eli välsignad, men vad underlät han att göra?
13 Vid en senare tid i den heliga historien, efter det att Jakobs avkomlingar såsom en nation hade dragit in i det land som Gud hade lovat att ge dem, upprestes domare i Israels nation. Eli var en av dem. Han var också överstepräst. En människa som hade en sådan ställning måste ha goda kunskaper om Jehova Gud och hans heliga lagar och måste uppskatta dessa ting. Det var ett privilegium som tillhörde Levi stam att få tjäna i Guds tillbedjans tabernakel, och därför ärvde Elis söner ett stort privilegium, i det att de fick utföra sådan helig tjänst. Med tiden visade det sig att Elis söner inte hade den rätta uppskattningen av tabernakeltjänstens helgd utan handlade omoraliskt. Eli själv handlade visserligen inte på det sättet, men han genomdrev ingen tillämpning av Guds lag i en strävan att förmå sina söner att rätta sig efter det som var rättfärdigt. Fördenskull fortsatte sönerna med sina onda handlingar. Eftersom Eli inte axlade sitt ansvar såsom far och inte gav sina barn den nödvändiga vägledningen, drog han stor olycka över sig. I bibelns skildring läser vi: ”Eli, som var mycket gammal, fick höra allt vad hans söner gjorde mot hela Israel och att de lågo hos de kvinnor som hade tjänstgöring vid ingången till uppenbarelsetältet. Och en gudsman kom till Eli och sade till honom: ’Så säger HERREN [Jehova]: Har jag icke uppenbarat mig för din faders hus, när de ännu voro i Egypten och tjänade Faraos hus? Varför förtrampen I då de slaktoffer och spisoffer, som jag har påbjudit i min boning? Och huru kan du ära dina söner mer än mig, så att I göden eder med det bästa av var offergåva som mitt folk Israel bär fram? Därför säger HERREN, Israels Gud: Väl har jag sagt, att ditt och din faders hus skulle få göra tjänst inför mig evärdligen. Men nu säger HERREN: Bort det! Ty dem som ära mig vill jag ock ära, men de som förakta mig skola komma på skam. Och tecknet härtill skall för dig vara det som skall övergå dina båda söner Hofni och Pinehas: på en och samma dag skola de båda dö.’” — 1 Sam. 2:22, 27, 29, 30, 34.
14. Vad hände Elis söner, därför att de inte uppskattade Jehovas rena tillbedjan?
14 Det här uttalandet bevisades vara sant. När filistéerna gav sig i strid med Israels folk, försökte de äldre männen i Israel vinna seger genom att föra Jehovas förbundsark in i Israels läger, och Elis båda söner följde med arken. Men detta medförde ingen välsignelse för Israel eller för Elis familj, utan filistéerna tillfogade Israel ett nederlag och dödade 30.000 man. ”Därtill blev Guds ark tagen, och Elis båda söner, Hofni och Pinehas, blevo dödade.” (1 Sam. 4:11) Det var inte någon välgångens tid för Israel.
15. Tala om hur stor uppskattning David visade.
15 David var en man som verkligen insåg vilken helgd den rena tillbedjan borde åtnjuta och hur värdefulla Guds lagar är. Han tillhörde inte prästerna och Levi stam, utan han var av Juda stam och var en kämpe för Jehova. Han var positiv i sin tillbedjan av Jehova, tacksam för allt Jehova gjorde, och det som han skrev vittnade om stor uppskattning av det som hörde samman med Jehova. ”Ett har jag begärt av Jehova — det är vad jag skall bida efter: att jag må få bo i Jehovas hus i alla mina livsdagar för att skåda Jehovas ljuvlighet och för att se med uppskattning på hans tempel.” (Ps. 27:4, NW) ”Himlarna kungör Guds ära; och utsträckningen berättar om hans händers verk. Jehovas lag är fullkomlig och återupplivar själen. Jehovas påminnelse är tillförlitlig och gör den oerfarne vis. Påbuden från Jehova är rätta och får hjärtat att fröjda sig; Jehovas bud är rent och får ögonen att lysa. Jehovas fruktan är obefläckad och består för evigt. Jehovas rättsliga beslut är sanna; de har bevisat sig vara alltigenom rättfärdiga. De är åtråvärdare än guld, ja, än mycket luttrat guld; och sötare än honung och drypande honung från honungskakorna. Vidare har din egen tjänare blivit varnad genom dem; i att hålla dem ligger stor belöning.” — Ps. 19:2, 8—12, NW.
16. Hur visade David att han tänkte mycket på helig tillbedjan?
16 David nöjde sig inte med att säga detta, utan han levde också i överensstämmelse med de tankar som han här gav uttryck åt. David var inte tillfreds med att ha en bekväm bostad för egen del, under det att han visste att det inte hade beretts någon varaktig plats åt Jehovas förbundsark. Eftersom helig tillbedjan var något så viktigt, ville David uppföra ett tempel såsom centrum för tillbedjan av Jehova. Men Jehova underrättade David om att han inte skulle tillåta honom att bygga templet utan att i stället Davids son Salomo skulle få bygga det. Detta minskade inte på något sätt Davids nitälskan för Jehovas hus, och David gjorde allt som rimligtvis stod i hans makt för att främja gudsdyrkans intressen genom att göra förberedelser för tempelbygget. David samlade tillhopa guld, som var värt mer än 680 millioner kronor, såväl som andra ädla metaller. Han gav sin son Salomo de arkitektoniska planritningarna för templet, som han hade fått under inspiration. Planritningarna var fullständiga; de omfattade inte bara de egentliga tempelbyggnaderna utan också förrådskamrarna, förgårdarna, ljusstakarna och alla de olika kärlen, som delvis beskrivs i 1 Krönikeboken 28. Vi behöver inte tvivla på Davids goda hjärteinställning till heliga ting, och den bibliska skildringen antyder att det är säkert och visst att David skall få uppstå. Han skall få möjlighet att vinna evigt liv när Guds rätta tid är inne.
17. Vilket samband råder mellan den rätta gudsdyrkan och välgång, enligt vad som framgår av det som hände i Salomos dagar?
17 Tempelbygget fullbordades under konung Salomo, och med det följde frid och välgång i hela Israel. Jehova Gud gav själv bevis på att han godkände detta nya centrum för tillbedjan, nämligen vid det tillfälle då templet invigdes, i det att han lät eld falla ned från himmelen till att förtära offren och därpå talade till Salomo. Jehova underrättade Salomo om att de välsignelser, som hans familj såväl som nationen kunde få röna, var beroende av att de uppskattade Jehovas stadgar och rättsliga beslut, höll lagarna och upprätthöll den rena gudsdyrkan. Men innan slutet kom för Salomos regering förlorade han sin uppskattning av Jehovas tillbedjan, vilket medförde olycka för nationen och ledde till att den delades i två riken. — 2 Krönikeboken 7; 1 Konungaboken 11.
18. Hur handlade flertalet konungar i Israel och Juda efter Salomo?
18 I Konungaböckerna och Krönikeböckerna i bibeln finns det en detaljerad historisk skildring av vad som hände Guds förbundsfolk efter Salomos tid. Det gör en beklämd att konstatera att flertalet härskare underlät att visa den rätta uppskattningen av Jehova och den rena tillbedjan. Folket fick utstå många svårigheter. Konung Ahas gick så långt att han stängde igen dörrarna till Jehovas hus och införde dyrkan av falska gudar. — 2 Krön. 28:24, 25.
19. Varför blev Jerusalems invånare under Hiskias regentskap välsignade?
19 Men det var några få härskare som visade uppskattning av Jehova. En av dem var Hiskia, som åter öppnade dörrarna till templet, reorganiserade prästerna och leviterna och såg till att de offer som skulle frambäras åt Jehova i templet blev framburna enligt Jehovas lagar. Hela Israel och Juda fick genom särskilda sändebud inbjudning att rätta sig efter Jehovas föreskrifter och fira påsken. Hiskia vidtog många andra åtgärder som vittnade om uppskattning av heliga ting, och Jehova visade att han tänkte på sitt folk genom att välsigna dem med ett överflöd av goda ting. (2 Krön. 31:10) När fienden hotade Jerusalem, visade Hiskia uppskattning av bönen, då han i tro bad Jehova ingripa. Till svar på denna bön bevarade Jehova sitt folk, i det att han slog den fientliga hären, som låg beredd att angripa Jerusalem. — 2 Kon. 19:15, 35.
20. Varför räddades Jerusalem inte på Sidkias tid?
20 En sådan räddning inträffade emellertid inte på Sidkias tid, ty Sidkia visade inte någon rätt uppskattning av Jehova och såg inte till att den rena tillbedjan vidmakthölls i templet. Lidande, inte välgång, blev folkets lott på den tiden. Prästerna och folket var otrogna mot Gud och besudlade Jehovas hus. Därför tillät Jehova att templet och staden förstördes, såsom han efter templets överlämnande varnande hade sagt till Salomo att det kunde gå. — 2 Krön. 36:11—21.
21. Hur kan vi visa att vi uppskattar Jehova?
21 Det är följaktligen av stort värde för människor om de uppskattar privilegiet att få ägna helig tillbedjan åt Jehova. Tillbedjan av Jehova och lydnad för hans lagar är de sätt, på vilka vi visar att vi uppskattar Jehova. Bibeln uppenbarar att utsikterna till liv och välgång är oupplösligt förbundna med den uppskattning vi visar.
[Bild på sidan 272]
Jakob uppskattade Jehova och hans löfte till Abraham, men Esau uppskattade inte heliga ting och sålde sin förstfödslorätt för en skål soppa