Kommer du att överleva ”yttersta domen”?

Blir människor i allmänhet dömda vid döden? Eller äger domen rum efter uppståndelsen?

”YTTERSTA domen” var i många hundra år det främsta motivet till de skulpturer som man finner på några av kristenhetens mest berömda kyrkor. Sådana skulpturer finns t. ex. i portaler till de världsbekanta franska katedralerna i Paris, Chartres, Reims, Auxerre, Bourges och Autun, såväl som i portalerna till kyrkor på många andra orter. Tiotusentals människor som besökt dessa kyrkor och gått igenom portaler som är prydda med sådana skulpturer har emellertid inte reflekterat över att dessa scener utgör en direkt motsägelse av en grundläggande lärouppfattning som förkunnas inne i de här byggnaderna.

I scener som föreställer ”yttersta domen” ser man ofta hur de döda skjuter undan gravstenarna och stiger upp ur graven. Katolska auktoriteter säger att den dom som dessa skulpturer avbildar inträffar ”efter den allmänna uppståndelsen”.¹ Men inne i dessa kyrkobyggnader får folk veta att deras dom äger rum i dödsögonblicket.

En präst skrev: ”I dödsögonblicket träder själen fram inför Kristi domarsäte”, antingen för att bli ”för evigt utesluten ur Guds rike” eller för att komma till himmelen eller till skärselden.² En annan säger att ”i själva dödsögonblicket skall vår själ för evigt försättas i ett vänskapligt eller fientligt förhållande till Gud, dvs. i ett tillstånd av lycka eller eviga kval”.³

När inträffar då domen för människovärlden i allmänhet: ”I själva dödsögonblicket” eller ”efter den allmänna uppståndelsen”? Om människovärlden i allmänhet blir dömd omedelbart vid döden och denna dom inte kan vara felaktig och inte heller kan förändras, hur kan man då förklara meningen med den ”yttersta domen”, som är avbildad på dessa kyrkor?

Kristenhetens teologer söker ge en förklaring, då de säger att den ”yttersta domen”, också kallad den ”allmänna domen”, i själva verket inte alls är någon dom. Enligt dem är den i stället bara en ”bekräftelse” på den tidigare domen, varigenom det blir möjligt för var och en att ”bilda sig ett rätt omdöme om allas goda eller onda gärningar”.⁴

Men så säger inte Skriften. Den talar inte om en enskild dom för varje människa omedelbart efter hennes död, utan den talar i stället om en ”dag” eller tidsperiod, då domen äger rum för flertalet människor under Jesu Kristi kommande tusenårsregering. En av Jesu Kristi apostlar, Paulus, talade om detta, då han stod inför den högsta domstolen i Aten: ”Gud ... har fastställt en dag, då han skall ’döma världen [den bebodda jorden, [NW] med rättfärdighet’ genom en man [Jesus Kristus], som han har bestämt därtill; och han har åt alla givit en bekräftelse härpå, i det att han har låtit honom uppstå från de döda.” — Apg. 17:30, 31.

Själen döms inte vid döden

Det problem, som tanken på ”två domar” framkallar, har i själva verket sin grund i uppfattningen att domen för människor i allmänhet äger rum ”i dödsögonblicket”.⁵

Faktum är att bibeln inte lär att ”själarna” omedelbart övergår till andligt liv hos Gud i himmelen för att bli dömda där. Många människor blir kanske mycket häpna över att få höra detta, men det är faktiskt så att framstående religiösa auktoriteter är på det klara med att bibeln inte lär att själen är odödlig och alltså skulle leva vidare sedan kroppen har dött.

En romersk-katolsk biblisk encyklopedisk ordbok, Encyclopedic Dictionary of the Biblea, framhåller att det hebreiska ordet néfesch, som översätts med ”själ” i nutida biblar, egentligen syftar på människan själv. Den framhåller också att Gamla testamentet ”faktiskt inte stöder” uppfattningen att själen ”skulle kunna existera skild från kroppen ... efter människans död”. Vi citerar vidare: ”Uttrycket nefesch met, som ordagrant borde återges med ’en själ av en död människa’, betyder i själva verket inte det, utan det betyder ’en död människa’, dvs. ett lik.” — Spalt 2288.

I samma religiösa ordbok heter det att bibeln inte framställer döden ”som ett åtskiljande av själ och kropp”, vare sig i ”Gamla testamentet” eller i ”Nya testamentet”, som ”har övertagit GT:s [Gamla testamentets] vedertagna uppfattningar i den här saken”. — Spalterna 532 och 534.

De döda ”sover”

I stället för att lära att människorna i allmänhet blir föremål för enskild dom omedelbart efter döden visar bibeln att de döda är döda. Den säger att de sover, att de inte vet något alls utan att de väntar på uppståndelsen, då de kan stå upp till liv igen. Bibeln visar klart och tydligt att det är detta tillstånd som de döda befinner sig i. Bland det stora antal bibeltexter som handlar om detta ämne kan vi välja Predikaren 9:5, 10, där det heter: ”Och väl veta de som leva, att de måste dö, men de döda veta alls intet, ... ty i dödsriket [scheól, den plats där de döda befinner sig], dit du går, kan man icke verka eller tänka, där finnes ingen insikt eller vishet.” Detta är orsaken till att bibeln ofta talar om att de döda ”sover” och inte säger något om att de redan har blivit ”dömda” och har kommit till en plats där de blir belönade eller bestraffade. — Joh. 11:11.

De scener som är framställda över portarna till kristenhetens gamla katedraler stämmer således av allt att döma bättre med bibeln än det som förkunnas inne i dessa byggnader. Skulpturerna visar hur människor står upp ur sina gravar för att bli dömda. Man ser inga ”själar” komma ut ur ”helvetet” eller ned från himmelen för att ta sin boning i de uppståndna. Men efter sin dom ses de dra bort för att få sin lön. I bibeln finner man ingenting som motsvarar den forna egyptiska uppfattningen som gick ut på att ”själar” kunde återvända till mumifierade kroppar. Vad den däremot lär är att flertalet döda människor kommer att väckas upp och få tillfälle att komma i åtnjutande av Guds eviga välsignelser.

När?

När skall de sovande döda människorna bli uppväckta för att dömas? I den sista boken i bibeln talas det om den ordning, i vilken de händelser kommer att äga rum, som leder fram till den i långa tider efterlängtade uppståndelsen.

Kristi himmelska andra närvaro börjar genom att hans rike upprättas i himmelen. (Upp. 12:1, 2, 5) Satans verksamhet begränsas till jordens närhet, och i sin vrede ger han upphov till nöd och lidande utan motstycke på jorden. (Upp. 12:7—12) Lammet, Kristus Jesus, som i konungslig makt befinner sig på det himmelska Sions berg, förenas med sina 144.000 meddomare, som har blivit ”friköpta ifrån människorna till en förstling åt Gud och Lammet”. (Upp. 14:1—4) Därpå blir jordens konungar av demoniska uttalanden ledda till att föra öppet krig mot Gud. (Upp. 16:13—16) Kristus drar då ut tillsammans med sina himmelska änglar för att strida mot dem, kastar de människogjorda systemen i en förintande eld och dräper de fientliga härarna och dem som är förbundna med dem. (Upp. 19:11—21) Därpå blir Satan själv gripen och fängslad, ”på det att han inte mer måtte vilseföra nationerna” (NW). — Upp. 20:1—4.

Sedan jordens inbyggare har blivit befriade från Satans, hans demoners och deras jordiska anhängares inflytande, börjar de komma i åtnjutande av stora välsignelser. Den åldrige aposteln Johannes fick se en storslagen syn av denna underbara förändring av jordens styrelse.

Han skrev: ”Jag såg en ny himmel och en ny jord; ty den förra himmelen och den förra jorden voro förgångna, och havet [av betryckta människor, som blivit främmande för Gud] fanns icke mer.” Genom sitt rikes styrelse över jorden skall Gud själv bo hos människorna. ”Ja, Gud ... skall avtorka alla tårar från deras ögon. Och döden skall icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller plåga skall vara mer; ty det som förr var är nu förgånget.” — Upp. 21:1—4.

Hur?

Jorden kommer att ha renats från allt ont, Satan och hans demoner har fängslats och kastats i avgrunden. De rättfärdiga, nya förhållanden, som alla gudfruktiga människor väntat på, har blivit införda. Det är just de förhållanden som alla kristna har bett om, då de har sagt till Gud: ”Tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.” — Matt. 6:10.

Till dessa rättfärdiga förhållanden skall alla som befinner sig i mänsklighetens gemensamma grav bli uppväckta. Bibeln visar att ”dagen” (eller tidsperioden) för denna omfattande dom inbryter först sedan Satan har blivit bunden och Kristus blivit insatt på sin ”tron” för att under 1.000 år härska i sitt rike. Denna ”dag” kommer naturligtvis att bli längre än bara 24 timmar, eftersom det heter i bibeln att domarna skall härska ”som konungar med Kristus i tusen år”. En sådan lång period kommer att ge riklig tid för uppståndelsen att äga rum på ett ordnat sätt. — Upp. 20:4, NW.

Människorna i allmänhet skall därpå bli dömda enligt sitt hjärtetillstånd — enligt sin önskan och villighet att göra Guds vilja, inte med hänsyn tagen till om de tidigare har haft tillfälle att lära känna denna vilja eller inte. ”Böcker”, som innehåller Guds föreskrifter, skall bli öppnade, och hela mänskligheten skall få tillfälle att lära känna det som är ”upptecknat i böckerna”. Alla skall bli dömda enligt den lydnad de visar för det som är upptecknat i dem.

Allt detta beskrivs i aposteln Johannes’ stora syn av domens dag för mänskligheten under Kristi tusenårsregering. ”Och jag såg en stor vit tron och den som satt på den [Jehova Gud]. För honom flydde [den nuvarande onda] jorden och himmelen bort, och ingen plats blev funnen för dem. Och jag såg de döda, de stora och de små, stå inför tronen, och bokrullar [med Guds föreskrifter] öppnades. Men en annan bokrulle öppnades; det är livets bokrulle. Och de döda blev dömda efter det som var skrivet i bokrullarna, i överensstämmelse med sina gärningar [i överensstämmelse med sin lydnad för dessa föreskrifter].” — Upp. 20:11, 12, NW.

Först sedan människorna bestått det slutliga provet, när Satan för en tid blir lössläppt, efter det att Kristi tusenårsregering har gått till ända, blir de slutligen ”levande” i full bemärkelse. Alla som består i det slutliga provet kommer att få rätt till evigt liv på en rättfärdig, fullkomnad jord. Först då kommer deras namn att vara för beständigt skrivet i ”livets bok” eller ”bokrulle” (NW). Därför heter det i Uppenbarelseboken om dem: ”De övriga döda blevo icke levande, förrän de tusen åren hade gått till ända.” — Upp. 20:5.

Detta är det ”eviga liv”, som utgör de kristnas hopp. Det är ett liv utan slut på en paradisisk jord, som brukats och odlats så att den nått den fullkomning som enligt Guds ursprungliga uppsåt skulle prägla denna ädelstenslika skapelse.

Bibeln lär alltså inte något om en enskild dom för människovärlden i allmänhet omedelbart efter döden. Den lär i stället att den allmänna eller ”yttersta” domen för flertalet människor skall inträffa under Kristi tusenårsregering, då de uppväckta människorna skall bli undervisade om Guds vilja och skall få tillfälle att rätta sig efter den för att få evigt liv.

Förbered dig nu

Hur kan du nu förbereda dig, så att ditt namn kan bli skrivet i ”livets bok”? Genom att studera Guds ord och leva efter det. Utveckla en sådan personlighet som låter sig påverkas av Guds föreskrifter. (Kol. 3:5—14) Uppodla vanan att villigt lyda dem. Om du utvecklar ett sådant av lydnad präglat livsmönster nu, kommer detta att hjälpa dig att rätta dig efter de föreskrifter som Gud kommer att ge under Jesu Kristi tusenårsregering. Det kommer att hjälpa dig att få röna Guds välsignelse, överleva det slutliga provet och vinna evigt liv på den fullkomnade jorden. Ingenting skulle kunna vara av större värde för dig än att du slutligen får ditt namn skrivet ”i livets bok”, sedan Kristi tusenårsregering har gått till ända. — Upp. 20:15.

Men om man skall få privilegiet att leva på jorden under denna domens dag för mänskligheten i allmänhet och därefter, är det angeläget att man nu i denna tid lär känna Guds vilja och gör den. Genom att göra detta kan du få möjlighet att överleva, då Guds dom snart skall verkställas på den nuvarande onda tingens ordning. Vidtar du de mått och steg som är nödvändiga för att få överleva, först denna tingens ordnings slut och sedan den ”yttersta domen”? Svaret på den frågan är beroende av det livsmönster som du nu utvecklar.

HÄNVISNINGAR

¹ F. Vigouroux: Dictionnaire de la Bible (Paris; 1903), band 3, spalterna 1837 och 1839.

² Migné: Encyclopédie théologique (Petit-Montrouge, Frankrike; 1850), band 35, bok 1, spalt 126.

³ J. Bricout: Dictionnaire pratique des connaissances religieuses (Paris; 1927), band 2, spalt 203.

⁴ The Catholic Encyclopedia (New York; 1910), band 8, sid. 552.

⁵ Lavergne: La fin du monde (Paris; 1941), sid. 12.

[Fotnot]

[Bild på sidan 268]

Närbild av domsscen över mittport i katedralen Notre-Dame i Paris