Hur man vinner frihet tillsammans med Jehovas synliga organisation

”Jag skall låta herdar uppstå åt dem, vilka skola föra dem i bet; och de skola icke mer behöva frukta.” — Jer. 23:4.

1, 2. Vad är Jehovas uppsåt med människan här på jorden?

HUR stort gagn skulle du ha av att bli bjuden på en jordenruntresa, om du var sängliggande? Hur stor glädje skulle du ha av en färg-TV av senaste modell, om du hade förlorat din syn? Hur stort värde skulle Guds gåva evigt liv här på jorden ha för dig, om de nuvarande, olyckliga, skräckinjagande världsförhållandena skulle få fortsätta?

² Guds uppsåt att befria människan så att hon kan njuta av evigt liv här på jorden är klart och tydligt formulerat i Psaltaren: ”De rättfärdiga skola besitta landet och bo däri evinnerligen.” (Ps. 37:29) Profeten Jesaja bekräftade att det är Gud som har gett detta löfte, då han kallade Jehova för ”den sanne Guden, jordens Formare och dess Danare, han som fast grundade den, som icke skapade den rätt och slätt för intet, som formade den, ja, till att vara bebodd”. (Jes. 45:18, NW) Förvånar det dig att det är Guds uppsåt att människan skall bo på jorden för evigt? Det borde det inte göra, om du känner till bönen ”Fader vår”, eftersom det är just detta som du ber om varje gång du säger: ”Ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.” — Matt. 6:10.

3. Hur kommer Jehova att göra livet drägligare?

³ Men hur förhåller det sig då med de eländiga, skräckinjagande förhållandena på jorden som skulle göra ett ändlöst liv mycket bekymmersamt? Du ber om att vinna frihet från sådant också, när du säger: ”Tillkomme ditt rike.” Hur så? Jo, alldeles som profeten Daniel förutsade ”skall himmelens Gud” ”i de konungarnas dagar ... upprätta ett rike, som aldrig i evighet skall förstöras och vars makt icke skall bliva överlämnad åt något annat folk. Det skall krossa och göra en ände på alla dessa andra riken, men självt skall det bestå evinnerligen.” (Dan. 2:44) Den store konungen i detta eviga rike uppenbarade för länge sedan för sin apostel Johannes vad som sedan kommer att ske: ”Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skola vara hans folk; ja, Gud själv skall vara hos dem och skall avtorka alla tårar från deras ögon. Och döden skall icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller plåga skall vara mer; ty det som förr var är nu förgånget.” — Upp. 21:3, 4.

Universum kännetecknas av organisation

4. a) Vad uppenbaras i Jeremia 23:4 och Jesaja 32:1 beträffande Guds rike? b) När börjar, enligt Jesaja 32:2, den rättfärdiga förvaltningen genom Guds rike?

⁴ Utgör inte dessa Guds löften påtagliga bevis för att han har ett rike? De innebär att Gud skall göra sitt rike med Kristus som konung till en lika påtagligt fungerande styrelse eller regering som de mänskliga styrelser som nu härskar. Guds löften innebär också att det skall göras anordningar för att detta rike skall kunna utöva sin makt och kunna genomdriva att dess lagar efterlevs. Profeten Jeremia förutsade att detta är Jehovas uppsåt, hans som säger: ”Jag skall låta herdar uppstå åt dem, vilka skola föra dem i bet; och de skola icke mer behöva frukta.” (Jer. 23:4) Jesaja vittnade om denna anordnings eller förvaltnings goda verkningar: ”En konung skall uppstå, som skall regera med rättfärdighet, och härskare, som skola härska med rättvisa.” (Jes. 32:1) Den här profetian, som Jesaja uttalade, uppenbarar emellertid något mera, nämligen att denna Guds rättfärdiga förvaltning skall börja redan innan Gud avlägsnar denna tingens ordnings styrelser och regeringar. Det heter nämligen vidare i profetian: ”Var och en av dem skall vara såsom en tillflykt i stormen, ett skydd mot störtskuren; de skola vara såsom vattenbäckar i en ödemark, såsom skuggan av en väldig klippa i ett törstigt land.” (Jes. 32:2) Allt detta vittnar kraftigt om ett välorganiserat system eller arrangemang bestående av människor, om samfällda, enhetliga bemödanden att fullgöra ett uppsåt. Detta innebär organisation.

5. Varför gör somliga invändningar mot uppfattningen att det behövs organisation, men varför är det kortsynt att tänka som dessa gör?

⁵ Somliga människor anser emellertid att om de skall rätta sig efter en organisations regler eller föreskrifter, lägger detta en hämsko på dem såsom individer. Andra personer, som har en liknande uppfattning, säger att Gud handlar med dem personligen, leder var och en enskilt till insikt i fråga om bibeln. Men Guds andliga lagar är lika nödvändiga för vårt välbefinnande som naturlagarna, och vilken individualist skulle väl till exempel av fruktan för att mista sin individualitet vägra att lyda Guds lag om att äta och dricka? Människor kan hungerstrejka som protest mot sociala eller politiska orättvisor, men de kommer inte ifrån sitt behov av mat. Dessa fysiska behov och de lagar som reglerar dem är dessutom lika för alla människor. Vi kan inte välja och vraka, allteftersom det faller oss in.

6. Varför behöver människor en teokratisk organisation, och hur framhävs detta eftertryckligt?

⁶ Kan det då vara förnuftigt att tro att de andliga lagarna inte äger samma allmängiltiga tillämplighet? I själva verket är det viktigare för Guds levande, förnuftsbegåvade skapelser att ha lag, ordning och organisation än det är för de livlösa, icke-själiska eller själlösa skapelserna. Plantorna växer inte av sig själva, och stjärnorna bestämmer inte själva sina banor. Guds naturlagar reglerar deras tillvaro, och de kan inte motsätta sig detta. Som en följd härav råder det ordning och samstämdhet överallt i universum. Människan däremot har valfrihet och handlingsfrihet, och om hon så vill kan hon handla fullständigt omdömeslöst då hon begagnar denna valfrihet. Men om alla människor skulle göra det, då skulle det bara leda till anarki. Om vi påstår att vi inte är i behov av organisation eller att Gud leder varje individ för sig, förnekar vi alltså det förhållande av ömsesidigt beroende som råder i universum och de allmänna föranstaltningar som Jehova har gjort för att våra fysiska behov skall bli tillfredsställda. Egentligen bör själva det förhållandet att vi har fri vilja göra oss kraftigt medvetna om vårt behov av organisation, teokratisk organisation, dvs. en organisation styrd av Gud uppifrån och nedåt.

Bibeln är en bok om organisation för en organisation

7. Vad är det som vittnar om att Jehova handlade med Israels nation som en teokratisk organisation?

⁷ Bibeln själv är en bok om organisation. De första ord som Gud skrev med sitt finger, de tio budorden, var avsedda att utgöra grundvalen för den teokratiska förvaltningen eller styrelsen i ett nationellt välde med Jakobs eller Israels avkomlingar såsom ett utvalt folk och med Mose som medlare. (2 Mos. 19:3—8; 31:18) Israels barn hade varit slavar i Egypten. Mose hade redan gjort sig kvitt det egyptiska oket genom att fly till Midjan, där han hade bott i fyrtio år. Men Jehova sände honom tillbaka till Egypten för att representera israeliterna som en enad folkskara. Därpå gjorde Jehova en gemensam föranstaltning för dem alla, och vemhelst som önskade dra nytta av den måste foga sig efter den och handla på ett och samma sätt. Alla måste rätta sig efter föreskriften att välja ut ett djur, ett årsgammalt lamm av hankön, av fåren eller av getterna, och stryka dess blod på dörrposterna till sina hus. Familjevis skulle de sedan steka lammet och äta köttet och dra ut ur Egypten vid midnattstid såsom en samlad, ordnad skara, i det att de lydde gemensamma föreskrifter och erhöll en gemensam befrielse. (2 Mos. 12:1—13, 21—39) När Jehova hade fört dem alla till Sinai berg i öknen, gav han dem sin lag och organiserade dem såsom en teokratisk nation.

8. Hur blev de hebreiska skrifterna en lärobok för de kristna?

⁸ Hela lagen, Torah, som Jehova inspirerade Mose till att skriva ned, var avsedd för denna teokratiska organisation, Israel. Så förhöll det sig också med alla de andra böcker som nu utgör de hebreiska skrifterna, ”Gamla testamentet” som en del människor kallar dem. Men mer än ett tusen fem hundra år senare skrev Paulus, som själv var israelit och en av Jesu Kristi apostlar, om dessa böcker som utgör tre fjärdedelar av bibeln: ”Ty allt vad som fordom har blivit skrivet, det är skrivet oss till undervisning, för att vi genom ståndaktighet och genom den tröst, som skrifterna giva, skola bevara vårt hopp.” (Rom. 15:4) När Paulus skrev detta, menade han att bibeln, som varit en lärobok för Israels teokratiska organisation, nu hade blivit en lärobok för den kristna församlingens organisation.

9. Hur kan man påstå att bibeln är en bok om organisation för en organisation och tillhör den kristna församlingen?

⁹ Då Guds ords kanoniska böcker växte i antal och de kristna grekiska skrifterna fogades till för att bibeln skulle bli fullständig, skrevs var och en av de olika böckerna direkt till den kristna församlingen eller till någon medlem av den kristna församlingen på dess vägnar. Bibeln är alltså en bok om organisation för en organisation; den tillhör den kristna församlingen som en organisation, och inte några individer, hur övertygade de än må vara om att de kan tolka bibeln. Man kan följaktligen inte rätt förstå bibeln, om man inte räknar med Jehovas synliga organisation.

Den kristna församlingen som en organisation

10. När och hur kom den kristna församlingen till?

¹⁰ Jesus bildade inte den kristna församlingen medan han var kvar här på jorden. Men han utvalde tolv apostlar vid den tiden, även om Judas, som förrådde honom, längre fram, sedan Jesus farit upp igen till sin Fader i himmelen, blev ersatt av en annan efterföljare. Dessa ”Lammets tolv apostlar” började tjäna som församlingens grundstenar och pelare efter det att den hade organiserats. (Upp. 21:14) Detta skedde på pingstdagen år 33 v.t., när den första kristna församlingen organiserades i Jerusalem. Ett hundra tjugo av Jesu lärjungar var församlade i enhet och endräkt, då Jehovas ande blev utgjuten över dem, och den kristna församlingen förlorade inte sitt endräktiga tänkesätt så länge apostlarna levde. — Apg. 1:12—15; 2:1—4.

11, 12. a) Vilken felaktig syn har somliga på den kristna församlingen? b) Hur påvisar Paulus och Petrus att församlingen måste vara ”en kropp”, en endräktig skara?

¹¹ De som utgör den kristna församlingen är fortfarande en endräktig skara, liksom Israel var en enda förebildlig teokratisk nation, även om dessa kristna är åtskilda såsom individer och grupper som kommer tillsammans såsom kristna församlingar. Paulus sade: ”En kropp finnes det och en ande, alldeles såsom ni blevo kallade i det ena hopp, vartill ni blevo kallade; en Herre, en tro, ett dop; en Gud och allas Fader, som är över alla och genom alla och i alla.” (Ef. 4:3—6, NW; Gal. 6:16; se även 1 Petrus 2:5.) Det är emellertid omöjligt att få denna beskrivning att stämma in på den bild som somliga har skapat sig av Kristi kyrka eller församling, som enligt dem består av enskilda medlemmar som är kringspridda i alla de motstridiga sekterna och samfunden i kristenheten, vilka alla tolkar bibeln på sitt eget sätt. Hur skulle de, när de har så litet gemensamt, på ett enhetligt sätt kunna ”tjäna såsom ett heligt prästerskap”?

¹² Låt oss ställa en fråga till: Hur skulle dessa medlemmar av församlingen, enligt profetian i Jesaja 32:1, 2 som vi citerade förut, kunna tjäna såsom en ”tillflykt i stormen” och skydda dem som de undervisar för falska lärovindar, om de inte själva är eniga beträffande Guds sanning? Paulus ogillade en sådan oberoende, söndrad kurs. Han gav nämligen den korintiska församlingen detta råd: ”Jag ber er, mina bröder, i vår Herres, Jesu Kristi, namn: Var eniga och ta er till vara för splittring! Var fullkomligt förenade i samma sinnelag och samma tänkesätt! Kloes tjänare har nämligen talat om för mig, mina bröder, att det förekommer tvister bland er. Jag menar detta, att en av er säger: ’Jag håller mig till Paulus’, en annan: ’Jag till Apollos’, en tredje: ’Jag till Kefas’, en fjärde: ’Jag till Kristus.’ Har då Kristus blivit delad?” — 1 Kor. 1:10—13, Hd.

13. Hurudant är tillståndet i kristenheten, och vilka håller Jehova ansvariga för detta tillstånd?

¹³ Men hur förhåller det sig i våra dagar? Under de mellanliggande nitton hundra åren sedan tiden för det första århundradets synliga teokratiska organisation har den kristna församlingen undergått allvarliga förändringar och råkat ut för splittring. Guds hjord har blivit förskingrad, och hundratals sekter, sådana som Paulus varnade den korintiska församlingen för, existerar nu överallt i kristenheten. Har detta främjat den teokratiska ordningen och den kristna församlingens broderskap? Nej, kristenhetens religiösa desorganisation eller förvirring har tvärtom lett till våldsamma religionskrig och hätsk förföljelse. Till Israels avfälliga präster, som var exempel på dessa klandervärda ledare i kristenheten och profetiska mönsterbilder av dem, fick Jeremia på Jehovas befallning rikta de här orden: ”Ve över de herdar som fördärva och förskingra fåren i min hjord! säger HERREN [Jehova]. Därför säger HERREN, Israels Gud, så om de herdar som föra mitt folk i bet: Det är I, som haven förskingrat mina får och drivit bort dem och underlåtit att söka deras bästa.” (Jer. 23:1, 2, 11, 12) Jehova kommer inte att låta sådana falska herdar förbli ostraffade.

Den teokratiska ordningen återställd

14, 15. a) Hur har den teokratiska ordningen blivit återställd i den kristna församlingen? b) Vad har denna återställelse lett till? c) Vilken fråga bör alla till bekännelsen kristna i all uppriktighet ställa sig själva?

¹⁴ Men hur skulle det gå med de förskingrade fåren? Om den teokratiska ordningen skall bli återställd i den kristna församlingen, måste man återgå till apostoliska föreskrifter. Det som Jeremia säger i fortsättningen av sin profetia måste förverkligas: ”Och jag skall själv församla kvarlevan av mina får ur alla de länder, till vilka jag har drivit dem bort, och skall föra dem tillbaka till deras betesmarker, och de skola bliva fruktsamma och föröka sig. Och jag skall låta herdar uppstå åt dem, vilka skola föra dem i bet; och de skola icke mer behöva frukta eller förskräckas och skola icke mer drabbas av hemsökelse [eller: ingen skall saknas, Åk], säger HERREN”, Jehova. (Jer. 23:3, 4) Tack vare Jehova och hans uppsåt har detta förverkligats, men det har inte skett genom något romersk-katolskt kyrkomöte eller något religiöst program för ett samgående mellan trosriktningar utan genom att man gått till storms mot de mänskliga traditionerna och genom att människor fullständigt dragit sig undan från sektväsendets fördärvbringande inflytande. Detta har betytt att människor som följt apostoliska metoder och föreskrifter har förts samman.

¹⁵ Jehovas synliga teokratiska organisation har nu blivit återställd. ”Se, dagar skola komma, säger HERREN, då jag skall låta en rättfärdig telning uppstå åt David. Han skall regera såsom konung och hava framgång, och han skall skaffa rätt och rättfärdighet på jorden. I hans dagar skall Juda varda frälst och Israel bo i trygghet.” (Jer. 23:5, 6) Ledd av Kristus Jesus, Jehovas på tronen insatte himmelske konung, har den kristna församlingen här på jorden återigen blivit apostolisk i fråga om sina anordningar och verksamhetsmetoder, allt i överensstämmelse med nutidens behov. Detta har medfört enhet, samstämdhet, frid och effektiv samverkan i de sanna kristnas led. Följer den organisation, som du sätter din lit till för att få andlig vägledning, detta teokratiska mönster? Begrunda följande frågor med verkligt allvar.

16, 17. Genom vilka förehavanden, som man ägnade sig åt i den apostoliska församlingen, är det möjligt att i denna tid känna igen Jehovas synliga organisation?

¹⁶ Erkänner de som tar ledningen i den organisation du tillhör att bibeln är Guds ord, som har inspirerats av honom såsom en uppenbarelse av hans uppsåt och en bok med föreskrifter som skall leda oss på den rätta vägen? Jesus gjorde det, och han lärde sina lärjungar att göra detsamma. (Joh. 8:31, 32; 17:17; Ps. 119:105) Ordnar den organisation som du litar till regelbundna sammankomster där man studerar Guds ord? De kristna i första århundradet blev hjälpta på det sättet. (Hebr. 10:25; Matt. 18:20; Rom. 16:5) Håller den bestämt på att det skall råda fullständig enhet i lärofrågor och i tänkesätt inom församlingen? Det gjorde Jesu första lärjungar. (1 Kor. 1:10—13; Jak. 3:16, 17) Följer man ett teokratiskt förfaringssätt vid förordnanden till tjänsteställningar? Det gjorde man i den första församlingen. (Apg. 6:1—6; 14:23; 20:28) Sätter alla som har slutit sig till denna organisation Rikets intressen främst i livet? Jesus lärde sina lärjungar att göra det. (Matt. 6:33) Inser de sitt privilegium och ansvar att predika från hus till hus? Det gjorde de som tillhörde den första apostoliska församlingen. (Matt. 28:19, 20; Apg. 5:42; 20:20; 1 Kor. 9:16) Predikar de de goda nyheterna om Guds rike? Jesus sade att de skulle göra det. (Matt. 24:14) När de röner motstånd, vägrar de då att kompromissa när det gäller budskapet om Riket? Det gjorde de som tillhörde den första församlingen. (Apg. 4:19, 20; 5:29—32) Får allesammans råd genom den styrande kretsen, och tar de alla emot sådana råd? Det är en förpliktelse som de första kristna insåg att de hade, och detta medförde stadga och fasthet. (Apg. 2:42; 16:4, 5; Hebr. 13:17) Bemödar sig de som blivit beklädda med ansvar för organisationens verksamhet på allt sätt om att bevara den ren? Jesu apostlar var aldrig försumliga i fråga om detta. (1 Kor. 5:1—5, 13; 1 Tim. 5:19—21) Kommer äkta kärlek till uttryck bland dem som tillhör er församling? Jesus sade att detta skulle vara ett kännetecken på den sanna församlingen. — Joh. 13:35.

¹⁷ Låt oss betrakta organisationen från en annan sida nu och ställa några ytterligare frågor: Gör den organisation du stöder skillnad mellan ”präster” och ”lekmän”? En sådan åtskillnad var okänd bland de första kristna. (Matt. 23:8—12; 20:25—28; 1 Petr. 5:2, 3) Inflyter penningbidragen till er organisation helt och hållet på frivillighetens väg? I den första kristna församlingen förekom aldrig några penninginsamlingar. (Apg. 11:29, 30; 2 Kor. 9:5—7) Tar den organisation du tillhör del i denna världens angelägenheter? Jesus och hans apostlar vägrade att bli en del av denna världen. (Joh. 17:16, 17; Jak. 4:4) Söker de som är anslutna till den organisation du tillhör vinna politiska ställningar eller åstadkomma politiska reformer? Medlemmarna i den första församlingen hade ett mera varaktigt hopp förankrat i Guds rike. (2 Petr. 3:13, 14) Förekommer det nationella eller rasliga skrankor i er organisation? Det fanns inga sådana i församlingarna i det första århundradet. (Gal. 3:28; Upp. 7:9) Förekommer det något slag av diskriminering? De första kristna rättade sig efter principen att ”hos Gud finnes intet anseende till personen”, utan hans ”vilja är att människor av alla slag skola bliva frälsta och komma till exakt kunskap om sanningen”. — Rom. 2:11; 1 Tim. 2:4, NW; Jak. 2:1—4.

Hur man känner igen den teokratiska organisationen

18. Vilket drag, som skulle utmärka den sanna synliga organisationen, riktade Jesus uppmärksamheten på, och vilken belöning sade han att han skulle ge?

¹⁸ Medlemmarna i den apostoliska organisationen uppfyllde inte dessa krav, som ställdes på den kristna församlingen, på ett rent symboliskt sätt. De ansåg sin ställning i Jehovas utvalda synliga kanal eller förbindelseled vara helig, och de tillät ingenting att äventyra deras ställning hos Gud. De fruktade inte alls för denna världen. (Matt. 10:26—28) Det enda som de verkligen brydde sig om var att bereda Guds hjord trygghet och se till att den befann sig väl. Jesus framhöll detta kännetecken på den sanna synliga organisationen, då han uttalade en detaljerad profetia som har med denna tid, ändens tid, att göra. Jesus sade: ”Vem är i verkligheten den trogne och omdömesgille slaven, som hans husbonde har satt över sitt tjänstefolk till att giva dem deras mat i rätt tid? Lycklig är den slaven, om hans husbonde, när han kommer, finner honom göra så. Jag säger eder i sanning: Han skall sätta honom över alla sina tillhörigheter.” — Matt. 24:45—47, NW.

19. Vad måste de som erkänner Jehovas synliga organisation inse?

¹⁹ Det finns nu avgörande bevis för att Jesus Kristus blev insatt på tronen i himmelen år 1914 v.t. och att han åtföljde Jehova till dennes tempel år 1918 v.t., då domen började med Guds hus.a (1 Petr. 4:17) Sedan Jehova hade renat dem som hörde till detta hus och som befann sig vid liv här på jorden, utgöt han sin ande över dem och gav dem uppdraget att tjäna såsom hans enda synliga kanal eller förbindelseled, och det var endast genom den som andliga föreskrifter skulle förmedlas. De som urskiljer Jehovas synliga teokratiska organisation måste alltså inse och erkänna detta förordnande av den ”trogne och omdömesgille slaven” och underordna sig den.

20, 21. Vilka är i våra dagar pliktiga att representera Jehovas konung? Vilka rekommendationer kan de sägas ha?

²⁰ De i våra dagar som på detta sätt har fått ett sådant storslaget privilegium och ansvar kallas för Jehovas vittnen, vilket de har gjort sedan 1931. Såsom en skara har de alltifrån 1870-talet blivit mer och mer åtskilda från kristenhetens sektväsen. Sedan år 1879 har tidskriften Watch Tower (Vakttornet) använts av denna skara som en helhet för att regelbundet dela ut andlig mat till dem som hör till denna ”lilla hjord” av sanna kristna. (Luk. 12:32) År 1884 tillkom en lagligen erkänd ”tjänare”, en organisation som först kallades Zion’s Watch Tower Tract Society men som nu bär namnet Watch Tower Bible and Tract Society of Pennsylvania. Sedan den ”trogne och omdömesgille slavens” klass år 1919 hade överlevt första världskrigets glödheta prövningar, var den inte längre någon nybörjarorganisation. Apostlarna befann sig visserligen inte längre mitt i församlingen, men de hade lämnat efter sig nedtecknade föreskrifter såsom en del av Jehovas värdefulla historiska bok. De nutida medlemmarna av denna 1900-åriga kristna församling hade dessutom från apostlarnas dagar och framåt fått ta emot ett rikt arv av kristen lojalitet och ostrafflighet, långvarigt och tåligt uthärdande under förföljelse, förblivande tro på Jehovas dyrbara löften, förtröstan på dess osynlige Herres och konungs, Jesu Kristi, ledarskap och lydnad för dess månghundraåriga uppdrag att dess medlemmar skall vara vittnen överallt på jorden. — Apg. 1:6—8.

²¹ I detta sitt andligen mogna tillstånd var de väl skickade att vara ”herdar, som skola leda dem; och de skola icke frukta mer och icke förskräckas, och ingen skall saknas”, eftersom en ”konung ... skall handla förståndigt och utöva dom och rättfärdighet på jorden”. (Åk) Sök vinna frihet och trygghet ibland dem. Läs efterföljande artikel, så får du veta hur det går till.

[Fotnot]