Tron på Jehovas segerrika organisation
”Frukta bara Jehova, och ni skall tjäna honom i sanning av allt ert hjärta; ty se vilka stora ting han har gjort för er.” — 1 Sam. 12:24, NW.
1. a) I förbindelse med vad och hur blev Guds synliga jordiska organisation uppenbar år 1513 f.v.t.? b) Varför kallades den teokratisk?
GUDS synliga, jordiska organisation blev uppenbar, då det hebreiska folkets tolv stammar började fungera som en nation med en teokratisk regering över sig år 1513 före den vanliga tideräkningens början. Man röstade inte på demokratiskt sätt för denna regering. Det var han som hade räddat detta folk från dödsbringande slaveri i det forntida Egypten som bestämde om regeringen. Det var också han som upprättade den. Det var Gud som gjorde detta, och han hade den suveräna makten i denna regering. Därför kallas den teokratisk, och dess styresman kallas teokrat! Alla hans undersåtar är befallda, ja är med rätta befallda att tillbedja honom, deras regerings styresman, såsom sin Gud. Detta var i enlighet med de två första av de tio buden, som tillkännagavs för den israelitiska nationen vid Sinai berg i Arabien.
2. Varför utgjorde denna nation en organisation som då inte hade någon like på jorden?
2 Fyrtio år senare, när deras teokratiske styresman förde dem in i det utlovade landet, fortsatte den teokratiska regeringen att härska över dem. Översteprästen representerade alltid Gud, under det att domare upprestes vid kritiska tidpunkter för att tjäna som den osynlige teokratens regeringsrepresentanter. Denna nation utgjorde således en synlig teokratisk organisation. Det fanns ingenting likt detta på jorden!
3, 4. a) Varför fortsatte den israelitiska organisationen att vara teokratisk, även efter det att ett jordiskt kungadöme upprättats? b) Hur gav Samuel ett vittnesbörd om att den teokratiska organisationen bestod?
3 Denna förebildliga teokrati fortsatte sin segerrika tillvaro, trots upprepade ansträngningar från avgudadyrkande regeringar runt omkring att förinta den. Den bestod också sedan synliga, mänskliga kungar blivit insatta över Israels nation från och med år 1117 f.v.t. Hur kom detta sig? Det berodde på att den mänsklige kungen bara handlade som den verklige styresmannens, den himmelske teokratens, synlige representant. Den verklige styresmannen avstod inte från sin rättmätiga härskarmakt bara därför att folket vidtog en demokratisk åtgärd. Det hölls inget demokratiskt val, utan Gud handlade inom ramen för vad som var hans rätt och tillsatte den synlige kungen över den nation som han en gång hade friköpt till att vara hans egen arvedel. Ett vittnesbörd om detta finner vi i det som Samuel, som då var domare i Israel, sade:
4 ”Jehova skall inte överge sitt folk för sitt stora namns skull, eftersom Jehova har tagit på sig att göra er till sitt folk. ... Frukta bara Jehova, och ni skall tjäna honom i sanning av allt ert hjärta; ty se vilka stora ting han har gjort för er. Men om ni uppenbart gör vad uselt är, skall ni ryckas bort, både ni och er [mänsklige] kung.” — 1 Sam. 12:22—25, NW.
5, 6. a) Varför är Samuels ord till stor uppmuntran för sanna kristna i dag? b) Vilka två exempel i Israel har vi som varnar oss för att bli orsak till att Jehova överger sitt organiserade folk? c) Hur gav psalmisten uttryck åt känslorna hos den bortförda kvarlevan, som önskade att en teokratisk organisation åter skulle framträda?
5 Vilken uppmuntrande tanke detta är för alla som ”Jehova har tagit på sig att göra ... till sitt folk” i vår tid! Om vi fortsätter att tjäna honom i sanning av allt vårt hjärta, skall han aldrig överge oss. Vi har ett exempel som varnar oss för att underlåta att tjäna honom. Var? I det som hände tiostammarsriket Israel under kungar som de själva hade valt och som uppenbart gjorde vad uselt var. Jehova övergav dem och deras synlige kung. Detta medförde olycka för dem som nation. De blev landsförvista, bortförda till det assyriska världsväldets avlägsna land, och aldrig mer upprättades deras tiostammarsrike. En liknande olycka drabbade de två andra israelitiska stammarnas rike. Huvudstaden var Jerusalem, där deras kung av Davids kungliga ätt satt på vad som kallades ”Jehovas tron”. (1 Krön. 29:23, NW) År 607 f.v.t., sedan Jerusalem ödelagts av det babyloniska världsväldet, bortfördes folket till Babylonien. I 70 år låg deras gudagivna hemland, Juda land, öde enligt den store teokratens, Jehovas, påbud. Den synliga teokratiska organisationen tycktes vara utplånad. Men det fanns en trogen kvarleva som längtade efter att en sådan teokratisk organisation åter skulle framträda. Psalmisten gav uttryck åt denna kvarlevas känslor, då han sade:
6 ”Men du, o HERRE [Jehova], tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte. Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid, att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit. Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus. Då skola hedningarna frukta HERRENS [Jehovas] namn och alla jordens konungar din härlighet, när en gång HERREN [Jehova] har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet; när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.” — Ps. 102:13—18.
7. a) Hur visade Jehova att han inte föraktade den ångerfulla kvarlevans känslor i förhållande till teokratisk organisation? b) Hur kom Jehovas teokratiska organisation över den återförda kvarlevan till uttryck, trots det styre som utövades av hedningar?
7 Det vittnar sannerligen om uppskattning av Jehovas organisation, när en ångerfull människa har dess själva ”stenar” kära och ömkar sig över själva ”dess grus”, så att säga. Detta slags uppskattning, som de ångerfulla landsförvista i Babylon hade, föraktades inte av Jehova. Han belönade deras uppskattning med befrielse, då Sions, Jerusalems, 70-åriga ödeliggande var till ända. Han återförde dem till deras hemland, där de på nytt kunde börja utöva teokratisk tillbedjan i dess renhet. Han förblev deras teokratiske kung, fastän han inte hade någon synlig representant för sig i det återuppbyggda Jerusalem. Men hans utvalda, smorda prästerskap återupptog teokratisk tjänst i det återuppförda templet för gudsdyrkan. Så förhöll det sig, trots det styre som hedniska världsvälden utövade över dem enligt Jehovas påbud. Tills vidare var denna anordning det sätt på vilket Jehovas teokratiska regering över hans utvalda folk kom till uttryck. Han hade inte övergett dem.
8. a) Vem visade sig vara den främste talesmannen för teokratisk organisation? På vilket sätt? b) Men hur föreföll det teokratiska styret på jorden ha lidit ett för evigt bestående nederlag?
8 De som hade teokratisk organisation kär väntade att en sådan organisation skulle uppenbara sig på ett storslaget sätt, när tiden var inne för ”Davids säd”, den utlovade säden, nämligen den förebådade Messias, att framträda. (Rom. 1:3) Från den teokratiske styresmannen, Jehova, var det som denne Messias kom i Jesu Kristi person. Ingen i hela universum hade teokratisk organisation kärare än han. Därför predikade han frimodigt om ”himmelriket”, ”Guds rike”, då han vandrade omkring i det återställda Israels land. (Matt. 4:17; Mark. 1:14, 15) Till följd av sin orubbliga hängivenhet för teokratisk organisation fick han lida martyrdöden på den judiska påskdagen år 33 enligt den vanliga tideräkningen. Då han dog, tystnade den röst som så troget hade predikat evangelium, dvs. de goda nyheterna om Guds rike. Under delar av tre dagar föreföll det som om teokratisk organisation hade lidit ett för evigt bestående nederlag. Ja, var det inte så? Dess främste talesman låg ju där kall och orörlig, död.
EVIG SEGER FÖR TEOKRATIN
9. Hur gavs seger åt Jehovas teokratiska organisation? För vilka tillkännagavs den först?
9 Den teokratiska regeringens store organisatör kunde emellertid alls inte besegras. Hans osynliga teokratiska organisation i himmelen förblev lojal mot honom och väntade på att han, Jehova själv, skulle gripa in för att hävda och rättfärdiga sig. Han grep också in, på tredje dagen sedan hans Son dött offerdöden i Jerusalem. Detta medförde seger för hans teokratiska organisation, eftersom han då utförde sitt absolut största underverk genom att från de döda uppväcka den främste förkämpen för teokratisk organisation, hans lojale Son Jesus Kristus. De heliga himmelska hoven fröjdade sig med Jehova. Samma dag bereddes också de personer på jorden, som hade teokratisk organisation kär, fröjd och glädje över den store teokratens seger, när hans egen Son uppenbarade sig för dem såsom en som uppstått ifrån de döda.
10. Hur skedde det att den största religiösa omvälvningen fram till dess ägde rum?
10 Tiden var nu inne för en av de största omvälvningarna på religionens område. Ledd av egoistiska religiösa ledare hade Israels nation förkastat teokratisk organisation. Helt efter förtjänst förkastade då Jehova denna missledda nation som sin synliga teokratiska organisation och gjorde slut på den judiska hushållningen eller förvaltningen. Men han övergav inte den lilla kvarlevan av enskilda israeliter som helt och fullt hade trott på Jesus och hade följt honom såsom Messias, ”Davids säd”. Han överförde dem till en ny, synlig teokratisk organisation. Detta inträffade på pingstdagen, på femtionde dagen, räknat från Kristi seger över döden. Han brukade denne uppväckte Son till att utgjuta helig ande över avvaktande lärjungar i Jerusalem. Denna gåva, anden, som var utlovad i Joel 2:28, 29, gavs inte åt den pingstfirande nationen Israel, utan åt Jesu väntande lärjungar. Detta vittnade om den ofantliga religiösa omvälvningen. Det utmärkte den nya synliga teokratiska organisationen.
11. Hur fortsatte Jehovas nya teokratiska organisation att fungera segerrikt?
11 Trettiosju år senare, när Jerusalem förstördes av romarna och det judiska prästerskapet avskedades för evigt från Jehovas heliga tjänst, kom det en officiell bekräftelse på den religiösa omvälvningen. Det som då skedde bevisade att Jehova hade förkastat den judiska teokratiska organisation, som han hade haft på jorden, och att en ny hushållning eller förvaltning för hans folk hade tagit sin början. (Ef. 1:10, 1883; NW) Hans nya teokratiska organisation fortsatte emellertid att fungera segerrikt, trots romarväldets illvilliga ansträngningar att genom förföljelse fullständigt utrota den!
12. Hur talade The Watch Tower för 1 december 1894 om organiserandet av den kristna församlingen under det första århundradet för predikandet av evangeliet under denna kristna hushållning?
12 Med avseende på denna förändring från den judiska till den kristna organisationen under Jesu Kristi och hans apostlars dagar hette det i tidskriften The Watch Tower för 1 december 1894, på sidan 384, andra stycket, med avseende på inbärgandet av judiska troende på apostlarnas tid: ”Men liksom detta arbete att organisera kyrkan i den nya evangeliehushållningen inte var någon del av skördearbetet i den gamla judiska hushållningen, så är det nuvarande skördearbetet, evangeliehushållningens skörd, också något som är tydligt åtskilt från arbetet i den nya millenniehushållning som nu nalkas.”
13. Hur visades lärjungarnas teokratiska inställning genom vad apostlarna vid en rättegång sade till Sanhedrin i Jerusalem?
13 Arbetet att ”organisera kyrkan” eller församlingen såsom ett av anden smort folk fortsatte alltifrån pingsten, och det markerade början av den kristna hushållningen eller förvaltningen. Som ett andligt Israel fördes den in i ett nytt förbund med Gud. Den teokratiska inställning, som präglade denna församling av Kristi lärjungar, kom till uttryck i deras svar till den religiösa domstolen i Jerusalem, när denna domstol, som gjort sig skyldig till Jesu blod, krävde att de skulle sluta upp med sitt vittnande om Guds uppväckte Son. Dristigt sade apostlarna: ”Döm själva om det är rättfärdigt i Guds ögon att lyssna till er mer än till Gud. Men vi för vår del kan inte sluta upp med att tala om de ting vi har sett och hört.” ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor. Våra förfäders Gud har uppväckt Jesus, som ni tog livet av, i det ni hängde honom på en påle. Denne har Gud upphöjt till sin högra sida som främste förmedlare och frälsare, till att ge sinnesändring åt Israel och förlåtelse för synder. Och vi är vittnen om dessa ting, och det är också den heliga anden, som Gud har gett åt dem som lyder honom såsom härskare.” — Apg. 4:19, 20; 5:29—32.
14. a) Hur visade det första århundradets kristna en tro som besegrade världen? Vad blev resultatet? b) Vad tog sin början inom församlingen, trots inspirerade varningar? Men försvann den teokratiska organisationen för evigt?
14 Dessa kristna i första århundradet utmärkte sig för att ha den tro som vinner seger över världen. De skämdes inte för att de fick lida på grund av att de kallades kristna eller messianer; för härlighetens ande, ja Guds ande, vilade över dem. (1 Petr. 4:14; Apg. 11:26) Till följd av att de troget vittnade och döpte nya lärjungar växte det upp församlingar både inom och utanför det vidsträckta romarriket. Likväl utgjorde de alla en enda synlig organisation under Jesus Kristus och dyrkade den store teokraten, Jehova. Längre fram hände det, trots den varning som Jesus Kristus och hans inspirerade bibelskrivande lärjungar hade gett, att ett avfall — ett religiöst uppror — tog sin början. Den sanna teokratiska organisationen tycktes ha försvunnit. Hur så? Därför att ”laglöshetens människa”, ”tillintetgörelsens son”, vars framträdande hade förutsagts, upphöjde sig i den avfälliga religiösa organisationen som om han var en gud. Han erkände ingen annan gud, inte ens Jehova, den sanne teokraten. (2 Tess. 2:3—12; Matt. 13:24—43) I mer än femton hundra år hade detta avfall övertaget, trots uppriktiga reformvänners ansträngningar att frigöra sig från det välde som utövades av denna ”laglöshetens människa”, som sökte upphöja sig till gud. Hade teokratisk organisation nu till sist dödats för alltid? Enligt Guds ord kunde det aldrig förhålla sig så!
NUTIDA TEOKRATISK ORGANISATION
15. Varför började den tidskrift, som förklarade sig lita på Jehova, att utges i juli 1879?
15 När man nått mitten av 1800-talet, hade den klass, som ”laglöshetens människa” bestod av, bildat många religiösa organisationer i kristenheten. Dessa sekter kallade sig med olika kännetecknande namn. Kristenhetens religiösa förvirring blev svindlande. I ett försök att vinna kristen jämvikt och sund insikt skilde sig en liten församling av uppriktiga bibelforskare från kristenhetens alla religiösa organisationer. De vände ryggen åt kristenhetens sekteriska trosbekännelser och följde det föredöme de fann i första århundradets bereaner, som dagligen rannsakade Skrifterna för att komma fram till den apostoliska tron. (Apg. 17:10, 11) Denna åt Gud helt överlämnade församling bemödade sig kraftfullt om att försvara Jesu Kristi lösenoffer och hans utlovade officiella ”närvaro” i Guds rike. I juli 1879 började det utges en tidskrift som förklarade sig lita på att Jehova stod bakom den.
16. Vilken organisation bekände sig denna osekteriska församling tillhöra, enligt The Watch Tower för februari 1884?
16 Den förut nämnda församlingen sökte uppriktigt bevisa sig värdig att vara Jehovas synliga organisation och hans redskap. Därför avstod den helt från varje förbindelse med kristenhetens sekteriska organisationer och höll sig även borta från denna världens politiska organisationer. I ett uttalande om detta framhöll denna kristna församling i sin officiella tidskrift The Watch Tower, i februarinumret 1884:
”Nya läsare i alla delar av landet [USA] frågar ständigt: Vilka namn kallar ni er med? Är ni ’gammalbaptister’? Är ni ’missionsbaptister’? Är ni ’universalister’? Är ni ’adventister’? Är ni ’gammalmetodister’? etc., etc. Vi har flerfaldiga gånger försökt klargöra vår ståndpunkt, och nu vill vi med några få ord åter försöka göra detta.
Vi tillhör INGEN jordisk organisation; och följaktligen skulle vi, om ni namngav hela listan på olika sekter, svara: Nej, till vart och ett namn och till alla. Vi håller oss uteslutande till den himmelska organisation — vars ’namn äro skrivna i himmelen’. (Hebr. 12:23; Luk. 10:20, 1883) Alla de helgon som nu lever, eller som har levat under denna tid, tillhörde VÅR KYRKOORGANISATION: alla utgör EN ENDA kyrka, och det finns INGEN ANNAN som erkänns av Herren. Följaktligen är vilken som helst jordisk organisation, som på minsta sätt ingriper mot denna helgonunion, i strid med Skriftens läror och motstår Herrens vilja — ’att de må vara ETT’. (Joh. 17:11)”
17. a) Vilken åtgärd vidtog det stora Babylon mot den ovärldsliga organisationen av Guds sanna tjänare omedelbart efter slutet på hedningarnas tider år 1914? b) Vad visar att den sanna teokratiska organisationen vid den tiden inte blivit undertryckt av det stora Babylon?
17 Att slutet närmade sig för hedningarnas tider, som skulle utlöpa år 1914, gjorde det ännu mer angeläget för denna åt Gud överlämnade församling av Kristi efterföljare att hålla sig undan från att dras med av världsliga organisationer, såväl som av kristenheten. Ivrigt ljöd maningen: Gå ut från det stora Babylon! (Upp. 18:4) Precis vid den tid man förväntat kom slutet för hedningarnas tider, och det markerades av första världskrigets utbrott. (Luk. 21:24) Det stora Babylon tog tillfället i akt. Det utnyttjade kristenheten och dess klass, kallad ”laglöshetens människa”, som sina redskap och lyckades föra Guds sanna tjänares ovärldsliga organisation i fångenskap och träldom. Predikandet av de goda nyheterna om Guds upprättade rike med Kristus som kung blev undertryckt nästan till en viskning. Det föreföll som om slutet hade kommit för den organisation som predikade Guds rike. Men hade det verkligen gjort det? Hade det stora Babylon vunnit en förblivande seger? Var alla förhoppningar om ett återställande av sann teokratisk organisation undertryckta för alltid? Mer än två millioner teokratiskt sinnade kristna i alla delar av världen i dag svarar: Nej! på mer än 190 språk. Och detta kan de med rätta göra, för de skulle inte stå i sitt nuvarande förhållande till Jehova Gud, om den synliga teokratiska organisationen inte hade återupplivats och blivit genomsyrad av större kraft och styrka än någonsin tidigare.
18. a) För vilket särskilt syfte insåg den omorganiserade kvarlevan av andliga israeliter att de hade blivit befriade från träldom under det stora Babylon? b) Vilket namn som organisation mottog de år 1931? Varför?
18 År 1919, då efterkrigskristenheten trädde fram till förmån för Nationernas förbund såsom det politiska uttrycket för Guds rike på jorden, vägrade den omorganiserade kvarlevan av andliga israeliter godta detta av människor skapade surrogat. De trädde fram till förmån för verkligheten, Guds nyfödda himmelrike med Kristus som kung. Allt tydligare inpräglades det i deras medvetande att det enda syftet med att de befriats från det stora Babylon var att de skulle vara vittnen, inte bara vittnen om den nyligen på tronen uppsatte Jesus Kristus, utan vittnen i den bemärkelse som angavs i Jesaja 43:10, 12. År 1931 utgavs boken Vindication (Rättfärdighetens triumf). Den innehöll kommentarer till Hesekiels profetia, där Gud mer än 60 gånger säger att folk och nationer och till och med hans egna tjänare skall ”förnimma, att jag är HERREN”, Jehova. I anslutning till att denna nya publikation kom ut mottog de som organisation ett namn, som var mycket lämpligt. Jesaja 43:10 försåg dem med detta namn, Jehovas vittnen!
19. a) Vad slags styre ville de ha i sin jordiska organisation? Hur började de därför bygga upp förhållandena i sina församlingar? b) Vad kom de att inse vara den främsta stridsfrågan inför hela himmelen och jorden? När gjorde de det?
19 Skall vi tro att den sanne Guden uppskattade detta lojala handlingssätt, som de hade följt, och skulle komma att välsigna det? Hur kunde Jehova göra annorlunda, i synnerhet när de levde i överensstämmelse med detta namn genom att verkligen vara hans vittnen! Teokrati, dvs. Guds styre, var vad de önskade ha i sin organisation för att utföra vittnandet. De förklarade sig öppet för detta, i två artiklar över ämnet ”Organisation”, som publicerades i Vakttornet, i numren för 1 och 15 augusti 1938. (På engelska 1 och 15 juni 1938) De fullföljde detta genom att ordna med en teokratisk uppbyggnad av förhållandena i sina kristna församlingar. Sedan, mitt under andra världskriget, kungjordes det — vid Jehovas vittnens största konvent fram till det året — att hävdandet av Jehovas universella herravälde var den främsta stridsfråga som hela himmelen och jorden står inför.
20. a) Hur fick de motiv att uthärda den värsta förföljelsen under andra världskriget? Vad ledde det till att de avgick med seger? b) Vad krävdes det för att få del i denna seger? Vilka bevisade att de hade detta?
20 Önskan att med Jesus Kristus få ha del i att hävda Jehovas universella suveränitet blev en synnerligen kraftig drivfjäder i Jehovas vittnens liv. Den styrkte dem till att hålla ut i den värsta förföljelse som någonsin drabbat Jehovas vittnen — under andra världskriget. Således avgick Jehovas synliga organisation återigen med seger till hans hävdande och rättfärdigande. Vad krävdes det av överlämnade, döpta personer för att de skulle få del i denna seger? Tro på Jehovas teokratiska organisation. Hade kvarlevan av andliga israeliter och deras teokratiska följeslagare, den ”stora skaran” av Kristi ”andra får”, sådan segerrik tro? Ja!
21. Varför har Jehovas vittnen under de 34 år som gått sedan andra världskriget bevarat sin tro på Jehovas teokratiska organisation?
21 Alltsedan det andra totala krigets slut, ett krig som hotade Jehovas synliga organisations själva existens, har 34 prövosamma år förrunnit. Men orubbligt har hängivna vittnen bevarat sin tro på Jehovas organisation. De vet vilken av alla organisationer på jorden som den allsmäktige Guden har använt för att avge det allra största vittnesbördet om hans namn och rike i hela den kristna historien. — Matt. 24:14.
22, 23. a) Vad kommer att visa sig vara den största religiösa omvälvningen i människans hela historia? b) Vad kommer vi att göra för att fullt ut bevisa vår tro på att Jehova inte överger sitt trogna folk? Vad blir belöningen för detta?
22 I dag står vi vittnen inför en framtid som ofelbart skall medföra den största religiösa omvälvningen i människans hela historia. Ja, en omvälvning mer häpnadsväckande än den som inträffade år 33, på den apostoliska tiden. Utför skall det bära med djävulens redskap för religiös förföljelse, kristenheten, såsom helt förkastad av Jehova Gud och Jesus Kristus. Och inte nog med detta; utför skall det bära med kristenhetens religiösa moder, det stora Babylon, hela den falska religionens världsvälde. Uppåt skall det bära för Jehovas förföljda vittnen genom ett överväldigande vittnesbörd om att han har utvalt och godtagit dem inför hela himmelen och jorden. Det stora Babylons forna politiska gynnare skall förgäves strida mot dessa vittnen för Jehova som blivit hävdade och rättfärdigade. De skall förlora kriget mot teokratin!
23 Vilken ståndpunkt bör vi då inta i dag? Har vi någon som helst orsak att förlora tron på Jehovas synliga organisation på grund av tilltagande svårigheter i denna världen? De som tror att Jehova aldrig skall överge sina trogna vittnen svarar: ”Absolut inte!” För att fullt ut bevisa att vi har en sådan tro skall vi fortsätta att hålla fast vid den och samarbeta med den utan att låta våra händer sjunka. Vår orubbliga tro skall bli belönad med seger och livets krona!