Den falska religionens dödsdom
1. a) Vad har varit den främsta orsaken till oenigheten och blodsutgjutelsen på jorden? b) Hur vet vi att den sanna religionen inte har stått bakom all denna nöd och dessa svårigheter?
SKULLE du bli lycklig, om du visste att det inom kort inte mer skulle utövas någon falsk religion här på jorden? Tänk vilken enhet och frid det skulle medföra! I våra dagar söker världens olika religioner förena sig; de söker finna en gemensam grund för enheten, men de har ännu inte funnit någon. Om du har intresserat dig för historia, vet du mycket väl att blodsutgjutelsen här på jorden till stor del har orsakats av religion. Tänk till exempel på korstågen och på trettioåriga kriget. Tänk också på hur ett oräkneligt antal människor har lidit och torterats, t. ex. under inkvisitionen. De här nämnda krigen orsakades inte av Guds sanna religion. Jesus angav den princip, av vilken vi med säkerhet kan veta detta: ”Av deras frukt skolen I känna dem.” Gärningarna och resultaten var inte andens fridsamma frukt. Genom att rätt och slätt påstå sig vara en Kristi efterföljare blir man inte detta, såsom Jesus förklarade: ”Icke kommer var och en in i himmelriket, som säger till mig: ’Herre, Herre’, utan den som gör min himmelske Faders vilja.” — Matt. 7:16, 21; Gal. 5:22, 23.
2. a) Har det funnits en tid då människorna här på jorden varit enade i en och samma religion? b) När fick den falska religionen åter fotfäste, och vad blev följden?
2 När de som överlevde syndafloden, Noa och hans hustru och hans tre söner och deras hustrur, inalles åtta personer, gick ut ur arken, var de förenade i en och samma religion, Jehova Guds sanna tillbedjan. (1 Mos. 8:20, 21) De visste att Jehova var den sanne Guden, att han var den Allsmäktige och att det dessutom var han som hade bevarat dem vid liv genom syndafloden. Mer än hundra år senare fick så den falska religionen på nytt fotfäste och bredde ut sig i samband med att Babels torn byggdes, och den medförde förvirring bland folket och förbistring av deras tungomål. (1 Mos. 11:4—9) Den falska religionen har följaktligen alltsedan den tiden vållat förvirring och split, och den har vänt människorna bort från den sanne Gudens principer och har vållat det moraliska sammanbrott och det sönderfall som världen drabbats av sedan den tiden. Noa och hans trogne son Sem fortsatte att följa den sanna religionen, dyrkan av Jehova. De lät sig inte påverkas av Babylon. Men den falska religionen spreds ut över jorden och har antagit olika former och har, fram till denna tid, åstadkommit sådan förvirring att det är omöjligt att förena dess olika delar.
3. Över vad för något utgjuts den sjätte vredesskålen med dess plåga?
3 Men hur förhåller det sig med dess dödsdom? Jo, i Uppenbarelseboken 16 talar Gud om vad han ämnar göra nu i ändens tid, då han ger uttryck åt sin vrede över de många ting som vållar denna världens myckna lidande. Till dem hör den falska religionen. I Upp. 16 vers 12 läser vi om att han lät aposteln Johannes få en syn av den sjätte av de sju änglar som skulle gjuta ut Guds vredesskålar med plågorna. Johannes säger: ”Och den sjätte [ängeln] göt ut sin skål över den stora floden Eufrat. Då torkade dess vatten ut, för att väg skulle beredas åt konungarna från östern.”
Eufrat torkar ut
4. Varför är det av så stor betydelse att floden Eufrat nämns?
4 Att floden Eufrat nämns är betydelsefullt. Eufrat var en mycket betydelsefull flod i forna tider och har fått en framträdande plats i historien. Att den torkar ut syftar på en stor händelse som skildras i historien, nämligen Babylons fall för persern Cyrus den store. Namnet Babylon nämns visserligen inte här, men det är alltså inget tvivel om att det är Babylon som avses. Babylon var den största staden vid Eufrat i forna tider. Det stod emot Gud alltifrån början, då det byggdes av Nimrod, som var ”en väldig jägare i opposition mot Jehova”. (1 Mos. 10:9, 10, NW) Det var genom att flodbädden praktiskt taget torrlades som Babylons fall åstadkoms.
5. Vilka befann sig vid Eufrat, vad var Babylons avsikt med dem, och hur blev de lösta?
5 Bibeln talar om Eufrat som en plats där det finns fångar. Det heter nämligen i Uppenbarelseboken 9:13—15 att en ängel stötte i en sjätte basun och därpå fick följande uppmaning: ”Lös de fyra änglar, som hållas bundna invid den stora floden Eufrat.” Babylon hade tillfångatagit Guds folk år 607 f.v.t. och hade haft för avsikt att behålla dem som fångar för alltid. Det föreföll som om Babylon skulle kunna göra detta, eftersom staden verkade ointaglig med sina ofantliga murar och sitt kraftiga militära försvar. Det var år 539 f.v.t. som persern Cyrus genom att praktiskt taget torrlägga flodbädden tog sig in i staden, erövrade den och frigav de landsfördrivna judarna två år senare.
6. a) Vad är det som uppenbaras, då den sjätte skålen gjuts ut? b) Innebär torrläggandet av Eufrats flodbädd att det stora Babylons fångar skall friges? Förklara.
6 Att Guds sjätte vredesskål blir utgjuten uppenbarar profetiskt att det stora Babylon skall gå under. Såsom det påvisats i några föregående nummer av denna tidskrift föreställer det stora Babylon den falska religionens världsvälde, som i Uppenbarelseboken 17 framställs i bild som en oren kvinna och som en stor stad som har konungsligt välde över jordens konungar. (Upp. 17:3—6, 18) Det stora Babylon har hållit många människor i fångenskap genom sina falska läror och sedvänjor. Det har till och med använt denna världens politiska välden för att tvinga folk att omvända sig till dess falska religionsform. Utgjutandet av den sjätte plågan innebär inte att dessa fångar blir befriade från Babylon, eftersom det var det förhållandet att Eufrat torkade ut, inte att de judiska fångarna gjorde uppror, som åstadkom det forntida Babylons fall. Babylons fångar hade inte någon del i dess fall, och inte blev de frigivna vid den tiden heller; det skedde senare, år 537 f.v.t., genom Cyrus’ påbud.
Det stora Babylons slutliga fall
7. Vari består skillnaden mellan det stora Babylons fall år 1919 v.t. och dess omstörtande av konungarna från östern, som omnämns i förbindelse med den sjätte plågan?
7 Det stora Babylon drabbades av ett fall år 1919 f.v.t., såsom en ängel kungjorde enligt Uppenbarelseboken 14:8. När det drabbades av detta fall, lossade greppet om dess fångar, men det har fått finnas kvar och har bekämpat den sanna gudsdyrkan. När det stora Babylon omstörtas av ”konungarna från östern”, enligt Uppenbarelseboken 16:12, är detta något annat, alldeles som Babylons undergång och förstöring kom flera år efter det att det hade fallit för Cyrus. Persern Cyrus och den man som segrade tillsammans med honom, konungar som kom österifrån från Babylon räknat, förebildade Jesus Kristus och hans Fader, Jehova Gud. Det var visserligen Cyrus i forna tider som avledde Eufrats vatten för att han skulle kunna inta Babylon, men det var i själva verket Jehova som dirigerade saker och ting i överensstämmelse med det ord som han hade talat genom sina profeter Jesaja och Jeremia. I våra dagar är det Jehova som tillsammans med sin på tronen insatte konung, Jesus Kristus, låter det stora Babylon drabbas av slutgiltigt fall och förintelse. Jehova ”är den som säger till havsdjupet: ’Sina ut; dina [Babylons] strömmar vill jag låta uttorka.’” — Jes. 44:27—45:5.
8. Hur framgår det av det forntida Babylons fall och slutliga tillintetgörelse att vi inte bör förlita oss på en religions höga ålder, rikedomar eller vackra ceremonier?
8 Människor är i allmänhet benägna att vara lojala mot den religion, som de har vuxit upp i och att betrakta de konstrika och skönt utsirade byggnaderna och de färggranna, ståtliga religiösa ceremonierna såsom mycket vackra och därför något som är välbehagligt i Guds ögon. Men tänk på att Jehova lät de religiösa ledarna i Jerusalem få veta att de skulle komma på fall såsom ett dyrbart kärl, en högt skattad vas. (Jer. 25:34; 19:11) Och han tillkännagav att Babylon, kaldéernas ära, skulle omstörtas. (Jes. 13:19) Varken en religions höga ålder eller dess skenbart säkra och fasta ställning i förhållande till denna världens system bör betraktas såsom något som man kan sätta sin förtröstan till. Att det förhåller sig så framgår också av det som hände det forntida Babylon. Genom Guds påbud blev det omstörtat på en enda natt, för att så småningom bli en fullständig ruin och ödemark. Samma sak har han kungjort beträffande det stora Babylon.
Stödet och försvaret borta
9. a) Vad utgjorde det en bild av att Eufrats flodbädd torrlades? b) Innebär detta att många kommer att överge Babylon vid denna tid och ta emot sanningen? Om det inte gör det, vad betyder det då?
9 Det var floden Eufrat man litade på för Babylons försvar. I Uppenbarelseboken 17:1, 15 får vi veta att det stora Babylon ”tronar vid stora vatten”, som ängeln förklarar vara ”folk och människoskaror och folkslag och tungomål”. Att Eufrats vatten skulle torka ut kan därför vara en bild av att människorna inte längre stöder och försvarar det stora Babylon, att de vänder sig bort ifrån det. Det utgör inte en bild av att någon vänder sig från den babyloniska falska religionen till Jehova Guds sanna tillbedjan. I fråga om det bokstavliga Babylon innebar ju torrläggandet av Eufrats flodbädd bara att Babylon föll. Det folk som tjänade Jehova Gud lämnade Babylon genom ett direkt påbud av Cyrus omkring två år senare. Att vattnet leds bort från det stora Babylon innebär alltså att människor som tidigare har givit det sitt stöd kommer att överge det och göra uppror emot det, men inte för att ställa sig på Jehovas sida.
10. Varför är det då för sent för vem det vara må att vända sig till Gud, sedan det stora Babylons tillintetgörelse har börjat?
10 Det är för sent för vem det vara må att vända sig till Jehova, sedan det stora Babylons tillintetgörelse har börjat, ty även om människorna kan komma att göra uppror och vålla det stor skada, är det i själva verket Jehova Gud och Jesus Kristus, konungarna från östern, som måste tillintetgöra Babylon. De som överger Babylon vid den tiden kommer inte att göra det frivilligt. Det inträffar då Guds vredesskål mot alla som försvarar och stöder Babylon kommer att förmärkas helt och fullt, och det blir Guds dom över dem. De människor, som överger Babylon enbart därför att de förstår att det håller på att gå under, kanske skulle önska vända sig till Jehova Gud, men bara för att rädda sitt skinn. Det var utan tvivel många som sökte tillflykt i arken, när syndaflodens vatten började falla, men skildringen säger att när Noa tillsammans med sin familj hade gått in i arken, stängde Jehova dörren bakom honom. (1 Mos. 7:16) Jehova önskar att de som tjänar honom skall göra detta av kärlek till honom och därför att de är rättfärdigheten hängivna. De får tillfälle att höra om det stora Babylons fördärv och om den rättfärdighet som skall råda i Guds rike med Kristus som konung, och de måste komma ut innan Gud klär av Babylon in på bara kroppen och låter dess dödsdom gå i verkställighet på det. Nu är den tid inne, då människor kan höra den varning som Jehovas vittnen kungör: ”Gå ut från henne, mitt folk, så att ni icke blir medskyldiga till hennes synder och träffas av de plågor som drabbar henne.” (Upp. 18:4, Hd) Detta kan de göra genom att skaffa sig kunskap om Jehova Guds föranstaltning för trygghet och frälsning, genom att underordna sig den på tronen insatte konungen, Jesus Kristus, och genom att hjälpa åter andra att fly med den förhoppningen att de kan vinna evigt liv på en paradisisk jord under Guds nya tingens ordning.
Den sjätte plågan blir kungjord
11. a) Hur många kunde höra det offentliga föredrag som hölls i Toronto i Canada vid sammankomsten där den 24 juli 1927? b) Vad var det som då framhölls beträffande kristenhetens förmåga att fortleva och beträffande det som världens styresmän fortsätter med?
11 I sin barmhärtighet låter Jehova Gud på förhand den sjätte plågan bli kungjord, så att människorna kan höra och ta sig i akt. Jehovas vittnen används som redskap för att kungöra den. Den här kungörelsen har ljudit särskilt kraftigt sedan söndagen den 24 juli 1927, då ett tal riktades speciellt till de människor, som mot sin vilja hölls i fångenskap av det stora Babylon. Talet utgjorde höjdpunkten vid den allmänna sammankomsten av kristna bibelforskare som hölls i Toronto i Canada. Det var inte bara den synliga åhörarskaran på 15.000 personer som hörde det utan dessutom en osynlig åhörarskara, eftersom talet sändes ut av 53 radiostationer som var sammankopplade till ett nät som sträckte sig från Atlanten till Stilla havet, däribland radiostationen WBBR. Efter det att Vakttornets president, J. F. Rutherford, hade läst upp en resolution riktad ”Till kristenhetens folk”, gav han stöd åt resolutionens innehåll i sitt vitt och brett annonserade föredrag, ”Frihet för folken”. På tal om kristenhetens hopplösa ställning sade han:
”... Med stor pomp och ståt rider detta oheliga system på folkens ryggar. Utan understöd från folkens stora massa skulle detta onda system, som kallas ’kristenheten’, icke fortleva. När folken undandraga den sitt stöd, kommer den ’organiserade kristendomen’, vilken är en del av Babylon eller djävulens organisation, att falla likt en stor kvarnsten i havets djup.
... Men i stället för att rätta sig efter budskapet fortsätta världens styresmän, d. v. s. de som utgöra den oheliga alliansen, att vandra vidare i mörkret och fortsätta att förtrycka folken. Den ’organiserade kristendomens’ eller Babylons dödsdom är beseglad! ...” — Vakttornet för 15 december 1927, sidorna 376 och 377.
12. Om vad utgjorde den småskrift, som innehöll detta budskap, en underrättelse, och vad har sådana underrättelser blivit för det stora Babylon?
12 Längre fram trycktes detta budskap i en småskrift, som gavs ut på flera språk och spreds världen utöver i millioner exemplar. Den tjänade som en ytterligare underrättelse åt världen om att det stora Babylon var dödsdömt och att detta världsvälde av babylonisk religion skulle bli tillintetgjort av ”konungarna från östern”. Sådana underrättelser om förestående förintelse har sedan dess oupphörligen delgivits det stora Babylon på ett ännu skarpare och klarare språk. Det har varit som en väldig plåga, ett väldigt slag, för dem som har understött och försvarat det.
Man måste vara verksam, vaken
13. Vilken varning inskjuter Kristus här i beskrivningen av den sjätte plågan?
13 De som har blivit befriade från fångenskap under det stora Babylon måste vara ståndaktiga för att kunna bibehålla denna frihet och Guds ynnest. I Uppenbarelseboken 16 läser vi om hur Jesus Kristus fortsätter med att beskriva vissa händelser i förbindelse med den sjätte plågan, och dessa har inte bara avseende på det stora Babylons tillintetgörelse utan också på Harmageddonstriden som följer. I Upp. 16 vers 15 skjuter han in denna varning: ”Se, jag kommer såsom en tjuv; salig [lycklig, NW] är den som vakar och bevarar sina kläder, så att han icke måste gå naken och man får se hans skam.”
14. a) Vilka är det som Jesu varningsord riktar sig till? b) Vad skulle kunna få någon att förlora sina kläder som utvisar att han är en Guds tjänare, och vad skulle följden bli?
14 Till vilka talar Jesus här? Han talar till de av anden pånyttfödda kristna som tar del i att kungöra plågorna, desamma som han talar till i Uppenbarelsebokens tre första kapitel och kallar de sju församlingarna i Asien. Där varskor han upprepade gånger dessa församlingar om att han skall komma till dem plötsligt för att inspektera och därefter ge dem den tillbörliga lönen eller vedergällningen. (Upp. 2:5, 16; 3:11) De uppmanas att noggrant vara på sin vakt, så att de inte avfaller till den dödsdömda babyloniska religionen. De är arvingar med Jesus till himmelriket, och de tjänar Jehova Gud i hans andliga tempel som hans andliga prästerskap, ett konungsligt prästerskap, som har blivit ifört Kristi rättfärdighet. Förhållandet är jämförbart med det som rådde i templet i Jerusalem vid den tid då Jesus var här på jorden. Om de somnar in på sin post och den som kommer för att inspektera templet finner att de inte vakar över templets säkerhet och intressen, skall de bli slagna och avklädda sina prästerliga kläder och tvingas lämna sin tjänst. De kommer att köras ut ur templet såsom olämpliga arbetare. Detta blir en skam för dem, och de människor som förväntar att de skall utföra prästerliga tjänster å deras vägnar kommer att se dem i deras nakenhet så att säga, blottade på Kristi rättfärdighet, då det går upp för dem att de inte är hans efterliknare. — 1 Petr. 2:5—9; 2 Mos. 20:25, 26.
15. Vad kommer följden att bli för dem som utövar prästerliga sysslor och som förblir verksamma och på sin vakt?
15 Alltså kommer de tempelpräster, som håller sig vakna och verksamma och är på sin vakt och som befinns vara detta när Jehovas överstepräst kommer som en tjuv för att anställa inspektion, att vara saliga eller lyckliga över sin trohet och pålitlighet. En sådan präst kommer att få behålla sina prästerliga kläder och uppgifter och inte bli avklädd dem. Han kommer att bli ärad och behöver inte lida någon skam här tillsammans med det stora Babylon.
Hur man kan undgå plågan
16. Vad måste de göra som ännu inte har flytt från det stora Babylon, om de vill undgå dess plågor?
16 Hur kan de som ännu inte har flytt bort från denna världens religion för att ta del i att kungöra Guds rike göra detta innan det är för sent? De måste sluta sig till dessa av anden pånyttfödda kristna, Guds ”konungsliga prästerskap”, för att få lära av dess medlemmar. Denna kvarleva av Kristi andliga bröder utgör den ”trogne och omdömesgille slaven” (NW) som Kristus har anförtrott alla Rikets intressen här på jorden. (Matt. 24:45—47) De har till uppgift att undervisa folket och att vara herdar för dem som vill tjäna den store herden, Jehova Gud, och hans förträfflige herde, Jesus Kristus.
17. Hur beskriver bibeln dem som nu i denna tid sluter sig till kvarlevan av Kristi andliga bröder?
17 De som låter sig undervisas av den ”trogne och omdömesgille slaven” påminner om netinim, som var icke-israeliter som tjänade i Jehovas tempel på Davids och Salomos tid och som intimt samarbetade med Israels präster och höll sig rena i religiöst avseende för tempeltjänsten. I Uppenbarelseboken 7:9 beskrivs de som en ”stor skara” ur alla nationer och stammar och folk och tungomål. Gud, som sitter på tronen, och Lammet ser med välbehag på dem. De har vita kläder, som de har tvättat i Lammets blod, och de tjänar beständigt i Guds tempel. (Upp. 7:9—17) För att få röna denna ynnest från Gud tar denna ”stora skara”, som nu uppgår till omkring en million, del i att kungöra varningsbudskapet om den falska religionens dödsdom.
18. a) Vad har den ”stora skaran” kommit att inse genom sitt studium av bibeln och sin samvaro med kvarlevan? b) Vad bör den person göra som inte har lärt känna dessa ting?
18 Den ”stora skaran” har fått kunskap om att Kristus har givit sitt mänskliga liv till en lösen för mänskligheten. De har insett att Guds rike är ett himmelskt rike och att det skall styra vår jord för evigt och införa frid och rättfärdighet på en paradisisk jord samt välsigna människorna med evigt liv. De vet att de kommer att få se många kära anhöriga och vänner komma tillbaka hit på jorden genom en uppståndelse. Vidare har de genom att studera bibeln insett att Guds rike redan har tagit makten i himmelen och står i begrepp att inom kort tillintetgöra det stora Babylon. Om du inte känner till dessa betydelsefulla sanningar, behöver du lyssna till vad Jehovas vittnen har att säga, studera och sedan ta ståndpunkt i överensstämmelse med Guds rena sanningsord. När du gör det, kommer du att känna dig lycklig över att veta att den sjätte plågan blir uppfylld, den som riktar uppmärksamheten på det stora Babylons fullständiga tillintetgörelse och den frihet och lycka som detta innebär för alla som tjänar Jehova Gud.
19. Vilket annat ingripande från Guds sida omfattar den sjätte plågan, och när kommer vi att ta upp ett studium av den?
19 Men det är inte enbart genom att det stora Babylon blir tillintetgjort som rättfärdighet helt och fullt skall införas på jorden. Den sjätte plågan omfattar också Harmageddonstriden, som vi skall tala om i följande nummer av denna tidskrift.
En redogörelse för alla sju plågorna i Uppenbarelseboken 16 ges i boken ”Babylon the Great Has Fallen!” God’s Kingdom Rules!, som utgivits av Sällskapet Vakttornet.