Att ådagalägga mogenhet — ett skydd

”Då skall du vandra din väg fram i trygghet, och din fot skall du då icke stöta. ... Ty HERREN [Jehova] skall då vara ditt hopp, och han skall bevara din fot för snaran.” — Ords. 3:23—26.

1. Varför är det av så stort värde för oss i denna tid att vi är mogna i våra tankar och i vårt omdöme, och vad kan detta hjälpa oss att göra?

DET är mycket värdefullt för den människa som söker göra Guds vilja att hon är mogen i sina tankar och i sitt omdöme, ty om hon är det, kan hon värja sig för det ständiga bombardemanget från frestelser som hon ideligen utsätts för i denna gamla tingens ordning. Det som utgör hot mot den kristna ostraffligheten i dessa onda dagar, nu vid slutet på denna tingens ordning, är materialism, baktaleri, smädelser, utpressning, omoraliskhet och oriktig användning av blod. Nationalismens stigande känslomässiga flodvåg medför att man ställer ökade politiska krav på den kristne och begär att han skall ägna nationsflaggor sin dyrkan och ge staten sin lojalitet och sitt liv. Härtill kommer affärsvärldens mångahanda lockande erbjudanden om ett makligt, lyxbetonat liv och maningar att lita till materialismen, att snabbt söka tjäna pengar genom att tillämpa hänsynslösa metoder, varigenom man skulle komma att ägna sig åt sysselsättningar på gränsen mellan det som är fullt lagligt och det som utgör rena bedrägeriet. Omedelbart inställer sig frågan: ”Vilket beslut kommer jag att fatta, när sådana frestelser kommer i min väg?” Vet den som tänker på sådana här saker alltid vad han skall göra, eller är han ibland villrådig i sitt sinne, om än aldrig så litet?

2. Hur kan det ”hålla vakt” över oss att vi håller Jesu ord som är återgivna i Johannes 14:15?

² Eftersom vi måste uthärda så kraftiga påtryckningar, är det nödvändigt att vi inriktar alla våra förmögenheter på att bevara ostraffligheten. Jesus framhöll denna princip, då han sade: ”Om ni älska mig, komma ni att hålla mina bud.” För att vi skall kunna stå emot världens frestelser är det alltså uppenbart att vi måste älska och lyda Jehova, ja, detta är livsnödvändigt. Om vi oupphörligen önskar vara i överensstämmelse med Jehovas ord, blir detta ett skydd för oss. Vår tankeförmåga har stegrats genom att vi har fortsatt med att studera och skrida framåt till mogenhet. Den ”kommer ... att hålla vakt över dig”. — Joh. 14:15; Ords. 2:11; NW.

3. a) Varför är det så livsnödvändigt att vi fortsätter att studera under hela livet? b) Varför är detta så angeläget nu?

³ Att vi ådagalägger mogenhet blir ett skydd för oss, om vi fortsätter att förvärva exakt kunskap, analyserar den och jämför den med det som vi redan känner till, drar rätta slutsatser av vår analys, lägger den noggrant prövade kunskapen i vårt minnes förråd och gör praktiskt bruk av den i läglig tid. Inser vi inte då med lätthet hur viktigt det är att vi fortsätter att studera under hela vårt liv? Våra tankar och beslut beror av sådan kunskap och vishet. Hur lämpliga är inte Jehovas råd, som ges till vårt skydd, vilket framgår av dessa ord: ”Min son, o ägna uppmärksamhet åt min vishet. Böj dina öron till min urskillning, så att tankeförmögenheterna skyddas; och må dina egna läppar bevara kunskapen själv”! (Ords. 5:1, 2, NW) Här blir vi åter påminda om hur betydelsefullt det är att vi inser att vi bör bevara eller skydda den praktiska visheten; och lägg märke till hur värdefullt detta är, enligt vad vi läser i Ordspråksboken 3:21, 22 (NW): ”Bevara praktisk vishet och tankeförmåga, så skola de visa sig vara liv för din själ och en prydnad för din hals.” Genom att odla och utveckla tankeförmågan utvecklar man mogenheten, och det är viktigt att man gör detta nu och inte väntar till dess ett avgörande ögonblick är inne och man måste fatta ett livsviktigt beslut.

4. Hur kan studium, som vi bedriver på förhand, hjälpa oss att under påfrestande omständigheter träffa avgöranden som grundar sig på rätta slutsatser och inte på någon känslostämning?

⁴ Om vi till exempel såsom föräldrar blir hårt ansatta av en läkare och familjemedlemmar, som inte äger exakt kunskap, att gå med på en blodöverföring, därför att barnets liv påstås bero av en sådan, kan vi då på stunden fatta ett rätt beslut och ge skäl för det? Eller måste vi säga så här: ”Jag kan inte förklara saken fullständigt just nu, men jag skall sätta mig bättre in i ämnet och så säga vad jag tycker”? Det är viktigt att man vid sådana brydsamma och svåra tillfällen aldrig förbiser den förmåga känslorna har att trubba av det mogna tänkandet. Man kan ådagalägga ett moget omdöme endast i de fall då sinnet klart och tydligt kan analysera problemet eller uppfatta situationen, varefter man kan dra sansade slutsatser och nå fram till beslut utan att vara hämmad och klavbunden av inflytanden utifrån. Tack vare att vi studerat ämnet på förhand känner vi till Guds mening om saken i överensstämmelse med hans ande, och vi bör besluta oss för att göra Guds vilja, vad som än må hända. Låt andra människors känslovågor förgäves piska mot din klippliknande tro!

Dyrkan av skapade ting — avgudadyrkan

5. Vilka situationer skulle vi kunna råka i, som kunde medföra att vi bragtes att kompromissa genom en avgudisk handling?

⁵ Genom att vi beaktar Guds principer får vi hjälp att möta de olika situationer som vi ställs inför under livets gång. Vi kommer att ha klart för oss varför ett visst handlingssätt är rätt eller orätt. Men förhållandena gestaltar sig kanske litet annorlunda. Tänk till exempel på handlingar av tillbedjan inför symboler. Omedelbart rinner oss sådana bibelverser som 1 Johannes 5:21 i hågen: ”Små barn, akta eder för avgudar” (NW) och Jehovas ord i dekalogen: ”Du skall icke göra åt dig en skuren bild eller en gestalt lik någonting som finnes i himlarna där ovan eller som finnes på jorden där under eller som finnes i vattnen under jorden.” Låt oss undersöka den här saken närmare och fråga: Vad är en avgud? Vad är avgudadyrkan? Vi förstår att en avgud kan vara ett beläte eller en bild, en symbol av något som är skapat. Finns det inte sådana symboler på nationsflaggor och andra fanor? Stjärnor? Djur? Färger som föreställer olika egenskaper? Svarar de inte mot det som Petrus syftade på med orden: ”all mänsklig skapelse”? Bör man vörda dem? Jehovas eget ord ger detta svar: ”Du skall icke böja dig ned för dem eller låta förmå dig till att tjäna dem, ty jag, Jehova, din Gud, är en Gud som kräver odelad hängivenhet.” Alltså skulle det vara en handling av tillbedjan, om man böjde sig ned. Skall principen tillämpas annorlunda, om det förekommer några andra rörelser eller åtbörder? Är det någon skillnad på att resa sig upp när en nationalsång sjungs och att böja sig ned när ett avgudabeläte bärs förbi i procession? Eller att ta av hatten? Eller att sträcka ut handen eller att lägga denna över hjärtat? — 2 Mos. 20:4, 5; 1 Petr. 2:13; NW.

6. a) Vad är avgudadyrkan i grund och botten? Varför kan avgudadyrkan jämföras med förräderi? b) Varför bör vi inte frukta för människor eller jordiska regeringar?

⁶ Men hur kommer det sig då att det är så illa att handla så? Jo, tänk på att Jehova säger att han kräver odelad hängivenhet, och detta är rätt och tillbörligt. Kom ihåg att Jehova är vår domare, lagstiftare och konung. (Jes. 33:22, Åk) Universums hela herradöme är hans lagskipningsområde. Alltså skulle det vara avgudadyrkan om man utförde en handling av tillbedjan inför någon annan person eller något skapat ting. Vi kan lätt inse varför Satan skulle ha varit synnerligen tillfreds med och skulle ha jublat över bara en enda enkel handling av tillbedjan från Jesu sida. (Matt. 4:9, 10) En sådan handling skulle ha inneburit förräderi och ha åsamkat honom döden. Detta är en allmänt godtagen princip, som också erkänns av nationerna. Hur mycket värre är då inte det slag av förräderi som utsätter andras eviga liv för fara och vanärar Jehova! Om man blir uppmanad att begå en sådan kompromiss, kanske blir befalld att tillbedja (hälsa) en flagga eller utföra en handling som skulle innebära att man gav någon sin hyllningsgärd, kan man omedelbart finna tröst i Jesu ord som är återgivna i Matteus 10:28 (NW) och lyder så: ”Bliv icke förskräckta för dem som döda kroppen, men icke kunna döda själen; utan hys hellre fruktan för honom som kan tillintetgöra både själ och kropp i Gehenna.” Låt det mogna omdömet skydda ditt liv genom att du inser att du kommer att ställas inför många prövande situationer och möta många svårigheter, och det skulle kunna betyda döden, såsom det framgår av Uppenbarelseboken 2:10 (NW), där vi får denna uppmaning: ”Bevisa dig trogen ända till döden, så skall jag giva dig livets krona.” Visst kan människor och nationer beröva dig livet nu, men kan de ge dig det igen? Kan de ge dig evigt liv? Kan de förhindra att Jehova ger dig liv? Eftersom vi nu har möjlighet och tillfälle att förvärva moget omdöme, som vi kan låta sjunka djupt ned i sinnet och hjärtat i denna tid, bör vi se till att det blir så fast förankrat där att det hos oss kommer att utveckla hat mot varje handling av olydnad eller förräderi mot Jehova.

Att avhålla sig från blod

7. a) Vad säger Guds ord om att använda blod? b) Hur bör man resonera om användandet av blod, när det gäller ens egna barn? c) Varför bör det vara så motbjudande för en kristen att använda blod på felaktigt sätt?

⁷ När det gäller blod, måste vi faktiskt gå tillbaka till det första uttalandet beträffande blod, vilket innehåller ett förbud för människorna att äta blod. (1 Mos. 9:4) Judarna blev förbjudna att äta blod av vad kött det vara må. (3 Mos. 17:14) Men det kraftigaste uttalandet emot blod riktades nog till de kristna, nämligen förbudet i Apostlagärningarna 15:29, där vi finner detta otvetydiga utlåtande: ”I skolen avhålla eder ... från blod.” Men människor i allmänhet, som inte sitter inne med den fullständiga kunskapen om ett sådant utlåtande som detta, resonerar kanske så här: ”Skulle det inte vara alldeles i sin ordning att man offrade bara litet grand av sitt eget blod för att rädda en annan människas liv, särskilt om den som behöver blodet är av ens eget kött och blod?” Nej, det vore det inte, ty detta är emot en annan biblisk princip, som Jehova uttalade genom sin profet Samuel: ”Lydnad är bättre än offer.” (1 Sam. 15:22) Lägg härtill att det är lika illa att vara upprorisk eller gensträvig och förmäten som att ägna sig åt trolldom, avguderi och husgudsdyrkan. En människa med ett icke upplyst sinne kanske invänder: ”Ja, men man skulle ju rädda ett liv.” Skulle man verkligen göra det? Vad blir svaret, om vi gör bruk av ett sansat, moget tänkande och beaktar den princip som gäller i ett sådant fall? Det är genom fullständig lydnad som våra och våra barns själar blir bevarade till evigt liv. Det är självfallet att vi älskar våra barn, och den sanna kärleken har omsorg om det som är till deras bästa. Naturligtvis skulle man aldrig vilja sätta sitt eget barns hopp om evigt liv på spel genom att kompromissa, ge efter för världsliga synpunkter eller principer eller genom att låta känslorna få makt med en! Nej, Jesu ord som är återgivna i Matteus 10:37 är tillämpliga här. Jesus sade: ”Den som älskar fader eller moder mer än mig, han är mig icke värdig, och den som älskar son eller dotter mer än mig, han är mig icke värdig.” Är det då bäst för dig och ditt barn att få några korta levnadsår nu eller att vinna evigt liv i den nya tingens ordning? Väg de båda möjligheterna mot varandra, träffa sedan ditt val. Tillhör du dem som anser det vara motbjudande att visa olydnad för Guds lag? I så fall anser du det vara lika avskyvärt att ta emot blod som att vara kannibal. Föreställ dig att du skulle äta en annan mänsklig varelses kött! Så ohyggligt! Är det då annorlunda att dricka människoblod? Blir förhållandet annorlunda om man leder flödet förbi munnen och låter det strömma direkt in i venerna? Nej, visst inte!

Mogenhet och omogenhet

8. Vad ansåg David om att dricka det vatten som några män hade hämtat åt honom med fara för sina liv?

⁸ Vi kan ta David såsom ett exempel. David var väl förtrogen med Guds lag beträffande blodet och hade analyserat den, och han kom till den slutsatsen att han inte kunde tänka sig att ens göra något som kunde vara ett skenbart brott mot Guds lag. Vi läser härom i 1 Krönikeboken 11:19: ”Gud låte det vara fjärran ifrån mig, att jag skulle göra detta! Skulle jag dricka dessa mäns blod, som hava vågat sina liv? Ty med fara för sina liv hava de burit det hit.” Davids mogna omdöme var ett skydd för honom.

9. Vid vilket tillfälle ådagalade David ett omoget omdöme?

⁹ Vi kan ha nytta av att tänka på ett annat tillfälle i Davids liv, då det beslut han fattade inte grundade sig på moget övervägande, då han lät köttslig lidelse ta överhanden över hans mogna omdöme och förmörka det. David såg för länge på en tilldragande kvinna, Bat-Seba, och detta ledde till att han direkt bröt mot det sjunde budet, som förbjuder äktenskapsbrott. David hade tydligen inte ägnat samma omsorgsfulla eftertanke åt denna sak som han hade gjort åt den vi tidigare nämnde. I det här fallet var det Davids åtrå som fick makt med honom, och vi behöver knappast tvivla på att David kände till att äktenskapsbrytare skulle stenas. — 2 Sam. 11:2—5.

10. a) Vilket straff ådrar sig de kristna, om de begår äktenskapsbrott (eller otukt) nu i denna tid? b) Hur kan en omogen människa söka tysta sitt samvete?

¹⁰ Samma bibliska princip gäller för de kristna i våra dagar, ty i 1 Korintierna 6:9, 10 heter det att ”äktenskapsbrytare” ”icke skola få Guds rike till arvedel”. De måste rentav bortvisas från den kristna församlingen (uteslutas ur den och försättas i ett dödsliknande tillstånd). Förbudet mot otukt skulle gälla också för de hednatroende, ty i sina förmanande ord nämner Paulus både otukt och äktenskapsbrott. Somliga människor ådagalägger ett omoget omdöme genom att söka tysta sina samveten med sådana här tankar: ”Det skadar ju i själva verket inte någon, eller hur?” ”Är det inte att gå till överdrift att stena folk bara därför att de gör det som är naturligt?”

11. Vad är Jehovas avsikt med det mänskliga könsumgänget, och när är sådant rätt och tillbörligt?

¹¹ Om man blir rätt upplyst genom ett omsorgsfullt studium, kommer man till insikt om att Jehovas avsikt med det mänskliga könsumgänget var att livet skulle fortplantas inom äktenskapets ram med föräldrar som skulle sörja för den trygghet som deras avkomlingar skulle vara i behov av för att på tillbörligt sätt kunna växa upp, utvecklas och fostras. Barn som växer upp utanför denna anordning får lida, eftersom de inte har blivit födda enligt det av Gud anvisade mönstret. Vi bör alltså ha klart för oss att om vi skall hålla fast vid den fullkomliga måttstocken för det som är rätt, måste vi betrakta sexuell omoraliskhet såsom något förvrängt eller orätt, som kommer att medföra Guds ogynnsamma dom.

12. Vad hände Israel i förbindelse med avgudadyrkan? Varför hände det?

¹² Israels nation, som tid efter annan avföll till öppen, trotsig, obestridlig avgudadyrkan, är ett utmärkt exempel på omogenhet. Israeliterna använde helt enkelt inte sin tankeförmåga. Är det inte så det vanligen förhåller sig, när vi råkar i svårigheter? Vi tänker helt enkelt inte. Om vi inte tänker innan vi handlar, kommer vi förmodligen att ansättas av ångerfulla tankar efteråt. Hosea tillrättavisade israeliterna med dessa ord från Jehova: ”Eftersom du har förkastat kunskap, därför skall ock jag förkasta dig, så att du upphör att vara min präst. Och såsom du har förgätit din Guds lag, så skall ock jag förgäta dina barn.” (Hos. 4:6) Där det saknas kunskap, där kommer inte en skapelses återblick på det förflutna att skydda honom, utan han kommer i stället att ledas till att göra det som är orätt. Antingen hade de inte tillägnat sig den rätta kunskapen för att äga ett skydd, eller också hade de inte behållit den i minnet.

13. Redogör för Sadraks, Mesaks och Abed-Negos mogenhet.

¹³ Daniels tre kamrater var utomordentligt goda exempel på människor som valde ett klokt och förståndigt handlingssätt. Det är moget omdöme som figurerar i Daniel 1:4, där vi läser att Nebukadnessar befallde att man bland fångarna skulle söka efter dem som ”förstodo sig på all visdom och voro skickliga i kunskap och förstodo vetande”. (Åk) Sadrak, Mesak och Abed-Nego visade sig vara kvalificerade såsom män med moget tänkande. Det var detta som gav dem kraft, då de längre fram utsattes för frestelser. Ja, när svåra påtryckningar gjordes på dem för att de skulle böja sig ned för en politisk avgudabild på Duraslätten, gav de Nebukadnessar ett moget svar, när de sade: ”O Nebukadnessar, vi behöva icke giva dig något svar på detta. Se, vi hava vår Gud, som vi tjäna, och han kan frälsa oss från den brinnande eldsugnen, och frälsa oss ur din hand, o konung.” Lägg märke till vad de vidare sade: ”Och se, även om han det icke gör, så må du veta, o konung, att vi icke vilja tjäna dina gudar och icke tillbedja för den gyllene bildstod, som du haver upprest.” (V. 17, 18 enl. My) Vi känner till den underbara utgången, att de genom ett underverk blev befriade ur den brinnande ugnen. — Daniel 3.

14. Hur ådagalade Daniel sin mogenhet vid två tillfällen?

¹⁴ Daniel var också orubblig i sitt tänkesätt. Han väntade inte till dess han blev utsatt för frestelser, ty långt i förväg lade han en grundval för de beslut han skulle komma att fatta, vilket framgår av Daniel 1:8 (Åk): ”Men Daniel föresatte sig i sitt hjärta, att han icke skulle orena sig på konungens mat och på det vin, som han drack; och han bad översten för hovmännen, att han måtte slippa orena sig.” Fastän Darius undertecknade en förordning om att vem det vara må som under trettio dagar vände sig med bön till någon annan, han skulle kastas i lejongropen, fortsatte Daniel att bedja till sin Gud tre gånger om dagen, såsom han hade haft för vana att göra. Jehova belönade denna trohet genom att tillsluta lejonens gap. — Dan. 6:7—22.

15. Hur visade Saul brist på moget omdöme? Vad blev det slutliga resultatet?

¹⁵ Vid ett tillfälle hade Saul för avsikt att angripa filistéerna. Han väntade i sju dagar på att Samuel skulle komma och frambära brännoffer och gemenskapsoffer, och när hans tålamod började tryta, sade han: ”’För fram brännoffret och gemenskapsoffren till mig.’ Därmed grep han sig an med att frambära brännoffret.” Saul fortfor inte att vänta på Herren. Det är en ynkedom att lita till det egna omdömet, som är så grunt i jämförelse med Jehovas föreskrifter! När Samuel därpå kom fram till Saul, sade han till honom: ”Du har handlat dåraktigt. Du har icke hållit Jehovas, din Guds, bud. ... Och nu skall ditt konungadöme icke bestå.” Skildringen fortsätter: ”Jehova skall förvisso finna åt sig en man som är välbehaglig för hans hjärta; och Jehova skall giva honom befogenhet såsom anförare för sitt folk, därför att du icke har hållit det som Jehova hade befallt dig.” — 1 Sam. 13:9, 13, 14, NW.

16. Förklara hur Abraham ådagalade att han hade moget omdöme och största möjliga tro på Jehova?

¹⁶ Ge i motsats härtill akt på det mogna tänkandet hos en annan man, som lydde Guds befallning, fastän detta betydde döden för hans son, som alla hans förhoppningar var förbundna med. Ja, Gud befallde Abraham att bokstavligen offra sin egen son. Det är något som Jehova varken förr eller senare har befallt någon annan människa att göra. Abraham hyste fullständig tillit till Gud, den Allsmäktige, och hans uppsåt och syften. Det förbund, som Jehova hade ingått med Abraham, hade outplånligen etsat sig in i hans minne, och han VISSTE att det var genom hans son Isak som alla nationer skulle bli välsignade. Abraham var beredd att följa föreskrifterna och döda denne ende, genom vilken löftets säd skulle komma. Det fanns bara en rimlig slutsats för Abraham att komma till, när han tänkte över detta. Vad var det som han tänkte skulle hända, om han genomförde Guds befallning och dödade sin son? Jo, Hebréerna 11:19 säger att ”han tänkte på [räknade med, NW] att Gud var mäktig att till och med uppväcka från de döda; från de döda fick han honom ock tillbaka, liknelsevis talat”.

17. Hur ådagalade Elis söner fullständig vanvördnad för Jehovas ord? Vad blev följden för dem?

¹⁷ Ett annat klassiskt exempel på människor som satte sig över Guds råd genom att tänka såsom människor tänker, i det att de gick så långt att de försmådde Guds lag, utgjorde översteprästen Elis båda söner, Hofni och Pinehas. De tog glupskt för sig de bästa bitarna av offren, men som om inte detta var nog begick de otukt med de kvinnor, som tjänade vid tabernaklet. De lät sin själviska åtrå få överhanden, då de ignorerade Jehovas lagar och inte tänkte på Jehova. Jehova tänkte emellertid på dem och gav akt på deras handlingssätt och jämförde det med sin rättfärdiga lag. Han kom till följande slutsats med avseende på frågan om de skulle få fortsätta att vara präster och frambringa avkomlingar som skulle tjäna såsom präster: ”Det vare långt från mig! Ty dem, som ära mig, vill jag ock ära, och de, som förakta mig, skola ringa aktas.” (Åk) Jehova kom ihåg detta beslut beträffande dem, och de dog i strid, varigenom Guds dom verkställdes. — 1 Sam. 2:22—26, 30, 34; 4:11.

18. Vilken frestelse utsattes Josef för, och vad blev den omedelbara — och den slutliga — följden för honom, därför att han bevarade sin ostrafflighet?

¹⁸ Vi kan erinra oss ett annat tillfälle, då en ung man var klart medveten om Jehovas lag och principer, därför att han såsom yngling hade ägt kunskap om Jehovas rätta moraliska måttstock. Hans mogna omdöme skyddade honom, så att han inte begick omoraliskhet när han blev frestad härtill genom Potifars hustrus enträgna lockelser. Denna kvinna uppmanade gång på gång Josef att begå otukt, när hon bad honom: ”Ligg hos mig.” Josef gav uttryck åt sitt fasta beslut med dessa ord: ”Huru skulle jag ... kunna göra så mycket ont och synda mot Gud?” Och hur handlade han? Josef ”lämnade manteln i hennes hand och flydde och kom ut”. Han ville hellre tillbringa många, långa år i fängelse, anklagad för det som han vägrat att göra, än handla tvärtemot det beslut han hade fattat, att vara trogen mot Guds krav. (1 Mos. 39:7, 9, 10, 12) Josef blev verkligen satt i fängelse på grund av de falska anklagelser som riktades mot honom. Som en följd av att han fattade en så orubblig ståndpunkt blev han använd till att väl sörja för sitt folk. Det var nödvändigt att han var trogen under detta prov, om han skulle få en sådan gynnad ställning.

Avslutning

19. a) Vilkas handlingssätt bör vi söka efterlikna för att vinna skydd? b) Hur kommer mogenheten att skydda oss också under påfrestande omständigheter?

¹⁹ Vi kan klart och tydligt se att teokratiskt övade sinnen kommer att träffa likadana avgöranden och inte kommer att låta vaksamheten fara eller hemfalla åt syndens villfarelse, vilket medför smärta, sorg, lidande och evig död. Må vi i vårt handlingssätt efterlikna de trogna människor, som omsorgsfullt skyddade och bevarade sina själar och förblev i Guds, den Allsmäktiges, ynnest också under prövningar! Att man bevarar ostraffligheten inför Gud utgör ett skydd för ens liv. Den glädje och de välsignelser som följer med vår lydnad ger oss trygghet, förnöjsamhet och tillräcklighet i oss själva. Ja, härigenom kan vi stärka trons stora, motståndskraftiga sköld, som Paulus beskriver med dessa ord: ”Tag framför allt trons stora sköld, varmed ni skola vara i stånd till att utsläcka alla den ondes brinnande projektiler.” Även om Satan skulle ta ifrån oss alla våra publikationer och till och med bibeln och sätta oss i ensamcell eller utsätta oss för hätsk förföljelse, kommer vi att äga ett skydd som han inte kan tränga igenom. Om vi har tillägnat oss fullständig och exakt kunskap om Jehovas uppsåt, som vi lär känna i hans heliga ord, bibeln, om vi har gjort jämförelser och analyserat det omsorgsfullt med mogna bröders hjälp i gemenskap med församlingen, om vi fattar beslut på förhand med avseende på vad vi skall göra under olika omständigheter, som vi kan råka i, om vi påminner oss dem och verkligen fattar praktiska beslut, då kommer vi att skydda oss mot frestelser som ideligen kommer i vår väg. — Ef. 6:16, NW.

20. Vad är det som ger oss evigt skydd?

²⁰ Hur sant och rätt är det inte att alltid förtrösta på Jehova, enligt den maning som ges i Ordspråksboken 3:5, 6 (NW): ”Förlita dig icke på ditt eget förstånd. På alla dina vägar må du giva akt på honom, så skall han själv göra dina stigar räta”! Var alltså klok och förståndig och sätt all din tro och förtröstan till Jehova, i det att du låter dig vägledas av ett moget omdöme. Detta blir ett skydd för dig, och Jehova själv blir din eviga sköld.