Rätt uppskattning av den livgivande vishetens bok

”För var och en som hör de profetians ord, som stå i denna bok, betygar jag detta: ’Om någon lägger något till dem, så skall Gud på honom lägga de plågor, om vilka är skrivet i denna bok. Och om någon tager bort något från de ord, som stå i denna profetias bok, så skall Gud taga ifrån honom hans del i livets träd.’” — Upp. 22:18, 19.

1. Vilket värde har livet, och vad har följden blivit av människors bemödanden att förlänga livet?

LIV! Vilken annan av alla våra tillgångar kan väl vara dyrbarare än livet självt? Om vi inte har liv, kan vi inte njuta av något annat som vi äger. Den störste man som någonsin levat här på jorden kunde alltså med fullt fog säga: ”Vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ?” (Matt. 16:26) Åstundan att leva, självbevarelseinstinkten, är en av de främsta drivkrafterna hos människan. Alltifrån äldsta tider har ofullkomliga, döende människor sökt utröna livets hemlighet för att därigenom kunna undslippa det oundvikliga, döden. Men varken den vishet, som antikens folk ägde, eller den tekniska kunnighet, som våra dagars läkare och andra vetenskapsmän har lyckats förvärva, har gjort människan framgångsrik i detta sökande. Trots all den samlade mänskliga visheten dör människorna alltjämt, och målet fullkomligt liv är alltjämt utom räckhåll för dem.

2. Vad inser en verkligt klok och förståndig människa om livet, och vad blir fördenskull väsentligt för henne?

² En verkligt klok och förståndig människa inser emellertid den väsentliga sanningen att livet är en gåva från honom som är den store Skaparen av alla ting, levande såväl som livlösa. Bibeln säger att denne är Jehova, ”den Gud, som har gjort världen och allt vad däri är, ... han som själv åt alla giver liv, anda och allt. Ty i honom är det, som vi leva och röra oss och äro till.” (Apg. 17:24, 25, 28; 1 Mos. 2:4, 7) Eftersom den sanne Guden är Skaparen, är han den ende som kan göra det möjligt för någon att vinna evigt liv; och evigt liv har han lovat såsom gåva åt dem som troget dyrkar och tillber honom. (Rom. 6:23) Om du är till bekännelsen kristen, instämmer du förmodligen helhjärtat i detta påstående. Men tänk över vad det innebär. Det innebär att var och en av oss helt och hållet befinner sig i Skaparens händer, när det blir fråga om att vinna liv. Han förlänar oss liv, men inte på våra egna villkor, utan så som det behagar honom och under förutsättning att vi rättar oss efter hans vilja. Att vi vinner exakt kunskap om Guds vilja är alltså lika väsentligt för livet som timlig mat och dryck, ja, rentav ännu väsentligare.

3. Hur fick israeliterna med kraft framhållet för sig att människan är beroende av att livnära sig av Guds ord?

³ Denna princip, som har med livet att göra, framhölls med kraft för en hel nation, Israels nation, och detta av livets Skapare själv. För denna nation, som tänkte alltför mycket på det omedelbara fysiska behovet av mat i öknen, förklarade Mose: ”Fördenskull ödmjukade han [Jehova] dig och lät dig gå hungrig och gav dig mannat att äta, ... för att låta dig få lära känna att icke endast av bröd lever människan, utan av varje uttalande från Jehovas mun lever människan.” Den förste som fick liv av Skaparen var ”begynnelsen av Guds skapelse”, och han blev Kristus Jesus. När denne frestades av djävulen i öknen, citerade han dessa ord av Mose, varigenom han inte endast bekräftade att den tidigare händelsen var en historisk verklighet utan också underströk den väsentliga principen: För att kunna leva måste människan livnära sig av Guds ord. — 5 Mos. 8:3; Upp. 3:14; NW; Matt. 4:4.

4. Vilken föranstaltning skulle Gud följdriktigt göra för människan?

⁴ När Gud nu hade gjort det livsnödvändigt för människan att livnära sig av hans ord, var det bara i sin ordning att Gud gjorde uttalandena från sin mun tillgängliga för människorna tiderna igenom. Detta har han också gjort genom att han har låtit dessa uttalanden bevaras i skrift i det som vi i våra dagar kallar bibeln. Den boken kan alltså med rätta kallas Guds ord. — Jämför Markus 7:13, 1883 års sv. övers.; Hedegård; Åkeson.

5. a) Varför är exakt bibelkunskap väsentlig, om man skall kunna dyrka Gud? b) Vad bad Paulus om å sina medkristnas vägnar?

⁵ Det är i bibeln som Jehova Gud uppenbarar sig och sina syften och uppsåt för människan. Om man skall kunna dyrka och tillbedja Gud, måste man alltså exakt lära känna vad bibeln har att säga om honom. Det är i bibeln som människorna kan lära känna Jehovas storhet, på det att ”det ena släktet ... för det andra” må prisa hans verk. Det som står skrivet på bibelns blad uppenbarar Guds ”stora godhet” och framhäver att ”Jehova är nåderik och barmhärtig, sen till vrede och stor i kärleksfull godhet” (NW). Det är enbart genom att uppskatta dessa Guds egenskaper, vilka kommer till uttryck i hans handlingssätt mot människorna, som människohjärtat får impulser till att ägna Jehova den dyrkan som tillkommer honom och människan alltså kan leva så som det behagar honom. Aposteln Paulus insåg hur nödvändig sådan kunskap är och skrev fördenskull: ”Det är också därför som vi ... icke hava upphört att bedja för eder och bönfalla om att ni må bliva uppfyllda av den exakta kunskapen om hans vilja, i all vishet och andlig urskillning, på det att ni må vandra värdigt Jehova och kunna helt och fullt behaga honom, medan ni fortsätta med att bära frukt i allt gott verk och tillväxa i den exakta kunskapen om Gud, i det ni göras kraftfulla med all kraft efter vidden av hans härliga makt, så att ni kunna uthärda helt och fullt och vara långmodiga med glädje.” — Ps. 145:4, 7, 8; Kol. 1:9—11, NW.

6. Vad var det som påverkade Jesu sinnesinställning, och hur kan vi bli honom lika i detta avseende?

⁶ Ja, vi måste bli väl förtrogna med bibeln, ”rättfärdighetens ord”, om vi vill bli räknade bland de sanna tillbedjarna av Gud. Jesus Kristus var väl förtrogen med sin himmelske Fader och med de uttalanden som kom från honom. Denna personliga, ingående kunskap om Gud påverkade hela hans sinnesinställning. Den drev honom till att med verklig uppskattning tjäna såsom den främste tillbedjaren av Skaparen, och detta med en enda åstundan, att förhärliga honom. (Joh. 17:1) Om det är din uppriktiga åstundan att följa Jesus på den sanna gudsdyrkans väg, då kan du också, under det att du läser bibeln, som innehåller ”det som fordom blev skrivet ... för vår undervisning”, växa till i samma kunskap och uppskattning, och på så sätt kan Jehova Gud verkligen nådefullt förläna dig privilegiet att ha ”samma sinnesinställning som Kristus Jesus hade” och delta i att ”endräktigt med en mun förhärliga vår Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader”. — Rom. 15:4—6, NW.

7. Hur gör Jehova det möjligt för oss att öva vår uppfattningsförmåga till att urskilja rätt och orätt?

⁷ Jesus var fullständigt, exakt, förtrogen med Jehovas syn på saker och ting; han visste vad Jehova ansåg vara rätt och vad han ansåg vara orätt. Han tvekade aldrig om hur han skulle handla för att behaga sin himmelske Fader. Till gagn för oss har Jehova Gud i sitt ord, bibeln, bevarat sina uttalanden om vad som är gott för människan och vad som är ont eller illa för henne. Genom att Jehova har låtit nedteckna människors och nationers historia i den mån som den har haft med hans uppsåt att göra, undervisar Jehova också människorna förmedelst exempel, som anger vilket handlingssätt han godkänner eller underkänner, och han påvisar för dem vad utgången blir. Härigenom övar han oss i att klart skilja mellan rätt och orätt. Under inspiration framställde Paulus saken väl med dessa ord: ”Var och en som lever på mjölk är obekant med rättfärdighetens ord, ty han är ett barn. Men fast föda tillhör mogna människor, dem som genom användning hava sin uppfattningsförmåga övad till att urskilja både rätt och orätt.” — Hebr. 5:13, 14, NW.

8. Vad måste vi alltså få att tillväxa, och vilket råd önskar en uppriktig människa skall vinna verklig genklang hos henne?

⁸ Om du alltså åstundar att räknas med bland dem som dyrkar Gud ”med ande och sanning” (NW), vill du att din aptit på hans skrivna ord skall växa, i det att du uppriktigt längtar efter att lära känna den livgivande vishet som denna bok innehåller. Du önskar att följande inspirerade råd skall vinna verklig genklang hos dig: ”Min son, om du tager emot mina ord och lägger upp förråd av mina bud hos dig för att ägna uppmärksamhet åt vishet med ditt öra, på det att du må böja ditt hjärta till urskillning; om du därtill ropar på förståndet självt och du höjer din röst för att kalla på urskillningen själv, om du fortsätter med att söka efter den som efter silver och du fortsätter att leta efter den såsom efter dolda skatter — i så fall skall du förstå Jehovas fruktan, och du skall finna själva Guds kunskap.” — Ords. 2:1—5, NW.

9. Vilka frågor om bibeln kanske någon vill ställa?

⁹ Men du kanske frågar om vi kan vara absolut säkra på att vi, när vi slår upp bibeln och läser i den, läser en bok som verkligen är inspirerad av Gud? Har vi antagliga, hållbara, skäl till att tro att bibeln, sådan den föreligger nu för tiden, verkligen är Guds egen uppenbarelse av sig och sina uppsåt och syften beträffande människorna? Skulle det inte kunna vara så att bibeln bara är en samling skrifter av rent mänskligt ursprung, som under tidens gång genom traditionen har kommit att antas vara av gudomligt ursprung, vilket det dock inte finns något rejält bevis för?

10. a) Om bibeln vore av rent mänskligt ursprung, vad kunde vi då förvänta? b) Men vad vittnar bibelns innehåll om?

¹⁰ Det är riktigt att bibeln är en samling olika dokument, sammanställda och sammanförda i skrift under en tid av omkring 1.600 år. En sådan samling skrifter, nedtecknade av minst trettionio män i så gott som alla samhällsställningar, skulle utan tvivel, om den hade haft rätt och slätt mänskligt ursprung, förete stora brister i fråga om sammanhang och inre samstämmighet och skulle, på grund av den mänskliga ofullkomligheten, vara full av motsägelser och fel. Här finner vi genast ett av bibelns förunderligaste särdrag. Fastän bibeln skrevs under en så lång tidsperiod och det var så många skrivare som bidrog till dess sammanställande, företer denna bok en sådan enhetlighet vad kompositionen angår och en sådan inre samstämmighet, när det gäller fakta och läror, som man bara skulle kunna förvänta hos en samling skrifter med en gemensam författare. Och det är just vad bibeln gör anspråk på: att även om olika män användes för att skriva denna bok, så har den likväl bara en enda författare, Jehova Gud, vars osynliga kraft eller ande drev dem som skrev den. Därför heter det också: ”Hela Skriften är inspirerad av Gud och gagnelig till undervisning, till tillrättavisning, till att bringa ordning i tingen, till fostran i rättfärdighet, för att Guds människa må bliva fullt duglig, fullständigt utrustad för allt gott verk.” — 2 Tim. 3:16, 17, NW.

Hur man fastställt bibelns kanon

11. I vilka avseenden är benämningen kanon tillämplig på bibeln?

¹¹ Samlingen av dessa inspirerade heliga skrifter kallas ibland bibelns kanon. Ursprungligen användes detta ord, kanon, om ett vassrör, som begagnades att mäta med. Den inspirerade Skriftens böcker utgör alltså ett rättesnöre eller en måttstock, med vars hjälp man kan avgöra vad som är den rätta tron och läran och vad som är ett av Gud godtagbart handlingssätt. Bibelns inre samstämmighet har dessutom tjänat såsom en rätskiva eller norm, när det gällt att avgöra det berättigade i de enskilda böckernas anspråk på en plats i den samling av sextiosex böcker som ingår i det ”gudomliga biblioteket”.

12. Hur började bibelns kanon bli till, och vilket vittnesbörd fastslår att framställningarna i dess början utgjorde en sann och tillförlitlig skildring?

¹² Men hur började denna samling bli till? Vad var det som avgjorde vilka skrifter som under årens gång skulle fogas till de föregående och bli en del av den Heliga skrifts växande kanon? Helt naturligt fick bibelns kanon sin början med de skrifter som talade om människosläktets själva ursprung och om Skaparens tidigaste åtgärder i förbindelse med den mänskliga familjen. I motsats till de vidskepliga och ologiska berättelser om människans ursprung, som man finner i den hedniska mytologien, innehåller de första skrifter som kom att höra med till bibelns kanon en logisk och begriplig redogörelse för jordens och människans skapelse. När det gäller den ordning, i vilken de levande tingen blev skapade, är det som meddelas i denna redogörelse i fullständig överensstämmelse med de resultat som den moderna vetenskapsgren kommit till, vilken kallas paleontologien och inbegriper studiet av tidigare geologiska perioder och fossil. Samma skrifter skildrar på ett enkelt, direkt sätt hur människan föll från sin fullkomliga ställning, och de ger oss alltså en grundläggande insikt om orsaken till att människan har ärvt synd, ofullkomlighet och död. Den störste lärare, som någonsin levat här på jorden, hänvisade till denna skildring såsom en sann och tillförlitlig redogörelse, och på den byggde han och hans efterföljare sin förkunnelse. — Matt. 19:4, 5; 23:35; 24:37—39; Rom. 5:12—14; 1 Kor. 15:45 osv.

13. a) Vad är Pentateuken? b) Hur betraktade Israels nation dessa skrifter?

¹³ Dessa bibelns första skrifter kom att kallas Pentateuken (grekiska för ”fem rullar”), och de var nedskrivna av en enda man, Mose. Pentateuken utgjorde från början en enda bok men blev senare uppdelad i fem rullar för att vara lättare att hantera, och de kallas i allmänhet Första, Andra, Tredje, Fjärde och Femte Moseboken. Alltifrån början godtog Israels nation dessa skrifter såsom en kanon eller norm för ett rätt uppförande och en rätt gudsdyrkan. Mose efterträdare, Josua, sade: ”Ni måste vara mycket modiga i att hålla och göra allt som är skrivet i Mose lagbok genom att ni aldrig vända eder bort ifrån det till höger eller till vänster. Och ni måste ständigt hålla vakt över edra själar genom att älska Jehova, eder Gud.” (Jos. 23:6, 11, NW) Judarna godtog dem också såsom inspirerade skrifter och såsom fullständigt tillförlitliga dokument. I de femtiofyra första verserna i Psalm 78 räknar till exempel psalmisten upp många av de händelser som är skildrade i Pentateuken såsom odisputabla historiska tilldragelser.

14, 15. Vilka andra vittnesbörd kan vi lägga fram till stöd för Pentateukens äkthet?

¹⁴ ”Mose lagbok”, som Josua kallade Pentateuken, bär inspirationens alla kännemärken. Förutom vad som sagts tidigare, i paragraf 12, skulle man kunna anföra många andra bevis för inspiration. Skribenten Mose gör gällande att han skrev på Guds befallning och att det som han skrev var från Jehova. Detta anspråk på inspiration var alltså ingenting som växte fram genom traditionen, nej, det existerade från själva början. (2 Mos. 17:14; 24:4) Om man kritiskt prövar Mose skrifter i fråga om deras historicitet och deras exakthet, när det gäller geografiska uppgifter, i den mån detta låter sig göra, visar de sig dessutom tåla vid den mest ingående granskning. Skildringen i Första Moseboken säger till exempel att det var på en lågslätt i Sinears land (nu en del av Irak) som den mänskliga familjen slog sig ned efter syndafloden och att det var där som människornas språk blev förbistrat efter deras fördärvbringande försök att bygga Babels torn. Härom har arkeologen sir Henry Rawlinson yttrat följande: ”Om vi till vår ledning bara skulle ha de språkliga stigarnas vägskäl och inte alls beaktade Skriftens berättelse, skulle vi ändå ledas till att stanna för Sinears slättland såsom det centrum, varifrån de olika grenarna hade strålat ut.”a

¹⁵ Geologiska undersökningar som företagits på senare tid har också på ett övertygande sätt bekräftat bibelns skildring av förstöringen av städerna Sodom och Gomorra, vilkas existens länge hade ifrågasatts av bibelkritiker. (Se boken ”All Scripture Is Inspired of God and Beneficial”, sidorna 331, 332.) Man kan därför säga detsamma om Pentateuken som man kan säga om resten av den inspirerade Heliga skrift: ”I alla de fall, då tillräckligt omfattande bevismaterial finns tillgängligt för att man skall kunna företa en undersökning, har de uppgifter som bibelns ursprungliga text innehåller visat sig bestå provet. ... De kronologiska och geografiska uppgifterna är riktigare och tillförlitligare än de som ges i vilka som helst andra forntida dokument; och skildringarna av personer och händelser stämmer förunderligt väl överens med de vittnesbörd som icke-bibliska urkunder ger.” Så skrev professor R. D. Wilson i sin bok A Scientific Investigation of the Old Testament, sidan 213.

16. a) Ge bevis för att Pentateuken är något vida mer än bara en exakt historisk skildring. b) Var hör den alltså obestridligen hemma? Vilka har vittnat härom?

¹⁶ Men Pentateuken är något vida mer än en exakt historisk skildring av svunna tiders händelser. Även om den historiska, geografiska och geologiska äktheten ger kraftigt stöd åt påståendet att Mose skrev under gudomlig inspiration, så krävs det flera vittnesbörd utöver dessa, om inga tvivel skall kvarstå. Och sådana vittnesbörd finns det i överflöd. Blott och bart människor skulle till exempel inte ha kunnat tänka ut de visa och rättvisa lagar, som Mose nedtecknade. Föreskrifterna beträffande kosten, sjukdomar, hur man skulle förfara med döda kroppar, karantän för de sjuka osv., som vi finner i Tredje Moseboken, var av det största praktiska värde och föregrep tillämpandet av det nutida medicinska vetandet med flera tusen år. Pentateukens böcker anses visserligen i allmänhet inte vara profetiska, men de innehåller likväl profetior, som blivit exakt uppfyllda såsom historiska skildringar utvisar.b Men det kraftigaste stödet åt Mose skrifters äkthet ger bibeln själv. Det är så uppenbart att dessa skrifter hör med till en enda författares, Jehovas, enhetliga bok, ty de är i fullständig överensstämmelse med den. När Jesus var här på jorden, visade han att han insåg detta helt och fullt, ty det heter om honom: ”Och han begynte att genomgå Moses och alla profeterna och uttydde för dem, vad som i alla skrifterna var sagt om honom.” (Luk. 24:27) Om och om igen citerar Jesus och de inspirerade kristna bibelskribenterna från Mose skrifter såsom skrifter frambragta under inspiration.c

17. a) Vilken uppgift kom Pentateuken då att tjäna? b) Vilka vittnesbörd ger var och en av de efterföljande böckerna om att den hör med till kanon?

¹⁷ När alltså Mose skrifter så uppenbart hade sammanställts under Guds inspiration, hade en fast grundval blivit lagd för de andra inspirerade skrifter som skulle följa. Dessa måste utgöra en naturlig fortsättning, vad innehållet beträffade, såväl historiskt som läromässigt sett, ty de måste vara i full överensstämmelse med den sanna gudsdyrkans grundläggande principer, som fastställts i Pentateuken. Och en noggrann undersökning av bibelns böcker uppenbarar att det förhåller sig så. Det stannar inte vid att var och en av de efterföljande böckerna i sig själv (i likhet med Pentateuken) bär inspirationens kännemärken, utan varje bok vittnar om att den är en produkt av samma gudomliga författarskap, dess samstämdhet med det som föregått den bevisar att den hör med till den enhetliga samling skrifter, som tillkommit under Guds inspiration.

18. Vilken uppgift måste den heliga anden fylla, när bibelns kanon frambragtes, förutom att de enskilda bibelböckerna nedskrevs under dess inspiration?

¹⁸ Det tillkom visserligen andra skrifter samtidigt med dem som medtagits i bibelns kanon, men alla dessa bar inte inspirationens kännemärken, och mestadels gjorde de inte heller gällande att de var inspirerade, även om de innehöll historiskt tillförlitliga skildringar. Utan tvivel vägledde Jehova Gud genom sin ande sammanställandet av de inspirerade skrifterna. Liksom varje enstaka bok gav vittnesbörd om hans inspiration och följaktligen om hans författarskap, så skulle samlingen i sin helhet ge vittnesbörd om hans inspirerade vägledning och överinseende. Och det gör den. Det fick inte förekomma något i någon av de enskilda skrifterna som bröt av mot den inre samstämmigheten hos det hela. I detta avseende är bibeln såsom en samling böcker, frambragta av olika skribenter, något fullständigt säreget, det existerar i sanning ingenting likt den. Ingen annan bok kan med framgång hävda ett anspråk på att vara en fortlöpande uppenbarelse av Guds vilja och uppsåt och av hans förehavanden i förbindelse med människorna.

19. a) Vad var det som vägledde Esra och medlemmarna av Stora synagogan, då de fastställde de hebreiska skrifternas kanon? b) När är det sannolikt att kanon var slutgiltigt fastställd, och vad hörde med till den?

¹⁹ Utan tvivel var det i full medvetenhet om detta och under Guds vägledande osynliga krafts inflytande som den skriftlärde Esra och medlemmarna av Stora synagogan efter honom gjorde upp förteckningen över de hebreiska skrifternas kanoniska böcker. Det förefaller sannolikt att de hebreiska skrifternas kanon var fastställd vid slutet av 400-talet f.v.t., vilket också hävdas av den traditionella judiska uppfattningen. Denna kanon omfattade inte några apokryfiska skrifter, sådana som finns med i vissa bibelutgåvor, utan den upptog bara de trettionio böcker, vilka är allmänt erkända och finns med i flertalet av vår tids biblar. Det var denna kanon som Jesus och den första kristna församlingen godtog, och det var från den som Jesus och hans lärjungar citerade såsom sin auktoritet, såsom Guds ord.d — Joh. 17:17.

20. I vilka avseenden visade sig bibelns växande kanon äga inre samstämmighet och vittna om att den är en enda författares verk?

²⁰ Under det att bibelns kanon växte, förblev de ursprungliga uppenbarelser oemotsagda, som gällde Gud och hans uppsåt med avseende på människan och som var nedtecknade i Första Moseboken. Dessa blev snarare bekräftade, klarlagda och utvidgade genom de skrifter som tillkom längre fram. De fortsatte såsom med en mun att vittna om att det bara finns en enda Gud, Skaparen, som bär namnet Jehova. Eftersom han är den Gud, som inte kan ljuga, blir hans normer för sann rättvisa, som först kom till uttryck i hans dom över Adam och Eva, hållna vid makt. Men den utvidgade uppenbarelsen uppenbarar att han är en Gud som visar oförtjänt godhet mot andra, som har haft oturen att födas av ofullkomliga mänskliga föräldrar. De profetiska uttalandena i bibelns första bok bevisas dessutom vara grundstenar, på vilka senare uppenbarelser av Guds vilja kan läggas fast och säkert lika stenarna i en byggnad. Så utgör löftet om Säden i 1 Moseboken 3:15 inledningen till en underbar rad av profetiska uppenbarelser, som löper såsom ett dyrbart pärlband genom hela bibeln. Samtidigt binder det, jämte andra fängslande bibliska teman, bibelns enskilda böcker samman till ett vittnesbörd om att de är frambragta av en gemensam författare.

21. a) Hur bör vi betrakta bibeln i stället för att tänka på dess innehåll såsom en rad osammanhängande händelser och obesläktade profetiska bilder? b) Vart leder den människan?

²¹ Såsom varje bok nu är skriven uppenbaras för oss Guds hänförande uppsåt — inte som en rad lösryckta episoder eller obesläktade profetiska bilder, utan i likhet med en mästerligt utförd gobeläng framställer bibeln Guds uppsåt och syften såsom en detaljrik tavla, vars olika delar har samband med varandra, i det att varje enskild händelse i den bibliska historien har en viss uppgift, när det gäller att meddela kunskap om det hela. Varje tanke, lära, händelse, uppenbarelse eller profetia passar in i bilden på sin särskilda plats, ingen sticker någonsin av mot det övriga eller motsäger det, utan alla bidrar de till att vår uppfattning av Jehova Guds storslagna uppsåt blir så mycket klarare. Denna underbara bok, bibeln, hjälper oss framför allt att lära känna Gud, och sådan kunskap betyder liv för oss. — Joh. 17:3.

[Fotnoter]

[Karta på sidan 344]

(För formaterad text, se publikationen)

På Sinears slättland förbistrades människornas språk

Eufrat

Babel

Sinears slättland

Tigris

(Persiska viken)