Det gagn som följer med ett liv för Guds nya värld
1. Vad har Jakob och Paulus att säga om vrede, stridslystnad och ett orätt bruk av tungan? v
ÄR DET inte sant att nu för tiden blir folk här i världen lätt arga och ur stånd att behärska sitt lynne? Ofta leder detta till hårt och skymfligt tal, ja, till och med till orent och oanständigt tal. Tal av det slaget förråder brist på välvilja och hänsyn för andra och är ingenting annat än ett vittnesbörd om den bitterhet, avund och stridslystnad, som utgör en del av de onda förhållandena omkring oss. Bibelskribenten Jakob frågar därför: ”Vem är vis och förståndig bland eder? Må han genom sitt rätta uppförande visa sina gärningar, med ett saktmod som tillhör visheten. Men om ni hava bitter avund och stridslystnad i edra hjärtan, böra ni icke skryta och ljuga mot sanningen. Detta är icke den vishet som kommer ned ovanifrån. ... Ty där det råder avund och stridslystnad, där råder oordning och allt ont.” (Jak. 3:13—16, NW) Därför säger Paulus med rätta i Efesierna 4:29—32 (NW): ”Låt icke något ruttet tal gå ut ur eder mun, utan i stället sådant tal som är nyttigt till att uppbygga, allteftersom det kan behövas, på det att det må förläna åhörarna det som är gynnsamt för dem. ... Må all illvillig bitterhet och förbittring och vrede och allt skriande och alla skymfliga ord avlägsnas ifrån eder tillika med all skadelystnad. Bliv i stället vänliga mot varandra, fulla av ömsint medlidande, i det att ni villigt förlåta varandra, alldeles såsom Gud också genom Kristus villigt har förlåtit eder.”
2. Vilket råd bör följas, när man tillfälligt känner sig upptänd av vrede?
2 Inte ens när det kan vara nödvändigt för någon att uttala en tillrättavisning eller en förebråelse, såsom far eller mor till sitt barn eller såsom kristen tillsyningsman till någon i församlingen, får vederbörandes tal återspegla en obehärskad ande. Om man för tillfället känner sig upptänd av vrede, så bör man förstå att just då hålla sig tyst, till dess vreden har svalnat och man kan tala om saken med tillbörlig jämvikt i sinnet. Under sådana omständigheter bör man vara ”sen till att tala” och komma ihåg att ”en uppretad man framkallar kiv”. För att vinna Guds godkännande måste vi lära att leva i frid, vara fridsamma, ty ”lyckliga äro de fridsamma, ty de skola kallas ’Guds söner’”. — Jak 1:19; Ords. 15:18; Matt. 5:9; NW.
3, 4. Nämn några andra ting som inte har någon plats i den nya världens samhälle.
3 Det finns tillfällen, då det kan vara tillbörligt att man grips av rättfärdig harm mot det som är orätt och ont. Men att man drivs till harm mot sådant som är orätt på grund av kärlek till Jehova och det som är rätt och därför att man blir upprörd över att se hans namn och folk smädas, det är något helt annat än att man drivs till vrede av personliga sårade känslor av stolthet eller därför att man hatar en annan människa eller för att man vill dölja sin fruktan för att något orätt man har gjort skall komma i dagen.
4 Ingenting som skulle motverka friden och ordningen i den livsföring som Gud har anvisat för sitt folk kan ha någon plats i hans ”nya världens samhälle”, som nu håller på att utvecklas. Detta betyder att sådana saker som slagsmål eller dryckenskap (som så ofta leder till kiv) inte hör hemma i ett liv som stämmer överens med den nya världen. — Rom. 13:13.
Principer för äktenskap och moraliskt uppförande
5. För vilket syfte danade Gud de båda könen, och hur begränsades den sexuella föreningens privilegier?
5 När Gud ursprungligen satte mannen och kvinnan i Edens paradisiska lustgård, var det hans uppsåt att de skulle fortplanta eller föröka sig för att bli ett samhälle av människor, som till slut skulle befolka hela jorden med ett rättfärdigt släkte. För att de skulle kunna föröka sig skapade Gud dem med förmågan att fortplanta sig, och det var därför han danade de båda könen, det manliga och det kvinnliga. Genom att mannen och kvinnan kom tillsammans i sexuell förening, skulle de frambringa barn ”efter sin art”. Detta skulle vara rätt och tillbörligt att göra, och ingen skam skulle vara förbunden därmed, och det var därför avsett att vara en upplevelse som skulle skänka dem glädje och välbehag. Men Gud satte vissa gränser för utövandet av den sexuella föreningens privilegium. Denna förening fick endast förekomma inom äktenskapet — mellan mannen och hans egen hustru, mellan hustrun och hennes egen man.
6. a) Var det Guds uppsåt att månggifte skulle utövas i Israel? b) Vad sade Jesus om äktenskap och skilsmässa i Matteus 19:4—9?
6 Ehuru Gud under någon tid tillät israeliterna att utöva månggifte, så var detta likväl inte Guds uppsåt med avseende på dem, och inte heller befallde han dem att antaga denna sedvänja. När Gud ursprungligen instiftade äktenskapet, gav han Adam endast en hustru. Och därför sade Jesus senare angående judarnas sed att ha flera hustrur och deras bruk av skilsmässa: ” ’Hava ni icke läst, att den som skapade dem i begynnelsen gjorde dem till man och kvinna och sade: ”Fördenskull skall en man lämna sin fader och sin moder och skall hålla sig till sin hustru, och de två skola vara ett kött”? Så äro de då icke längre två utan ett kött. Därför, vad Gud har sammanokat må ingen människa skilja åt.’ De sade till honom: ’Varför föreskrev då Mose, att man skulle giva hustrun ett intyg om att hon blivit bortskickad och skilja sig ifrån henne?’ Han sade till dem: ’Av hänsyn till eder hårdhjärtenhet medgav Mose, att ni skulle få skilja eder från edra hustrur, men detta har icke varit fallet från begynnelsen. Jag säger eder, att vemhelst som skiljer sig från sin hustru av annan grund än otukt och gifter sig med en annan begår äktenskapsbrott.’” — Matt. 19:4—9, NW.
7. a) Endast med vem får en man eller kvinna ha sexuell förbindelse? b) Vilken, är den enda orsak till skilsmässa, som medger omgifte?
7 De bibliska principerna i samband med äktenskapet är i själva verket mycket enkla. En kristen man får endast ha en levande hustru, och en kristen kvinna får endast ha en levande äkta man. Mannen får ha sexuell förbindelse endast med sin hustru och inte med någon annan kvinna; hustrun får ha sexuell förbindelse endast med sin äkta man och inte med någon annan man. De två har blivit ett kött. Om någon av makarna dör, så gör detta naturligtvis slut på äktenskapet, och den som lever kvar får gifta om sig. (Rom. 7:2, 3) Men medan de båda alltjämt lever, finns det endast en skriftenlig orsak till skilsmässa som medger omgifte, och det är det förhållandet att antingen mannen eller kvinnan går utanför de äktenskapliga gränserna och har sexuell förbindelse med någon annan person och alltså blir ett kött med denna andra person och därigenom begår äktenskapsbrott. Att en gift person har sexuell förbindelse med någon annan än sin äktenskapspartner är att bryta mot och besudla Guds lag om äktenskapet. (Hebr. 13:4) Bibeln tillåter således inte att man gör slut på ett äktenskap av andra skäl, såsom till exempel oförmåga att föda barn, olikhet i religion, olika slags sjukdomar, grymhet osv. Om en person verkligen får skilsmässa på någon av dessa sistnämnda grunder, är han inte enligt Skriften fri att gifta om sig och skulle därför begå äktenskapsbrott, om han gjorde det.
8. Vilket handlingssätt bör ogifta personer eller förlovade par följa?
8 Eftersom det sexuella umgänget tillåts endast inom äktenskapet, så följer därav att ogifta personer inte får idka sådant umgänge. Personer som har kommit överens om att gifta sig, dvs. är förlovade, måste därför akta på sitt uppförande och utöva tillbörlig återhållsamhet och vänta till efter giftermålet med att ingå det intima förhållande som med rätta tillhör endast det gifta ståndet. All otillbörlig sexuell samvaro mellan ogifta är otukt och fördöms av Jehova Gud. Därför skrev Paulus till efesierna, som hade vänt ryggen åt den gamla världen och dess sätt och väsende: ”Må otukt och orenhet, av vad slag det vara må, ... icke ens nämnas bland eder... . Ty ni veta detta och inse det själva, att ingen otuktig, ingen oren människa, ingen girig — vilket betyder att vara en avgudadyrkare — har någon arvedel i Kristi och Guds rike.” — Ef. 5:3—5, NW.
9, Vad har blivit följden av den bristande respekten här i världen för Guds principer i fråga om äktenskapet? Hur bevarar den nya världens samhälle sig rent från orätta sedvänjor?
9 Den brist på respekt som denna gamla värld visar gentemot Guds rättfärdiga principer beträffande äktenskapet har lett till alla slags svårigheter: upplösta äktenskap, upplösta hem och barn som blir fördärvade, därför att de inte får någon omsorg och fostran och inte något gott föredöme från föräldrarnas sida. De som önskar få se livet i Guds nya värld, där äktenskapet kommer att existera endast i överensstämmelse med Guds lag, har inte råd att ta efter denna världens förvända beteende i denna sak. Redan nu, medan vi lever i denna världen, behöver de som lever för den nya världen följa Jehovas principer för äktenskap och moraliskt uppförande. Därför är det rätt och tillbörligt för kristna församlingar att vara noga med att hålla sin sammanslutning ren och driva ut ur sin krets dem som uppsåtligt handlar orätt i dessa avseenden. — 1 Kor. 5:11, 13; 6:9, 10.
10. Varför är det på sin plats att ett äktenskap blir lagligen registrerat?
10 På grund av äktenskapets allvar och behovet av skydd mot varje missbruk av dess rättigheter och privilegier är det på sin plats att ett giftermål mellan en man och en kvinna blir vederbörligen registrerat och erkänt av samhället. I de flesta länder måste ett giftermål registreras hos de lokala myndigheterna och så bli officiellt känt, och paret får en vigselattest.
11. Vad är grunden för ett framgångsrikt äktenskap, och vilka förändringar kan bli nödvändiga, om en familj skall kunna leva tillsammans i överensstämmelse med bibelns principer?
11 Grunden för ett framgångsrikt äktenskap är kärlek och inte det själviska tillfredsställandet av köttslig passion. I vissa samhällen har det varit vanligt att männen har sett ned på kvinnorna såsom mycket lägre stående än de själva, ja, till och med i den utsträckningen att en hustru betraktas mera som en ägodel än som en hjälpreda och kamrat. Under sådana omständigheter delar man inte livet med varandra på det sätt som var Guds avsikt med äktenskapet. För att fullgöra de krav, som ett liv i enlighet med den nya världen ställer, måste man ändra sig fullständigt i sin inställning till äktenskapet och de förpliktelser man har gentemot sin äktenskapspartner. Den äkta mannen måste inse att hans hustru inte helt enkelt är en slavinna eller en tjänarinna i hemmet. Också hon kan från Jehova Gud erhålla samma livets välsignelser som han själv, och hennes tillbedjan och tjänst är lika godtagbara och välbehagliga för Honom. När mannen och hans hustru båda lär känna hoppet om den nya världen, har de någonting att dela med varandra, någonting att arbeta för tillsammans. Mannen kommer att uppmuntra sin hustru, tala med henne om deras förhoppningar och deras kristna arbete. I stället för att en man försummar sin hustru för att vara tillsammans med sina världsliga vänner, kommer han att inse behovet av att lära sig hur han skall leva med sin hustru och sina barn såsom en familj och undervisa och öva dem hemma i bibelstudium och i den sanna tillbedjan av Gud. Hustrun å andra sidan kommer att visa kärlek och tillbörlig respekt för sin äkta man, i det hon samarbetar med honom i att fostra barnen i ”Jehovas tuktan och auktoritativa råd”. På detta sätt dras mannen, hustrun och barnen nära tillsammans i kärlek och förståelse, i vänlighet och hjälpsamhet och lever och arbetar tillsammans för den nya världen. — Ef. 5:22, 23, 28, 33; 6:1—4, NW.
12. Varför är det nödvändigt för de kristna i våra dagar att ”kämpa en hård kamp” för tron?
12 Alla slag av omoraliskhet bedrivs i våra dagar i denna onda värld: lösa sexuella förbindelser ingås mellan unga ogifta människor, gifta män och kvinnor har könsumgänge med andra än sina kontrahenter, ja, i somliga fall kommer gifta par överens om att byta hustrur och äkta män för att tillfredsställa själviska lustar. Somligas sinnen är så förvända, att de söker lura andra till att begå sådana orätta handlingar under falska religiösa lärors täckmantel. Allt detta är ondskefullt och är ett brott mot Guds principer beträffande äktenskapet. Det är således inte att undra på att aposteln skrev att dessa människor är ”i mörker vad förståndet angår och avlägsnade från det liv som tillhör Gud. ... Eftersom de hade lämnat all moralisk känsla bakom sig, hängåvo de sig åt ett lösaktigt uppförande för att med girighet utöva orenhet av alla slag.” (Ef. 4:18, 19, NW) Och lärjungen Judas varnar Guds folk för att några sådana människor rentav skulle smyga sig in, ”ogudaktiga människor, som vända vår Guds oförtjänta godhet till en ursäkt för lösaktigt uppförande”. Och därför förmanar Judas de kristna, som han skrev till, ”att kämpa en hård kamp” för tron. — Jud. v. 3, 4, NW.
13. Beskriv de förhållanden som skall härska på jorden, när ondskan har blivit fullständigt bortrensad från den.
13 Vilken välsignad tid blir det inte, när jorden en gång för alla har blivit renad från detta orätta leverne; när ärlighet och ostrafflighet och rättrådighet kommer att blomstra och lögn, stöld och bedrägeri inte existerar längre; när människor kommer att i sitt handlingssätt mot varandra visa förtroende och tillit, inte tvivel och misstankar; när man i stället för att höra de hårda, skarpa ljuden av vredesutbrott, slagsmål och skymfligt tal får glädja sig åt en lugn, lycklig atmosfär av kärlek, vänlighet och hänsynsfullhet; när familjelivet blomstrar i moralisk renhet och barnen fostras upp med tillgivenhet och sund undervisning till att få åtnjuta en paradisisk jords välsignelser! Vilken förändring blir inte detta från det skick vari världen befinner sig nu! Uppenbarelseboken 21:3, 4 (NW) beskriver denna tid och säger: ”Se, Guds tält är hos människosläktet, och han skall bo hos dem, och de skola vara hans folk. Och Gud själv skall vara hos dem. Och han skall avtorka alla tårar från deras ögon, och döden skall icke vara mer; icke heller skall sorg eller rop eller smärta vara mer. Det som förr var har försvunnit.”
14, 15. a) Varför är det vist att välja att leva nu för den nya världen, som Gud utlovat? b) Om vi vill leva för den nya världen, vilka befallningar bör vi då lyda, som uttalats av Petrus och Paulus?
14 Önskar du inte få leva i den världen? Om du gör det, kommer du att vilja börja leva för denna nya värld nu. Vad kan vi vinna genom att ägna all vår tid och energi åt sådant som hör den här gamla världen till? Den vise mannen Salomo besvarade denna fråga: ”Ja, vad gagn har människan av all möda och hjärteoro som hon gör sig under solen? Alla hennes dagar äro ju fulla av plåga, och det besvär hon har är fullt av grämelse; icke ens om natten får hennes hjärta någon ro. Också detta är fåfänglighet.” (Pred. 2:22, 23) Att man lever för den nya världen resulterar inte i fåfänglighet, utan för med sig belöningen evigt liv i sann förnöjsamhet och lycka.
15 Den tid vi har på oss att vända oss bort från att leva på samma sätt som nationerna och att i stället föra ett liv i överensstämmelse med den nya världens rättfärdiga principer är kort. Om den som önskar välja denna kurs skriver aposteln Petrus att han ”under återstoden av sin tid i köttet icke mer må leva för människors begärelser, utan för Guds vilja”. Detta är en mycket positiv befallning, men hur många utför den? Fråga dig själv: ”Gör jag det?” Aposteln understryker vidare sin föreskrift genom att säga: ”Ty det är tillräckligt, att ni under den tid som har förflutit hava fullgjort nationernas vilja.” Detta var just vad Paulus framhöll i sitt brev till efesierna: ”Vaka därför noga över att ni vandra, icke såsom ovisa, utan såsom visa, i det att ni köpa den lägliga tiden åt eder, emedan dagarna äro onda. Sluta fördenskull upp med att vara oförnuftiga, men fortsätt med att fatta vad Jehovas vilja är.” — 1 Petr. 4:2, 3; Ef. 5:15—17; NW.
Hur man åstadkommer förändringen till ett liv i enlighet med den nya världen
16. Endast hur kan vi lära att leva för den nya världen och. fortsätta att leva för den?
16 Vi kan inte endast genom våra egna ansträngningar åstadkomma denna förändring från ett liv som präglas av den gamla världen till ett som stämmer överens med den nya. Aposteln underrättar oss om att vi har en stor motståndare, Satan, djävulen, som tillika med sina onda andar, sina demoner, bedrar nationerna och bemödar sig om att få alla att göra det som är ont, inte det som är gott. För att rädda oss undan alla hans bedrägerier och snaror behöver vi mer än endast en önskan å vår sida att göra det som är rätt. Vi behöver Jehovas hjälp, och denna ger han frikostigt åt den som verkligen önskar tillbedja och tjäna honom. Förmedelst sitt ord, bibeln, ger han exakt kunskap, och genom att vi studerar bibeln lär vi oss förstå hans vilja och uppsåt. Förmedelst sin heliga ande, vilken är Guds osynliga verksamma kraft, styrker han oss och ger oss makt och förmåga att göra hans vilja. Förmedelst sin synliga organisation bland sina trogna vittnen på jorden vägleder och instruerar han oss om hur vi på ett praktiskt sätt skall bruka den kunskap vi har vunnit och bringar oss till enhet med andra som nu lever för den nya världen. Genom att flitigt studera Guds ord, söka hjälp av den heliga anden och av Guds organisation kan vi ikläda oss ”den fullständiga vapenrustningen från Gud” och således motstå det onda inflytandet från Satan och från hans onda värld. — Ef. 6:10—18, NW.
17. a) Att vi nu lever för den nya världen, fritar det oss från alla förpliktelser gentemot den nuvarande tingens ordning? b) Nämn några av de sätt, på vilka vi kan följa Jesu befallning i Matteus 22:21 att ”betala ... tillbaka till kejsaren det som är kejsarens”, c) Hur betalar vi ”det som är Guds till Gud”?
17 Att vi lever för den nya världen betyder inte att vi automatiskt befrias från varje förpliktelse gentemot människors nuvarande institutioner i denna världen. En kristen har i många avseenden gagn av de tjänster som regeringar utför. Så till exempel stiftas lagar för att avhålla onda människor från att skada andra och göra åverkan på deras egendom, och polisen är verksam för att tillse att dessa lagar efterlevs och skydda människorna för brottslingar och för att på annat sätt hålla ordning i samhället. Sjukhus, skolor och andra nyttiga inrättningar ställs till förfogande, vilka vi alla har fördel av. På grund av dessa tjänster kräver regeringarna att man skall betala skatt. De kristna är fridsamma, laglydiga och betalar sina skatter. De försöker inte bedra denna världens regeringar på det som rätteligen tillkommer dem. De följer den princip som Jesus fastställde i Matteus 22:21 (NW): ”Betala då tillbaka till kejsaren det som är kejsarens.” I överensstämmelse med denna princip rättar sig Jehovas vittnen till exempel efter de lagar som gäller förvärv av tomter, där de kan bygga sina Rikets salar, eller som gäller avhållandet av stora, välordnade sammankomster. Men de kompromissar inte genom att betala till kejsaren det som i verkligheten tillhör Gud, utan de betalar tillbaka ”det som är Guds till Gud”. Det är därför som de håller fast vid bibelns befallning att predika de goda nyheterna om Guds rike till och med där kommunistiska eller totalitära regeringar försöker förbjuda dem, och de bryter inte sin kristna neutralitet och blir alltså inte inblandade i denna gamla världs strider och gräl nationerna eller raserna emellan. Framför allt ger de sin tillbedjan uteslutande åt Gud, eftersom den med rätta tillhör honom och inte människor. — Apg. 5:27—29.
18. a) Även om vi nu börjar leva för den nya världen, varför är detta ändå inte någon orsak för oss att berömma oss? b) Vad kan vi ge bevis på genom våra uppriktiga bemödanden i att söka göra det som är rätt?
18 När vi lever för den nya världen, bör vi inte göra detta av något slags stolthet eller egenrättfärdighet. Det är inte fråga om att försöka bevisa att vi är bättre eller rättfärdigare än andra, så att vi kan berömma oss. Vi bör inte mäta vad vi är eller vad vi försöker göra efter vad andra ofullkomliga människor gör. I stället bör vi som måttstock använda Kristi Jesu fullkomliga exempel, hans som alltid gjorde sin Faders vilja och var fullkomlig i sitt liv för den nya världen. Vi fyller inte på långt när det måttet, eller hur? Vi har alltså ingenting i oss själva att berömma oss av. Vi förtjänar inte det eviga livets underbara gåva. Tvärtom är evigt liv i den nya världen en gåva av Guds oförtjänta godhet. (Ef. 2:8—10) Fastän vi är ofullkomliga, kan vi ådagalägga att vi har ett hjärta av det rätta slaget. Genom att vi helhjärtat stöder Jehovas syften och hans rike under Kristus Jesus och genom att vi uppriktigt bemödar oss om att söka utöva rättfärdighet nu, kan vi visa att vi är det slags människor som inser och uppskattar Guds godhet och hans levnadsprinciper och att vi vill fortsätta att göra detta, när den nya världens förhållanden har till fullo trätt i kraft på jorden. Det är därför rätt att nu ”söka friden och sträva efter den. Ty Jehovas ögon vila på de rättfärdiga.” (1 Petr. 3:11, 12, NW) Detta innebär inte att vara en kristen endast till namnet, endast genom medlemskap i någon organisation, utan att i stället vara en äkta tillbedjare av Gud i ande och sanning.
19. Vilken inbjudan utfärdas här till alla som älskar rättfärdighet?
19 Här har vi alltså ett hänförande tillfälle! Vi lever nu på tröskeln till rättfärdighetens nya värld. Skall du bli en av dem som får träda in i de välsignelser som följer med ett ändlöst liv i den världen? Vi hoppas det. Jehovas vittnen är mycket tacksamma över att kunna dela denna lyckliga framtidsutsikt med dig. De inbjuder dig att vara tillsammans med dem, att tillika med dem inhämta den exakta kunskapen om Guds vilja, att åtnjuta samma förtröstansfulla tro på hoppet om den nya världen, ja, och att förena dig med dem i att offentligen förkunna detta hopp för andra. Gör ditt liv verkligen lönande genom att leva nu för den nya världen!
(The Watchtower, 1 maj 1960)