Den årsdag som de kristna måste fira

Den 30 mars 1961 efter solnedgången kommer de kristna hela jorden runt att samlas för att fira minnet av Jesu Kristi död på det sätt som han påbjöd. Kommer du att vara bland dem?

VARJE år firas många årsdagar i den kristna religionens namn. Men det finns bara en som det åligger alla kristna att fira, bara en som är uttryckligt anbefalld av Jesus Kristus, de kristnas ledare, lärare och mästare. Vad är det för en årsdag? Julen?

Nej. Påsken? Nej. Alla Helgons dag? Nej. Det är årsdagen av Jesu Kristi död, och denna högtid kallas ”Åminnelsen”, ”Herrens nattvard” eller ”Herrens aftonmåltid”. Den, och den allena, är en årsdag som alla kristna måste högtidlighålla. — Luk. 22:19.

Åminnelsens stora vikt och betydelse framgår av att vi har en fyrfaldig redogörelse för den. Aposteln Paulus, som fick sina upplysningar genom direkt inspiration, skrev om den: ”Ty jag har från Herren mottagit det som jag också har vidarebefordrat till eder, att Herren Jesus i den natt då han skulle bliva överlämnad tog ett bröd, och sedan han hade framburit tacksägelse, bröt han det och sade: ’Detta betyder min kropp, som är för eder skull. Fortsätt att göra detta till minne av mig.’ Han gjorde så också beträffande kalken, sedan han hade ätit aftonmåltiden, och sade: ’Denna kalk betyder det nya förbundet i kraft av mitt blod. Fortsätt att göra detta, så ofta som ni dricka den, till minne av mig.’ Ty så ofta som ni äta detta bröd och dricka denna kalk, fortsätta ni att förkunna Herrens död.” — 1 Kor. 11:23—26, NW.

Därför att denna årsdag måste firas av de kristna, har Jehovas vittnen hållit fast vid att fira den, till och med då de därigenom riskerat sin frihet och sitt liv. Bland annat gjorde de detta mitt i de tyska koncentrationslägren. Och nu fortfar de härmed, fastän det är förbjudet för dem att komma tillsammans i länderna bakom järnridån och i sådana länder som det röda Kina och Etiopien.

I år kommer Jehovas vittnen världen utöver, från öster till väster, att samlas i sina Rikets salar efter solnedgången den 30 mars. Denna dag, 30 mars, är den enda dag som har röd siffra på deras almanacka. Alla människor som är av en god vilja gentemot Gud inbjuds, ja, uppmanas att vara med. Programmet kommer i korthet att se ut så här: sång och bön, ett tal som framhåller tillfällets vikt och betydelse, emblemen bjuds omkring, avslutningsord, sång och bön.

Varför firar Jehovas vittnen Herrens nattvard endast en gång om året och varför just den förut nämnda dagen? Firar inte många till bekännelsen kristna den flera gånger om året, under det att romersk-katolska kyrkan, genom mässoffret, firar den varje dag på året utom på långfredagen? Av vilket gott skäl påbjöd Jesus att vi bör hugfästa minnet av hans död?

Att årligen hugfästa minnet av Jesu död just på den dag han dog är passande, logiskt och i överensstämmelse med Skriften. Det ligger i sakens natur att årsdagen av viktiga tilldragelser firas år efter år. Om man skulle fira en sådan tilldragelse mer än en gång om året, skulle inte detta då minska dess värde, snarare än öka det? Dessutom påbjöd Jesus detta årsdagsfirande på den judiska påskkvällen. Judarna högtidlighöll denna kväll till minne av att Gud ”gick förbi” eller skonade de förstfödda och befriade israeliterna ur träldomen i Egypten, ja, på Guds uttryckliga befallning firade de dessa tilldragelser varje år på en och samma dag. I förbigående kan nämnas att om någon av israeliterna underlät att hålla påskhögtiden, skulle han ”utrotas ur sin släkt”. — 2 Mos. 13:3—13; 34:18; 4 Mos. 9:13.

Varför skall denna högtid firas den 30 mars? Dog Jesus den dagen? Nej, men han dog den 14 Nisan, som i år infaller den 30 mars. 14 Nisan? Ja, enligt den månkalender, som Gud gav israeliterna, började året på våren i och med den nymåne, som inföll närmast vårdagjämningen; och vårdagjämningen infaller vanligen den 21 mars, vårens första dag. Nisan eller Abib, den första månaden, började på den dag närmast detta datum, då nymånen blev synlig. Den judiska påsken firades den 14 Nisan, då det hunnit bli fullmåne. I Första Mosebokens skildring av skapelsen kommer aftonen före morgonen, och likaså var det bland israeliterna, den nya dagen började på kvällen och inte vid midnatt. Därför inföll såväl Jesu instiftande av Åminnelsen efter solnedgången på torsdagskvällen som hans död följande eftermiddag i själva verket på en och samma dag.

Varför bör Åminnelsen firas?

Varför påbjöd Jesus att minnet av hans död skall firas? Därför att den är av så stor betydelse för alla, från Jehova och ned till den ringaste människa. Mer än 4.000 år före Jesu död hade en fullkomlig ängel i självisk ärelystnad gjort uppror mot Gud och förlett det första människoparet att förena sig med honom i detta uppror genom att vädja till deras själviskhet. Han skröt med att han på samma sätt skulle kunna vända alla Guds skapelser bort från Gud. Härigenom väckte denne, Satan, djävulen, denna fråga: Vem är universums styresman? Förbunden med den var frågan: Vems skuld var det att Adam och Eva syndade? Hade Gud skapat dem så, att de var oförmögna att bevara sin ostrafflighet, och krävde han likväl ostrafflighet av dem? För att den smälek, som dessa frågor drog över Jehova Gud, skulle bli avvänd en gång för alla, tillät Gud att Satan och Adam och Eva fick leva vidare någon tid. Härigenom fick Satan fullt tillfälle att söka bevisa sitt skrytsamma påstående. — Job, kap. 1, 2; Ords. 27:11.

Allteftersom åren gick bevarade sådana trogna män som Abel, Enok, Noa, Abraham och Mose sin ostrafflighet, varigenom de förhärligade Gud och bevisade djävulen vara en lögnare. De gjorde detta trots allt vad djävulen gjorde för att fresta och förfölja dem. Men skulle en fullkomlig människa kunna hålla Guds lag fullkomligt, vilket Gud ju hade fordrat av Adam och Eva? Vid tiden för sin död hade Jesus gjort just detta. Det exempel på trohet, som han gav framför alla andra, hade fördenskull bevisat att djävulen var en lögnaktig skrävlare och hade avlägsnat all smälek från Jehovas namn. Dessutom hade han såsom en fullkomlig människa rätt till livet. Genom att offra sitt mänskliga liv kunde han skänka denna rätt åt alla därav förtjänta människor, som hade förlorat den till följd av Adams överträdelse. Vi ser alltså att fram till tiden för Jesu död hade ingen betydelsefullare händelse inträffat, som berörde både Jehova Gud och alla hans skapelser, än denna, då Jesus förhärligade sin Fader och beredde en väg till liv för alla därav förtjänta människor. En sådan händelse förtjänar sannerligen att bli ihågkommen, om alls någon gör det.

Herrens aftonmåltid är fördenskull en åminnelse av Jehovas suveränitet. Den påminner oss kraftigt om att Jehova förtjänar vår tillbedjan, ja, Jehova allena. Den framhäver hans fyra underbara egenskaper, vishet, rättvisa, kärlek och makt, vilka gjorde det möjligt att han kunde bli förhärligad och att vi kan vinna evigt liv. Att vi är med vid åminnelsen av Jesu död ökar alltså vår uppskattning av Jehova Gud och vår tacksamhet över allt som han har gjort för oss.

Detsamma gäller om Jesus Kristus. Ja, Herrens aftonmåltid framhäver i särskild grad hans handlingssätt och riktar uppmärksamheten på vad han har gjort och ännu kommer att göra för oss. Fastän han såsom Ordet — det namn han bar innan han kom till jorden — befann sig i Guds gestalt, var han villig att ödmjuka sig och bli människa och utstå allt slags smälek på jorden, under det att han troget fullgjorde sitt uppdrag att vara ett vittne för sanningen. Han bevarade sin ostrafflighet ända till den nesliga, smärtsamma döden på tortyrpålen. Jesus gjorde allt detta av kärlek till oss såväl som av kärlek till sin himmelske Fader, och härigenom gladde han Faderns hjärta. Vid Åminnelsen företräds hans kropp, som han gav ut, och hans blod, som han göt ut för oss, av osyrat bröd och rött vin. I vilken stor skuld står vi inte till honom! Att vår uppmärksamhet så åskådligt, som det sker vid denna högtid, riktas på dessa sanningar är verkligen ett annat vägande skäl till att vi måste fira denna kristna årsdag! — Fil. 2:5—8.

Herrens aftonmåltid bidrar också till att vi allt bättre inser vad som krävs av oss såsom kristna. Vi måste efterlikna Jesus, ty det heter ju: ”Kristus själv led för eder och efterlämnade åt eder en förebild, på det att I skullen följa honom och vandra i hans fotspår.” Hans föredöme i att bevara ostraffligheten mitt under frestelse och förföljelse har givits oss att följa. Och såsom det framgår av de ord som Jesus vidare yttrade den kväll, då han instiftade Åminnelsen, och som vi finner i Johannes, kapitlen 13—17, måste de kristna bära frukt och så visa sig vara hans lärjungar. De måste förbli i förening med Kristus, vinträdet, och måste älska varandra såsom Jesus älskade dem. Enbart genom detta förhållande skulle alla människor kunna utröna vilka som i sanning är hans efterföljare. Åminnelsen, dvs. Herrens aftonmåltid, kommer oss alltså att rannsaka oss själva och sporrar oss till större ansträngningar för att efterlikna Jesus Kristus i att bevara ostraffligheten. — 1 Petr. 2:21.

Vilka får ta del?

Åminnelsens särskilt utmärkande drag består i att osyrat bröd och rött vin sänds omkring till alla de närvarande. Men tar alla de närvarande del av dessa emblem? Nej; i många — för att inte säga de flesta — fall i vår tid tar ingen enda del. Hur kommer det sig? Jo, Skriften visar att Jesus instiftade åminnelsen av sin död med dem som han hade ingått ett förbund med om sitt himmelska rike, och antalet av dem är begränsat till 144.000. (Luk. 22:28—30; Upp. 7:1—4; 14:1, 3) Av de närvarande förra året, som uppgick till en och en kvarts million, tog bara en på åttioåtta del. Endast de tog del som ägde en fast övertygelse om att Gud handlar med dem personligen såsom sina andliga söner och som fördenskull hade en säker förhoppning om en himmelsk bestämmelse. — Rom. 8:15—25.

Hur förhåller det sig med de övriga? De utgör de ”andra fåren”, medlemmar av ”en stor skara, som ingen kunde räkna, en skara ur alla folkslag” eller nationer. De hoppas på att vinna evigt liv i ett jordiskt paradis, ty en dag skall vår jord vara uppfylld med rättfärdiga skapelser, som alla tillbeder Jehova Gud. Men även om de inte tar del av emblemen, lyder de Jesu befallning att fira minnet av hans död, och de är glada över att de kan vara med och så få gagn av det som de hör och ser, ty de måste också bevara ostraffligheten, om de skall ha del i att hävda och förhärliga Guds namn och vinna evigt liv. — Joh. 10:16; Upp. 7:9; Jes. 11:9.

Må alla människor som har en god vilja gentemot Gud, vare sig de bekänner sig vara åt Gud överlämnade kristna eller inte komma till högtiden då årsdagen av Kristi död firas av Jehovas vittnen i någon av deras Rikets salar och så få röna stort gagn härav.