Frälsning genom övervinnande av taditionsstolthet
”’Gå icke utöver det som är skrivet’, på det att ni icke må bliva uppblåsta, var och en för sin del, till förmån för den ene emot den andre. Ty vem gör dig olik någon annan? Vad har du egentligen, som du icke har fått mottaga? Om du nu verkligen har fått mottaga det, varför berömmer du dig då, som om du icke hade fått mottaga det?” — 1 Kor. 4:6, 7, NW.
1. Vilken fara för familjen finner vi i världslig tradition?
STOLTA traditioner och traditionsbundenhet tillhör den gamla världens tänkesätt, som måste ryckas upp med rötterna, därför att det inte har någon plats i Guds nya värld. Världsliga traditioner påverkar så gott som varje familj på ett eller annat sätt. Ofta är människor inte ens medvetna om i hur stor utsträckning deras tänkande är betingat av de nedärvda traditionerna och sedvänjorna i det samhälle de lever i. Familjens frälsning kräver att dess medlemmar är medvetna om de faror som detta förhållande i den gamla världen för med sig. Denna artikel dryftar de skrankor, de söndringar, den oenighet som stolt tradition skapar mellan familjer, samhällen och nationella grupper.
2. Nämn några av denna världens stolta traditioner. Varför är de i strid med den nya världens principer?
2 Några av dessa traditioner, som djupt berör tänkesättet och vållar splittring och fördomar, är nationalstolthet, stolthet över ens ras eller klan, stolthet över släkten och dess historiska prestationer; stolthet över rikedom, kast, hudfärg eller språk; vidare klass- eller yrkesstolthet. Somliga släkter känner sig mycket stolta över sina förfäder och sin dyrkan av dem, över de äldre släktledens krigiska bedrifter och traditioner, över sina religiösa traditioners höga ålder. Det kan inte råda något tvivel om att dessa traditioner, som skiljer en människa eller grupp från en annan, är i strid med enhetens gudaktiga princip. Ingen kan hålla fast vid dessa traditioner och fördomar och vara en del av den nya världens samhälle.
Avhåll er från dessa ting
3. På vad grundar sig traditionsstoltheten? Varför är den till hinders för kristlig gemenskap och tjänst?
3 Låt oss nu tänka efter hur några av dessa världsliga traditioner verkar i förhållande till mänskligheten. Klasskillnad finner man i så gott som alla nationer. Den kan vara grundad på ägodelar, prestationer, betitlade förfäder, yrken eller intellektuella insikter och färdigheter. Familjer som härstammar från dessa privilegierade grupper förmenar sig stå över andra människor, och så blir de högmodiga, högdragna och anser sig bättre än andra. Detta tänkesätt är förvisso i strid med Kristi Jesu läror. Aposteln Paulus fördömde det världsliga åskådningssättet hos dem som är ”inbilska, högmodiga, ... uppblåsta av självkänsla”. (2 Tim. 3:1—7, NW) ”Gud står emot de högmodiga, men han giver oförtjänt godhet åt de ödmjuka.” (1 Petr. 5:5, NW) Ingen som har en sådan inställning kan verkligen hjälpa sina medmänniskor på frälsningens väg, ty den kommer att hindra honom från att ha broderlig gemenskap med dem. Därför bör alla söka ödmjukhet, såsom Guds ord säger: ”En människas högmod bliver henne till förödmjukelse, men den ödmjuke vinner ära.” — Ords. 29:23.
4. Varför har nationalstoltheten blivit uppbyggd, och varför finns det ingen plats för den i den nya världens samhälle?
4 En annan tradition, som spelar en framträdande roll i den gamla världens sätt att tänka, är nationalstoltheten. Denna byggs omsorgsfullt upp av den politiska staten och dess undervisningsanstalter, såväl som av dess kyrkliga myndigheter. Den är ett hjälpmedel som de politiska ledarna av ålder har använt för att förslava alla folkklasser och binda fast dem vid den politiska staten. Människorna får lära sig att deras speciella nation är annorlunda, att dess folk är förmer än andra. Tyskland under Hitlertiden utgör ett färskt exempel på hur en hel generation blev genomsyrad av den uppfattningen att de var ”herrefolket”, som var bestämt till att styra och behärska andras liv. Detta är ingenting nytt, ty romarna, anglosaxarna och andra har följt samma mönster. De som tillhör den nya världens samhälle måste kunna genomskåda denna föregivna härlighet. Den är djävulens verk, och ”han är en lögnare”. Guds inspirerade ord säger: ”Han har från en enda man gjort varje nationalitet bland människorna, till att bo på jordens hela yta.” (Apg. 17:26, NW) Och återigen: ” ’Gå icke utöver det som är skrivet’, på det att ni icke må bliva uppblåsta, var och en för sin del. ... Ty vem gör dig olik någon annan?” (1 Kor. 4:6, 7, NW) Av dessa gudaktiga principer måste vi inse att det inte finns någon plats i den nya världens samhälle för nationalstolthet. Att människor kan leva i harmoni utan denna dåraktiga splittring, som hör den gamla världen till, det kan man se av Jehovas vittnens internationella sammankomst ”Guds vilja”, som hölls i New York år 1958, då en skara på 253.922 människor från 123 nationer dvaldes tillsammans i kristlig frid och enhet.
5, 6. Hur har Jehovas vittnens resolution fördömt nationalstolthet, och vad måste man göra för att vinna Guds godkännande?
5 Denna ofantliga internationella sammankomst förenade sig i en resolution, som kungjordes för världen genom att över 70.000.000 exemplar av den delades ut. Bland annat förklarades det däri: ”På grund av att vi alla härstammar från Noa ... [är] vi ... en enda mänsklig familj, en enda människoras, för vilken Jehova Gud har gjort en gemensam föranstaltning genom sin Son, Jesus Kristus, på det att vi måtte få evigt liv och lycka i Hans annalkande nya värld. ... Bibeln förklarar att Satan, djävulen, är dess [den onda världsordningens] osynlige gud och härskare, och under honom och hans demoner har de skilda nationerna och språken på jorden brutit människosläktets enhet och har fört mänskligheten ut i den farliga situation som råder i dag.”
6 Den stora familj som utgör den nya världens samhälle och som antog denna resolution har övervunnit nationalstoltheten. Alla familjer som önskar vinna Guds godkännande måste likaså lägga bort stolt nationaltradition och inse och erkänna sitt beroende av Gud, som kräver att de skall leva med varandra som bröder.
7. Vilken inställning bör de kristna ha till andra människors språk?
7 En annan sida av detta sataniska påfund att få människorna att resa skrankor mellan sig ser vi i den fördom och diskriminering som kommer till uttryck mot grupper med annat språk, av annan ras och hudfärg. Språkstolthet avhåller människor från att fritt vara tillsammans med andra, men de kristna måste nå alla människor med budskapet. Gör vi inte detta, så försummar vi att fullgöra det av Gud givna uppdraget att undervisa alla nationer. Hos varje människa, som åstundar att leva i Guds nya värld, bör den uppriktiga önskan finnas att kunna samtala fritt med sin nästa. Ibland är somliga obenägna att göra sig mödan att lära landets språk.
8. Hur kan sedvänjor, som har med rasen och den sällskapliga samvaron att göra, leda till ett oskriftenligt handlingssätt?
8 Vidare har vi de grupper, som sätter den egna rasens seder och bruk och traditioner över kristna principer. Detta gäller i synnerhet vad som brukas i fråga om sällskaplig samvaro. Några vill hellre visa gästfrihet mot personer av deras egen ras, eller släktingar, och umgås med dem än ha sina bröder i den nya världens samhälle som umgängesvänner. Ibland uppmuntrar föräldrar sina barn att umgås med och gifta sig med dem som hör till deras egen ras- och språkgrupp hellre än med sina kristna bröder och systrar, fastän detta är emot Skriftens ord: ”Bliv icke ojämnt sammanokade med icke troende.” — 2 Kor. 6:14, NW.
9. a) Varför är alla människor lika inför Gud oavsett hudfärg? b) Vilket tillvägagångssätt bland människor kommer Jehovas organisation att erkänna, och varför?
9 Hudfärgen är en annan faktor, varpå rent mänsklig tradition har byggt ett system av artificiella skrankor mellan den ena människan och den andra. Ursprungligen härstammar alla människor från samme stamfar och har samma grundläggande egenskaper och förmågor. Alla måste erkänna den ende sanne Guden och tillbedja honom och såsom sin personlige Frälsare ta emot Herren Jesus Kristus. Människor gör emellertid åtskillnad, och Guds folk måste rätta sig efter landets lag, när den kräver en viss åtskillnad med avseende på ras eller hudfärg i somliga länder. Men inom den nya världens samhälle råder ingen skillnad, och diskriminering av bröder för deras hudfärgs skull har inget berättigande. Jehova Gud behandlar ingen på ett sådant diskriminerande sätt: ”Förvisso förnimmer jag att Gud icke är partisk, utan i varje nation är den man som fruktar honom och övar rättfärdighet välbehaglig för honom.” — Apg. 10:34, 35, NW.
10. Varför är dyrkan av förfäder klandervärd inför Gud, och vilka svårigheter ligger i vägen för dem som vill övervinna den?
10 I orientaliska länder i synnerhet finns det en djupt rotad tradition i fråga om dyrkan av förfäderna. Döda förfäder är gudarna. Man sätter fram mat till dem, man följer i detalj utarbetade ritualer och riktar böner till dem. Det gäller familjenamnets ära, och familjens levande medlemmar har alla med detta att göra. Äldre familjemedlemmar, som är de levande förfäderna, vilka snart skall bli gudar, finner denna kult vara ett värdefullt medel till att hålla familjens yngre medlemmar under kontroll och i slaveri. Inte ens medelålders män har någon myndighet i hushållet, förrän deras föräldrar dör. Förfädersdyrkan är också en listig form av självförhärligande — den som dyrkar förfädersgudarna är en avkomling av dem och därför på väg att själv bli gud. Denna tro skiljer en människa från hennes, medmänniskor. Vidare finner den som blir upplyst det mycket svårt att bryta med en familjetradition som är förbunden med sociala, traditionella, religiösa och ekonomiska sedvänjor och förehavanden. Tanken på en förändring betraktas med förakt och fruktan, och därför är folks sinnen tillslutna för förändringar eller framåtskridande. Den familj som skall gå framåt, så att den kommer in i den nya världens samhälle, måste vara beredd att lägga bort den kult som består i dyrkan av förfäder eller av familjen.
11. Av vilka skäl fördömde Jesus religiös tradition, och vilka exempel ges?
11 En annan djupt rotad mänsklig tradition är vördnaden för uråldrigheten hos den religion man bekänner sig till. Muhammedanerna, de romerska katolikerna, buddisterna, konfuoianisterna och hinduerna hyser respektfylld bävan för de gångna släktleden, för handlingar och uttalanden i den dunkla forntiden, vilka är i strid med Guds ord. Denna mänskliga tradition förblindar deras sinnen, så att de inte vill göra någon undersökning. Katoliker och protestanter sätter sina traditionella trosuppfattningar och trosbekännelser framför Guds ord. Judarna betraktar Talmud med dess hopplock av mänskliga tankegångar och spekulationer som värdefullare än de inspirerade hebreiska skrifterna. För dem är Skriften i jämförelse med Talmud som vatten, jämfört med mustigt, rött vin. Alla de läror som bygger på dessa mänskliga, världsliga traditioner, hur uråldriga dessa än må vara, kommer att leda till undergång. Jesus sade: ”Varför överträda ni också Guds bud, på grund av eder tradition? ... Så hava ni gjort Guds ord ogiltigt på grund av eder tradition. Ni skrymtare, Jesaja profeterade träffande om eder, då han sade: ’Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan äro långt borta från mig. Det är förgäves de fortsätta med att betyga sin vördnad för mig, ty de förkunna människobud såsom lärosatser.’” — Matt. 15:3—9, NW.
Sanningen avslöjar stolta traditioner
12. På vilket sätt kan stoltheten över den samhällsställning man intar hindra en från att ta emot sanningen?
12 Familjer eller enskilda, som tar emot sanningen från Jehovas ord, hindras ofta av dessa stolta traditioner. Så till exempel kan någon vara verkligt entusiastisk, när han först får höra talas om Jehova Gud, konungen Kristus och rättfärdighetens nya värld. Det låter underbart! Men det finns ett problem: ”Hur kommer detta att påverka min familjs ställning? Vi är en av de högt aktade familjerna i samhället. I stället för aktning och ära kan vi komma att få erfara förakt eller förföljelse. Sanningen är inte populär.” Vad bör en person i denna belägenhet göra? Låta sig ledas av mänskliga traditioner eller ta emot Guds ord och vandra i dess ljus? Om man vill vinna Guds ynnest, är det bäst att lyda honom.
13. Hur är vissa familjetraditioner i strid med Fridsfurstens principer, vilka framhålls i 1958 års resolution?
13 En annan person kanske blir överlycklig när han får veta att det är Guds uppsåt att åstadkomma en tusenårig regering med världsomfattande frid och lycka, under vilken tid uppståndelsen skall äga rum. Nu uppstår ett problem. Man talar om för honom om den stora resolutionen, som antogs av Jehovas vittnen i New York sommaren 1958. Följande är ett utdrag ur dess innehåll: ”Vi har bildligt talat smitt våra svärd till plogbillar och våra spjut till vingårdsknivar, och fastän vi är av så många olika nationaliteter, kommer vi inte att lyfta svärd mot varandra, ty vi är kristna bröder och medlemmar av en och samma Guds familj, och inte heller vill vi mera lära oss att kriga mot varandra, utan vi skall vandra på Guds vägar i frid, endräkt och broderskärlek.” Nu säger den intresserade personen: ”Men i min familj är det en stolt tradition att tillhöra armén eller flottan. Vår släkt har burit denna nations färger i generationer. Mina förfäder har kämpat i många ryktbara slag.” Denna stolta tradition är i direkt strid med Fridsfurstens principer. En sådan person får lov att välja mellan stolt familjetradition och liv i den nya världen.
14. a) Vilken är den verkliga källan till den sanning som predikades av Kristus Jesus och i vår tid predikas av hans trogna efterföljare? b) Av vilken orsak är Sällskapets högkvarter förlagt till Amerika? Varför bör detta inte inge folk några fördomar mot sanningen?
14 Andra människor, som är stolta över sina åldriga nationella traditioner, säger med överlägsen min om de bibliska forskningar och studier, som publiceras av Sällskapet Vakttornet: ”Var kommer den här litteraturen ifrån? Från Förenta staterna? Det är ju en helt ny nation. Vi har haft bibelkännare i vårt land i många hundra år. Vad kan Amerika ha att lära oss?” Dessa människor är hånfulla och har samma inställning som den som kom till uttryck i orden om den föraktade staden Nasaret: ”Kan något gott komma från Nasaret?” (Joh. 1:46) Jesu budskap kom inte från Nasaret, utan från Jehova Gud. Likaså kommer Jehovas vittnens budskap i våra dagar inte från Amerika, utan från Gud, den Högste, i det att det har delgivits trogna människor av Jehova Gud genom hans heliga andes verkan. Sanningen är inte ett amerikanskt budskap, om också högkvarteret av lämplighetsskäl och för att Sällskapets verksamhet skall kunna bedrivas på ett praktiskt sätt är förlagt till New York, ett av jordens förnämsta handels- och sjöfartscentra i våra dagar. Nationell tradition bör inte göra förnuftiga människor så fördomsfulla, att” de blir blinda för sanningen från Guds ord, ty Jehovas sanning är densamma i vilket land som helst och på vilket som helst språk. För att ta emot sanningen måste man övervinna denna tradition.
15. Ge ett exempel på hur mänsklig tradition hindrar en person från att ta emot sanningen.
15 Ett aktuellt exempel finner vi i fallet med den tyske man av judisk börd, som hade varit i koncentrationsläger tillsammans med Jehovas vittnen under Hitlers tid och som sade: ”Det råder inget tvivel om att det är ett underbart folk. Andra, katolska präster, rabbiner, protestanter, såg jag överge alla sina principer och leva likt djur. Men Jehovas vittnen kunde man inte bryta. Jag beundrar dem mycket. Helt säkert är Gud med dem. Men vad mig själv beträffar, så har jag min familj, mina vänner; genom tradition och uppfostran är jag jude och måste så förbli. Jag vill understödja och beundra dem i det tysta, men jag skulle aldrig kunna verkligen gå med dem.” Här har vi ett exempel på hur en man med öppna ögon medger att mänskliga traditioner och rasstolthet håller honom tillbaka från att sluta sig till dem, över vilka han tydligt har sett Jehovas ande vila.
Varför stolta mänskliga traditioner måste övervinnas
16. Ange skäl, med stöd av skriftställen, till att mänskliga traditioner måste övervinnas av Guds folk.
16 Eftersom dessa traditioner inte har sitt ursprung hos Jehova, utan hos denna världen, måste de övervinnas, ty Jehovas trogna folk får inte ha någon del i denna världen: ”De äro icke någon del av världen, liksom jag icke är någon del av världen”, sade Herren Jesus. (Joh. 17:16, NW) Det nödvändiga i att hålla sig avskild från världsliga förehavanden och traditioner framhölls av aposteln Johannes: ”Älska varken världen eller tingen i världen. Om någon älskar världen, så är Faderns kärlek icke i honom; ty allting i världen — köttets begärelse och ögonens begärelse och det skrytsamma uppvisandet av vad man har av livets goda — det har icke sitt ursprung hos Fadern, utan har sitt ursprung hos världen. Dessutom försvinner världen, och det gör också dess begärelse, men den som gör Guds vilja förblir evinnerligen.” (1 Joh. 2:15—17, NW) Denna befallning är fullt klar; man får inte vara i överensstämmelse med den gamla världens sätt och vägar. Aposteln Paulus sade: ”Och sluta upp med att taga gestalt efter denna tingens ordning, och bliv i stället förvandlade genom att göra om edert sinne, för att ni må kunna för eder själva utröna Guds goda och välbehagliga och fullständiga vilja.” — Rom. 12:2, NW.
17. Vem är den mänskliga traditionens upphovsman, och vad blir följden för dem som håller fast vid den?
17 Dessa skriftställen visar tydligt att mänsklig, stolt tradition inte är från Gud, utan från djävulen. Den kommer inte ovanifrån, utan nedifrån, från denna onda värld, som lever i fiendskap med Gud. ”Veta ni icke, att vänskap med världen är fiendskap med Gud? Var och en som vill vara en världens vän, han gör sig därför till en Guds fiende.” (Jak. 4:4, NW) Förvisso önskar ingen — med full insikt om saken — vara en Guds fiende. Därför måste Jehovas folk övervinna världen och dess tradition.
18, 19. Vilka är den mänskliga traditionens gärningar eller verkningar, och hur kommer de till synes i våra dagar?
18 Mänsklig tradition är en del av köttets stolthet. Den åstadkommer sådant som är ont. Aposteln Paulus säger: ”Men köttets gärningar äro uppenbara, och de äro otukt, orenhet, lösaktigt uppförande, avgudadyrkan, utövande av spiritism, hat, missämja, svartsjuka, vredesutbrott, stridigheter, söndringar, sekter, avund, dryckenskap, vilt leverne och annat sådant. Vad dessa saker angår, vill jag varna eder på förhand, liksom jag redan har varnat eder: de som hängiva sig åt sådant skola icke få ärva Guds rike.” (Gal. 5:19—21, NW) Detta är ännu ett starkt skäl till att den stolta traditionen måste övervinnas av alla som önskar höra med till Guds nya värld.
19 De onda verkningarna av stolt, mänsklig tradition kommer till synes i denna världens nuvarande bedrövliga tillstånd med dess kiv, missämja, söndring, partiskhet, hat, korruption och krig. Den åtskiljande traditionens idé är i sig själv en söndrande kraft. Världens enhet, den nationella enheten och familjens enhet bryts genom denna tradition.
20. Vilken ståndpunkt har Jehovas vittnen intagit individuellt och kollektivt, såsom framgår av den resolution som antogs vid sammankomsten i New York?
20 Jehovas vittnen har övergivit världen och tagit ståndpunkt emot den. De är för Guds nya värld och har världen runt kungjort sin ståndpunkt som ett enat folk, avskilt från denna världen och dess splittrande traditioner. I den resolution som antogs vid deras internationella konvent i New York år 1958 förklarade de: ”Det som har gjort oss till ett enda kristet folk, trots det att vi har kommit från så många skilda folk, är det förhållandet att vi har avskilt oss från denna. världen och från dess hatfyllda konflikter och har överlämnat oss genom Jesus Kristus åt vår gemensamme, ende Gud och himmelske Fader. ... Vi [skall] inte tillåta människor som strider mot Gud att bryta vår enhet.” Och vidare: ”På det att vi må bli räknade värdiga att få träda in i Guds eviga, nya värld efter striden vid Harmageddon och där dyrka honom endräktigt som en enda familj av hans skapade varelser, utan rasåtskillnad eller nationella gränser, under en enda regering, Hans rike under Kristus, och så göra hans vilja för alla evigheter.”
Hur man övervinner de stolta traditionerna
21. Är stolta traditioner någonting nytt? Tala om vad aposteln Paulus fann i Aten.
21 De stolta, mänskliga traditioner, som ger sig till känna nu på 1900-talet, är ingenting nytt i den mänskliga historien. Den grekiska civilisation som aposteln Paulus iakttog, när han besökte Aten för 1900 år sedan, var genomsyrad av i grunden samma tänkesätt. Medan Paulus var ensam och väntade på att Silas och Timoteus skulle sluta sig till honom, gav han noga akt på staden och dess seder och bruk. Fastän han hade sett många städer och mycken avgudadyrkan, blev han illa berörd av vad han såg i Aten: ”Medan nu Paulus väntade på dem i Aten, blev han upprörd i sin ande, när han såg att staden var full av avgudabilder.” (Apg. 17:16, NW) Avgudabilder fanns inte endast i templen, utan också på de offentliga platserna, på gatorna och överallt i staden.
22. Vilket tillstånd bland folket mötte Paulus i Aten? Och vilka problem ställdes han inför, när han skulle framlägga sariningen?
22 Aten var en universitetsstad, uppfylld av professorer och docenter, om man så får säga, av studerande och intellektuella av alla slag. ”Det var ju så med alla atenare och med de utlänningar, som voro på besök där, att de icke brukade sin lediga tid till annat än att omtala eller lyssna till någonting nytt.” De tyckte om att tala och disputera: ”Några, både av de epikureiska och av de stoiska filosoferna, gåvo sig i samspråk med honom och motsade honom.” (Apg. 17:18—21, NW) Den kristne Paulus var ensam i detta gudlösa samhälle av agnostiker, intellektuella, fulla av stolta traditioner och mänskliga teorier. Hur skulle han kunna lägga fram den sanna tillbedjan för dessa icke-troende? Hur kunde han hjälpa dessa världsligt visa människor att börja inse att de inte hade sanningen? Hur kunde han hjälpa dem genom att ur deras sinnen avlägsna traditionens skrankor? Han såg att dessa människors frälsning skulle bero av att han först bröte ned deras stolta tradition. Därför gick han till Areopagens rådsförsamling, den högsta domstolen i Aten. Denna var av hög ålder, och här förfäktade Paulus kristendomens sak. När vi väl förstår hur aposteln Paulus gick till väga under den heliga andens ledning, så har vi framför oss ett exempel på hur grundläggande bibliska sanningar kan brukas till att övervinna stolta traditioner.
23. Vilka fundamentala sanningar använde Paulus, när han bröt igenom den stolta traditionen?
23 Paulus bragte först de stolta atenska intellektuella ned på en allmän nivå genom att uttala dessa fundamentala sanningar: ”Då den Gud, som har gjort världen och allt vad däri är, ju är Herre över himmel och jord, ... [giver] han själv ... åt alla människor liv och anda och allt. Och han har från en enda man gjort varje nationalitet bland människorna. ... Ty genom honom hava vi livet och röra oss och äro till. ... Med tanke på att vi äro avkomlingar av Gud böra vi alltså icke föreställa oss, att det gudomliga Väsendet är likt guld eller silver eller sten, likt någonting som är utformat genom mänsklig konst och uppfinning. ... Han har utsatt en dag, då han ämnar döma den bebodda jorden i rättfärdighet genom en man som han har förordnat; och han har åvägabragt en garanti åt alla människor, i det att han har upprest honom från de döda.” — Apg. 17:24—31, NW.
24. Visa från Skriften varför ingen människa har något att skryta över.
24 Här ser vi hur Paulus ställde mänskligheten med dess stolta traditioner i det rätta ljuset genom att visa att alla människor är beroende av Gud för själva sin tillvaro. Utan denna första gåva från Gud skulle varken de, deras städer, nationer eller traditioner ens finnas till. Med insikt om sitt fullständiga beroende av Skaparen och livgivaren borde de därför lära känna hans väg och lyda hans befallningar. Såsom Paulus senare sade i sitt brev till Timoteus: ”Ty vi hava icke fört någonting in i världen, och icke heller kunna vi taga någonting ut ur den. När vi hava vårt uppehälle och någonting att kläda oss med, skola vi alltså vara nöjda med dessa ting.” — 1 Tim. 6:7, 8, NW.
25. Vad måste vi göra för att vinna frälsning, och varför bör vi frambära tacksägelse?
25 Ingen av oss kommer därför någonsin att kunna vinna frälsning, vare sig som medlem av en familj eller som enskild person, om han inte inser att allt vi har kommer från universums allsmäktige Skapare. Envar bör vara uppfylld av tacksamhet mot Honom för den välvilja och oförtjänta godhet, varmed han för oss öppnar vägen till sin ynnest och frälsning. Om vi inte överger de mänskliga världsliga traditionerna och den stolthet de inger oss, kommer de att alltid stå som ett hinder på vägen, ett hinder som alltid vållar skada, alltid söndrar, alltid håller människor kvar i fiendskap med Gud och med sina medmänniskor. Låt oss tacka Jehova för att han har uppenbarat sanningen, varigenom vi vet att Jehovas nya värld inte har rum för något som söndrar och diskriminerar. Alla måste nu leva tillsammans i frid och vara överens med varandra.
(The Watchtower, 15 september 1959)
Lön för ödmjukhet och för Jehovas fruktan är rikedom, ära och liv. — Ords. 22:4, Åk.
[Bild på sidan 110]
Noa
Negrider
Europider
Mongolider