Rapport från länder under kommunistiskt styre
När vi tänker på det storslagna arbete som våra bröder bakom järnridån har utfört, kommer vi osökt att tänka på årstexten [för i fjol] och på hur de har vandrat i sin ostrafflighet. Årstexten för 1959, ”Lycklig är den som förblir vaken och behåller sin överklädnad” (Upp. 16:15, NW), är också mycket lämplig. I de åtta länderna bakom järnridån är Jehovas vittnen vakna för världsförhållandena och den tid som vi just nu upplever. Alla inser de att det inte nu är tid att kompromissa eller sakta farten. De har lagt märke till prästernas skrymtaktiga manövrer för att förbinda sig med den gudlösa staten. Under de gångna tolv månaderna har Jehovas tjänare förblivit fasta och orubbliga överallt i de delar av Europa som ligger bakom järnridån. De har verkat under jorden. De har predikat för människor av en god vilja. De har församlat de andra fåren i tusental, och vi får nu bevittna den storslagnaste tillväxt inom Jehovas organisation just där bakom järnridån. Våra hjärtan värms vid tanken på dessa bröder, och vi blir livligt medvetna om att Jehovas heliga ande kan verka på våra älskade bröder bakom järnridån såväl som i vilken som helst annan del av jorden. Guds vilja sker där, ty våra bröder vänder sig till Guds ord och hörsammar det. Vilken glädje är det inte att veta att de goda nyheterna om Guds rike nu predikas i länder där regeringarna söker vända varje människas sinne bort från Gud och till ett fullständigt materialistiskt tänkesätt! Här följer några korta rapporter från länderna bakom järnridån. Det har varit svårt att få några sådana, men vi vet att våra bröder alltjämt intar en fast position och fortfar att predika. De är vakna och är iklädda sina ”ämbetsdräkter”. Må Jehovas välsignelse följa dem, ty i dem ser vi bröder som följer apostelns råd: ”Vandra värdigt ... med fullständig anspråkslöshet i sinnet och med mildhet, med långmodighet, i det att ni i kärlek hava fördrag med varandra och allvarligt sträva efter att iakttaga andens enhet i fridens föreningsband.” — Ef. 4:1—3, NW.
Albanien
Det finns några bröder i Albanien, vilka firade Kristi Jesu död vid tiden för Åminnelsen, och de har sänt detta budskap: ”För min del skall jag vandra i min ostrafflighet.” Dessa trogna vittnen för Jehova fortfar att uträtta vad de kan. De har klart och tydligt delgivit andra sanningen och har till och med sökt framställa en del skrifter. De är mycket tacksamma för den mat i rätt tid som har nått dem då och då, men de kommunistiska härskarna har tydligen ”täppt till” alla förbindelseleder från världen utanför till dessa våra bröder. Vad dessa människor, som hatar Gud, har gjort mot våra bröder, det vet vi inte. Under tjänsteåret 1958 har emellertid bröderna predikat och tröstat dem som sörjer och våndas under det förtryckande, totalitära välde som kommunisterna har tvingat på Albaniens folk. Även om detta lands styresmän kan skilja bröderna i Albanien från den nya världens samhälle i övrigt, kan de inte hindra Guds heliga ande att verka på dem.
Bulgarien
Då och då kommer det underrättelser om våra bröders trohet i detta land. En av Sällskapets särskilda representanter slutade under året sitt jordiska levnadslopp, och han har under kraftigt motstånd vandrat troget inför Gud alla dessa år. Denne broder, som kände att slutet nalkades, sände ett budskap till några andra, i vilket det hette: ”Hitintill har jag vandrat — härifrån Herren Gud”, vilket innebar att alltifrån den stunden anförtrodde han sin ande i Guds händer. Boken Faith on the March (En vandring i tro) har kommit in i Bulgarien och har skänkt tröst åt många. I ett meddelande har det berättats att hela familjen firade Åminnelsen, vilket visar deras nära gemenskap med Jehova Gud förmedelst Kristi Jesu offer till gagn för dem alla. De är angelägna om att tillägna sig föda vid Jehovas bord, och när de gör detta, vill de också helt visst göra Guds vilja. Bröderna måste vara mycket försiktiga, när de utför sin förkunnartjänst, och i ett meddelande som sluppit ut ur landet påpekades det att de förhållanden man har att brottas med är mycket olika dem vittnena ställs inför i andra, ”fria”, länder. I detta meddelande hette det vidare: ”Ni förstår nog att det inte går att beskriva det av svårigheter och bekymmer uppfyllda liv som vi får föra under en regim där man lever som om man vore en fånge. Jag tror att ni känner ganska bra till den regim som kallas ’folkdemokrati’. ... Det är tryggast att öppna munnen uteslutande hos tandläkaren. Även om man kunde tala fritt, vad nytta skulle det väl göra, ty varenda människa har bara en sak i tankarna: hur hon skall få bröd för dagen, vilket kräver stor ansträngning. Människorna har blivit likgiltiga för allt annat. Men vad mig själv angår, så vill jag, trots denna ’omöjliga’ atmosfär, fortsätta att studera det som ger fullständig tillfredsställelse och frid, och därför är jag tacksam om ni ville sända mig flera böcker och småskrifter.”
Våra bröder lever i hoppet och behöver mer föda. En del föda har också nått dem till deras uppmuntran och uppbyggelse. — Ur Sällskapet Vakttornets årsbok för 1959.