Utdrag ur Sällskapet Vakttornets årsbok för 1957

Årsberättelse för Sverige

Jehovas vittnen och förkunnare har varit mycket verksamma under det förflutna året i Sverige. De har använt Sällskapets film, bedrivit offentlig mötesverksamhet med stor framgång, och deras återbesök och bibelstudier har ökats. De har ryckt framåt i stor stil i fråga om tidskriftsspridningen. Allt detta har haft en mycket märkbar verkan på hela landet, i synnerhet på dess religiösa ledare. Prästerskapet och de frireligiösa pastorerna är nu oroade på grund av att Jehovas vittnen har gått starkt framåt. Jehovas vittnen går tydligen framåt mera än kyrkan och sekterna, och dessas prästerskap börjar sätta i gång en kampanj för att få folk att vända åter till kyrkorna eller för att hindra folk från att gå till Jehovas vittnen. De kan försöka, men de människor som har en rätt hjärteinställning kommer aldrig att lämna fristaden för att slå sig ner hos de falska religionerna. Landstjänaren har en del att säga om dessa förhållanden, och utdrag ur hans rapport avtrycks här.

När denna rapport skrivs, berättar dagstidningarna om ett gemensamt möte, där tjugo präster och frikyrkomän, som representerade statskyrkan och sex andra samfund, varit samlade i två dagar för att dryfta sätt och medel att motverka Jehovas vittnen, som de betraktar såsom ”en fara för den kristna verksamheten”, eftersom vittnena ”går från hem till hem och sprider sin lära, som inte är kristen”. Antalet vittnen i Sverige, sade de, har fördubblats på tio år, vilket är ”en obehagligt snabb frammarsch”. Detta vittnesbörd från deras sida är i själva verket mycket uppmuntrande, eftersom vår tillväxt under det nu förflutna tjänsteåret inte varit så snabb som vi skulle ha önskat. Men verkningarna av förkunnarnas konsekventa arbete har tydligen ordentligt skrämt dessa prästerliga motståndare till Jehovas rike och hans nya världs samhälle.

Att kyrkorna och samfunden bär ansvaret för att folket saknar bibelkunskap erkänns ibland av präster och predikanter. Statskyrkoprästen i en socken uppe i Lappland sade till en av våra pionjärer med särskilt uppdrag att dennes verksamhet var obehövlig i den socknen. Pionjären berättade då för prästen, som bara ett enda exempel, att en pensionerad lärarinna hade sagt till honom, att hon satte stort värde på att han hade kommit till henne för att tala om bibeln, något som ingen någonsin gjort förut. Och varför befinner sig folk i så stort behov av kunskap om bibeln? ”Jag antar att det är den late tjänarens fel här i socknen”, var prästens svar.

Det trogna och kärleksfulla arbete som pionjärerna med särskilt uppdrag utför till gagn för de förskingrade fåren också i isolerade trakter bär frukt. Den nyssnämnde pionjären och hans hustru hade glädjen att få i gång en församling på kortare tid än ett år, med elva förkunnare som rapporterade, på en plats där det bara fanns ett ensamt vittne när de kom dit. Av dessa nya färdas en man på sin lilla motorcykel t. o. m. mitt i smällkalla vintern omkring 90 km i vardera riktningen för att vara med vid mötena. Ett exempel på vad som kan uträttas för att väcka upp intresse på icke-utlämnat distrikt berättas av en kretstjänare, som meddelat hur en församling hade ordnat för veckoskiftet under hans besök. I denna framstöt på deras ickeutlämnade distrikt deltog 109 förkunnare. Anordningar gjordes i förväg, och det hölls möten på lördagskvällen och söndagen, föregångna av tidskriftsarbete, vittnande på gatorna, besök i varje hem, både i staden och på den kringliggande landsbygden, och en upplysningsmarsch med högtalare som bekantgjorde det offentliga föredraget. Detta hölls utomhus och samlade 340 åhörare, av vilka 145 stannade kvar över Vakttornsstudiet och det avslutande talet. Tidningen på platsen hade en utmärkt redogörelse för det hela, och besöket blev allmänna samtalsämnet överallt i staden. ”Det var som en liten kretssammankomst.”

Bröderna landet utöver har reagerat mycket bra för Sällskapets uppmaning att lägga vikt vid tidskriftsarbetet. Vakttornsnumret för 1 april med det underbara budskapet om hur hela mänskligheten görs till ett under sin Skapare gick åt ”som smör för solen” och angav takten för en mycket god ökning i placerade lösnummer. Det har varit oss en glädje här på Betel att vi har kunnat tjäna våra bröder i Norge med tidskrifter sedan kalenderårets början och på så vis utnyttja vår tryckningskapacitet mera helt och fullt. Vi får alltjämt dras med olägenheten att några av familjemedlemmarna måste lämna oss för att tillbringa växlande långa perioder i fängelse, men tack vare Jehovas oförtjänta godhet har det alltid funnits ersättare tillgängliga, som kunnat kallas in med kort varsel och övas upp för att hålla arbetet gående.