Årsberättelse för Finland
Jehovas vittnen i Finland fortsätter att växa till i mogenhet, och de har funnit att tidskrifterna Vakttornet och Vakna! spelar en stor roll i fråga om att hjälpa de andra fåren att förvärva kunskap om sanningen. De kunde uppvisa en utomordentlig ökning i spridningen av tidskrifterna, och 1957 kommer otvivelaktigt att visa sig vara ett ännu framgångsrikare år. Bröderna i Finland inrättade sitt eget tryckeri för många år sedan för att trycka sina publikationer, och dessa måste nu framställas i stora upplagor. I medeltal har det varit omkring 100 fler förkunnare ute på fältet än föregående år, och de har gjort ett bra arbete för att täcka sitt distrikt. Det är ett kallt land, och många hinder har mött dem, men de fortsätter i vittnesverket med gott resultat. Landstjänaren har sänt oss några mycket intressanta upplevelser, och somliga av dessa meddelas här.
I tidskriftsarbetet från hus till hus i Helsingfors träffade en förkunnare en man som tycktes vara motståndare till vårt verk och började framställa sina egna idéer om bibeln och religionen. Förkunnaren använde sin bibel och vederlade hans påståenden och placerade tidskrifterna. När han kom på återbesök, fann han mannens hustru mera intresserad, och efter fler återbesök påbörjades ett bibelstudium. Frun i huset blev uppriktigt intresserad av sanningen, inbjöds till församlingens möten och började vara med vid dessa omedelbart. Trots att hon var sjuklig studerade hon flitigt och gjorde utomordentliga framsteg och hjälpte båda sina döttrar (elva och sju år gamla) att studera och komma med på mötena. Snart började alla tre delta i arbetet från hus till hus. Faderns motstånd har brutits ned, och modern jämte den äldre dottern, som båda överlämnat sig, undervisar och uppmuntrar nu den intresserade fadern.
En skogvaktare som hade prenumererat på Vakttornet tog så starkt intryck redan av första numret, att han började tvivla på sin tidigare religiösa uppfattning. Efter tre månaders studier tillsammans med en pionjär har han fått god kunskap om sanningen. Han började strax ställa frågor om organisationen och verksamheten inom den nya världens samhälle. När han såg ett meddelande i Vakttornet om områdessammankomsten, ordnade han sin semester så att han kunde vara med.
Ett lösnummer av Vakna! placerades hos frun i huset på ett distrikt där det bor mest rika familjer. Efter ett par veckor gjordes återbesök, men denna gång var det jungfrun som öppnade och visade intresse. Hon talade om att frun hade kastat numret i papperskorgen, men hon hade plockat upp det och läst det och var entusiastisk över artiklarna. Förkunnaren lämnade mer litteratur till den unga kvinnan, som var ett hungrigt får. Fastän hon ämnade gifta sig inom ett par månaders tid, bad hon ändå förkunnaren hjälpa henne att studera bibeln, och ett bibelstudium i hemmet hölls två gånger i veckan. När hon flyttade till sitt nya hem i en annan stad, sökte hon upp vittnena där, och studiet fortsätter.
Sjukdom eller hög ålder hindrar inte ett vittne som är besluten att predika. En sjuttiofyraårig pionjär var sängliggande under den kalla vintern. Då han inte kunde gå ut och fortsätta sitt arbete från hus till hus, gjorde han förståndigt bruk av telefonen och ringde till sina vänner och intresserade, vittnade för dem och föreslog att de skulle prenumerera på Vakttornet. Föreställ er vilken glädje och välsignelse han erfor, då han fick trettiofem nya prenumerationer under Vakttornskampanjen!
En finsk krigsfånge blev lösgiven efter sju års fångenskap i Ryssland, sedan hans släktingar hade börjat tro att han var död. När han kom hem, var hans första fråga: ”Finns det några Jehovas vittnen här i trakten?” Han hade kommit till tro i ett ryskt fångläger! Han gick till flera vittnens hem, men träffade ingen hemma. Då undrade han strax: ”Har polisen tagit dem?” Alla vittnena var på sammankomst i en annan stad. När han erfor att det fortfarande rådde frihet i Finland, önskade han resa till sammankomsten, men han hade inte nog pengar. Innan vittnena på platsen kom hem, hade han fått brev från sin bror i Sverige, som hade ett arbete åt honom, varför han genast reste dit, men lämnade besked efter sig att de finska bröderna skulle skriva till honom. Detta gjorde de och fick ett hjärtevärmande brev till svar, riktat till hans bröder och systrar i Finland. Han förklarade att han hade lärt känna sanningen av en estländsk broder, som han hade läst en rysk bibel tillsammans med i fånglägret. Det var därför inte så lätt att smälta ”brödet”, men han var överlycklig att få sanningen under de svåra förhållandena i slavarbetslägret Vorkuta. Han bad de finska bröderna skicka honom något av vår litteratur och nämnde särskilt boken Frälsning. Den senaste av Sällskapets skrifter, som han hade sett, hade omnämnt den boken. Bröderna i Finland skickade honom naturligtvis den senast utkomna boken och småböckerna jämte finska Vakttornet och Vakna!
När han kom till Sverige, började han omedelbart ett bibelstudium i hemmet med sin köttslige broder. Fyra och en halv månad senare blev hans bror döpt vid en kretssammankomst. Båda är regelbundna förkunnare för den nya världens samhälle.