Bevarad ostrafflighet

”Vem skall stiga upp på Jehovas berg, och vem skall stå på hans heliga rum?” — Ps. 24:3, Åk.

1, 2. a) Varför har Jehova länge tolererat ogärningsmän? b) Hur är Jehovas hävdande och rättfärdigande förbundet med att hans vittnen bevarar sin ostrafflighet i denna tid?

JEHOVA kunde ha tillintetgjort sina fiender, hela människosläktet inbegripet, långt före vår tid på grund av deras brist på ostrafflighet och deras motstånd mot honom. På historiens blad läser vi om otaliga blodsdåd, och endast få individer framträder där såsom sådana som världen inte var värdig. Endast tack vare Jehovas stora barmhärtighet och tålamod har människosläktet fått lov att leva. Denna period av fördragsamhet mot ogärningsmän har erbjudit riklig tid till att pröva människornas ostrafflighet och till att församla den lilla hjorden av dem som inte är av världen såväl som tusenden av dem som utgör den stora skaran av ”andra får”. Jehovas uppsåt är att låta frambära ett mäktigt vittnesbörd för sitt namn före världens ände, och detta visades i en profetisk skugga genom hans sätt att handla med det forntida Egyptens Farao. Denne härskare var en bild av Satan, djävulen, människans värste fiende, denna världens eller tingens ordnings gud. Genom Mose som språkrör gav Jehova Farao denna underrättelse: ”Vid det här laget kunde jag hava räckt ut min hand, för att jag måtte slå dig och ditt folk med pest och för att du måtte bliva utplånad från jorden. Men nu har jag av denna orsak behållit dig i tillvaron: för att visa dig min makt och för att låta mitt namn kungöras på hela jorden.” — 2 Mos. 9:15, 16, NW.

² Gud var i sin fulla rätt att välja att uppskjuta sina fienders avrättning till den tid som han själv fann lämplig. Vem kan klandra honom för detta? ”Om nu Gud, fastän han ville ådagalägga sin vrede och göra sin makt känd, med mycken långmodighet tolererade vredens kärl, som gjorts passande för tillintetgörelse, för att han skulle kunna göra sin härlighets rikedom känd på barmhärtighetens kärl, vilka han i förväg beredde för härlighet, nämligen oss, som han kallade, icke endast från judarna, utan också från nationerna, vad betyder väl det?” (Rom. 9:22—24, NW) Vi är glada över den oförtjänta godhet som har kommit oss till del, och vi är lyckliga över att kunna underrätta andra om denna oförtjänta godhet under denna begränsade tid, då den ännu är tillgänglig. (2 Petr. 3:15) Ty Jehova kommer att sopa bort alla världsliga nationer i sitt stundande Harmageddonkrig, och därigenom skall han slutligen, sedan han väntat i 6.000 år, hävda och rättfärdiga sitt heliga namn. Med glädje träder vi tillsammans med honom in i hans uppsåts fullbordan, i det att vi kungör hans namn och väldiga gärningar över hela jorden, och så kan vi bevara vår ostrafflighet. — Rom. 10:13.

3. Vilka tre bestående och vinnande egenskaper kommer de som bevarar ostraffligheten oavlåtligen att ådagalägga inför Gud och alla hans lydiga skapelser?

³ Då Jehova villigt har uthärdat smälek för goda syftemåls skull, är det tillbörligt för oss att uthärda, i det vi bevarar vår ostrafflighet, av samma skäl. Att vi skall förbli trogna mot vår Gud är endast en rimlig fordran. Mot vem kunde vi annars vara trogna? Vem annars är värd det eller förtjänt därav? Det finns ingen som är lik Jehova, ingen som har hans egenskaper och kärleksfulla uppsåt, ingen som har gjort så mycket för oss. Har vi de egenskaper som behövs, för att vi skall kunna vara trogna, kunna hålla ostraffligheten vid makt? I det flydda lovade vi att bevara ostraffligheten, och detta av goda och tillräckliga skäl. I närvarande stund är dessa skäl precis lika goda. Att bevara ostraffligheten nu är precis lika möjligt som vid någon annan tidpunkt. Skulle du hysa något tvivel i ditt sinne, så kan du tänka tillbaka. Var kom du ifrån? Varför slog du över huvud taget in på denna väg? (Hebr. 2:1; 10:32) Jehova har inte svikit dig någon enda gång, då du allvarligt åkallat honom. Fortsätt med att åkalla honom i bön, bevisa honom din uppriktighet, så kommer han att befria dig. Vi lever nu i vår prövotid. Det är den tid då vars och ens öde avgörs. De som tjänar den gamla världen kommer till sist att bli besvikna, när den går under; men de som visar kärlek, förtröstan och hopp till den nya värld, som Jehova skapar, kommer att med jubel få del i dess fröjder och välsignelser, därför att de bevarat sin ostrafflighet.

4—6. a) Hur visas bevarandet av ostraffligheten i Jehovas första bud och i dess tillämpning? b) I hans andra bud? c) I hans tredje bud?

⁴ Guds lag fastställer en rätt regel eller princip för hur man skall handla, och hans ord visar illustrationer av dess rätta tillämpning. Så till exempel lyder det första budet i hans grundläggande lag, som gavs åt Israel, så här: ”Jag är Jehova, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ut ur slavhuset. Du får aldrig hava några andra gudar gentemot mitt ansikte.” (2 Mos. 20:2, 3, NW) Dess tillämpning illustreras i Jesu predikan: ”Ingen kan vara slav åt två husbönder, ty antingen kommer han att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och förakta den andre. Ni kunna icke vara slavar åt Gud och åt rikedomen.” (Matt. 6:24, NW) En ytterligare tillämpning finner vi i dessa uttalanden: ”Ni hava blivit köpta förmedelst ett pris; sluta upp med att bliva människors slavar.” (1 Kor. 7:23, NW) ”Små barn, akta eder för avgudar.” — 1 Joh. 5:21, NW.

⁵ Det andra budet förbjuder förfärdigandet av en skuren bild; det förbjuder en att böja sig ned för en sådan bild eller låta förmå sig till att tjäna en sådan, ty Jehova är en Gud som kräver odelad hängivenhet. Jesus tillämpade detta bud genom att vägra att böja sig ned för Satan eller att utföra en handling av tillbedjan inför honom. (Matt. 4:8—10) Jesu apostlar Petrus och Johannes tillämpade det, när de vägrade att lyda Sanhedrin, som förbjöd dem att tala om Jesus. De svarade: ”Huruvida det är rättfärdigt i Guds ögon att hörsamma eder mer än Gud, det få ni avgöra själva. Men vad oss angår, kunna vi icke sluta upp med att tala om de ting som vi hava sett och hört.” (Apg. 4:19, 20, NW) De bevarade sin ostrafflighet.

⁶ Det tredje budet säger: ”Du får icke taga upp Jehovas, din Guds, namn på ett värdelöst sätt, ty Jehova skall icke lämna den ostraffad, som tager upp hans namn på ett värdelöst sätt.” (2 Mos. 20:7, NW) Jesus tillämpade detta genom att visa att vi inte skulle blanda in Jehovas namn i våra löften och våra eder och sedan inte säga eller göra sanningen och således svära falskt eller begå mened. Israels drömmande profeter gjorde det, i det att de profeterade lögner i Jehovas namn. Därför förgjorde Jehova dessa falska profeter, som vanärade Gud. (Jer. 23:16—32) Guds heliga urkund visar andra liknande exempel för att leda hans tjänare rätt. — Ps. 119:105.

Exempel på ostrafflighet

7. Vilka tre forntida exempel på hur ostraffligheten bevarats finner slående motsvarigheter i våra dagar?

⁷ Bland många exempel på ostrafflighet kan vi här med stort gagn påminna oss tre, som är väl kända: 1) Josefs ståndaktighet i att förbli ostrafflig genom att vägra att begå äktenskapsbrott med Potifars hustru. (1 Mos. 39:7—12) 2) De tre hebréernas vägran att böja sig ned för Nebukadnessars gyllene bildstod på Duraslätten, oaktat hotet om död i en brinnande ugn. (Dan. 3:4—6, 16—18) 3) Daniels vägran att avstå från sitt privilegium att bedja till Jehova, trots faran för att han skulle bli kastad i lejongropen enligt den medo-persiska lagen. (Dan. 6: 7—10) Dessa exempel bevisar hur de som bevarar sin ostrafflighet alltid respekterar och lyder Jehovas ord. I våra dagar gör Jehovas vittnen på samma sätt, såsom historiska redogörelser och domstolsprotokoll bestyrker i överflödande mått.

8. På vilka praktiska sätt kan de som i vår tid bevarar sin ostrafflighet öka sin tro, sitt hopp och sin kärlek?

⁸ För att förhindra att vi förlorar ostraffligheten har Skaparen i sin kärlek gjort rikliga föranstaltningar till vårt skydd och sörjt för tillräcklig undervisning. Ett av dessa hjälpmedel är både personligt och i församlingen bedrivet studium av Guds ord, bibeln. Vilket förråd av andlig rikedom finns inte i Guds ord! Vi kan inte ställas inför någon situation eller råka ut för någon svårighet eller något problem, där inte dess råd eller anvisningar håller måttet. För att kunna fortsätta att vandra i dess beständigt framåtskridande och växande ljus behöver vi studera bibeln med hjälp av litteratur, som den teokratiska organisationen har framställt just för det ändamålet. Denna tidskrift och med den besläktade publikationer är vad Jehova sätter fram på sitt bord, och vi skulle vara otacksamma, om vi skulle åsidosätta eller förakta denna hans anordning. (Luk. 12:33—37; Matt. 24:45—47) Det stärker vår tro, när vi tillgodogör oss denna anordning; det förökar vårt hopp och befrämjar kärlekens tillväxt. Tänk aldrig att du får för mycket av den andliga födan under en vecka. Bröder vid Sällskapet Vakttornets högkvarter i Brooklyn finner att de normalt deltar i möten och lyssnar till Guds ord under mer än tio timmar varje vecka. Utöver detta studerar de också privat. Hör du Guds ord i fem timmar eller mindre och studerar mycket litet på egen hand? Att vi tillbörligt tillägnar oss andlig föda ger oss kraft. Jesaja sade: ”De, som vänta efter Jehová, få ny kraft, de fara upp med vingar såsom örnar. De löpa och bliva icke matta, de vandra och tröttna icke.” — Jes. 40:31, Åk.

9. Hur kan vi — för att bevara vår ostrafflighet — tillämpa det goda råd som Paulus gav Timoteus?

⁹ Vad rådde den åldrade Paulus den unge Timoteus, som skulle fortsätta att vara en herde för Jehovas hjord? Han uppmanade honom att fortsätta med att ägna sig åt offentlig föreläsning, åt förmaning, åt undervisning, han bad honom tänka på dessa ting, gå upp i dem, så att hans framsteg måtte bli uppenbara för alla. (1 Tim. 4:13—15, NW) Genom att vi handlar på det sättet, kommer inte heller vi att vara vare sig overksamma eller ofruktsamma i fråga om den exakta kunskapen om Jesus Kristus och i goda gärningar. (2 Petr. 1:8, NW) Petrus och Johannes kunde frambära ett enastående vittnesbörd inför den judiska Högsta domstolen, därför att de hade varit med Jesus och lärt av honom. (Apg. 4:13, 14) Stefanus, en man som var full av tro och helig ande, gjorde genom sin kunskap dem som var fiender till de goda nyheterna förvirrade, och de förmådde inte stå emot den vishet och den ande, med vilka han talade. (Apg. 6:5, 10) Våra bibelstudier är uppbyggande, därför att deltagarna har studerat. Ett offentligt föredrag om Jehovas rike är inspirerande, nyttigt och upplysande, därför att envar som har fått i uppgift att tala har ägnat mycket tankearbete och mycken tid åt att genom studium förbereda sitt föredrag. Bröderna har kommit till mötet för att ge, inte bara för att ta emot. Ibland använder en värdinna mycken tid till att göra i ordning materiell föda, men någon extra riklig måltid behövs inte och inte heller några sådana förplägningsseder som allmänt förekommer i den gamla världen. Därför att Martas syster, Maria, valde att tillägna sig andlig kunskap, lovordade Jesus henne för att hon hade utvalt denna bättre del. — Luk. 10:38—42.

10, 11. a) Varför och hur är Jehovas vittnens större sammankomster väsentliga hjälpmedel, när det gäller att bevara ostraffligheten? b) Varför är tillbörlig bön till Jehova ett annat väsentligt hjälpmedel?

¹⁰ När det gäller att inte förlora ostraffligheten, är kristliga sammankomster ytterligare ett hjälpmedel. Jehova befallde alla män i det forntida Israel att träda fram inför honom tre gånger om året på den plats, som han utvalde, förutom det möte i hemorten som man skulle samlas till varje vecka. Oftast kom hela familjen med för att tillbedja. Vad var syftet med dessa sammankomster? Det förklaras i 5 Moseboken 31:12 (NW): ”Kalla tillsammans folket, männen och kvinnorna och de små och den som är tillfälligt bosatt hos dig inom dina portar, på det att de må höra och på det att de må lära, eftersom de måste frukta Jehova, eder Gud, och vinnlägga sig om att fullgöra alla denna lags ord.” Alla sammankomster, lokala, för hela landet eller internationella, är avsedda för Jehovas vittnen — män, kvinnor, barn, och varje nyintresserad person av en god vilja. Här är vi tillsammans för att höra, för att lära, för att frukta Jehova och lyda alla hans ord. Paulus gav detta råd: ”Låt oss tänka på varandra för att uppegga till kärlek och rätta gärningar, i det att vi icke försumma att komma tillsammans, såsom några hava för sed, utan uppmuntra varandra, och detta så mycket mera som ni se dagen närma sig.” — Hebr. 10:24, 25, NW.

¹¹ Jehova har också givit oss bönens privilegium, för att hjälpa oss att upprätthålla vår ostrafflighet. Varje trogen Guds tjänare har bedit och upphör inte att bedja. Segern över vår motståndare djävulen skulle vara omöjlig utan bön. Men för att bönen skall bli hörd, måste den frambäras i uppriktighet till Jehova i Jesu namn. Bönen bör gälla att Jehovas namn må bli helgat, att hans rike må komma och att hans vilja må ske på jorden såsom i himmelen. Dessa första eller förnämsta böneämnen fick denna framträdande placering av Jesus. (Matt. 6:9—13) Hos vilken jordisk härskare skulle man kunna få omedelbart tillträde med angelägenheter som kanske för honom ter sig obetydliga? Inte hos någon enda. ”Jehovas ögon äro vända till de rättfärdiga och hans öron till deras rop.” (Ps. 34:16, Åk) Låt oss därför nalkas Gud med lovprisning och tacksägelse, i det vi utgjuter våra hjärtan inför honom till förmån för andra — inbegripet först honom själv och hans på tronen insatte konung och hans åt honom överlämnade folk, varefter vi också tänker på oss själva personligen. Jakob skrev: ”En rättfärdig mans bön har mycken kraft, när den frambäres med allvar.” (Jak. 5:16, NW, fotnoten) Vi har lov att bedja om Jehovas heliga ande, om vishet och förstånd, förlåtelse och befrielse och om nödvändiga materiella ting. Paulus skrev: ”Gören eder intet bekymmer, utan låten i allting edra önskningar bliva kunniga inför Gud genom åkallan och bön med tacksägelse.” (Fil. 4:6) ”Bättre en fattig man, som vandrar i sin ostrafflighet, än en som är ohederlig i sina vägar, även om han är rik.” — Ords. 19:1, AT.

12. Vilken uppgift utför Jehovas ande av kärlek i förbindelse med att vi håller ostraffligheten vid makt?

¹² Gud har också givit oss sin ande, för att bevara oss sådana att han kan godkänna oss. Det är ”icke ... en feghetens ande, utan en ande av kraft och kärlek och sundhet i sinnet”. (2 Tim. 1:7, NW) Det finns ingen sinnets sundhet i denna gamla tingens ordning. Den har spårat ur helt och hållet och brister i kärlek och ostrafflighet, så som dessa egenskaper nu mäts eller bedöms av honom som är hela jordens domare. (Jes. 28:16, 17) Det som betyder något i den gamla världen är ofta vem man känner och inte vad man är, och titt och tätt får affärs- eller yrkesmoral ersätta enkel hederlighet. Genom sitt ord har emellertid Jehova uppenbarat sig som personifikationen av sann kärlek; han har visat oss hur kärlek, inte själviskhet, är den härskande principen i hans organisation. Om vi har kärlek till Gud, måste vi därför älska våra bröder, ty hur kan vi älska Gud, som vi inte har sett, om vi inte älskar våra bröder, som vi ser? Kärleken binder oss vid Gud och hans organisation med ett oupplösligt band och kommer oss att tjäna andra, därför att deras eviga välfärd ligger oss om hjärtat. Härom skrev Johannes: ”Ty detta är vad kärleken till Gud innebär: att vi hålla hans bud; och dock äro hans bud icke betungande.” (1 Joh. 5:3, NW) Naturligtvis inte. De är till vårt bästa, och att vi håller dem skänker oss många välsignelser nu och till slut evigt liv. ”Det är så kärleken har blivit fullkomnad hos oss, att vi må dristigt tala ut på domens dag. Det finnes ingen fruktan i kärleken, utan fullkomlig kärlek driver ut fruktan, ty fruktan verkar som ett återhållande band. Den som är under fruktans välde har i sanning icke gjorts fullkomlig i kärlek.” (1 Joh. 4:17, 18, NW) De mer än 600.000 rikesförkunnare, som nu regelbundet är verksamma med att kungöra Jehovas rike, visar att de har Guds ande av kärlek, ty de har hitintills besegrat fruktan för människor och för djävulen och har sin lust i att bevara sin ostrafflighet.

13—15. a) Vilka oväsentliga förehavanden är det välbetänkt av oss att inskränka på, för att vi skall kunna grundligt fullgöra vad som tillhör vårt av Gud givna ämbete? b) Vilka rätta förehavanden bör vi för samma ändamål utvidga och intensifiera?

¹³ I denna tid bör ingen låta sig bli alltför nedtyngd av detta livets omsorger, ingen bör av onödiga tyngder och bördor låta sig dragas ned liksom i ett kärr. Det är inte nu någon tid då man kan göra en avstickare på sidovägar, som leder bort från trogen pliktuppfyllelse. Försumma inte Jehovas tjänst genom att vara för mycket upptagen av materiella ting, såsom världsligt arbete, familjeliv eller personliga nöjen. Gud kommer att vredgas, om du tar dig fritt från hans tjänst därför att du sätter större värde på jordiska ting än på himmelska. Lyxartiklar som hör den nuvarande tiden till, såsom till exempel en automobil av den senaste modellen, behöver du inte för att troget kunna vårda dig om den nya världens intressen. Många så kallade goda ting i denna gamla värld kan bli snaror för oss i vår verksamhet för den nya världen. Om vi i stället lägger vårt av Gud givna uppdrag på hjärtat och samlar himmelska skatter genom att hjälpa andra in i den nya världens samhälle, tillämpar vi Skriftens råd till Guds tjänare: ”Men du, bevara din jämvikt i allting, lid ont, utför missionärsarbete, fullgör grundligt vad som tillhör ditt ämbete.” — 2 Tim. 4:5, NW.

Ostrafflighetens betydelse i alla våra förhållanden

¹⁴ Ostraffligheten har att göra med varje sida av den kristnes liv. Lojalitet och lydnad krävs av oss i allting. Lydnad har ofta varit en svår läxa att lära för dem som förut varit olydnadens barn. Hur viktigt är det då inte att ha ett gott samvete och att följa Guds andes ledning och inte köttets böjelser! Petrus förmanade: ”Behåll ett gott samvete, så att de som tala nedsättande om edert goda uppförande i samband med Kristus må komma på skarn i fråga om den särskilda sak vari man talar emot eder. Ty det är bättre att lida för att ni göra gott, om Guds vilja kräver det, än för att ni göra ont.” (1 Petr. 3:16, 17, NW) Kom ihåg att det aldrig har varit lätt att bevara ostraffligheten, och djävulen och hans horder kommer att göra det ännu svårare, därför att han endast har kort tid kvar. ”Låt dig icke besegras av det onda, utan fortsätt med att besegra det onda med det goda.” — Rom. 12:21, NW.

¹⁵ ”Ikläd eder den fullständiga vapenrustningen från Gud, för att ni må kunna stå fasta mot djävulens ränker; ty vi hava strid, icke mot blod och kött, utan mot herradömena, mot myndigheterna, mot världshärskarna i detta mörker, mot de onda andliga styrkorna i det himmelska.” (Ef. 6:11, 12, NW) Vår strid står inte mot människor eller mänskliga regeringar eller herradömen. Vid det här laget bör de styrande i varje land veta att Jehovas vittnen inte är intresserade av att tillvälla sig någon politisk makt, som andra människor är i besittning av, eller att ersätta den med någon annan. Jehovas Kristus är redan konung över hans nya värld, och när tiden är inne, kommer de politiska styresmännen på hela denna jord att bli intensivt medvetna också om detta. (Upp. 11:15—18) Vårt verk består i att kungöra Jehovas rike under Kristus och att befria människor av en god vilja från Satans snara och från hans onda andar, alldeles som vi själva har gjorts fria av Jehovas sanning. (Psalm 117; Joh. 8:31, 32) Endast på det sättet kan andra gudfruktiga människor såväl som vi bevara ostraffligheten.

16, 17. a) Hur blir osynliga men mycket mäktiga fiender till Jehovas folk ständigt besegrade nu? b) Hur berörs vi i Jehovas nya världs samhälle av kravet att bevara ostraffligheten?

¹⁶ Då vi ju, när vi överlämnade oss, gick in på att därefter följa Lammet, Jehovas på tronen insatte konung över den nya världen, kan vi under hans ledning besegra den gamla världen och den onde. Genom att vi visar trohet, genom att vi bevarar ostraffligheten, lägger vi i Jehovas hand svaret på Satans illvilliga utmaning — det svar som Satan inte kan vederlägga, det svar som bevisar att han är en falsk anklagare. ”Fördenskull manifesterades Guds Son, nämligen för att han skulle upplösa djävulens verk.” ”Och de besegrade honom [Satan, Kristi bröders falske anklagare,] på grund av Lammets blod och på grund av det ord som de hava framburit såsom vittnesbörd; och de älskade icke sina själar, om de också voro i dödsfara.” ”Och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro.” — 1 Joh. 3:8; Upp. 12:11; 1 Joh. 5:4; NW.

¹⁷ Men hur påverkar ostraffligheten vårt förhållande till våra bröder? Jehova förlänar nu särskilda privilegier och förpliktelser åt tjänare i en församling, vilka villigt går i spetsen i arbete och i omsorg om Jehovas får. (Apg. 20:28) Mogna förkunnare kan bistå andra i tjänsten från hus till hus, ta dem med sig, visa dem hur de skall predika och öva dem i att bli medvittnen. Vidare kommer akta män att vara trogna mot sina hustrur och hustrur mot sina män. (Ef. 5: 33) Föräldrar som bevarar sin ostrafflighet kommer likaså att undervisa och öva sina barn. ”Barn, var lydiga mot edra föräldrar i förening med Herren, ty detta är rättfärdigt: ’Hedra din fader och din moder’, vilket är det första budet med ett löfte.” — Ef. 6:1, 2, NW.

18, 19. Vilka dagliga förpliktelser och privilegier har vi, som strävar att bevara vår ostrafflighet, gentemot s. k. utomstående, vare sig dessa är ovänligt eller vänligt inställda?

¹⁸ Och hur kommer ostraffligheten att beröra vårt förhållande till världsmänniskorna? Vårt uppdrag är att göra gott mot alla och inte begå någon oförrätt mot någon. (1 Tess. 5:15) Så långt som det är möjligt bör vårt arbete med att predika och undervisa intensifieras, ju mera världens ände närmar sig. Detta innebär att läsa ur bibeln för människorna i deras hem, vid deras dörrar, varhelst det är möjligt — utanför och innanför fängelsemurar. Ostrafflighet som bevaras i slavarbetsläger bevisar att Jehova också nu beskyddar sitt folk i lejongropen. De är lyckliga där, därför att de blir förföljda för rättfärdighetens skull. De klagar inte, ty härlighetens ande, ja, Guds ande, vilar över dem. (1 Petr. 4:13—17) Varken någon upprepning av lögner eller någon propagandaflod av falska påståenden kan utplåna Guds ord ur deras sinnen och hjärtan. Ingen ”hjärntvättning” kan utsläcka deras brinnande tro, ty de kommer att vara redo att bestraffa all olydnad, när deras egen lydnad har blivit till fullo genomförd. (2 Kor. 10:3—6) Vi är inte vankelmodiga. Med fasthet och urskillning står vi emot de metoder, genom vilka Satan försöker kväsa oss. (1 Petr. 5:6—11) Men hur sällsamt det än må tyckas, står vi, som har vår fysiska frihet, i större fara än våra tusentals inspärrade bröder. (Hebr. 13:3) Kan vi låta obetydliga saker hindra oss? Låter vi våra händer sjunka? Kommer vi med ursäkter? Det finns inbärgningsarbete att utföra, ett slag att vinna! (Pred. 11:4) Giv därför dagligen lov och pris åt Jehova. Må vi dagligen köpa den lägliga tiden åt oss, emedan dagarna är onda. — Ef. 5:16, NW.

¹⁹ Den som bevarar sin ostrafflighet har oskyldiga händer och ett rent hjärta, ty såsom en trogen väktare fortsätter han att varna. (Hes. 3:17—19) Med forntidens trogne David kan han säga: ”Jag sitter icke hos lögnens män, och med hycklare har jag icke min umgängelse. Jag hatar de ondas församling, och hos de ogudaktiga sitter jag icke. Jag tvår mina händer, i oskuld, och kring ditt altare, HERRE [Jehova], vill jag vandra för att höja min röst till tacksägelse och förtälja alla dina under. HERRE, jag har din boning kär och den plats, där din härlighet bor.” (Ps. 26:4—8) De ostraffliga finner att Jehovas vägar är ett värn för dem. Jehova är en sköld för dem som vandrar i ostrafflighet. Deras ostrafflighet vägleder och bevarar dem till evigt liv. (Ords. 10:29; 2:7; 11:3; Ps. 25:21) Endast Satan och hans organisation, som håller på att falla sönder, kommer att försöka hindra oss från att gå framåt mot mogenhet och kämpa oss fram till seger. Jehovas profeter i forna tider uthärdade och var trogna. Kristus Jesus, hans apostlar och andra trogna kristna från den första tiden förenade sig jublande med dem i att säga: Bevara ostraffligheten! Och nu lägger våra bröder i denna tid, som uthärdar stor förföljelse, beständigt sina röster till denna enträgna maning, att vi skall bevara ostraffligheten! Både den osynliga och den synliga delen av Jehovas mäktiga organisation står redo att hjälpa oss att bevara vår ostrafflighet.

(The Watchtower, 15 augusti 1956)