Sanningen inspirerar till frikostigt givande

Understöd vittnandet om Riket!

OCH dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall det fullbordade slutet komma.” — Matt. 24:14, NW.

Under Sällskapet Vakttornets ledning predikades dessa goda nyheter om Riket under 1954 i 159 länder och på mer än ett hundra språk. Ja, det blir predikat på alla kontinenter och i alla zoner, i demokratierna och bakom ”ridåerna” — järnridån, bamburidån och oxhudsridån —, från Nordkap till Kap Horn.

Vid sjuttiofem avdelningsexpeditioner, som är spridda utöver världen, verkar över tusen medarbetare minst 8 ¹/₂ timme om dagen 5 ¹/₂ dag i veckan. Bland dessa finns ungdomar i tonåren som arbetar sida vid sida med vithåriga män som passerat de åttio, och gamla och unga räknar det som den största förmån livet bjuder dem att de får ha del i att predika dessa goda nyheter om Riket. Fastän många har tillbringat tjugofem till femtio år i denna tjänst, har de inte förtröttats att göra det goda, utan föregår de yngre med gott exempel i nitälskan och glädje. De får ingen pekuniär vinst av detta, bara mat och logi och ett belopp om 72 kronor i månaden till sina personliga utgifter, såsom kläder och spårvagnspengar.

Sällskapet har också skickat ut omkring 1.700 missionärer till alla delar av världen och bistår mer än 17.000 heltidsförkunnare, vilka tjänar som missionärer på hemmafronten. För förmånen att få tjäna i denna heltidsförkunnarverksamhet nekar sig dessa kristna mycket av detta livets ”goda”. Under det förflutna året predikade ett högsta antal om 580.498 heltids- och deltidsförkunnare under Sällskapets ledning. All denna verksamhet resulterade bland annat i att antalet förkunnare ökade med tolv procent och att 57.369 människor av en god vilja blev döpta till tecken på att de hade överlämnat sig åt att göra Jehovas vilja. I denna verksamhet deltar män och kvinnor som närmar sig de hundra åren såväl som barn som ännu inte kommit upp i tonåren.

Det är en given sak, att det innebär avsevärda utgifter i pengar att svara för att de goda nyheterna blir predikade i 159 länder och hålla avdelningsexpeditioner i gång i 75 länder. Under 1954 använde Sällskapet femton millioner kronor till att understödja detta verk utanför Förenta staterna, varvid enbart underhållet av missionärerna i främmande länder innebar en utgift på två och en halv million kronor. Förutom att Sällskapet understöder vittnandet om Riket i främmande länder, driver det en radiostation i Förenta staterna, vilken inte har några inkomster av annonsering o. dyl., och bestrider även utgifterna för rättegångar i alla delar av världen i syfte att försvara och lagligen befästa predikandet av de goda nyheterna i alla delar av jorden. Jehovas vittnen utöver världen bidrar därjämte till att vidmakthålla Rikets salar på sina respektive orter.

Människans sätt inte Guds sätt

Var kommer alla pengarna ifrån? Hur insamlas de? Från några få rika personer som är intresserade av denna verksamhet? Nej, ty bibeln säger oss att budskapet om Guds rike inte skulle tilltala de rika, och verkliga förhållandena bekräftar att det är så. Eller anordnar Jehovas vittnen bingospel och andra ”hasardspel”, som t. ex. att lotta bort automobiler på tiodollarslotter, som somliga katolska församlingar i Amerika gör? Nej, ty de inser att de skulle uppmuntra själviskhet, om de vädjade till folks åstundan att få något för intet, och kristendomen är ju osjälviskhetens själva väsen.

Inte heller sänder Sällskapet Vakttornet ut yrkes-”insamlare”, som papegojaktigt upprepar finansiella ljushuvudens ”effektiva” tal om att ”statistiken visar att er familj, ert företag och ert samhälle kommer att ha framgång och uppnå välstånd i proportion till vad ni och andra ger. Ju mer ni placerar i detta, desto mer kommer ni att få i utbyte.” Det skickar inte heller ut folk som skall uppsöka hemmen och tigga pengar, som episkopalkyrkan i Long Island-stiftet i New York gjorde i slutet av 1954, då 3.500 husbesökare prövade på att insamla 4 ¹/₂ million dollar åt den församlingen. Nej, Sällskapet Vakttornet begär inte och har aldrig begärt medel på något sådant sätt, ty det förmenar att det utför Guds verk och att det därför skulle vara högst inkonsekvent att bedja om hjälp till att utföra detta verk, då ju Gud säger att allt guld och silver och boskapen på de tusende bergen hör honom till. — Hagg. 2:9; Ps. 50:10.

Gud inger dem det i hjärtat

Behövde Mose bönfalla israeliterna om material till att bygga och inreda tabernaklet i öknen? Nej, vid blotta tillkännagivandet att de som var villiga därtill kunde lämna bidrag, gav folket så frikostigt, att man måste uppmana dem att höra upp, ty ”vad man hade skaffat samman var tillräckligt för allt det arbete som skulle göras, och man hade till och med över”. — 2 Mos. 36:6, 7.

Samma ande av frikostigt givande ådagalades då David samlade de erforderliga materialen för det tempel som Salomo skulle få bygga. Värdet av dessa har uppskattats till många tusen millioner kronor. Davids egen gåva ensam värderas till omkring fem hundra millioner. Inte underligt då, att han drevs till att utropa i bön till Jehova: ”Ty vad är väl jag, och vad är mitt folk, att vi själva skulle förmå att giva sådana frivilliga gåvor? Nej, från dig kommer allt, och ur din hand hava vi givit det åt dig.” — 1 Krön. 29:14.

Jehova förändras inte och inte heller hans principer, och de som i sanning känner honom och älskar honom förändras inte. Gud gör förmedelst sitt ord, sin jordiska organisation och sin upplysande heliga ande kunnigt för människor av en god vilja, vilken underbar Gud han är, fullkomlig i vishet, kärlek, rättvisa och makt. Han gör vidare kunnigt vad han har utfört, nu utför och ännu kommer att utföra, och hur rätt och förståndigt det därför är av oss att överlämna vårt allt åt honom och hans sak. Alla som har möjlighet att ägna all sin tid åt hans sak gör så, och de som inte har möjlighet till detta ger vad de kan av tid, energi, inflytande och medel. Ja, det är av Gud inspirerat givande som tillhandahåller de finansiella förutsättningarna för att de goda nyheterna om Guds rike skall kunna predikas över hela världen. Det är han som inger sitt folk i hjärtat att önska ge, alldeles som Nehemja sade, då han talade om sitt arbete med att återuppbygga Jerusalems murar, att det var ”vad min Gud ingav mig i hjärtat att göra för Jerusalem”. — Neh. 2:12.

Alldeles som Mose och David lät utfärda kungörelser som underrättade israeliterna om deras förmån att få bidraga till Jehovas tillbedjan, så riktar Sällskapet Vakttornet en gång om året de åt Jehovas sak överlämnades uppmärksamhet på deras förmån att få lämna bidrag till arbetet med att predika dessa goda nyheter om Riket i hela världen till ett vittnesbörd. För att Sällskapet skall kunna planlägga sin verksamhet på tillbörligt sätt, är det fördelaktigt att de som under det kommande året är i stånd att lämna bidrag i förväg underrättar Sällskapet om vad de hoppas kunna ge. Detta är inte i någon som helst betydelse en förpliktande förklaring, ty Sällskapet kommer inte att vid årets slut göra någon jämförelse mellan vad ni hoppas kunna göra och vad ni verkligen gjorde i detta avseende. Meddelandet till Sällskapet är bara ett besked om vad ni förmodar er ha utsikt att kunna ge, och dessa meddelanden kan därför med rätta kallas besked om ”Vad ni förväntar att kunna lämna i bidrag”. Om någon inte önskar lämna ett sådant besked, så är det fullständigt på sin plats att låta bli.

Ni kan skicka dessa meddelanden till expeditionen i det land där ni bor. I Sverige är adressen endast: Vakttornet, Jakobsberg. Om vad ni förväntar att kunna lämna i bidrag kan ni skriva något i den här stilen: ”Det är min förhoppning att under de nästföljande tolv månaderna kunna bidraga till verket att predika de goda nyheterna om Riket med kr...., vilket bidrag jag skickar in i sådana poster och vid sådana tider som visar sig lämpliga för mig och i den mån jag får framgång till det genom Jehova Guds oförtjänta godhet förmedelst Kristus Jesus.” [Underskrift] På sidan 242 i detta nummer finner ni adresserna till ett antal av Sällskapets expeditioner, förutom den i Sverige, och en fullständig sådan förteckning återfinns på sista sidan i de flesta av Sällskapets böcker och småskrifter.

Guds ord påminner oss att ”om Jehova icke bygger huset, så arbeta de fåfängt, som bygga därpå. Om Jehova icke bevarar staden, så vakar väktaren fåfängt.” (Ps. 127:1, Åk) Eftersom det förhåller sig så, kommer alla som varmt intresserar sig för verket att predika dessa goda nyheter om Riket inte endast att understödja verket med sin tid, sin energi, sitt personliga inflytande och sina medel, utan också att dagligen bedja om Jehovas ledning, beskydd och välsignelse över det.