Kampen för friheten att predika överallt i världen
”Konungen tillstadde judarna ... att kämpa för sitt liv.” — Est. 8:11, AS.
1. Vilka profetior anger att det måste bli en kamp för friheten att predika Överallt i världen?
JEHOVA Gud har befallt att de goda nyheterna skall predikas i hela världen.(Matt. 24:14) Jesus förutsade: ”Ni skola bliva hatade av alla nationer för mitt namns skull.” (Matt. 24:9, NW) David gav till känna: ”Varför rasa nationerna? ... De styrande rådslå med varandra, mot Jehova och mot hans smorde, och säga: Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.” (Ps. 2:1—3, AS) Detta betyder att det måste bli en kamp för friheten att predika, en kamp som skulle utkämpas överallt i världen.
2. Vilken forntida motsvarighet till vår kamp att predika kan vi hänvisa till?
2 Denna världsomfattande kamp i våra dagar har en motsvarighet i forna tider. På 400-talet före Kristus var det persiska riket världsmakten. Det styrdes av Ahasveros, som i historien i allmänhet kallas Xerxes. Guds folk befann sig i fångenskap och var utspritt över hela den dåtida världen. Den onde försteministern, Haman, sökte förgöra allt Guds folk i hela riket. (Est. 3:6) Han narrade kungen till att underteckna ett oföränderligt påbud om att de skulle dödas. Jehova använde då kungens nya drottning, Ester. På Mordokais uppmaning ingrep hon. En begäran framställdes om befrielse från dödsdomen, som kungen hade utfärdat. Kungen beviljade Esters begäran. Han ändrade inte påbudet, men han befallde att judarna i var och en av provinserna och i alla städerna skulle kämpa för sitt liv. (Est. 8:11,12) Jehovas folk församlade sig i alla städerna och provinserna. De kämpade för sitt liv överallt i riket. — Est. 9:16.
3, 4. a) Varför är det så livsviktigt att vi kämpar för friheten att predika? b) Vem är den främste fienden till vår frihet att predika, och vilka medel tar han i sin tjänst?
3 Befinner sig inte Jehovas vittnen i våra dagar i samma belägenhet som dessa Guds forntida tjänare? Jo, precis! Vi måste kämpa överallt i världen för vårt liv. Eftersom vårt liv står på spel, kämpar vi för friheten att predika. Jehova har befallt oss att predika de goda nyheterna. Vårt liv beror av att vi troget predikar detta budskap! Ja, i själva verket är det pålagt oss alla ett tvång att göra detta. Ve varenda en av oss, om vi inte offentligen och oförskräckt förkunnar de goda nyheterna. (1 Kor. 9:16; Hes. 3:20) Jehova har sagt: ”Om jag säger till den ogudaktige: ’Du ogudaktige, du måste dö’ och du då icke säger något till att varna den ogudaktige för hans väg, så skall väl den ogudaktige dö genom sin missgärning, men hans blod skall jag utkräva av din hand.” (Hes. 33:8) Det enda sättet på vilket vi kan förvänta att rädda oss själva är att predika och kungöra de goda nyheterna till räddning för andra. — 1 Tim. 4:16.
4 Djävulen är den nuvarande onda tingens ordnings styresman. (2 Kor. 4:4) Känner inte Satan Skriften? Jo visst gör han det! Citerade han inte från den för Jesus? (Matt. 4:6) Han vet, att det enda sättet på vilket han kan förgöra Jehovas vittnen — enligt Hesekiel 33:8, 9 — är att tvinga oss till att sluta upp med att predika i alla nationer, såsom Jehova har befallt oss att göra. Han vet, att om vi gör det, skall vi lida döden. För att försöka få oss att sluta anstiftar han därför svårigheter genom lagstiftning mot oss överallt i världen. Jehovas uppenbarade ord visar oss att vi fördenskull måste kämpa för friheten. Låt oss kalla det ”Kampen för friheten att predika överallt i världen”!
5, 6. a) Vem är frihetens upphovsman, och vem brukar han till att försätta oss i frihet? b) Endast hur kan vi behålla oss fria, och vilket föredöme gav Jesus oss i detta avseende?
5 Varifrån kommer vår frihet? Är det från denna världens nationer och deras styresmän? Nej! Jehova Gud är frihetens upphovsman. Hos oss råder det i sanning frihet. Som det är skrivet i 2 Korintierna 3:17 (NW): ”Nu är Jehova anden; och där Jehovas ande är, där är frihet.” Vi har blivit frigjorda av Guds Son, Jesus Kristus. ”Om ni förbliva i mitt ord, äro ni verkligen mina lärjungar; och ni skola känna sanningen, och sanningen skall försätta eder i frihet. Om nu Sonen försätter eder i frihet, så skola ni verkligen bliva fria.” (Joh. 8:31, 32, 36, NW) Vi är välsignade med denna frihetens skatt. Men vi måste kämpa för att behålla den. Det är genom att vi känner och talar sanningen rätt och riktigt som vi behåller oss fria.
6 Vem var den förste som ägde denna frihet? Jesus var den förste som gjorde anspråk på den. Han blev förföljd. Han fick kämpa för sin rätt att predika. Han gjorde detta genom att utföra sitt värv utan något skydd från den romerska statsmakten. Han förkunnade den gudagivna rätten att predika. Han gav denna frihet åt andra. (Gal. 5:1) Krävde han någon garanti såsom medborgare? Nej, han hade ingen romersk medborgarrätt. Hans medborgarskap var i himmelen. Han krävde den fundamentala friheten att predika, som Gud har givit. Var han rädd, därför att han inte hade något skydd från kejsarens styrelse? Nej! Han tillkännagav sin frihet med en frimodighet som förfärade. Han visade sin tillförsikt till Jehovas makt, hans som är frihetens givare. Han sade: ”Och bliv icke förskräckta för dem som döda kroppen, men icke kunna döda själen; utan hys hellre fruktan för honom som kan tillintetgöra både själ och kropp i Gehenna.” — Matt. 10:28, NW.
7, 8. Varför bör inte förföljelsen vara en överraskning för oss? Vilken inverkan bör den däremot ha på oss?
7 Visar inte detta oss att Jesus förväntade att bli förföljd av de styrande, på grund av att han gjorde krav på den frihet som Jehova Gud har givit? Jo! Och Jesus visste också att förföljelsen inte skulle utösas endast över honom eller sluta i och med hans död. Han visste att varenda en av hans efterföljare skulle bli förföljd, precis som han själv hade blivit det. Angav han, att förföljelsen skulle vara begränsad bara till några få nationer? Nej! Han visade att denna förföljelse skulle komma från alla, från varje nation! Han angav skälet. Det skulle vara därför att vi bär hans namn. Jesus sade: ”Om de hava förföljt mig, skola de också förfölja eder. Men de skola göra allt detta mot eder för mitt namns skull.” — Joh. 15:20, 21, NW; Matt. 24:9.
8 Den svåra behandling vi får utstå är ingen överraskning för oss. Den kommer inte oväntat. (1 Petr. 4:12) Gör den oss missmodiga? Nej, den uppmuntrar oss i själva verket. Den bevisar för oss att vi är de som är värdiga att bära hans namn. Jesus omtalade också förföljelsen av oss som ett tecken på att slutet närmar sig för den onda tingens ordning. Därför lyfter vi upp våra huvuden och fröjdas. Förföljelsen är ett säkert tecken på att vår fullständiga befrielse från den nuvarande, onda tingens ordning hastigt närmar sig. ”Men när dessa ting börja inträffa, så räta upp eder och lyft upp edra huvuden, ty eder befrielse nalkas.” (Luk. 21:28, NW) Detta ger oss mod att fortsätta med ”kampen för friheten att predika överallt i världen”.
Kamp utan någon garanti mot förföljelse
9, 10. a) Vilken kurs följde apostlarna, fastän de blev förföljda och saknade laglig garanti? b) Vilken hållning intog de när det gällde rätten att predika?
9 Gav Jesu första efterföljare, apostlarna och de andra lärjungarna, upp kampen för att få predika evangeliet överallt i världen, därför att de inte fick något tillstånd eller någon garanti mot förföljelse av kejsaren? Det var bara en av apostlarna som var romersk medborgare. Det var Paulus. De andra var judar, som levde under Rom såsom militär ockupationsmakt och som inte hade några av de rättigheter, som följde med romerskt medborgarskap. De fortsatte allesammans att predika med frimodighet, såsom Jesus hade gjort, fastän de inte hade några rättigheter garanterade av kejsaren. Paulus’ rättigheter som romersk medborgare hindrade inte att han blev förföljd. Han tycks av allt att döma ha blivit mera förföljd än somliga av de andra apostlarna. De måste alla kämpa för friheten att predika. Apostlarna kunde inte hejdas därigenom att de saknade tillstånd eller garanti från kejsaren. De fortsatte att predika. Många satte rentav livet till för de goda nyheternas skull.
10 De kämpade för friheten att predika Guds ord. Därför att apostlarna på den tiden gjorde anspråk på den av Jehova givna friheten, blev de överfallna av pöbelhopar, anhållna, förföljda, fängslade och piskade. (Apg. 4:3; 5:17—27) De falska religionsutövarna kunde inte uthärda att höra deras bitande och genomträngande budskap. Apostlarna blev anklagade för att uppvigla hela världen. (Apg. 17:6) De fick befallning av översteprästen att inte mer predika i Jesu namn. Petrus och de andra apostlarna avgav då sin rättighetsförklaring, tillkännagav sin gudagivna frihet! De sade: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” (Apg. 5:29, NW) Hatet mot deras predikan och frihet var inte begränsad till domstolarna. När de vann sina mål inför domarna och försattes på fri fot, följde pöbeln, som hade bevistat rättegången, efter dem. Deras förföljare slog dem. (Apg. 5:40) Blev inte fienden helt enkelt rasande, därför att de hade fått rättvisa vid domstolen?
11, 12. a) Vilka fick lida, därför att de kämpade för friheten att predika, och hur led de? b) Vilket lagligt medel begagnade Paulus i sin kamp för friheten att predika?
11 Vad mera inträffade som en följd av den tidiga församlingens frimodiga kamp för att bevara sin frihet? Alla vet, att efter Jesus blev Stefanus den förste kristne martyren. Han fördes med våld av en pöbelhop inför Sanhedrin. Där avgav han ett vältaligt offentligt vittnesbörd. Pöbelhopen grep honom på nytt. De släpade så ut honom utanför stadsmuren. De drev honom ut ur staden! Där stenade de honom till döds, utanför stadens gräns. Saulus (som senare blev aposteln Paulus) var närvarande och konspirerade med dem som dräpte Stefanus. (Apg. 6:11—8:1) Glöm inte heller, att konung Herodes lät halshugga Jakob med svärd. — Apg. 12:2.
12 Aposteln Paulus blev själv stenad. En pöbelhop grep honom och släpade ut honom utanför staden Lystras gräns. Där lämnade de honom kvar, i tanke att de hade dödat honom. (Apg. 14:8—19) Att Paulus’ och Silas’ missionsverksamhet hade framgång uppeggade en annan pöbelhop av falska religionsutövare, i Filippi. De grep dem, fick myndigheterna att anhålla dem och sätta dem i fängelse och låsa fast dem med fötterna i stocken. En jordbävning mitt i natten befriade dem. (Apg. 16:16—26) De förskräckta myndigheterna ville förmå dessa Jehovas vittnen att i hemlighet lämna staden. Gick Paulus och Silas med på detta kompromissförslag? Nej! De lät dem avsluta saken offentligen. Paulus gjorde krav på att hans romerska medborgarrätt skulle respekteras. Detta gjorde hans anklagare förbluffade. Hans frimodiga tal förskräckte dem. (Apg. 16:37, 38) Använde inte Paulus sin medborgarrätt till att kämpa för rätten att predika? Då han stod inför Festus, vädjade han utan betänkande till kejsaren, en rättighet som judarna inte ägde. (Apg. 25:10—12) Paulus kunde inte ha vädjat till kejsaren och begivit sig till Rom för att få sin sak hörd där, om han inte hade varit romersk medborgare.
13, 14. Vilka erfarenheter fick Paulus göra såsom en kämpe för friheten att predika, och vilket råd lämnade han efter sig åt oss att följa?
13 Paulus kämpade för friheten att predika de goda nyheterna överallt i världen. Han var alltid redo att ge svar, att framlägga skäl. Han var alltid påpasslig i sin kamp för friheten att predika överallt i världen. Han skrev: ”Jag gör alldeles rätt i att tänka så angående eder alla, på grund av att jag har eder i mitt hjärta, i det ni alla äro delaktiga med mig i den oförtjänta godheten både i min fångenskap och i försvaret av de goda nyheterna och strävandena att lagligen stadfästa dem.” (Fil. 1:7, NW) Han kämpade frimodigt för rätten att predika, till och med då han befann sig i bojor. (Ef. 6:19, 20) Paulus underlät inte att predika ens då han var fånge i Rom i väntan på rannsakning inför kejsaren. Medan han stod under ständig bevakning av en soldat i två års tid i Rom, predikade han de goda nyheterna. Han predikade för ett stort antal människor, som kom för att besöka honom, och detta gjorde han, i det han ”talade ut med den största dristighet, utan något hinder”. — Apg. 28:30, 31, NW.
14 Paulus var sannolikt i fängelse oftare än någon annan apostel. Han blev piskad och hudflängd och var ofta nära döden. Lät han någonsin något av allt detta avhålla honom från att predika? Nej! Dessa och många andra faror mötte han och övervann i sin kamp för friheten att predika överallt i världen. (2 Kor. 11:21—27) Lämnade han efter sig något råd till oss att följa? Lägg märke till vad han säger till Timoteus. Genom dessa ord bjuder han oss alla att kämpa för friheten att predika: ”Kämpa för att vinna seger i trons rätta kamp.” — 1 Tim. 6:12, NW.
15. Vilka är våra verkliga fiender, och vad är vårt enda anfallsvapen?
15 Paulus identifierade avgjort, vilka som är våra verkliga fiender. Sade han att de var av kött och blod? Nej! Han visade att de inte kan nås med denna onda världs köttsliga vapen. Vilka är de? De är de osynliga demonerna, som behärskar och styr denna gamla värld tillsammans med sin ledare, djävulen. (Joh. 14:30; 2 Kor. 4:4; Ef. 6:12) Vi blir därför inte upprörda eller räddhågade, när vi ser skaror av det vilseförda människosläktet emot oss. Vi inser tydligt att denna gamla världs stridsvapen inte duger till något i den världsvida kampen för friheten att predika. Det enda vapen som vi kan begagna i kampen är andens tveeggade svärd, som är Guds ord. Är inte det i stånd att nedslå villfarelsens och maktens fästen i denna världen? Det är det mäktigaste av alla stridsvapen. (Ef. 6:17) Aposteln Paulus skrev: ”Ty Guds ord är levande och utvecklar kraft och är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom ända därhän, att det åtskiljer själen och anden och lederna och deras märg, och är i stånd till att uppdaga hjärtats tankar och avsikter.” (Hebr. 4:12, NW) Detta är en verklighet! Glöm aldrig det!
Identifierade genom förföljelse
16. I vilket avseende blir vi jämställda med Jesus genom att efterfölja honom, och på vilket sätt?
16 Vad har vi för bevis för att Jehova Gud brukar oss till att uppfylla Jesu profetia? Det obestridda beviset är detta, att vi blir förföljda, så som Jesus blev det, och av samma orsak! Han brukar förföljelsen mot oss till att definitivt identifiera den tid, i vilken vi nu lever. (Matt. 24: 9) Han visade vad hans eget verk gick ut på, då han stod inför Pilatus: ”För detta ändamål har jag blivit född, och för detta ändamål har jag kommit i världen, att jag skulle bära vittnesbörd om sanningen.” (Joh. 18:37, NW) Vi följer i hans fotspår med samma uppdrag från Jehova, nämligen att bära vittnesbörd om sanningen! Resultatet är att vi blir förföljda överallt i världen. Vi blir hatade överallt i världen för hans namns skull.
17, 18. a) Vad uträttade Jehovas vittnen i fråga om kampen för friheten att predika från 1933 till 1945? b) Vad har de sedan dess fått röna i av kommunismen behärskade länder?
17 Det är en välkänd sak, hur Jehovas vittnen från 1933 till 1945 kämpade för friheten att predika i de länder där nazisterna och fascisterna hade makten. Tusenden blev kastade i koncentrationslägren. Många blev torterade och dödade. Ett oräkneligt antal dog på grund av sin lojalitet mot Jehova Gud. De kunde ha fått leva, om de hade valt att avsvärja sig Gud Jehovas namn. Varje välunderrättad människa känner också till den intensiva förföljelse som Jehovas vittnen fick utstå i Förenta staterna och Kanada mellan 1933 och 1945. Om denna förföljelse bär tusentals rättegångar och redogörelsen för hundratals pöbelöverfall vittne! Mer än sjuttio länder har vid en eller annan tidpunkt under de senaste fyrtio åren utfärdat restriktioner och förbud mot Jehovas vittnen och förföljt dem.
18 Gjorde Nazisttysklands och det fascistiska Italiens och Japans fall vid slutet av andra världskriget ände på förföljelsen mot oss? Nej, det gjorde det inte. I de länder där de kommunistiska härskarna övertog makten i Östeuropa har vi blivit bannlysta, därför att vi vägrat att sluta upp med att predika. Jehovas vittnen har i tusental blivit kastade i fängelsehålor och koncentrationsläger. Se på vad som hänt i Östtyskland, Polen, Tjeckoslovakien och andra länder. Tusenden befinner sig i fängelse och tvångsarbetsläger! I alla kommunistiska länder blir Jehovas vittnen nu jagade och förföljda likt vilda djur av jägarna, den hemliga polisen. Restriktiva påbud utfärdas för att fullständigt hindra predikandet av evangeliet i dessa kommunistiska länder. Våra bröder där har blivit satta i fängelse och ställts inför domstol vid skenrättegångar. Många har blivit dödade.
19. Hur skiljer sig ingripandet mot Jehovas vittnen från det som prästmän blir föremål för?
19 Ingen annan religiös organisation på jorden har blivit förföljd för Gud Jehovas namn, för vilket också namnet Jesus står som ett uttryck. Det är sant, att några religiösa prästmän blivit fängslade i dessa kommunistiska länder. Men det skedde inte för rättfärdighetens skull. (1 Petr. 3:14) De blev fängslade av politiska orsaker. De blev inte fängslade för att de hade vittnat för Jehova Gud eller för att de bar Jesu namn. De katolska och protestantiska kyrkorna har i denna dag alltjämt frihet att hålla sina gudstjänster i kyrkorna helt öppet i sådana länder som Polen, Tjeckoslovakien, Östtyskland och andra kommunistiska länder. I dessa länder kan Jehovas vittnen inte öppet tillbedja Gud.
20. a) I vilka andra länder i synnerhet har Jehovas vittnen under de senaste två åren lidit våldsam förföljelse? b) Vad har Jehovas vittnens årsbok haft att förtälja de sista nio åren?
20 I andra länder fortgår förföljelsen. Vet ni, att så nyligen som i januari 1954 utfärdade lagstiftarna i Quebec i Kanada ett förbud mot Jehovas vittnen? De förordnade att Jehovas vittnen skulle behandlas på liknande sätt som Adolf Hitler i Nazisttyskland befallde på sin tid. Detta skedde på anstiftan av Quebecs katolske premiärminister Duplessis. Glöm inte, att bannlysningen av Jehovas vittnen alltjämt består i Dominikanska republiken, i Argentina och i andra länder. Låt oss påminna oss att pöbelöverfall och skottlossning från bakhåll mot våra bröder förekommit vid sammankomster på Filippinerna under de senaste två åren. Tänk på hela mängden av andra fall av förföljelse överallt i världen, som har stått att läsa om i Jehovas vittnens årsbok vartenda ett av de sista nio åren. Betrakta de demokratiska länderna i Europa: Italien, Frankrike, Schweiz och de skandinaviska länderna! Ja, i varje del av jorden, i Afrika och Asien och på öarna i världshaven, har en hård och god kamp utkämpats för friheten att predika. Vi kommer med Jehovas hjälp att hålla fast vid denna frihet överallt i världen. Fastän det är kamp vid många domstolar och innebär förföljelse för Jehovas trogna tjänare, så håller vi hårt fast vid denna tjänstens härliga skatt och predikar överallt i världen.
21. Vilken grupp av kristna är den enda på vilken Matteus 24:9 går i uppfyllelse, och hur känner de sig till mods över detta?
21 Detta vittnesbörd från många länder, som reser sig skyhögt, bevisar i sanning att förföljelsen fortfar. Vilken grupp av kristna blir identifierad genom att Jesu ord på detta sätt uppfylls i våra dagar överallt i världen? Här har vi beviset så tydligt och klart som det möjligtvis kan bli. De faktiska förhållandena talar för sig själva. Man behöver inte säga mer för att bevisa det. Det är odisputabelt. Vilka är det då som utgör denna kristna grupp? Det är ni, Jehovas kristna vittnen. Det är ni som blir identifierade av Jesus. Det är ni som blir förföljda för rättfärdighetens skull bland alla nationer. (Matt. 24:9; 2 Kor. 1:7; Kol. 1:24) Är ni bedrövade? Nej! Ni är lyckliga att få vara ett sådant gynnat folk! (Jak. 1:12) Petrus sade: ”I sanning, vem skall väl göra eder någon skada, om ni bliva nitiska för det som är gott? Men även om ni skulle få lida för rättfärdighetens skull, äro ni lyckliga.” — 1 Petr. 3:13,14, NW.
22. Vad anger omständigheterna att vi skall göra i vår världsvida kamp för friheten att predika?
22 Denna världsvida förföljelse sätter oss på prov av skilda slag. Den tvingar oss att använda varje möjlig metod i kampen för friheten att predika överallt i världen. Vår metod för att föra kampen måste nödvändigtvis vara olika i skilda länder. Det förhåller sig så, därför att vår kamp måste vara lagenlig. Och den i lag föreskrivna proceduren för rättstvister växlar i alla nationer i världen. Det är därför omöjligt att gå till väga på samma sätt överallt.
23, 24. a) Hur förs denna kamp för friheten att predika i sådana demokratiska länder som Förenta staterna och Brittiska samväldet? b) Hur förs den i länder där vi inte kan tillgripa sådana medel?
23 Demokratiska länder, sådana som Förenta staterna, Brittiska samväldet och vissa länder i Europa, är liberala och ger oss möjligheter att kämpa med laga procedur. De tillåter oss att vädja till ”kejsaren” genom att vi får försvara oss vid domstolarna. Begagnar vi möjligheten att gå till domstolarna i sådana länder? Ja visst! Vi vänder oss ofta och utan tvekan till domstolarna för att försvara rätten att predika. Jehova har använt domarna till att hjälpa oss att lagligen befästa de goda nyheterna. De har hopat ett stort röse av segrar. Dessa står som en bastion. Mål i hundratal, ja, tusental, har bildat ett röse som tronar likt ett berg i den världsvida kampen för friheten att predika. De står där som ett kraftigt bålverk.
24 Andra nationer tillåter inte att vi går till domstolarna för att få skydd för vårt predikande. Vi måste vädja direkt till ”kejsaren”, dvs. till statsöverhuvudet, presidenten eller premiärministern eller vem det nu är. Detta gör vi. Vi gör anspråk på våra rättigheter och för fram våra skäl inför dem, liksom Mose gjorde inför Farao. När ”kejsaren” har lagt bemyndigandet att beskydda och försvara rätten att predika i händerna på någon stats-, provins-, stads- eller annan ämbetsman, vädjar vi oförbehållsamt till denne eller dessa. Vi petitionerar till dem alla att utfärda sådana bestämmelser, att våra rättigheter att utföra vårt arbete blir skyddade. Har vi inte gång på gång apellerat till myndigheterna att upphäva förbuden i vissa länder? Kom ihåg det berg av telegram som skickades till Adolf Hitler! Tänk på petitionerna om att upphäva förbudet och om att utfärda en rättighetsförklaring i Kanada! Återkalla i minnet de stora petitionerna till amerikanska kongressen mot den romerskkatolska bojkotten av de radiostationer i USA som sände ut Jehovas vittnens program. Vi har petitionerat hos myndigheterna för att förmå dem att tillåta införsel av vår litteratur. Vi har i många länder vädjat till myndigheterna att tillåta missionärer, som sänts ut från Sällskapets huvudexpedition, att få komma in i landet och predika där. Vi har aldrig försummat något tillfälle att kämpa med lagens vapen för rätten att predika överallt i världen.