Aldrig kämpa på olagligt sätt eller upphöra att predika allestädes
1. Hur går vi till väga i vår kamp för friheten att predika, och hur går vi inte till väga?
JEHOVAS vittnen tillgriper aldrig något olagligt medel i kampen för friheten att predika överallt i världen. Tar vi, Hans vittnen, lagen i våra egna händer? Nej! Vi sammangaddar oss inte mot statens myndigheter. Vi tvingar oss inte igenom järnridån! Vi tillfogar inte myndigheterna någon skada, och vi väpnar oss inte för att göra motstånd mot dem. Vi förordar inte att vare sig individer eller grupper skall försöka störta regeringar med våld och makt. Detta är så, också om en viss regering undertrycker vårt gudagivna arbete med att predika de goda nyheterna om Riket. Vi begagnar bara de stridsmedel som står oss till buds i överensstämmelse med det ifrågavarande landets lag. Antag nu att ett land inte har någon i lagen föreskriven procedur som vi kan använda och så kämpa lagligen. Då försöker vi inte öva påtryckning på regeringen eller förändra den eller göra uppror mot den.
2. Vilket handlingssätt kan vi nödgas följa i vissa länder, varför, och vem bestämmer hur vi skall göra?
2 I vissa länder är regeringsmakten så osäker eller motståndet mot sanningen så stort, att det är oförståndigt att predika offentligen eller öppet. I sådana länder kan man inte hänvända sig till domstolarna, och myndighetspersonerna vill inte skydda våra rättigheter. Vi vet att om det uppstår oroligheter eller svårigheter där, skulle detta medföra omedelbart förbud för vårt arbete. Orsaken är att antingen har katolikerna väldet eller också är det en totalitär regim. I somliga länder är det bara tack vare vissa myndighetspersoners välvilja som det tillåts oss att bedriva verksamheten från dörr till dörr. Att predika på gatorna är förbjudet. I en sådan situation kräver vi inte rätten att predika på gatorna. Sällskapet avgör, när detta skall ske. Det är aldrig bröderna på platsen som bestämmer det. Om vi skulle kräva rätten att utföra gatuarbete på sådana platser, skulle det bara framtvinga ett snabbt förbud mot oss helt och hållet. Det kunde vålla att myndigheterna skulle hindra oss att predika de goda nyheterna från dörr till dörr. I sådana länder beder vi ”beträffande konungar och alla dem som intaga en hög post, för att vi må kunna fortsätta att föra ett lugnt och stilla liv med full gudaktig hängivenhet och med fullt allvar”. — 1 Tim. 2:1, 2, NW.
3, 4. a) Hur utförs predikoverket på de platser där det inte är lagligt att gå från dörr till dörr? b) Vilka skäl och exempel från Skriften finns det för ett sådant tillvägagångssätt?
3 I somliga länder är det inte lagligt att arbeta öppet från dörr till dörr med vår litteratur. För att undvika sammanstötningar med myndigheterna och fullständigt förbud kan Sällskapet då ge anvisning om att vittnandet skall försiggå enbart genom muntlig predikan jämte användning av bibeln. De människor som har en god vilja blir på det sättet identifierade eller ”märkta”. Dessa får sedan återbesök och får tillfälle att ta emot de publikationer som uppenbarar vad Guds ord betyder. Detta sker vid ett lägligt tillfälle. Det sker i avskildhet i deras hem, där fienden inte kan se det. Är det inte mycket förståndigare att undvika att sprida litteraturen öppet och offentligt i vissa länder, i synnerhet när det skulle medföra ett snabbt slut på friheten att verka över huvud taget, i fall vi skulle insistera på att sprida den öppet? Det räcker med att framställa frågan för att man skall inse, att svaret på den måste bli jakande!
4 Det finns sunda, skriftenliga skäl till att ändra arbetsmetoderna i olika länder. Vi har inte blivit utsända i världen för att komma i fängelse. Vi väljer inte självmant att vara döda martyrer. Vårt syfte är att få budskapet predikat. För att kunna göra detta måste vi vara fria och vara vid liv. (Pred. 9:10) För att budskapet skall kunna bli predikat överallt i världen, bör vi därför komma ihåg, att Jesus sade att vi är ”får mitt ibland vargar”. Det ligger i öppen dag att vi inte kan predika i Spanien eller Argentina, så som vi nu gör det i Förenta staterna och andra länder. Vi måste alltså vara ytterst noga med att ådagalägga teokratisk takt och bevisa oss vara ”försiktiga såsom ormar och ändå oskyldiga såsom duvor”. (Matt. 10:16, NW) Ett sunt sinnes ande säger oss att det skulle vara dårskap att handla annorlunda. Ordspråksboken säger: ”Den kloke ser faran och söker skydd; de fåkunniga löpa åstad och få plikta därför.” (Ords. 27:12) Ett i engelsktalande länder vanligt uttryck lyder: ”Dårar rusar in, där änglar är rädda att sätta sin fot.” Vad nytta skulle det väl göra att kämpa en utsiktslös kamp för att få predika öppet och offentligt i vissa länder? Om resultatet av kampen bleve att inget vittnande alls bleve tillåtet, utan allt bleve förbjudet, vad skulle vi då göra? Det skulle inte kunna hålla verket i gång. Kan vi inte göra bättre ifrån oss genom att verka på ett mindre iögonenfallande sätt, när vi predikar evangeliet i sådana nationer? (2 Tim. 1:7) Ett sådant tillvägagångssätt kan hålla verket gående i de länderna. Det är det vi önskar, att hålla verket i gång, så att våra bröder och de välsinnade människorna kan få del av den andliga födan från Sällskapets huvudexpedition.
5. Vilken kurs följer Jehovas vittnen när en nation fullständigt förbjuder deras verksamhet?
5 Vad inträffar när en nation fullständigt förbjuder vår verksamhet? De direkta tillförsellinjerna från det jordiska högkvarteret avskärs! Men — Jehovas vittnen befinner sig alltjämt i landet. De kan inte sluta upp med att predika. (Jer. 26:14, 15) Förbudet hindrar dem bara från att predika offentligt eller öppet. De kan inte utföra sitt verk på lagligt sätt ”ovan jord”. De blir alltså genom förtryckande åtgärder drivna under jorden för att fortsätta sitt predikoverk. De följer samma kurs som de kristna i Rom. Där blev de och deras predikande drivna ned i katakomberna.
Oförskräckt predikan trots motstånd
6. Vad visar de verkliga förhållandena beträffande den verkan som förbud mot predikoverket har, och varför får det denna verkan?
6 De upptecknade redogörelserna för vad som inträffat visar att förbud inte gör slut på predikandet. De visar i stället att predikandet under jorden understundom har bättre framgång än ovan jord. Ju hetare förföljelsen är, desto snabbare kommer sanningens säd upp, där den har fallit i ”god jord”. Den växer snabbt och breder ut sig i sådant varmt klimat. Det är lika omöjligt att förbjuda människor av en god vilja att skjuta upp och komma in i sanningen som det är att försöka med någon verkan förbjuda ett grässtrå att skjuta upp ur marken. Det kan man helt enkelt inte! Våra bröder i de länder, där det råder förbud, lämnar inte landet eller slutar upp att verka, som den otrogne, flyktande profeten Uria gjorde. (Jer. 26:21) De liknar Jeremia. Han stod under förbud och hotades med döden. (Jer. 26: 8) Han vägrade att fly ur landet. Han kastades i en fängelsehåla. (Jer. 38: 6) Jehova befriade honom. (Jer. 38:10—13) Som det var för Jeremia, så är det också för vittnena i våra dagar i sådana länder: sanningen blir som en eld i deras ben. (Jer. 20: 9) Kan den hejdas? Nej! Den kan inte förkvävas! Den måste helt enkelt få utlopp! Oavsett följderna av ett förbud kan vittnena inte sluta upp med att predika. De har fått sin befallning av Jehova Gud. Att predika betyder liv. Att sluta upp betyder död.
7. Vem är den ende som vi bör frukta, med tanke på vilka löften?
7 Vi alla äger Jehovas löfte. Han skall hålla det! Det säger oss, att Jehova skall fortfara att dölja oss alla i skuggan av sin hand och under sina vingar. (Jer. 51:16; Ps. 17:8) Detta löfte är sant i kommunistiska länder såväl som i demokratiska nationer. Han skall befria varenda en som åkallar Jehovas namn. (Joel 2: 32; Ords. 18:10) Behöver vi då frukta kommunistiska diktatorer eller stora politiker eller de styrande i vilken nation det vara må? Svaret är: Nej! Aldrig! Frukta endast Jehova, den allsmäktige Guden. ”Sägen icke: ’En sammansvärjning’, om allt varom detta folk skall säga: ’En sammansvärjning’; frukten icke vad de frukta, och varen icke heller förskräckta därför. Härskarornas Jehova, honom skolen I hålla helig, och må han vara eder fruktan, och må han vara eder skräck.” (Jes. 8:12, 13, AS) Vi kan förlita oss på att den som lyder denna Guds befallning skall vara trygg, vare sig regeringen i det land där vi bor är frisinnad eller förtryckande.
8. Vad beslutar vi på grund av vilken försäkran?
8 Vi skall inte ge upp vår kamp för friheten att predika, inte ens om vi står ansikte mot ansikte med döden. Vi skall förlita oss på Jehova Gud vid alla tider och tillfällen. Det finns ingen fara eller nöd som är för svår för honom att bevara oss igenom eller befria oss ur. Vi vet vad han har gjort i flydda tider. Vi kommer ihåg, vad Jehova, den allsmäktige Guden, vår Fader, säger: ”Frukta icke, ty jag har förlossat dig, jag har kallat dig vid ditt namn, du är min. Om du ock måste gå genom vatten, så är jag med dig, eller genom strömmar, så skola de icke fördränka dig; måste du än gå genom eld, så skall du ej bliva svedd, och lågorna skola ej förtära dig. Ty jag är HERREN [Jehova], din Gud, Israels Helige, din frälsare; jag giver Egypten till lösepenning för dig, Etiopien och Seba i ditt ställe. Eftersom du är så dyrbar i mina ögon, så högt aktad och så älskad av mig, därför giver jag människor till lösen för dig och folk till lösen för ditt liv. Frukta då icke, ty jag är med dig. I ären mina vittnen, säger HERREN; och jag är Gud. Ja, allt framgent är jag densamme, och ingen kan rädda från min hand. När jag vill göra något, vem kan då avvända det?” — Jes. 43:1—5, 12, 13.
9. Vad är det vi förlitar oss på, enligt vad som visas i vilket profetiskt drama?
9 Har vi som kristna, Kristi Jesu efterföljare, en flotta, en här eller en atomstapel för att bygga bomber? Nej! Vi vill inte ha något sådant! Vi behöver ingenting av den sorten! Vårt beskydd omtalas av Sefanja, som skrev: ”Jehova, din Gud, är mitt ibland dig, en mäktig som skall frälsa; han skall fröjdas över dig med lust; han skall vila i sin kärlek; han skall glädjas över dig med sång.” (Sef. 3:17, AS) Allt vad vi behöver göra för att få beskydd är så enkelt att uttrycka. Det är att göra vad de trogna israeliterna gjorde i flydda tider i några av sina strider. De bara sjöng Jehovas lov. De begagnade inga krigs vapen. När Moabs, Ammons och Seirs bergs tungt väpnade förenade styrkor drog emot Juda, lät Jehova Josafat skicka sångarna framför hären för att prisa Jehova i helig skrud. Ni vet ju vad resultatet blev, inte sant? Ja visst! Israeliternas fiender led ett av historiens största militära nederlag. (2 Krön. kap. 20) Jehova utkämpade också striden för kung Asa. Han, och inte israeliterna, förgjorde etiopiernas här på en million man. (2 Krön. 14: 9—15) Det var inte Gideons överlägsna makt som besegrade Midjan. En liten handfull om tre hundra stod mot en mångdubbel styrka. Genom Jehovas ledning slog de Midjans härskaror med förfäran. Allt de gjorde var att krossa sina lerkrukor och låta sitt ljus lysa, stöta i basunerna och ropa: ”För Jehova och för Gideon!” — Dom., kap. 7.
10. Varför kan det sägas att Jehovas ord är mäktigt?
10 Vi sjunger lovsången genom att förtälja om Jehovas dygder och underfulla verk. Genom att predika öppnar vi frihetens portar på vid gavel, så att de välsinnade människorna kan strömma in i fristäderna. (Jos. 21:13, 21, 32, 38; Jes. 26:2) Hans ord erbjuder hoppet om frihet och frigörelse för dem som känner honom. ”Och det skall ske, att vemhelst som skall åkalla Jehovas namn skall bliva befriad; ty på Sions berg och i Jerusalem skall det finnas sådana som undfly, såsom Jehova har sagt, och bland kvarlevan dem som Jehova kallar.” (Joel 2:32, AS) Jehovas ord, som vi förkunnar, är mäktigt. Det bygger upp det som bör byggas upp, men river ned det som bör rivas ned. Paulus sade: ”Ty vår krigförings vapen äro icke köttsliga, utan genom Gud mäktiga att kullkasta väl förskansade ting.” (2 Kor. 10:4, NW) Kom ihåg, att det var Jehovas ord som åstadkom floden på Noas tid. Det är samma ord som skall åstadkomma förstöringen av den närvarande onda världen i striden vid Harmageddon. Det är också samma ord som åvägabringar de nya himlarna och den nya jorden, i vilka ”rättfärdighet [skall] bo”. (2 Petr. 3:5—7, 13, NW) Det var förmedelst Guds ord som Noas predikan skedde. Liksom katastrofen vid Harmageddon åstadkommes av Guds ord, så kommer också predikandet, vilket måste vara avslutat innan striden börjar, att utföras förmedelst Guds ord. (2 Petr. 3:9, 10; Matt. 24:14) Förmedelst Guds ord kommer också vi, hans vittnen, att troget hålla på med vår uppgift att utropa frihet för de fångna. — Jes. 61:1, 2.
Att utropa frihet
11, 12. Hur följdes orden i 3 Moseboken 25:10 i forna dagar, hur tillämpades de i USA år 1776, och hur uppfylls de i vår tid?
11 När Amerika år 1776 förklarade sig oberoende av det brittiska väldet, ringde klockan i statsbyggnaden i Philadelphia i den brittiska kolonien Pennsylvanien in friheten. Den klockans klämtning hördes runt hela jorden genom de händelser som följde därpå. På klockan inristades orden: ”Utropa frihet överallt i landet för alla dess inbyggare.” Dessa historiska ord var hämtade från den största frihetsboken, Guds ord, bibeln. Jehova Gud använde dessa ord i sin lag för Israel, då han förordnade om jubelåret. Under det året skulle varje människa få återvända till sitt hem och bli befriad från sin skuld. Det var ett helgat frihetsår. Nationen skulle ”utropa frihet överallt i landet för alla dess inbyggare”. — 3 Mos. 25:10, AV.
12 De förhoppningar, som spirade upp i hjärtat hos dem som hörde den där frihetsklangen från ”Frihetsklockan” i Philadelphia, kom många att fatta mod, göra stora uppoffringar och utkämpa en revolution, som åvägabragte frihet och oberoende. Efter mer än hundrafemtio år ser nu invånarna i ”frihetens land” hur friheten krymper ihop mer och mer. Dess framtida existens är hotad inte bara i Amerika utan över hela världen. I denna farofyllda tid har Jehova Gud slagit ett kraftigt slag på den stora frihetsklockan, Guds ord. Det storslagna frihetsbudskapet tonar ut! Vi, hans vittnen, hör ljudet. Vi gör utomordentliga uppoffringar för frihetens sak. Vi ”utropar frihet överallt i landet”. Det sker inte bara i ett enda land, utan över hela världen låter vi frihetsbasunen ljuda. Budskapet är att Guds styrelse utgör människans enda hopp eller permanenta garanti för frihet och det eviga livets välsignelser. Vi, hans vittnen, predikar med skallande röst om frihet överallt i världen. Vi förkunnar ett budskap om befrielse för fångarna, som är bundna av de religiösa villfarelserna i denna Satans, djävulens, värld. Vi, hans vittnen, har utropat frihet överallt i landet.
13. Vilket föredöme, som Jesus gav oss, måste vi följa för att bevara oss fria från Satan?
13 Genom att sjunga Jehovas lov förkunnar vi vem som är fångarnas verklige befriare, nämligen Jehova Gud. Vi säger till de fångna: ”Dragen ut!” (Jes. 49:9) Jehova garanterar att de inte skall återvända till fångenskapen hos djävulen, som Adam försatte dem i. (Hes. 39:28, 29) Den store befriaren och stridskämpen, Kristus Jesus, följde en kurs som var rakt motsatt den som Adam valde. Han gjorde ingen handel med Satan, som Adam hade gjort. Han förklarade, att Satan ”har ... intet grepp om mig”. (Joh. 14:30, NW) Genom att vi troget följer i Jesu fotspår, får Satan inget grepp om oss, och han skall aldrig få det om någon av de trogna, befriade fångarna eller välsinnade människorna heller.
14. Vilket tvåfaldigt verk utför vi i harmoni med vilka Jehovas domar?
14 Vi bringar tidender om frid till dem som har en god vilja gentemot Gud. Vi för fram ett budskap om död och förintelse för dem som hatar Jehova. (Jer. 49:14) Som sändebud är vi utskickade av Jesus för att skilja folket åt, liksom får skiljs ifrån getter. (Matt. 25: 31) Jehova står redo att belöna dem som har fårliknande egenskaper och utföra sin dom över dem som handlar likt getterna. Hans nitälskans eld skall uträtta detta. (Sef. 3:8) Vi som tillhör den nya världens samhälle har Jehova till vår Gud. Sannerligen, ”välsignad den nation, vars Gud Jehova är, det folk som han har utvalt till arvedel åt sig”. (Ps. 33:12, AS) Men så här lyder varningen: ”Det folk eller rike, som ej vill tjäna dig, skall förgås; ja, sådana folk skola i grund förgöras.” — Jes. 60:12; Ps. 145:20.
15. Vad finner vi när vi jämför omfattningen och naturen av vår kamp med den som judarna utkämpade i Esters dagar?
15 Låt oss nu vända tillbaka till Esters bok och dess redogörelse för de fångna judarnas kamp i det forntida persiska riket. Det världsväldet behärskade nästan hela den då kända världen. Jehovas tjänare på den tiden kämpade sannerligen överallt i världen. Som det var på deras tid, så är det nu. Deras kamp var en profetisk bild av Jehovas vittnens världsvida kamp för att få predika i våra dagar. (1 Kor. 10:11; Rom. 15:4) Den enda skillnaden mellan deras kamp och vår gäller de vapen som begagnas. De använde köttsliga vapen. Vi strider inte med sådana vapen. Vi, som är kristna stridsmän för rätten att predika överallt i världen, är väpnade endast med Gud Jehovas ande och med hans andes svärd, som är Guds ord. (Ef. 6:17) Förutom detta har Jehova givit oss en försvarsutrustning. Paulus beskriver den. Den består bland annat av följande delar: 1) rättfärdighetens pansar eller bröstharnesk, 2) trons sköld och 3) frälsningens hjälm. Han förmanar oss att hålla oss vakna, under det vi brukar den. Han ger oss också föreskrift om att predika genom att ”dristigt tala ut för att kungöra de goda nyheternas heliga hemlighet, för vilken jag verkar såsom ett sändebud i kedjor, på det att jag må tala i samband därmed med frimodighet, såsom jag bör tala”. — Ef. 6:14—17, 19, 20, NW.
16, 17. a) Vad blev resultatet av judarnas kamp för livet på den tiden? b) Vad har resultatet blivit av vår kamp för friheten att predika överallt i världen, och vad har utgjort kraften bakom denna kamp?
16 Judarna i forntidens Persien vann en stor seger. Vad hände? Sedan kungens påbud, att judarna skulle strida för att rädda sitt liv, skyndsamt hade blivit skickat omkring överallt i landet med ridande kurirer, inträffade något egendomligt. Berättelsen säger om judarna, att ”ingen kunde stå dem emot, ty förskräckelse för dem hade fallit över alla folk. Och alla furstarna i hövdingdömena och satraperna och ståthållarna och konungens tjänstemän understödde judarna, ty förskräckelse för Mordokai hade fallit över dem. Och i vart hövdingdöme och i var stad, dit konungens befallning och påbud kom, blev glädje och fröjd bland judarna, och de höllo gästabud och högtid. Och många ur de främmande folken blevo judar, ty förskräckelse för judarna hade fallit över dem.” — Est. 9:2, 3; 8:17.
17 Får vi, Jehovas tjänare nu i vår tid, uppleva en liknande fest och framgång i vår kamp för friheten att predika överallt i världen? Se hur vårt antal har tillväxt: 1934: 41.000; 1940: 90.000; 1944: 110.000; 1946: 158.000; 1948: 230.000; 1950: 328.000; 1953: 500.000. Vi har blivit tolv gånger flera på tjugo år! Lägg märke till det! Och detta har skett under världsomfattande förföljelse! Bevisar inte detta, att förskräckelse för Jehova har fallit över dessa människor och människofruktan har försvunnit ifrån dem? Det är i sanning så som Sakarja profeterade: ”Så säger HERREN Sebaot [härskarornas Jehova]: På den tiden skall det ske, att tio män av allahanda tungomål som talas bland hednafolken skola fatta en judisk man i mantelfliken och säga: ’Låt oss gå med eder, ty vi hava hört, att Gud är med eder.’ ” (Sak. 8:23) Predikandet överallt i världen intill denna dag är ett stort arbete. Den kraft, varigenom det sker, kommer inte från någon människa eller någon grupp av människor. Det är Jehovas ande och hans ords kraft som har åstadkommit denna stora världsvida skörd av predikande. (1 Kor. 3:7) Sakarja skrev: ”Icke genom makt eller genom kraft, utan genom min Ande, säger härskarornas Jehova.” — Sak. 4:6, AS.
Belöningen för den som inte kompromissar
18. Vad är — i Överensstämmelse med Paulus’ exempel — Jehovas folks beslut beträffande kampen för att få predika överallt i världen?
18 Kommer kampen för friheten att predika överallt i världen att höra upp? Nej! Den måste fortsätta. Vare sig vi befinner oss i demokratiska länder, där mycken frihet ges, eller i länder där predikandet är föremål för restriktioner, eller i länder som styrs av diktatorer, som inte medger någon frihet, utan sätter alla vittnen som blir fångade i fängelse, måste kampen för friheten att predika överallt i världen fortgå. Aposteln Paulus gav oss exemplet som vi skall följa. Han predikade i fängelset och fortsatte där sin kamp för friheten att predika. (Apg. 28:30, 31) I våra dagar måste vi också predika såsom fångar i kedjor, när vi saknar friheten att gå från dörr till dörr. Verket har inte upphört i diktaturländerna. Vi, hans vittnen, har inte blivit tystade ens i kommunisternas fängelser eller i andras fängelser. Vi skall fortsätta att predika, både när vi inte är i fängelse och när vi är där, och vi skall göra det frimodigt. Kom ihåg vad Paulus skrev till filipperna. ”I överensstämmelse med min ivriga förväntan och förhoppning, att jag icke skall komma på skam i något avseende, utan att — genom att jag med all dristighet talar ut — Kristus skall, såsom alltid förut så också nu, bliva upphöjd förmedelst min kropp, vare sig genom liv eller genom död.” — Fil. 1:20, NW.
19, 20. a) Vad skulle ha blivit följden om Josef, de tre hebréerna och Daniel hade kompromissat? b) Vad skulle ha hänt, om de första kristna eller om de kristna i våra dagar skulle ha gjort det?
19 Antag att de som blev fängslade för sin trohets skull hade kompromissat och dragit sig undan. Vad skulle ha hänt? Josef i gamla tider skulle ha gått miste om privilegiet att bli använd av Jehova i Egypten till att rädda sin fader, Jakob, och hans talrika familj från svältdöden. De tre hebréerna skulle ha gått miste om utmärkelsen att få ha Jehovas ängel ibland sig, vilken gick omkring med dem och bevarade dem i den brinnande ugnen. Jeremia skulle ha gått miste om äran att få förkunna Jehovas domar mot en ogudaktig stad. Och Daniel skulle aldrig ha tillstoppat lejonens gap. Denna härskara av vittnen drog sig inte tillbaka. De var inte fega stackare. Paulus skildrar deras tro och mod för oss i Hebréerbrevets elfte kapitel.
20 Om Petrus och Paulus och de andra apostlarna hade dagtingat och dragit sig tillbaka, skulle de ha gått miste om välsignelsen att få utbreda den kristna församlingen i dess begynnelse och att få skriva de grekiska skrifterna. Och vittnena i våra dagar, som blivit orättvist fängslade i många nationer, skulle ha gått miste om sitt välsignade privilegium att få sätta i gång med verksamheten och återuppbygga den i många totalitära länder, där predikandet varit förbjudet. De skulle då inte ha fått se den uppmuntrande synen — hur den stora skaran av människor av en god vilja så talrikt församlas, vilket nu sker. ”Ty Gud har icke givit oss en feghetens ande, utan en ande av kraft och kärlek och sundhet i sinnet.” (2 Tim. 1:7, NW) Om dem som undandrar sig säger Uppenbarelseboken: ”Men vad angår de fega och dem som äro utan tro ... så komma de att få sin del i den sjö, som brinner med eld och svavel. Detta betyder den andra döden.” (Upp. 21:8, NW) Tacka Jehova Gud för att de trogna som gått före oss och de trogna som nu är ibland oss här inte har flytt, som fega stackare, från stridsfältet där kampen står för friheten att predika överallt i världen.
21, 22. a) Vad är Jehovas förnämsta syfte med att tillåta oss att kämpa och lida för friheten att predika? b) Vilket ytterligare syfte tjänas härigenom, i överensstämmelse med Hesekiels profetia?
21 Det står klart att det är mycket goda skäl till att Jehova tillåter att vi får lida och kämpa för friheten att predika överallt i världen. Det förnämsta syftet med det är att hans stora och heliga namn och hans ord skall bli rättfärdigade och hävdade. Ett annat syfte är att det rätta slaget människor skall utväljas, lydiga och modiga människor, och genom dessa ämnar han befolka jorden och låta dem leva i den nya världen. (Matt. 5:5, 10; Upp. 2:10) Där skall Jehova utrota dem som inte förtjänar att få leva i den nya världen.
22 Ännu ett annat syfte, som tjänas genom vår kamp för friheten, är att leda fienden fram till Harmageddon. Jehova använder alltså oss, sina vittnen — genom att vi kämpar för friheten att predika överallt i världen — som lockbete för djävulen, som i Hesekiels bok kallas Gog. I denna profetiska bok framhålls det, att Gog kommer att ledas därhän att han angriper oss, Jehovas folk. Jehova visar i den profetian, hur Gog, djävulen, kommer att förmå sina synliga såväl som osynliga styrkor att rycka an mot Jehovas vittnen från alla håll på jorden. Jehova förklarar att han skall locka Gog, djävulen, åstad och sätta krokar i hans käftar. Jehova uppenbarar att Gogs synliga och osynliga styrkor skall falla ”på Israels berg” eller Jehovas organisation. (Hes. 38:4; 39:1, 2) Då skall Satan och hela hans organisation och alla de människor som understöder djävulen bli tillintetgjorda. Deras döda kroppar skall kastas ut åt rovfåglarna och de vilda djuren att hålla måltid på. (Hes. 39:4—7) Jehova förklarar slutligen: ”Och mitt heliga namn skall jag göra känt mitt ibland mitt folk Israel; icke heller skall jag tillåta mitt heliga namn att mera bliva vanhelgat, och nationerna skola veta, att jag är Jehova, den Helige i Israel.” (Hes. 39: 7, AS) Låt oss inte draga oss ur striden! Må Jehova allt framgent välsigna er, då ni fortsätter att utkämpa ”kampen för friheten att predika överallt i världen”. ”Prisen Jehova! Välsignad är den man som fruktar Jehova. Prisen Jehova!” — Ps. 112:1; 113:1; AS.
(The Watchtower, 1 december 1954)