Uppståndelsen det hopp som ger oss kraft
1. a) Genom vilket medel håller världen människor kvar på vägen till förintelse? b) Hur skulle människor kunna undvika fruktan för döden?
I DEN kamp som vi nu har för att bevara vår ostrafflighet är det inte lätt för en individ att gå stick i stäv med denna gamla världs sätt att handla och tänka. Det är långt ifrån någon kurs för fega stackare, fastän världen kanske kommer med just en sådan falsk beskyllning mot den kristne, för att skrämma honom och tvinga honom till att löpa vid dess sida i dess galna rusning hän mot förintelsen. Ty i stället för att låta kärlek och ett förnuftigt resonemang komma till tals spelar denna världen på den fallna människans försvagade känslosystem. Den brukar fruktan eller högmodet eller själviskheten som en piska. Få människor på jorden kan stå emot dessa anlopp. På grund härav kan diktatorer hålla hela nationer i underdånighet, därför att människor är rädda för att försvara länge närda rättfärdiga principer, genom att tala ut eller öppet visa sin ståndpunkt. Genom att tiga stilla ger de i själva verket — för sin egen personliga säkerhets skull — sitt godkännande åt sina regeringars ogudaktiga, totalitära åtgärder och kommer själva in under samhällsfördömelse tillsammans med den onda nationen. Det är dödsfruktan för sin egen eller för anhörigas räkning som inger dem ångest. Bibeln säger om djävulen, det stora fångahusets behärskare, att han har i sitt våld ”alla dem som hela livet igenom av fruktan för döden voro underkastade slaveri”. (Hebr. 2:15, NW) Om människor hade en sann kunskap om uppståndelsen, kunde de bli fria från denna fruktan. Därför är denna kunskap så nödvändig, att liv och död hänger på den. Utan en rätt insikt och tro i denna sak kan den kristne inte bevara sin ostrafflighet.
2. Hur blev Jesus stärkt i sin ostrafflighet genom kunskapen om uppståndelsen?
2 Medan Jesus bevarade sin ostrafflighet här på jorden under hård press från djävulen och hans värld, var uppståndelsehoppet för honom en uppehållande kraft. Medan han led till och med döden på tortyrpålen, styrktes han i hög grad av denna tro och detta hopp till att bevara en obruten ostrafflighet gentemot sin Fader. Det är skrivet om honom: ”Än mera, till och med mitt kött skall bo i hopp, ty du skall icke övergiva min själ i hades.” (Apg. 2:26,27, NW) Jesus visste att Gud inte skulle glömma honom och lämna hans existens, hans ”själ”, utplånad i gravtillståndet.
3. Vilka andra exempel visar hur nödvändigt det är att ha kunskap om uppståndelsen och tro på den?
3 Likaså fick Abraham kraft till att gå igenom provet att offra sin son Isak, Job till att uthärda intensivt lidande och förlusten av allt utom själva livet och den stora skyn av forntida trogna vittnen till att stå ut med att bli ”torterade, emedan de icke ville taga emot befrielse på grund av någon lösen, på det att de måtte uppnå en bättre uppståndelse”. (Hebr. 11:35, NW) Apostlarna var uppfyllda av ett ”levande hopp” på grund av Jesu uppståndelse och den garanti som den gav dem, och detta förlänade en kraft och en hänförelse åt deras predikan, som intet mått av förföljelse kunde nedslå. Detta satte dem i stånd till att härda ut intill döden för att försäkra sig om en uppståndelse. — Fil. 3:10, 11; 1 Petr. 1:3; 3:21.
Själ, ande och minnesgravar
4. Visa att uppståndelsen inte består i en återförening av kroppen med en ”immateriell själ”.
4 Vi önskar vara säkra på att vi kommer att bli värda en uppståndelse, att Gud skall komma ihåg oss för att utföra detta väldiga mirakel för vår räkning. Om vi förstår de principer, som det vilar på, så kommer detta att hjälpa oss. Ordet ”uppståndelse” är en översättning av det grekiska ordet anástasis, som ordagrant betyder ”ett uppstående igen”. Vad är det som står upp igen till liv i uppståndelsen? Det är människan, personligheten, samma person som gick ner i döden. Det är inte kroppen som förs tillbaka, sedan den fått en ”immateriell själ”, som har hållits i förvar i himmelen eller någon annanstans, inplantad i sig. Ty det är inte bara kroppen som dör, utan det är personen, själen, och därmed menas människan själv som lever, andas och har förmåga att tänka och känna. När en person dör, dör själen. I 4 Moseboken 6:6, 7 (NW) säger bibeln, att en nasir inte får ”komma nära någon död själ. Icke ens för sin fader eller sin moder ... får han besudla sig, när de dö.” Själen är inte någonting som avskiljer sig från kroppen och går till himmelen. Till och med om Jesus sades det: ”Du skall icke övergiva min själ i hades.” (Apg. 2:27, NW) Jesu själ var inte i himmelen eller i ”paradiset”. Den var i hades, i gravtillståndet, och det var därifrån som Gud uppväckte den.
5. Vad menas med det som sägs i Predikaren 12:7: ”Anden vänder åter till Gud som har givit den”?
5 Det är sant att bibeln säger: ”Anden vänder åter till Gud som har givit den.” (Pred. 12: 7) Men lägg märke till att detta är anden, inte själen. Aposteln visar att det är skillnad mellan dessa båda begrepp, när han talar om att Guds ord är i stånd till att tränga igenom, ”så att det åtskiljer själ och ande”. (Hebr. 4:12) Med ”ande” menas här livsprincipen, livskraften. Att den vänder åter till Gud betyder att vetskapen om hur det skall gå till att göra denna person levande igen, och makten att göra det, helt och uteslutande hör Gud till. Det är ungefär som när en komplicerad maskin går sönder och den som har uppfunnit den och gjort ritningen till den måste ingripa och reparera den eller sätta ihop den igen, därför att ingen annan vet hur det skall gå till och har förmåga att laga eller sätta ihop maskinen och få den att fungera på nytt.
6. På vilken grundval dömer Gud och avgör, om någon som är död förtjänar en uppståndelse eller ej?
6 Jesus visade på vilken grund det är som Gud avgör, vem som skall få uppstå. Han sade: ”Alla de som äro i minnesgravarna skola höra hans röst och komma ut.” (Joh. 5:28, 29, NW) De som är i Guds minne, de vilka före döden hade benägenhet för och kärlek till rättfärdighet och rättvisa eller hade laglig rätt under Guds bestämmelser om familjeförtjänst, dessa är det som Gud för tillbaka genom en uppståndelse. Vi kan också uttrycka det på ett annat sätt: Gud har, om man så får säga, en uppteckning eller en kopia av livsmönstret, och på grundval av denna ”kopia” fäller han sin dom med avseende på om denna person eller personlighet skall få rätt till uppståndelse eller inte. Det är inte så, att någon i sig själv förtjänar att uppstå. Nej, men Gud betraktar i sin barmhärtighet dessa som förtjänta, tack vare den föranstaltning han gjort genom sin Sons lösenoffer.
Vårt livsmönster
7. Vilka faktorer danar vårt livsmönster såsom åt Gud överlämnade kristna?
7 Nåväl, vad är det som kan försätta vem som helst av oss i denna lyckliga ställning? Sedan vi har kommit till tro på Jehova Gud och på hans Sons, Jesu Kristi, blod och har överlämnat oss åt Gud, måste vi utforma ett tillbörligt livsmönster, som bygger på denna grund. Låt oss tänka efter vilka faktorer som gör människan till den personlighet eller individ som hon är, det livsmönster som hon lägger i dagen. Vårt livsmönster är danat av fyra ting: 1) Våra ärvda karaktärsdrag. Genom den nästan obegränsade kombinationsmöjligheten i genmekanismen vid tiden för avlelsen ärver barnet vissa sinnesegenskaper, karaktärsdrag, böjelser och talanger, som vanligen i märkbar grad återspeglar några av dess föräldrars egenskaper. Fördenskull äger barnet redan vid födelsen till en viss grad ett livsmönster. Dess hjärna har vissa redan vagt utformade ”banor” eller ”strömkretsar” förutom de naturliga instinktiva benägenheterna, som är nödvändiga för livets uppehållande, som t. ex. instinkten att suga modems mjölk. Gud, som känner dessa kombinationer i barnet, skulle vid denna tidpunkt kunna säga, vilka dess böjelser kommer att bli och hur starka de är, om de kommer att stå emot eller rätta sig efter den miljö, som barnet senare kommer i. 2) Miljön, som inbegriper under livstiden genomgångna erfarenheter. 3) Vår egen vilja eller vårt eget val som moraliskt handlingsfria individer. 4) Inflytandet från Guds heliga ande och hans ord och organisation.
8, 9. a) Skissera den kurs som tillförsäkrar den kristne en uppståndelse. b) Vad blir resultatet av en sådan kurs?
8 Härav kan vi se, att någon kan ha vissa böjelser från sin födelse. Hans tidiga miljö och den fostran hans föräldrar ger honom kan accentuera eller hämma dessa. Detta visar hur livsviktigt det är med rätt miljö, fostran och tuktan för barnet. Sedan kommer den tid, då den unge utövar sin egen fria vilja, när det gäller att välja en kurs av goda eller onda handlingar och sedvänjor. Kan han helt och hållet i egen kraft välja en god kurs? Nej, ty då han är en ofullkomlig ättling av syndaren Adam, är denna regel tillämplig på honom: ”Människans hjärta har en dålig benägenhet alltifrån hennes ungdom.” (1 Mos. 8:21, NW) Och den miljö som består av denna gamla värld med dess propaganda och ondska pressar honom från alla sidor. Därför måste han vända sig till Guds ord, bibeln, för att få ledning. Han måste ha Guds heliga ande eller verksamma kraft till att styra sina steg. Den har inspirerat bibeln. Han behöver också Guds organisations hjälp och måste vandra i harmoni och i takt med den för att kunna fortsätta så som bibeln anvisar. Då han gör detta, kommer han att reagera på rätt sätt för sin omgivning och välja rätt kurs, när olika problem kommer i hans väg. Han blir i stånd till att utveckla de goda egenskaper och talanger han är i besittning av, för att bruka dem i Guds tjänst. Han blir i stånd till att övervinna orätta tendenser. Hans sinne görs om från överensstämmelse med världen till överensstämmelse med den nya världens levnadssätt. — Rom. 12:2.
9 Vad kommer resultatet att bli? Han kommer att bli en ny personlighet, som har skapats enligt Guds vilja. (Ef. 4: 24) Han kommer att uppvisa ett livsmönster i harmoni med Guds vilja och ord. Det han gör kommer att passa ihop med, stämma med, det som är skrivet i Guds ord. Liksom en avsynare i en fabrik jämför de färdiga produkterna med det ursprungliga mönstret och kasserar dem som inte stämmer med detta, så gör också Gud, när han ger akt på det livsmönster vi presterar, jämförelser för att se, om vi har följt hans rättfärdiga mönster. På detta vilar vårt individuella hopp om en uppståndelse, såsom åt Gud överlämnade kristna. Guds ord brukar som illustration en krukmakare, som väljer ut eller kasserar lerkärl, allteftersom de stämmer överens med hans önskade mönster eller inte. — Rom. 9:19—24.
”Karaktärsutveckling” falsk
10. Är detta ”karaktärsutveckling”? Förklara.
10 Detta är inte ”karaktärsutveckling”. Vid så kallad karaktärsutveckling förlitar man sig på självrättfärdighet, i det man bygger upp en ”älsklig” personlighet, som skall göra en värdig att få liv. Nej, de kristna blickar upp till Guds rättfärdighet och förlitar sig på hans ande, när de försöker efterlikna Kristi mönster och bevara sin ostrafflighet. Inte ens då har de någon förtjänst i sig själva. De är fortfarande ofullkomliga, men de hoppas genom tro och lydnad få röna Guds barmhärtighet. De försöker upphöja Guds oförtjänta godhet och hans rättfärdighet, inte sin egen. Det var i fråga om denna sak som judarna kom till korta: ”Ty därför att de icke kände Guds rättfärdighet, utan sökte upprätta sin egen, underkastade de sig icke Guds rättfärdighet.” — Rom. 10:3, NW.
11. a) Vad blir det av de uppsåtligt onda? b) Vad visar detta beträffande den frågan, om det finns någon ”immateriell själ” eller något de dödas övergångstillstånd?
11 Enligt illustrationen med krukmakaren kommer de uppsåtligt onda och de som dör under familje- eller samhällsfördömelse att bli förkastade. De blir ”förgätna” av Gud, utstrukna ur hans minne. (Ords. 10:7; 11:7; Ob. v. 16) Dem som Gud kommer ihåg betraktar han som levande, dem som är onda glömmer han såsom för beständigt döda. (Luk. 20:38; Rom. 4:17; Jes. 26:14) Allt detta visar i förbigående sagt, att det inte finns någon från det övriga avskild ”immateriell själ”, och inte heller finns det något medvetet övergångstillstånd för de döda. Nej, endast den uppteckning som Gud har och som, om människan i fråga är ovärdig, blir utplånad, förgäten, som om den aldrig hade varit.
Ingen kroppens uppståndelse
12. Vad visar Paulus angående de uppståndnas kroppar?
12 Då det inte finns någon ”immateriell själ”, som existerar skild från kroppen, så innebär uppståndelsen inte att ”kropp och själ förenas igen”. Men vare sig individen är andlig eller jordisk, måste han ha en kropp eller organism, ty alla personer, himmelska eller jordiska, äger kroppar. Bibeln säger: ”Om det finnes en fysisk kropp, så finnes det också en andlig.” Men får kroppen sina beståndsdelar åter hopsamlade, eller är den som uppstår en efterbildning av den förra kroppen, gjord exakt sådan som denna var när människan dog? Nej, ingendera delen. Skriften svarar: ”Icke desto mindre kommer någon att säga: ’Hur skola de döda uppväckas? Ja, med vilket slags kropp skola de komma?’ Du oförnuftiga människa? Vad du sår göres icke levande, med mindre det först dör, och vad det som du sår beträffar, så sår du icke den kropp som skall utvecklas, utan blott och bart ett kom, det kan vara av vete eller något av det övriga, men Gud giver det en kropp, alldeles såsom det har behagat honom, och åt vart och ett av fröna dess egen kropp.” — 1 Kor. 15:44, 35—38, NW.
13, 14. Vad för slags kroppar ges åt Kristi medarvingar i uppståndelsen?
13 Såsom Paulus säger, får inte alla de som uppstår samma slags kroppar. Han belyser detta genom att tala om att det nu finns olika kroppar — andekroppar, som tillhör änglarna i himmelen, och köttsliga kroppar, tillhöriga dem som är på jorden: ”Och det finnes himmelska kroppar och jordiska kroppar, men de himmelska kropparnas härlighet är ett slag, och de jordiska kropparnas är ett annat slag.” (1 Kor. 15:40, NW) Sedan visar han att åt Kristi medarvingar, som får en himmelsk uppståndelse, ges kroppar som till sin beskaffenhet är vida överlägsna dem av kött. Han förklarar: ”Så är också de dödas uppståndelse. Det sås i förgänglighet, det uppreses i oförgänglighet. Det sås i vanära, det uppreses i härlighet. ... Det sås en fysisk kropp, det uppreses en andlig kropp. Om det finnes en fysisk kropp, så finnes det också en andlig. Det är ju så skrivet: ’Den första människan, Adam, blev en levande själ.’ Den siste Adam blev en livgivande ande. ... Såsom den som var danad av stoft är, så äro också de som äro danade av stoft; och såsom den himmelske är, så äro också de som äro himmelska. Och alldeles som vi hava burit dens bild, som var danad av stoft, så skola vi också bära den himmelskes bild. Men detta säger jag, bröder, att kött och blod icke kunna ärva Guds rike, icke heller ärver förgängligheten oförgängligheten.” — 1 Kor. 15:42—50, NW.
14 De 144.000 medlemmarna av ”brud”- skaran ger ut sitt jordiska liv i döden och uppstår fullkomliga, gudomliga, odödliga, oförgängliga. (1 Petr. 1:4; 2 Petr. 1:4) Deras kroppar är härliga, strålande, lysande, ja, i själva verket av en sådan strålglans, att ingen människa skulle kunna se på dem och leva. Då dessa ”brud”-skarans medlemmar är högre än änglarna, är de över och utom räckhåll för varje makt eller inflytande, vore det så från själva änglarna, som skulle kunna riktas mot dem för att skada eller hindra dem. Endast av den allsmäktige Jehova själv är de beroende. Han är alltid långt över dem såsom deras Gud.
15. a) Visa att det inte är samma kropp som uppstår. b) Är kroppen i den jordiska uppståndelsen en exakt duplett av den kropp som människan ägde vid sin död?
15 Men vad för slags kropp ger då Jehova åt dem som han uppväcker till en jordisk uppståndelse? Det kan inte vara samma kropp, som de förut haft, av exakt samma atomer. Om en människa dör och blir begraven, så blir hennes kropp genom förruttnelseprocessen omvandlad till organiska kemikalier, vilka uppgår i, låt oss säga, ett äppelträd. Folk äter äpplena från detta träd. Grundbeståndsdelarna, denna ursprungliga persons atomer, befinner sig nu i många personer. Det är tydligt, att i uppståndelsen samma atomer inte kan vara i den ursprungliga personen och i alla de andra på en och samma gång. Inte heller kan det vara så, att en kropp byggs upp till att bli en exakt duplett eller kopia av människans kropp, sådan den var i dödsögonblicket. Om en person har fått sin kropp lemlästad, innan han dog, skall han då komma tillbaka i samma tillstånd? Nej. Låt oss säga, att en person dör av att ha fått sitt blod uttappat ur sin kropp. Skall han då komma tillbaka utan blod? Du svarar säkert nej, ty han skulle inte kunna leva utan blod, vilket bibeln säger är personens liv (eller själ). (1 Mos. 9:4) Enligt samma resonemang måste vi förstå, att om han dog med genomstunget hjärta, kan han inte uppväckas i detta tillstånd.
16. Vad för slags kroppar ges åt dem som får en jordisk uppståndelse?
16 Medan människan lever, förvandlas större delen av hennes kropp under en period av år, fastän hennes allmänna utseende och kännetecken finns kvar. Varför skulle då någon komma tillbaka i uppståndelsen med precis samma kropp eller med en som vore vanställd av lemlästning? Genom den mirakulösa förmåga, som Kristus fått av Jehova, kan han åt dem som uppstår bygga upp kroppar, som är skäligen friska och sunda. Lasarus’ kropp befann sig i upplösning. När Jesus uppväckte honom, blev genom detta mirakel de nedbrutna, förruttnade vävnaderna ersatta och återuppbyggda. Han kom fram som en frisk människa. Så blir det också med dem som uppstår. — Joh. 11:38—44.
17. Kommer de som uppstår på jorden att få fullkomliga kroppar vid sin uppståndelse?
17 Jehova kommer därför att ge dem lämpliga kroppar. Är det fullkomliga kroppar av kött? Nej. Det är skäligen sunda och friska kroppar, men inte förrän dessa människor har fått fostran och undervisning från Kristus under hans tusenårsregering och har lärt sig ett tillbörligt levnadssätt och de med både kroppar och sinnen är helt i samklang med Gud, inte endast i vilja, utan också i varje tanke och rörelse, inte förrän då är de fullkomliga. Om de förblir på lydnadens väg, kommer således Kristi lösenoffers helande krafter att användas på dem och avlägsna dödsprocessen och allt som hör samman med den, till dess varje spår av ofullkomlighet är borta och de står där med varje cell och vävnad i sina kroppar fyllda av sprittande, stärkande liv.
18. Varför är uppståndelsen ett sådant häpnadsväckande mirakel?
18 Tänk ett ögonblick över vilken underbar, mirakulös demonstration av makt och vishet som Jehova verkställer i uppståndelsen. Han inte endast sätter tillsammans vissa egenskaper för att få fram en personlighet, utan han reproducerar precis vartenda ett av individens millioner karaktärsdrag och kännetecken, inte endast de nedärvda, utan också alla dem som är resultatet av otaliga inflytanden, vilka påverkat individen under livstiden — de saker han har läst, studerat, sett, gjort, erfarit — den sammansatta personlighet som är resultatet av en levnad. Jehova rekonstruerar allt detta med osviklig noggrannhet in i minsta detalj, i en kropp som är lämplig för den plats där Gud har för avsikt att låta den uppståndne leva. En illustration finner vi i det som hände med Jesus, såsom vi tidigare framhållit i näst föregående artikel ”Uppståndelseundret” (§ 13).
En kvasivetenskaplig efterapning
19. Vilken efterapning föreslås av en så kallad vetenskaplig teori?
19 I en populär tidskrift framfördes nyligen en dåraktig teori, som gick ut på att vetenskapen har upptäckt uppståndelsens hemlighet. Så här tar sig det hopp ut, som artikelförfattaren hade att bjuda:
”Allt man skulle behöva för att kunna åstadkomma en duplett av individen, sådan denne ursprungligen tedde sig, vore en enda cell av ärrvävnad, en mikroskopisk bit, tagen från ett litet sår, som just hade börjat läkas. Detta fenixfrö skulle sättas i en fenixrabatt eller fenixträdgård, vari ’jordmånen’ skulle vara behandlad med de rätta kemikalierna och på annat sätt vara försedd med de redskap som mästerskulptören [den återuppbyggande kraften hos ärrvävnaden] skulle behöva för att forma levande varelser av grundmaterialet, leret, som den pånyttfödande ärrvävnaden kan liknas vid.
Det första väsentliga steget mot fysisk odödlighet visar sig vara en mycket enkel sak. Allt som fordras är ett litet ytligt snitt, som inte går djupare än till skinnet, detta för att påskynda läkningsprocessen. Så snart som ärrvävnad börjar bildas, avlägsnas en liten bit av den för att bevaras, antingen genom vävnadsodling eller genom djupfrysning. Det är denna lilla bit som utgör fenixfröet, ur vilket i framtiden kan skapas en exakt kopia av den individ, från vilken vävnaden har kommit.
Dessa frön skulle kunna förvaras på obestämd tid i fullkomligt gott skick, varvid livsgnistan skulle befinna sig i ett tillstånd av avbruten livsverksamhet, dock alltid färdig att flamma upp till liv.
Ja, i stället för att återskapa bara en enda Einstein eller en enda Churchill skulle vi kunna frambringa flera stycken av dem, enligt samma princip som verkar i fråga om enäggstvillingar.” (Look, 24 mars 1953) Helt blygsamt tillägger författaren: ”Vilka är de rätta betingelserna [för att en sådan kropp skall bringas att växa]? Det vet vi inte, och vi är ännu långt ifrån att veta det.” Ja, fastän det här framställda utges för att vara vetenskap, är det endast teori, utan några fakta att verkligen stödja sig på.
20. Redogör för en av Gud given lag beträffande naturliga ting, som gör något sådant som det nyss framställda omöjligt.
20 Sann biologisk forskning har visat, att i de allra tidigaste fosterstadierna är fostrets alla celler lika. Men litet senare kommer genetiska krafter, som människor inte förstår, dessa celler att bli i hög grad specialiserade, så att några endast bygger upp muskeltrådar, några endast ljuskänsliga delar av ögat, några endast hud osv. En vetenskapsman förklarar: ”I embryologien ser vi lösa och lediga unga celler med ofantligt vidsträckta möjligheter infogas i ett mönster, varigenom de tvingas in i de högt specialiserade former och funktioner som utmärker långa muskeltrådar eller ljuskänsliga celler eller saltsyrefabriker i magen.” Ingen enda av dessa celler skulle, om den bragtes att växa separat, kunna frambringa en hel ny kropp. Samme vetenskapsman säger: ”Den unga människovarelsen till exempel är redan vid slutet av den första månaden i besittning av ett detaljerat system som anvisar dess framtida utveckling.” (Scientific American, februari 1950) Det är visserligen sant att blodet, tillsammans med kroppens vävnader, läker sår, men vem har någonsin sett människokroppen komma en ny arm eller ett nytt ben att växa ut efter amputation eller ersätta en njure, en lever eller ett öga med ett nytt organ?
21. Hur visar sig det ”hopp”, som denna teori erbjuder, inte på långt när gå upp emot uppståndelsehoppet?
21 Om de som har läst den ovannämnda artikeln i Look söker sanningen, önskar de säkert jämföra dess ”hopp” med bibelns hopp om uppståndelse. Enligt artikeln skulle den ”återvuxne” äga endast de egenskaper och kännetecken som hans gener ursprungligen givit honom. Hela hans livserfarenhet och hans minne skulle vara förlorade. Han skulle inte kunna veta med sig att han hade levat förut, utan skulle vara som ett nyfött barn. Han skulle få lov att bli gammal och dö otaliga gånger, endast för att börja på nytt från ”ingenting”. Något fel eller någon vårdslöshet å andra människors sida, som tar hand om hans ”fenixträdgård”, skulle kunna förhindra att han bleve ”återfödd”. Inte heller framhålls alls något hopp för dem som redan är döda. I sanning en falsk, futtig, icke önskvärd och ytterligt otillräcklig efterapning att sätta i stället för Guds sanna löften!
22. Kan människor i något fall åstadkomma en uppståndelse?
22 Det häpnadsväckande mirakel, som de dödas uppväckande utgör, tillhör Jehova helt och uteslutande. Han ensam har från början denna makt, och han har betrott sin Son med den: ”Ty alldeles såsom Fadern i sig själv har livets gåva, så har han förlänat åt Sonen att också i sig själv hava livets gåva.” (Joh. 5:26, NW) Människor kan genom konstgjord andning eller genom droger eller elektricitet få personer att vakna till liv, sedan hjärtat har stannat och andningen har upphört. Men det medges, att sedan cellerna har börjat sönderfalla, i synnerhet hjärncellerna, vilka degenererar obotligt efter att endast några få minuter ha varit avstängda från syretillförsel, är personen i fråga död. Han är utom räckhåll för mänsklig hjälp. Endast genom Guds makt att uppväcka från döden kan han komma till liv. Inte heller kommer Gud att behöva åstadkomma detta genom en långsam växtprocess, utan det sker ögonblickligen, genom hans obegränsade makt. När Jesus var på jorden, kom han inte förvissnade händer eller blinda ögon att långsamt bli friska igen, utan han återställde dem ögonblickligen, på mirakulöst vis. — Mark. 3:1—5; 10:51, 52.
Uppståndelsehoppet sporrar till tjänst för Gud
23. Hur utgör uppståndelsehoppet en hjälm för vår ostrafflighet, vare sig vi hör till de smorda eller till de andra fåren?
23 Således har den kristne ett utomordentligt hopp, så långt över allt som människor har drömt om. Det är därför Paulus säger: ”Må vi ... hava på oss ... såsom hjälm frälsningens hopp.” (1 Tess. 5:8, NW) Ett av de starka dragen i detta hopp är uppståndelsen. Denna ”hjälm” hindrar oss från att få vårt ”huvud” sönderslaget genom fiendens många angrepp, vilka skulle förstöra vår ostrafflighet inför Gud, om vi inte hade den. Inte ens själva dödsstöten kan göra detta, ty vi vet, att om vi hör till de himmelska 144.000, kommer vi att bli uppväckta till odödlig härlighet ”i ett ögonblick”. (1 Kor. 15:52) Om vi hör till de andra fåren, kommer det att bli som att somna den ena sekunden och vakna den nästa. Det kommer inte att bli någon lång, bedrövlig väntan för oss. Ty döden är fullständig frånvaro av liv och medvetande — ett tomt intet. När någon vaknar i den nya världen, blir hans första tanke förmodligen en fullbordan eller avslutning på den tanke, med vilken han dog. Enok, som kommer att vakna med sin syn av den nya världen alltjämt i minnet, är ett exempel. (Hebr. 11:5) Visserligen önskar alla Jehovas vittnen få leva och predika så länge som Jehova vill, men de fruktar inte döden.
24. Vilken syn bör de kristna ha på döden, i betraktande av detta hopp?
24 När de kristna genom döden förlorar sina kära, är de inte som andra. De sörjer inte till övermått. De inser, att döden är en fiende, men de överskrider inte gränserna för en naturlig kärleks och tillgivenhets känslor och tillåter inte sorgen att påverka deras strävan att bevara sin ostrafflighet i Jehovas tjänst. I stället fortsätter de ännu mera fast och beslutsamt, då de vet, att trogen tjänst kommer att försäkra dem om en plats i den nya världen, så att de kan få lov att återse sina kära i uppståndelsen.
25. Varför bör uppståndelsehoppet egga oss till större aktivitet nu?
25 Vilken kärleksfull, omtänksam Gud vi tjänar! Hans uppståndelselöfte bör egga oss till större aktivitet nu. Den tid rycker beständigt närmare, då detta hopp blir en verklighet, inte endast för dem som tillhör de 144.000 och som uppstår sedan 1918, utan också för dem som skall leva på jorden. Tänk på den glädje, som Kristus och hans himmelska medarvingar kommer att känna, när de under Kristi stora rikessabbat kärleksfullt får använda förtjänsten av Kristi lösenoffer till att lyfta upp milliarder av jordens döda ur dödens grop. (Lukas 14:5, där AV har ”grop” för ”brunn” i 1917; Joh. 5:26; 6:53) Tänk på den glädje, som Jehovas andra får på den paradisiska jorden kommer att känna, när kungörelsen kommer från Jehova med uppfordran till hans organisation att bereda sig på att taga emot de uppståndna döda. Då kommer de att med överflödande glädje göra anordningar för att ge föda och bostad åt de uppståndna skarorna och undervisa och öva dem, så att de kan fylla sina platser i den nya världens samhälle. Vilket storslaget konvent kommer inte detta att bli! Hur underbart det är och hur det ger hjärtat mod och tillförsikt att se fram emot den tid då scheol-hades, ”gravtillståndet”, blir tillintetgjort genom uppståndelsen och då, slutligen, det fullkomnade mänskliga samhället står inför Gud, när de tusen åren är till ända, och, sedan de har genomgått provet, hör Guds godkännande uttalas! Därigenom blir dess medlemmar rättfärdiggjorda såsom värda bestående liv på denna planet, som då har gjorts skön och härlig. Uppståndelseundret, som då har mångfaldigats milliarder gånger, kommer att på ett lysande sätt ha förverkligat Guds uppsåt i seger över döden och kommer aldrig att behöva upprepas i de kommande ändlösa åldrarna.
(The Watchtower, 1 maj 1954)