Text med kommentar för varje dag

Lördag, 1 december

Vidare böra ni betänka, att vår Herres långmodighet innebär frälsning. — 2 Petr. 3:15, NW.

Vi har ingen orsak till att vara otåliga. Det är Gud som fastställer tiden för allting, och striden vid Harmageddon kommer inte fortare för att vi till överdrift funderar över när den skall komma. Jehova är mera klart medveten om människornas ondska än vi är. Det är i främsta rummet hans namn som de nedsvärtar, det är hans skaparverk som de i århundraden har hållit på med att fördärva. Om han är tålmodig nog att bevilja människorna litet mera tid att taga sig i akt och vända sig ifrån sitt tidsförödande, livsförödande handlingssätt, så bör vi i sanning ha tålamod att ge dem tillfälle därtill, vetande att Guds vilja är ”att människor av alla slag skola bliva frälsta och komma till exakt kunskap om sanningen”. (1 Tim. 2:4, NW) Inga Guds tjänare, inte ens de som blir otåliga, tycker att deras arbete med att predika evangelium är bortkastat. De ser och erfar bevis för Guds godkännande av deras verksamhet. De har hans försäkran att de har skött sig väl. Gud lönar var och en efter hans gärningar, och evigt liv förlänas åt dem som med uthållighet fortfar att göra det goda. VT 15/6 50

Söndag, 2 december

Gideon drog upp ... han satte efter dem; och han tog de två midjanitiska konungarna Seba och Salmunna till fånga och skingrade hela hären. — Dom. 8:11, 12.

Gideon och hans tre hundra började striden under Jehovas ledning, och genom hans nåd avslutade de den. Så är det nu den smorda kvarlevan som spelar den förnämsta rollen i den synliga kristna krigföringen mot Satans redskap, i det att den brukas till att börja och avsluta den i den mån som den har med dessa ”yttersta dagar” att göra. Då på den tiden tillfångatog och dräpte efraimiterna de midjanitiska hövdingarna Oreb och Seeb, men Gideon tillfångatog och förgjorde Midjans båda konungar. Det är nödvändigt för de ”andra fåren” att behålla dessa ting i minnet, så att de alltid inser sitt förhållande till kvarlevan, till organisationen och till den större Gideon, Kristus Jesus, och till Jehova Gud. Det faktum, att de på grund av sitt övervägande antal nu utför det mesta av arbetet med att frambära vittnesbördet, bör endast göra dem ödmjuka, under det de brukar sitt dyrbara privilegium. Aldrig bör det komma dem att upphöja sig själva gentemot kvarlevan, under vars omedelbara ledning de är verksamma. VT 1/11 50

Måndag, 3 december

Kom ihåg dem som styra eder, som hava talat Guds ord till eder. — Hebr. 13:7, NW.

Hela Kristi kropp skall vara förenad med Jesus i det himmelska riket i den värld som skall komma. Denna rikeskropp med Jesus Kristus såsom konungarnas Konung kommer att utgöra Jehovas regeringsorganisation över universum. Det var under det första århundradet det sades, att ”Gud har satt de respektive lemmarna i församlingen; för det första apostlar”. (1 Kor. 12:28, NW) I den teokratiska organisationen var alltså ”Lammets tolv apostlar” närmast Jesus Kristus, Huvudet. Därför utgjorde de en del av de ”högre myndigheterna”, som var kristen själ skulle vara underdånig. (Upp. 21:14; Rom. 13:1) Paulus tillhörde denna styrande krets i det första århundradet, och på ett antal ställen talar han om sin myndighet. Enligt den teokratiska anordningen i våra dagar måste det finnas en styrande krets för Jehovas vittnens församling överallt på jorden. Den är förbunden med Vakttornets Bibel- och Traktatsällskap. Den styrande kretsen nu på 1900-talet är inte någon del av de ”högre myndigheterna”, som apostlarna var, men är dem underdånig. VT 15/3 51

Tisdag, 4 december

Ej heller skall du mer bära folkens hån ..., säger Herren Jehova. — Hes. 36:15, AS.

Vi kan inte längre smädas såsom en av människor åvägabragt organisation, som följer en mänsklig ledare. Nu är vi teokratiskt församlade och organiserade och har en rättmätig Härskare över oss, evighetens Konung. Fienden kommer aldrig mer att kunna bryta ned vår världsomfattande enhet. Om vi också är spridda ut över hela jorden bland de många nationerna, är dock Jehova Konung över hela jorden, och han kan vara vår gemensamme allenarådande Härskare, sak samma var vi befinner oss på jordklotet. Hans konungadöme över oss är det som förenar oss. Genom att ge oss sitt ena och enda ”rena språk” och genom att sätta våra händer i arbete i endräktig tjänst för honom och genom att församla oss till konvent och andra sammankomster har fridens och enhetens Gud svetsat ihop oss allt fastare. Genom den gemensamma tillbedjan och den tro som han har givit oss ur sin ena och enda bok, bibeln, och genom sin ena och enda teokratiska organisation har han kittat ihop oss i den enhet som kännetecknar ett den nya världens folk. VT 15/4 51

Onsdag, 5 december

Det fullständiga slutet på allt har kommit nära. — 1 Petr. 4:7, NW.

Varje dag gör den ”fastställda tiden” kortare. Varje dag erbjuder tillfällen att förkunna Guds namn och uppsåt, tillfällen som aldrig kommer igen. Och varje dag köper trogna förkunnare upp sina tillfällen, med det resultatet att en växande skara hejdar sig och drar sig ur nationernas vilda lopp mot tillintetgörelsen. När de stannar och lyssnar och inhämtar kunskap, inviger de med glädje sitt liv åt Jehovas tjänst och tar del i den mest gagneliga verksamhet som någonsin stått öppen för människor. För dem ter sig inte den återstående tiden alltför lång; tvärtom är det en ytterligt kort tid att utföra det arbete på, som ännu måste göras. (Luk. 10:2) Det kan ännu bli din lyckliga lott att hjälpa andra att lära känna sanningen. I framtida årtusenden, då du kan få åtnjuta den glädje som Jehova har i beredskap åt dem som tjänar honom, kommer du aldrig att ångra att du var bland dem som inte handlade tanklöst, utan som förståndiga människor gjorde det mesta möjliga av sina tillfällen i dessa onda tider. VT 15/6 50

Torsdag, 6 december

Halleluja! Ty Herren vår Gud, den Allsmäktige, har blivit konung. — Upp. 19:6, Ro.

Må det genom den förkunnelse som de som lovprisar Gud måste frambära stå klart för alla människor, att det enda herradöme, som han har lovat att upprätta och som han har upprättat, är ett konungadöme. Det är ett rike vari Jehova Gud är den oinskränkte Härskaren, och det är inte någon demokrati. Det är alltså en Teokrati och inte ett folkvälde. Under detta teokratiska konungadöme måste människorna på jorden tillbedja Härskaren som Gud, alldeles som Konungen Kristus Jesus och hans medarvingar tillbeder den allenarådande Härskaren som Gud. Detta är rätt och tillbörligt, emedan Jehova förvisso är den levande och sanne Guden och hela människosläktet har honom att tacka för sin tillvaro och alla livets välsignelser och i synnerhet sin återlösning — från synd, fördömelse och död — genom hans Sons offer. Jehova, vår Gud, är den Allsmäktige, och det är en lycka för mänskligheten att en Allsmäktig, sådan som han, har tagit jordens regeringstyglar i sin hand. Det behövs en allsmäktig styresman som han till att befria det suckande människosläktet från Satans värld. VT 1/3 51

Fredag, 7 december

Jag skall göra mig känd i många nationers ögon, och de skola förnimma, att jag är Jehova, — Hes. 38:23, AS.

Kristenheten kommer också i fortsättningen att vägra att taga emot kunskapen om Jehova Gud från hans vittnens munnar och händer. Men den gruvliga stund närmar sig, då kristenheten skall tvingas veta, att dessa har varit Guds vittnen, hans ”profet ibland dem”, och att han är Jehova och att sedan 1914 hans Konung, Kristus Jesus, härskar i riket för den nya världen. Men att den tvingas till att lära känna Jehova på den tiden kommer inte att bli någon välsignelse. Det kommer att betyda dess egen tillintetgörelse mitt under en världs-förintelse. Kristus Jesus, Konungen, kommer att fungera som Jehovas verkställande ämbetsman mitt i denna världsförintelse, och att han nu är närvarande i sitt rike och äger jorden som sin besittning kommer att med makt uppenbaras för alla hans motståndare. Vilket nesligt slut till följd av deras olydiga underlåtenhet att nu tillägna sig kunskapen om den ende sanne Guden och om Jesus Kristus, som han nu har sänt ut som Konung! Deras tillintetgörelse kommer att medföra en välkommen lättnad för alla oss som väljer att känna och lyda Gud. VT 1/1 51

Lördag, 8 december

Vad den beträffar, som såddes bland törnena, är detta den som hör ordet, men denna tingens ordnings bekymmer och rikedomens bedrägliga makt förkväva ordet, och han blir en sådan som icke bär frukt.— Matt. 13:22, NW.

Människor i våra dagar som är lika den av törne övervuxna jorden tar emot ordets säd och skulle kunna bära lika mycket frukt som andra. Men de är alltför bekymrade för morgondagen och dess behov och rycker därför inte upp dessa törnlika ting med rötterna genom att fullt förtrösta på Jehova i enlighet med hans löften. Därtill är de också djupt insnärjda i det nuvarande systemet, i det att de gör sig till dess slavar. Vad de saknar är gudaktig hängivenhet med förnöjsamhet. Deras själviskhet låter dem därför aldrig få tillräcklig tid till att bli rika på goda gärningar eller till att frambringa frukt i Guds tjänst. Och om de verkligen har tid, måste de tillbringa den i ”detta livets nöjen”. För att få avkoppling från oro och tråkighet känner de att de måste vända sig till dessa nöjen. Om vi är överlupna av dessa snärjande, taggiga växter, måste vi bränna upp dem för att ge möjlighet åt Guds ords säd i oss att växa, vilket leder till att vi kan bära frukt. Detta betyder liv. VT 1/6 51

Söndag, 9 december

Må allt som har ande prisa Jehova. Prisen Jehova! [Hebreiska: Halleluja] — Ps. 150:6, AS, marg.

Jehova, universums store Byggmästare och livets Skapare, är värd att lovprisas. Till glädje för sig själv påtog han sig frivilligt bördan att ge tillvaro åt en väldig mängd välordnade skapade verk, både synliga och osynliga. Intet av dessa skapade verk existerar oberoende av honom, och därför har hela skapelsen en förpliktelse gentemot Gud och måste instämma i vittnesbördet om hans överhöghet, genom att visa att hans verk är lovvärt, eller också förgås. Den hastigt annalkande striden vid Harmageddon gör lovprisandet av Gud till en allt angelägnare sak för dem som vill överleva. Vid denna kritiska tidpunkt i världshistorien är det mer än en fråga om vad som är lägligt för oss. Vi kan inte komma undan denna fråga, och inte heller tillåter oss den knappa tiden att länge fundera över hur vi bör handla. Endast den som nu positivt inriktar sig på att prisa Jehova får fortsatt tillvaro garanterad åt sig, ty Gud låter nu allt undergå slutlig dom. Vad som inte återspeglar Guds härlighet är dömt att förintas. VT 15/7 50

Måndag, 10 december

Folken skola taga dem och föra dem till deras plats; och Israels hus skall besitta dem i Jehovas land såsom tjänare och tjänarinnor. — Jes. 14:2, AS.

Dessa människor som älskar rättfärdighet kommer till Jehovas synliga organisation inte för att glupskt sluka andlig föda för att göda sig själva eller för att deras öron skall smekas av behagliga sanningar om Rikets välsignelser. Nej, de drivs inte av några sådana själviska motiv, utan räknar det för en större välsignelse att bära ut sanningen till andra än det var på sin tid att själva få mottaga den. De faller in i takten med andra av Jehovas vittnen, intar deras platser i leden, hjälper till med att vitt och brett kungöra det budskap som bränner de saftiga betesmarker, där prästerna och predikanterna har bärgat hö. De förenar sina röster för att vittnesbördets växande rop skall få större omfång och kommer att fortfara med detta till dess det slutliga vittnesbördet är avgivet för alla nationer, till dess änden kommer. Framför de lydiga människorna kommer då att sträcka sig ändlösa välsignelser i en ny värld, men för att få skörda dessa välsignelser då måste vi nu så ut sanningens säd. VT 1/6 50

Tisdag, 11 december

Jehova är inte senfärdig beträffande sitt löfte, såsom somliga människor anse det för senfärdighet, utan han är tålmodig mot eder, emedan han icke önskar att någon skall bliva tillintetgjord. — 2 Petr. 3:9, NW.

Nej, Gud, för vilken tusen år är såsom en dag, är inte senfärdig därför ätt han medger att dessa få mellanliggande år får brukas för det gagneliga syftet att predika evangelium. För honom är de som blott några ögonblick, och de återstående dagarna kan gå snabbt för dig också. Du kan ”påskynda Guds dags ankomst” genom att taga del i att utföra det uppsåt, för vilket dessa dagar har blivit avskilda. (Matt. 24:14) Om de återstående, dagarna är upptagna i gagnelig tjänst, kommer de inte att släpa sig fram för dig; de kommer att flyga som på vingar. Tillåt inte denna världens falska säkerhetskänsla att vyssja dig till sömns, och tänk inte att Guds tålamod kommer att vara för evigt. Detta släkte är ”alltför upptaget” för att sluta upp med att bruka sin återstående tid på det sätt som de har vant sig vid. Många kommer att få betala ett högt pris för att lära sig inse, att de har slösat bort sina dagar, när deras liv utsläckes av Guds rättfärdiga vrede vid Harmageddon. VT 15/6 50

Onsdag, 12 december

Jag är den rätte herden; den rätte herden utgiver sin själ för fårens skull. — Joh. 10:11, NW.

Jesus, den ”store herden för fåren”, visade samma kärlek och hängivenhet och samma ömma medlidande gentemot Jehovas får som hans Fader har lagt i dagen. (Hebr. 13:20) Oavlåtligen var den smorde Jesus verksam för att fylla sina bröders, Guds hjords, behov. Outtröttligt sökte han upp de vilsegångna och hungriga fåren, och när han fann dem, gav han dem föda att äta som var tjänlig för deras hälsa och välbefinnande. (Matt. 9:35, 36) Han var måhända trött och matt efter sina vidsträckta färder genom alla städerna och byarna och sitt omfattande arbete med att undervisa och predika och bota de sjuka och skröpliga. Likväl avvisade han inte denna folkhop och lämnade den inte utan herde till någon senare tidpunkt. När han såg att de var får som gick vilse, ”började han att undervisa dem om många ting”, varvid han för dem utpekade den rätta väg som leder till evigt liv. (Mark. 6:34, NW) Han utgav sin mänskliga själ för att de måtte leva. VT 15/8 50