Text med kommentar för varje dag

Måndag, 3 september

Den som förblir i förening med mig, och jag i förening med honom, denne bär mycken frukt, ty skilda från mig kunna ni icke göra någonting alls. — Joh. 15:5, NW.

Må ingen trötta ut sig med att hålla inne med sanningen. Gör dig av med de ohållbara skälen och ursäkterna, som inskränker tjänsten för Riket. Det är mera tröttsamt för dig att gå och bära på dem och slåss med ditt samvete än att ta del i arbetet med att frambära vittnesbördet. Låt andra förkunnare inom organisationen hjälpa dig att vägleda ditt nit, nu då det genom kunskap har bragts till kokpunkten, leda det in i taktfullt och organiserat predikande av evangelium. Jehovas synliga organisation kan använda dig, men den kan också reda sig utan dig. Men du kan inte reda dig utan den. Sådana som inte bär frukt blir slutligen avhuggna och aldrig saknade, eftersom nya inympas. Avhuggna grenar vissnar snart och dör, eftersom de blivit avhuggna från den cirkulerande, livgivande saven. Alla måste vara tillsammans, få den livgivande andliga föda som Gud låter cirkulera eller delar ut till sitt folk genom organisationen. Amputera inte dig själv från organisationen och begå inte andligt självmord VT 1/6 50

Tisdag, 4 september

Jehovas fruktan förlänger livet, men de ogudaktigas år varda förkortade. — Ords. 10:27.

Fruktan är ett vapen som användes av motståndaren till att lamslå människors verksamhet, till att förleda dem till att göra hans vilja. (Ords. 29:25) Fruktans ande har lägrat sig över denna gamla döende värld, och om man skulle fly från allt det som världen fruktar och flyr ifrån, skulle man förvisso inte ha tid till någonting annat, vare sig nyttigt eller onyttigt. Men Gud har inte givit sitt folk fruktans eller försagdhetens ande. (2 Tim. 1:7) De ogudaktiga slösar bort sin tid på att fly, när ingen förföljer dem, men frimodig som ett lejon står den kristne fast i vetskapen om sin Guds överhöghet och överlägsenhet och ägnar sin tid åt gagneliga sysselsättningar. Fullkomlig kärlek driver ut räddhågan och lämnar sinnet fritt att tänka klart och dirigera kroppen i gagneliga verk av lovprisning. (Ords. 28:1; 1 Joh. 4:18) Den som är intresserad av att få mera tid att ägna åt gagnande verksamhet kastar världsliga bekymmer åt sidan och fruktar Gud allena. Gör inte något uppehåll i ert arbete eller avbryt det på grund av fruktan, utan ”stå emot djävulen, så skall han fly ifrån eder”. — Jak. 4:7, NW. VT 15/6 50

Onsdag, 5 september

Apostlarna sade till Mästaren: ”Giv oss mera tro.” — Luk. 17:5, NW.

Tro är en fordran. Jesus överträffade oss alla i denna egenskap. Utan den är det omöjligt att täckas Gud. (Hebr. 11:6) Med den har tjänarens sinne och hjärta den rätta inställningen för att kunna förstå och ger snabbt gensvar, när de blir upplysta. Jesus var en sann tjänare, upplyst av nit som kom honom att arbeta i sin Faders tjänst så som ingen annan har gjort. När han inträdde i heltidstjänsten på jorden, var hans tro tillräckligt stor, för att han helt skulle kunna lämna sitt uppehälle åt sin Fader i himmelen att sörja för. Genom att troget predika fann han, att de som lyssnade till honom i många fall ville att han skulle äta hos dem. När Jesus gjorde detta, gav han dem andlig föda som var mera värdefull än den materiella föda som han förtärde. Han var inte nogräknad med sitt logi för natten, utan sov på vilken plats som helst som Jehova tillhandahöll åt honom, vare sig det var ute under stjärnorna, i ett stall eller i ett hem. Han sade: ”Människosonen har ingen plats där han kan lägga sitt huvud till vila.” — Matt. 8:20, NW. VT 15/5 50

Torsdag, 6 september

Ty Gud har icke givit oss en feghetens ande, utan en ande av kraft och kärlek och sundhet i sinnet. — 2 Tim. 1:7, NW.

De som gör mörkrets gärningar kommer med hotelser mot ljusets barn för att försöka göra dem försagda och om möjligt injaga fruktan hos dem för att få dem att avstå från att sprida ljus. Icke desto mindre kommer Guds misshag att ådagaläggas, om vi undandrar oss förpliktelser på grund av fruktan. (Ords. 29:25) Ett väldigt arbete måste utföras, innan denna gamla värld tillintetgöres. Detta är ingen tid för tvekan, försagdhet eller fruktan, utan en tid då det gäller att gå framåt. Nu är det tid för modig handling och underbar utvidgning av verksamheten å alla Guds sanna tjänares sida. Hela världen och de osynliga onda makterna uppbjuder alla sina krafter för att förhindra denna framgång. Hatet tar sig nu uttryck och kommer ytterligare att taga sig uttryck på alla tänkbara sätt för att resa hindrande skrankor, men dessa hinder kommer inte att ha åsyftad verkan. ”Nu skall intet vapen, som smides mot dig, hava någon lycka; var tunga, som upphäver sig för att gå till rätta med dig, skall du få domfälld.” — Jes. 54:17. VT 1/8 50

Fredag, 7 september

Och de tre hundra stötte i basunerna, och Herren vände varje mans svärd emot hans medbroder, ja, i hela härskaran; och härskaran flydde ... och israeliterna församlade sig ... och förföljde. — Dom. 7:22, 23, KJ.

Var det inte efter det att Egyptens förstfödda hade dött genom den tionde plågan som vi ser den blandade folkhopen av en god vilja tåga med israeliterna? (2 Mos. 12:38) Och efter det att midjaniternas makt hade krossats, genom att Gideon drev dem på flykten, som stora förstärkningar slöt sig till de tre hundra? Så är det också efter det att den motbildliga tionde plågan och den vilda flykten börjat som de ”andra fårens” klass kommer strömmande fram för att förena sig med den smorda kvarlevan. Sanningen om att ”överheten” är Gud och Kristus klargjordes 1928 och 1929, och sedan dess har denna skarpa sanning gång på gång svingats som en viktig del av andens svärd. När budskapet tränger fram till nya länder, tar ytterligare tusenden upp striden och visar att denna världen för dem är ett dött ting, för vilket det inte finns något hopp om liv. Liksom efraimiterna i Midjans dagar intar de i striden de poster som anvisas dem av den organisation som har ledningen av de motbildliga tre hundra. VT 1/11 50

Lördag, 8 september

I sjunde månaden skolen I fira den. Då skolen I bo i lövhyddor i sju dagar. — 3 Mos. 23:41, 42.

Under lövhyddohögtiden skulle israeliterna bo i hyddor, gjorda av grenar av deras ”skönaste träd”. Detta är betydelsefullt. En lövhydda är liksom ett tält en tillfällig boning, medan de som bor däri söker eller väntar på ett beständigt hem. På färden från Egypten till det utlovade landet bodde israeliterna i tält. Abraham, Isak och Jakob bodde i tält på sin tid. De önskade inte vara någon del av Satans värld, utan väntade på en regering som skulle stå under Jehovas ledning och kontroll. Alla dessa bekände att de var främlingar som tillfälligt bodde i landet. (Hebr. 11:8—16) Jesus sade: ”Mitt rike är icke av denna världen.” Därför är ingen av dem som blickar fram emot Guds rike såsom sitt hopp bofast i denna onda värld, och de betraktar sig inte som någon del av den. De ägnar inte sin tid och sina krafter åt att samla världsliga rikedomar. Dessa kommer alla att fullständigt sopas bort i striden vid Harmageddon. VT 15/11 50

Söndag, 9 september

På den tiden skall det sägas till Jerusalem: ”Frukta icke, Sion, låt icke dina händer sjunka.” — Sef. 3:16, MO.

Ni är inbegripna i ett uppbyggnadsarbete för den nya världen, som nu står för dörren. Detta uppbyggnadsarbete är den tjänst som den nya världens Skapare har anvisat åt oss. Ni är pionjärer för den Nya Världen! Låt alltid den gudomliga uppmuntrande maningen ”Frukta icke” och ”Låt icke dina händer sjunka” ringa i edra öron! Och å, vilka uppbyggnadsverktyg den himmelske Fadern har satt i våra händer! Dessa är avsedda att arbetas med, att brukas av oss i full utsträckning. Det verksamhetsfält som vi drar ut till och den tidrymd som ligger framför oss från nu och till striden vid Harmageddon är varken en plats eller en tid som gör det lämpligt för våra händer att slappt sjunka ner, vare sig på grund av lättja eller fruktan. En sak är säker: Tiden är kort! Lyft upp edra händer och låt dem gripa sig an arbetet med liv och lust. Endast om vi utför det arbete, för vilket Gud har församlat oss, kommer han att ge oss del i uppfyllelsen av detta dyrbara löfte: ”Ty jag skall göra eder till ett namn och en berömmelse bland alla folk.” (KJ) VT 15/4 51

Måndag, 10 september

Nu äro vi icke av det slag som ryggar tillbaka, till tillintetgörelse, utan av det slag som har tro, varigenom själen bevaras vid liv. — Hebr. 10:39, NW.

När vi vårdslöst driver tillbaka till den gamla världens sätt och väsen och blir fångade i någon av Satans många fallgropar eller snaror får vi lida de oräkneliga bedrövelser som vi själva ådrar oss. Det är ett mycket olyckligt tillstånd som några individer har råkat i, därför att de har underlåtit att hålla i med Guds verk och hålla sig till hans organisation. Detta är vad Satan låter komma över dem som ger honom tillfälle genom att stanna av i arbetet för att åter ha gemenskap med den gamla världen: psykiskt lidande, elände, olycka. Men om vi i sanning älskar Gud, vänder vi oss till honom och söker hans hjälp, såsom ett barn går till sin far. När vi uppriktigt ångrar oss och strävar efter att gå den rätta vägen, i det vi kommer tillbaka till Guds verk och beslutar oss för att hålla i med det, så träder Jehova till och hjälper oss att ”tillfriskna”. Vad som allra minst kan sägas är att lidandesperioden förvisso är en synnerligen svår tid — det finns många som aldrig repar sig —, och därför kommer Jehovas vise tjänare att bevara sin syn på stridsfrågan klar och hålla i med sitt arbete och inte ta några risker med avseende på sitt liv i den nya världen. VT 1/7 50

Tisdag, 11 september

Jehova är vår konung: han skall frälsa oss. — Jes. 33:22, AS.

Hur besynnerligt är det inte, att jordens inbyggare inte vill ha den till sin Konung, som har skapat jorden och skapat människan på den! Det är inte denna atomålders människor, utan Gud, som i allra högsta grad vet hur jorden skall styras och kan reglera förhållandena till gagn för människosläktet, i det han upprätthåller en fullständig jämvikt mellan alla krafter på och omkring jorden. Satan, djävulen, har missbrukat alla dessa krafter. Han har utnyttjat endast ”medlet till att förorsaka död”. Det finns intet liv i honom, och intet liv kommer genom någonting som han har grundat. Såsom ”denna världens styresman” och såsom ”denna tingens ordnings gud” har han misslyckats. Hans verksamhet har inte betytt liv eller en god styrelse för oss, utan raka motsatsen. Nu är en livgivande förändring i gång. Den urgamla stridsfrågan om suveräniteten över universum kommer inom kort att avgöras i striden vid Harmageddon. Jehova, vår Gud, den Allsmäktige, regerar nu som jordens och himmelens Konung. Han är Segraren, som har vräkt djävulen från himmelen, och kommer inom kort att förinta dennes värld och skapa en ny värld av liv och glädje. VT 1/3 51

Onsdag, 12 september

Kristus själv led för eder och efterlämnade åt eder ett föredöme, för att ni skulle följa honom tätt i spåren. — 1 Petr. 2:21, NW.

Jehovas vittnen predikar så som Jesu ursprungliga efterföljare gjorde. De har ett långt storslagnare privilegium än de första lärjungarna, emedan de nu i denna ”ändens tid” kungör den fullständiga uppfyllelsen av allt det som har blivit skrivet i bibeln. De tar emot det ansvar som Gud och Herren Jesus Kristus lägger på dem, ansvaret att nu förkunna de goda nyheterna om Guds rike över hela jorden. De har hörsammat den maktpåliggande uppfordran till att predika detta evangelium i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk genom att begagna nutidens uppfinningar, såsom radion, tryckpressen och moderna transportmedel, förutom sin primitiva ursprungliga metod. När de på detta sätt delar med sig av sanningen åt andra, gör de det utan någon pekuniär ersättning. Det är endast genom detta visa handlingssätt, såsom Guds söner, som de kan få del i att hävda Jehovas namn och leva i överensstämmelse med namnet såsom hans vittnen och glädja hans bjärta, så att han kan giva den svar som smädar. VT 1/10 50

Torsdag, 13 september

Given åt alla vad dem tillkommer, åt den som kräver skatt, skatten; åt den som kräver avgift, avgiften; åt den som kräver fruktan, denna fruktan; åt den som kräver ära, denna ära. — Rom. 13:7, NW.

Vi kan med gott samvete betala tillbaka till ”kejsaren” det som är ”kejsarens”, medan vi samtidigt betalar tillbaka det som är Guds till Gud. I betraktande av Jesu ord och apostelns föreskrifter angiver detta handlingssätt vår underdånighet under de ”högre myndigheterna”. Dessa högre myndigheter inom den gudomliga organisationen kräver tillbörlig fruktan och ära av oss. Dessa dem tillkommande ting vill vi ge dem. Åt ”kejsaren” vill vi ge vad som tillkommer honom för de tjänster han gör oss, men vi vill inte låta honom göra intrång på vår tillbedjan av Gud, den Högste, genom påbud mot Guds anordningar. För personer i framträdande ställningar inom ”kejsarens” organisation vill vi visa passande och tillbörlig respekt, men vi vill göra detta med fruktan för Gud. (Matt. 10:28) Petrus skriver: ”Ära människor av alla slag, hys kärlek till hela sammanslutningen av bröder, hys fruktan för Gud, giv ära åt konungen.” (1 Petr. 2:17, NW) I Guds fruktan vill vi ära hans Konung, som han har beklätt med den nya världens myndighet. VT 15/3 51

Fredag, 14 september

Ty såsom de nya himlarna och den nya jorden, vilka jag skall göra, skola förbliva inför mig, säger Jehova, så skola eder säd och edert namn förbliva. — Jes. 66:22, AS.

Kvarlevan och de ”andra fåren” kommer att tillsammans i trygghet nå fram till den nya världen, hur förtvivlat Satans gamla värld än söker förinta oss. Den kan lika litet hindra oss från att överleva striden vid Harmageddon som den kan lägga hinder i vägen för eller förinta de nya himlarna och den nya jorden. Att Jehova nu bereder en kärna till den världens samhälle kommer aldrig att vara förgäves. Dold av Jehovas mäktiga hand i de dagar då hans vrede drabbar den dödsdömda gamla världen, kommer denna kärna att leva igenom striden vid Harmageddon, alldeles som Noa och hans husfolk levde igenom syndafloden, dolda i arken. Ni som överlever Harmageddon kommer att vara de första på verksamhetsfältet på den ”nya jorden”. Men vad vi vill, det är att när vi efter Harmageddon verkligen kommer ut ur den döljande ”arken”, då skall vi träda ut organiserade. Så låt oss då hålla fast vid teokratisk organisation, och må Gud fortfara att förbättra den såsom ett samhälle för den nya världen. VT 1/5 51

Lördag, 15 september

Andra föllo i rätt jord, och då de kommo upp och växte till, började de bära frukt, och de buro trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt. — Mark. 4:8, NW.

Denna Guds ords säd är inte död, utan är en levande kraft. Den har kraft att hämta förmåga att predika och åstadkomma verksamhet i detta avseende upp till ytan och på detta sätt komma en gröda i form av rikesförkunnelse att inhöstas av den store Såningsmannen. Genom det gudomliga ordet och den gudomliga anden inom oss skapar Gud våra läppars frukt. (Jes. 57:19) Det hjärta som avses med uttrycket den ”goda jorden” och som har fått den levande säden inplantad i sig blir djupt berört och gripet, och det sätter stämbanden och tungan och läpparna i rörelse till att ”predika ordet”. Den frukt som på detta sätt frambringas är bevis för att individen i fråga är av den klass som den ”goda jorden” betecknar och att han förvisso är en Guds ords tjänare och förkunnare. Att han frambringar Rikets frukt vinner den store Såningsmannens gillande och gör det möjligt för denne att strö ut mera säd över andra som hör. Såningsmannen fortsätter alltså genom sina efterföljare att så ut den dyrbara säden. Gud skall därför ”giva och föröka säden åt eder till att så”. — 2 Kor. 9:10, NW. VT 1/6 51

Söndag, 16 september

Prisen Jehova. Prisen Gud i hans helgedom; prisen honom i hans makts fäste. — Ps. 150:1, AS.

Detta är inte någon till rummet begränsad uppmaning att prisa Gud; det är en universell uppfordran till allt skapat att stämma in i lovsången till Jehovas ära. I denna tid måste alla vi, som genom Guds barmhärtighet och nåd har hört sanningen, ständigt vara medvetna om det förhållandet, att Jehova medger denna korta mellantid mellan hans Konungs tronbestigning och Harmageddonstridens våldsamma utbrott, för att ”dessa goda nyheter om riket” skall bli predikade för alla jordens inbyggare. Alla människor som känner Jehova måste prisa honom nu, så att det största möjliga tillfälle beredes andra människor av en god vilja att få kunskap om honom och stämma in i lovprisningen. Varje tillgängligt instrument måste tagas i bruk i tjänsten för att låta Jehovas lov och pris ljuda. Ingen får försöka undandraga sig sitt privilegium att stämma in i ”Halleluja”-kören, ty de enda skapelser som kommer att få leva vidare i all evighet blir de som ger oavlåtlig lovprisning på denna ”Jehovas dag” och sedan för evigt efter denna dags förskräckliga klimax. VT 15/7 50

Måndag, 17 september

Kärleken ... lägger icke oförrätten på minnet. — 1 Kor. 13:4, 5, NW.

Ofta är det något mycket obetydligt, en sak som inte är värd den tid som den till sist slukar, som hindrar en kristen eller församlingen av kristna i arbetet. Små missförstånd kommer alldeles säkert att uppstå, så länge människorna är ofullkomliga. Motståndaren kommer att se till, att de gör det. Och när de gör det, finns det ingenting som behagar honom mera än att se hur någon börjar inbilla sig, att en handling eller ett yttrande betydde mera än som var meningen. Varför behagar detta motståndaren? Därför att den människans sinne då omedelbart blir delat eller splittrat. I stället för att tänka på sätt och möjligheter att köpa upp tillfällen att tjäna Gud, låter vederbörande sina tankar syssla med den förmenta oförrätten. Den tid som en gång använts på nyttigt sätt slösar han nu bort på att tycka synd om sig själv. Han söker sympati, andra måste, få reda på historien, andras tid måste gå till spillo. En obetänksam person som hör denna berättelse om hur någon ”blivit förfördelad” kan vara benägen att ta parti i denna svårighet, och det som en gång var en helt obetydlig sak kan svepa fram över församlingen likt en eldsvåda, förrycka den ordnade och gagneliga tjänsten för Gud och ge upphov åt anklagelser och motanklagelser, som utbasuneras inför alla. Kärleken kommer att undvika detta. VT 15/6 50

Tisdag, 18 september

Ja, skörden är stor, men arbetarna äro få. Begär därför av skördens Husbonde, att han sänder ut arbetare i sin skörd. — Matt. 9:37, 38, NW.

Pionjärer odlas av Gud för hans verk att kungöra hans Rike och varningsbudskapet om Harmageddonstriden. Nu är den behagliga tiden för alla som kan träda in i pionjärernas led. Aldrig har behovet av pionjärer varit så stort eller tiden så kort och skörden som skall inbärgas så ymnig. Om du har blivit kallad från mörkret till det underbara ljuset, återkasta då detta ljus till andra, innan det är för sent. Ju mera tid du använder till att återkasta ljuset, dess klarare och blankare blir din reflektor och dess mera strålande ditt ljus, och dess fler människor blir dragna till sanningen. Jehovas dag är långt liden och Harmageddons natt är mycket nära. Låt dig inte överraskas sovande och i ett tillstånd av likgiltighet gentemot dem som är i träldom. Hör ropet på fler och fler pionjärer till att förkunna de goda nyheterna. Känn det tvingande behovet, och ställ dig så till förfogande! Efterlikna Kristus i hans pionjärverksamhet. VT 15/5 50

Onsdag, 19 september

Giv därför din tjänare ett förståndigt hjärta för att döma ditt folk, på det att jag må kunna skilja mellan gott och ont. — 1 Kon. 3:9, KJ.

Salomos val behagade Jehova Gud, därför att det erkände honom såsom den Högste. Det visade att Jehova är den enda rätta källan till förstånd och att Salomo var en tjänare som önskade tjäna honom troget och att det folk som skulle dömas var Jehovas folk. Detta val utpekar den kurs som alla Guds tjänare med rätta bör följa, och den utgjorde en profetisk skugga av den rätta kurs som deras Ledare, Jehovas trogne och sanne tjänare, skulle komma att följa. Profeten Mose ådagalade också föredömligt saktmod och blickade upp till Jehova för att få förstånd och ledning, och därför brukade Gud Mose på ett mäktigt sätt. (4 Mos. 12:3) Det största föredöme vi har i fråga om att söka förstånd och att tillämpa det är emellertid, som naturligt är, Jesus av Nasaret. Genom att inte söka sin egen vilja undvek han att fördärva sin vishet och sitt förstånd. ”Kristus Jesus [har] för oss blivit visdom från Gud.” (1 Kor. 1:30, NW) Vi gör därför väl i att ägna särskild uppmärksamhet åt det exempel som han har givit oss. VT 1/9 50

Torsdag, 20 september

HERREN sade till Gideon: ”Med de tre hundra män som hava läppjat på vattnet skall jag frälsa eder.” — Dom. 7:7.

Hur olika är inte de tre hundras hållning i våra dagar, när de är närvarande vid möten! De måste dricka av de livgivande sanningarna, och det gör de också. Men när de vid mötena njuter av instruktiva erfarenheter eller praktiska demonstrationer, då är deras sinne på spänn för att finna ut hur de skall kunna begagna sig av denna undervisning i sin egen tjänst på fältet. När tidskriften Vakttornet studeras av församlingen och goda framställningar från Skriften påpekas, då gläder de sig inte endast själva åt denna sanning, utan tänker på hur de skall kunna begagna denna kunskap i sitt eget predikoarbete. De är ”Ordets görare och icke allenast dess hörare”. (Jak. 1:22) De dricker i fulla drag av de sanningens vattenflöden, som strömmar fram vid mötena, men medan de gör det, håller de ögon och öron öppna för tillfällen till tjänst, vari de kan låta sanningen flöda ut till andra. Medan de själva inhämtar lärdom, växer åstundan efter att tala om detta för andra. Då får de lättnad genom att öppna sina läppar och låta budskapet bubbla ut, så att andra kan få glädja sig åt det. På detta sätt använder Jehova dem. VT 15/10 50