Text med kommentar för varje dag

Torsdag, 3 maj

Infria dina löften till den Högste. — Ps. 50:14.

Vårt arbete är av fredlig art. Vi vill fortfara att lyda Jesu befallning att ”giva kejsaren, vad kejsaren tillhör, och Gud, vad Gud tillhör”. Därför kommer vi att vara ordningssamma och inte tillgripa något våld eller någon omstörtning mot denna världens politiska makter, utan låta dem fortsätta att göra sina politiska experiment så länge Gud tillstädj er dem att göra det. Vi vill fullgöra vår förpliktelse att underrätta alla nationer om Guds stundande ingripande, hans ”arbete”, mot denna världen i striden vid Harmageddon. Endast genom en sådan vandel kan vi få hans godkännande och försäkra oss om att få överleva Harmageddonstriden. Hans ord befaller oss att söka honom och söka rättfärdighet och ödmjukhet, för att få beskydd på hans vredes dag. (Sef. 2:3) Vi uppmanar enträget alla till detta handlingssätt av gudaktighet och förnöjsamhet. Människorna drages med i den rörelse som går ut på att göra staten till gud och upphöja den över Gud, den Högste. Bibeln har förutsagt detta. (Upp. 13:16, 17) Men vi kan inte vara delade i vår tillbedjan. Vi vill visa lydnad för Guds befallningar i första hand. VT 15/12 50

Fredag, 4 maj

Då skall du låta jubelbasunen ljuda på den tionde dagen i den sjunde månaden, på försoningsdagen skolen I blåsa i basun. — 3 Mos. 25:9, KJ.

På försoningsdagen i det femtionde året blåste man i jubelårsbasunen överallt i hela Israels land. Att man blåste i den basunen betydde frihet för folket: ”Utropa frihet i landet för alla dess inbyggare.” (v. 10) I våra dagar ljuder jubelårsbasunen överallt i världen. Detta betyder frihet för de fångar som hålles i okunnighet och vidskepelse i djävulens organisation och dess religiösa fängelser. Genom Herrens nåd finner nu en stor skara av dessa vägen till Jehovas fria organisation, där de kan finna frihet och frid. De ser inte längre upp till människor såsom överheten, som de måste tjäna och lyda. (Rom. 13:1) Jehova Gud och Kristus Jesus är den överhet, ”de högre myndigheterna” (NW), som alla de invigda troende ser upp till, och i dem finner de vila och trygghet. Genom att känna och lyda denna sanning, som nu ljuder, blir de fria. VT 15/11 50

Lördag, 5 maj

Ett tvång är mig pålagt. Ja, ve mig, om jag icke kungjorde de goda nyheterna! — 1 Kor. 9:16, NW.

Om man skall leva i överensstämmelse med namnet, måste man predika. Jehovas vittnen sprider tidskrifter, som innehåller Guds ord, på gatorna; och i samband med att de predikar för människorna i deras hem, erbjuder de dem biblar och förklarande litteratur. Denna litteratur är ytterligare en kanal för den flödande strömmen av undervisning, som leder till liv. Återbesök av förkunnaren kräves för att vidmakthålla ett ständigt tillflöde av sanningen. Denna beständiga hjälpsamhet, som utövas på ett vist och taktfullt sätt, ger goda resultat och bevisar att Jehovas vittnen lever i överensstämmelse med sitt namn. Om de skall kunna göra detta med uthållighet, måste de fortfara att stå i gathörnen med tidskrifterna, utan att bry sig om de förbipasserandes hårda ansikten, kalla blickar och ogillande ord eller ta hänsyn till dåligt väder. Det betyder att de kommer att fortfara med sitt vittnande utan hänsyn till den visade bristen på intresse. Det betyder att de kommer att gå igenom distriktet regelbundet, även om dörr efter dörr smälles igen mitt för ansiktet på dem. VT 1/10 50

Söndag, 6 maj

Häll hårt fast vid undervisningen, släpp lienne icke; bevara henne, ty hon är ditt liv. — Ords. 4:13, AT.

Det är gott att ständigt hålla i minnet, att det mönster som vårt personliga liv följer, det sätt varpå vi brukar vår tid, till stor del avgöres av vanor som vi har lagt oss till med, vare sig goda eller dåliga. Vid noggrann undersökning visar sig vanligtvis det till synes svåraste handlingssättet vara det bästa. Det är en bred väg som Satan anlägger för att leda sina efterföljare i döden på. Den som färdas på livets väg har alls inte råd att slösa bort sin tid på utflykter från den smala vägen, låt vara att den är svårare. En dag kanske han finner, att han har gått för långt; vanorna kan ha ett så fast grepp om honom, att den återstående tiden kan visa sig vara för kort för att han skall kunna lösgöra sig och återvända till livets stig. Låt dig inte lockas till att ”älska vällust mer än Gud” likt de individer som de kristna förmanas att vända sig bort ifrån. (2 Tim. 3:4) Det kostar visserligen ansträngning att använda tiden väl genom att ta emot undervisning, men den lön det för med sig är stor. VT 15/6 50

Måndag, 7 maj

Tro icke att jag har kommit för att bringa frid på jorden; jag har kommit för att bringa, icke frid utan ett svärd la, sannerligen, en mans fiender skola vara personer bland hans eget husfolk. — Matt. 10:34—36, NW.

Jesus visade att det skulle bli svåra kriser i de familjer där någon eller några tog emot Kristus och slog in på den rätta vägen. Ingen kristen får låta motstånd inom familjen avhålla sig från att tjäna Jehova Gud och Kristus, utan den kristne måste sätta kärleken till Kristus först, annars skulle han inte kunna bevisa sig värdig. På familjens överhuvud vilar förpliktelsen att sörja för familjemedlemmarna, vilket han också såsom kristen gärna gör. (1 Tim. 5:8) Om andra i familjen skulle bli så våldsamma att de toge den troende kristnes liv, skall Kristus återskänka honom livet i tiden för Riket; men om någon skulle dra sig tillbaka till overksamhet för att rädda sitt liv, skulle han till slut misshaga Livgivaren och förlora det eviga livet. Genom att betrakta kärleken till Gud såsom det viktigaste av allt och övriga erforderliga ting såsom av underordnad betydelse kommer vi att på tillbörligt sätt hålla i med vårt arbete som kristna. VT 1/7 50

Tisdag, 8 maj

Fortsätt därför med att först söka riket och hans rättfärdighet, så skola alla dessa andra ting även givas eder. — Matt. 6:33, NW.

I vår tid är de flesta människor så upptagna med sina egna åligganden och sitt eget arbete, att de inte har tid att vårda sig om Konungens intressen. De har inte tid att gå in i Herrens glädje och att tillsammans med Mästaren hålla utförandet av det viktigaste verket på jorden högt i denna tid. De har ställt upp ett stort hinder i sin väg endast på grund av sin kärlek till pengar. Det var mycket svårt för den rike mannen att avstå från allt vad han hade för att han skulle kunna få skatter i himmelen. Det är precis lika svårt för många människor i våra dagar att avstå till och med från små saker och arbeta i de fattigas intresse och trösta dem som sörjer med budskapet om Riket. De har bråttom med att försöka hänga fast vid och vinna fler jordiska ägodelar. Detta är själviskhet. Det är girighet. Det är vinningslystnad. ”Ty kärleken till pengar är roten till allt ont.” (1 Tim. 6:10, KJ) Så förhåller det sig med den som samlar skatter åt sig själv; — han är inte rik inför Gud. VT 1/2 50

Onsdag, 9 maj

Det som du hörde av mig med många vittnens understöd, detta må du anförtro åt trogna män, som i sin tur äro tillräckligt kompetenta att undervisa andra. — 2 Tim. 2:1, 2, NW.

Den som en gång var en nybörjare och höll på med att lära har snart till följd av sitt flitiga studium blivit ett redskap till att meddela andra kunskap, ty han är nu ”tillräckligt kompetent att undervisa andra”. Han har full del i Guds välsignelser, till och med i så stor utsträckning att han frambringar ”goda frukter”. (Jak. 3:17, NW) ”Ni hava fått för intet, giv för intet”, kommer han ihåg. Enligt Skriftens regel har han funnit det sant, att ”det ligger mera lycka i att giva än i att taga emot”. (Matt. 10:8; Apg. 20:35; NW) Genom studium av Guds ord och genom lärdomar som han har fått i den teokratiska skolan och på tjänstemötena och genom att han har givit akt på nitiska vittnens goda exempel har hans syn förändrats från den gamla världens uppfattning till den nya världens åskådningssätt. Renad genom Guds ord från dåliga vanor i tankar och uppförande bär han frukt i Rikets tjänst, såsom Jesus befallde: ”Härutinnan är min Fader förhärligad, att I bären mycken frukt; så skolen I vara mina lärjungar.” — Joh. 15:8, KJ. VT 15/5 50

Torsdag, 10 maj

Betala då tillbaka till kejsaren det som är kejsarens, men det som är Guds till Gud. — Matt. 22:21, NW.

Jesus uttalade inte dessa ord till icke-judar, såsom hedniska romare och greker, utan till religiösa judar. De var medlemmar av en nation som var invigd åt Gud och som han hade utvalt och fört in i ett förbund med sig. De stod i första hand under den teokratiska lag som Gud hade givit dem genom Mose och som utgjorde ett rättesnöre för deras personliga uppförande och deras tillbedjan. Enligt denna lag var de alltså skyldiga att ge det första och förnämsta åt Jehova Gud och inte åt någon människa, sådan som kejsaren. (Matt. 22:34—40) Kejsarens egen lag krävde att skatten skulle betalas till honom, men dess lagenlighet ifrågasattes av judarna med Jehovas lag, den teokratiska lagen, som utgångspunkt. De hedniska romarna hembar tillbedjan åt kejsaren och gav religiösa ärebetygelser åt sina militära standar och fälttecken. Genom det första och det andra av de tio budorden var de invigda judarna, av vilka Jesus var en, förbjudna att göra detta. När därför Jesus sade till dem som stod under den teokratiska lagen, att de skulle betala tillbaka till Gud det som var Guds, menade han Jehova Gud. I fråga om det som vi är skyldiga Gud kan vi aldrig kompromissa med ”kejsaren” och hans politiska, militära drabanter. VT 15/3 51

Fredag, 11 maj

”Så sant jag lever”, säger Jehova, ”för mig skall varje knä böja sig, och varje tunga skall öppet bekänna sig till Gud.” — Rom. 14:11, NW; Jes. 45:22, 23.

Aposteln hade stöd i Skriften, när han gjorde gällande att inte lovprisning av människor eller beläten, utan detta att man bekänner och prisar Gud, är vad som leder till evig frälsning. Det är ofrånkomligt, att alla människor som lever skall böja knä för Jehova Gud och bekänna hans överhöghet; och de måste börja nu. När striden vid Harmageddon bryter ut över jorden, kommer det att vara gagnlöst för människor att då först börja utföra dessa handlingar till Guds ära, ty dömandet av alla levande människor kommer att vara fullbordat och skarprättarna har fått signal att gå åstad. I Harmageddonstriden kommer ingen ånger i sista stund, lik en ånger på dödsbädden, att bli godtagen. Därför är det tid att nyktert tänka över saken nu, medan det ännu är tillfälle. Tag inte miste! Det är lovprisning av Gud som garanterar befrielse och frälsning in i den nya världen. Om man inte nu prisar Gud, väntar en ingen varaktig framtid. VT 15/7 50

Lördag, 12 maj

Icke heller är det i sin ordning att han ofta skulle offra sig själv ... I annat fall skulle han få lov att lida ofta sedan världens grundläggning. — Hebr. 9:25, 26, NW.

Vilken värld? Jo, den nya världen med nya himlar och en ny jord, där rättfärdighet skall bo. Med sitt offer lade Jesus den grund, varpå skapelser på jorden skulle kunna bli räddade från synd och död för att få leva i den rättfärdiga nya världens nya himlar och på dess nya jord. Det är från och med den tidpunkt då den världens grund blev lagd som han inte behöver hålla på med att lida ofta för att göra den nya världen säker och varaktig, ty hans offer var fullkomligt och motsvarade varje rättvisans krav. Och mer än så; hans offer uppfyllde de stränga fordringarna, när det gällde att ge svar på den mest betydelsefulla av alla frågor inför hela universum, nämligen denna: Kan Jehova Gud vidmakthålla sin suveränitet över allt skapat, och kommer Guds högste Son att visa trohet mot sin Faders universella suveränitet? Jesus Kristus bevisade sin rätt till Riket. På det sättet gav han en garanti för att det skulle bli ett rike som skall styra den nya världen med rättfärdighet.

Söndag, 13 maj

Visheten höjer sitt rop på gatan, på torgen låter hon höra sin röst. I bullrande gathörn predikar hon; där portarna i staden öppna sig, där talar hon sina ord. — Ords. 1:20, 21.

På trafikerade gator intar kristna tjänare strategiska poster och räcker fram livets ord åt dem som går förbi. Gatorna och de öppna platserna eller torgen användes för länge sedan som platser där man förkunnade Guds vishet. Om Kristus Jesus sade folket: ”Du har undervisat på våra gator” (Luk. 13:26), eller ”du undervisade på våra vägar” (NW). På de öppna platserna eller torgen predikade Paulus för dem som befann sig där. (Apg. 17:17) När därför folk som är vana vid att bara höra söndagspredikningar i en kyrkobyggnad ber att få veta, varför vi inte följer denna metod, kan vi alltså peka på dessa skriftställen för att visa, att vi rättar oss efter vårt Föredöme, Kristus Jesus. Vi kan tillägga: ”Den Högste bor icke i hus, gjorda med händer.” (Apg. 7:48, NW) Men det oaktat kan vi visa, att liksom Jesus och hans apostlar begagnade templet och synagogorna, så begagnar Jehovas vittnen också Rikessalar eller möteslokaler för att där hålla de olika gruppernas möten, inbegripet offentliga föredrag. De håller också friluftsmöten i parker och på andra platser. VT 1/6 50

Måndag, 14 maj

Jehova, din Gud, är den som går framför dig såsom en förtärande eld; han skall förgöra dem. — 5 Mos. 9:3.

Var finns den människa, var den härskare, ja, och var finns det någon regering, som inte borde böja knä i fruktan för denne den Allramäktigaste, honom som bebor evigheten, som kan komma bergen att smälta och låta eld regna från himmelen? Han kan med eld bränna denna onda gamla värld och förtära varenda ogärningsman på jordens yta. Det är i sanning också hans uppsåt att göra det. Var och en som inte har någon plats i rättfärdighetens nya värld kommer att bli tillintetgjord för evigt. Förvisso ”är vår Gud en förtärande eld”! När vi en gång har fattat denna sanning och gör den till vår egendom, då och först då kommer vi att leva i Jehovas fruktan, en fruktan för att gå andra vägar än dem han har utstakat, en fruktan för att handla emot hans föreskrifter, en fruktan för att på något sätt skada dem som är hans barn. Hela världen kommer att försöka skada Guds smorda och deras följeslagare och kommer att drabbas av välförtjänt olycka. Vår tillbedjan måste ägnas honom med fruktan. — Hebr. 12:28. VT 1/8 50.

Tisdag, 15 maj

Den som ... driver bort sin moder är en son som orsakar skam och bringar vanära. — Ords. 19:26, KJ.

Håll alltid kontakten med den centrala organisationen, Guds teokratiska ”kvinna”. Bevara samklangen med den genom att taga emot de teokratiska reglerna och föreskrifterna för organisationen, som Gud utfärdar till oss genom den. Övergiv aldrig dessa, utan var läraktiga, såsom tillitsfulla barn. Håll fast vid bibeln. Tjäna Gud där han ställer er. Kom ihåg, att organisationens store Ledare känner sina verktyg eller redskap. Han vet, vilket han skall använda och vad och hur han skall bruka det. Låna dig därför till att brukas av honom, när han väljer dig. Att han väljer dig sker aldrig av en tillfällighet eller oöverlagt. Begiv dig till det distrikt eller tag emot den ställning som han utser dig till. Visa din lämplighet för den plats som du således få dig anvisad. Arbeta i enhet och endräkt med organisationen som ett helt. Drag all den nytta du kan av de tillrättavisningar som eventuellt ges dig, så att du av dem kan lära dig ett rätt uppförande. Utför de föreskrifter du får med all aktning för den stora ”moder”-organisationen. VT 15/4 51

Onsdag, 16 maj

Nej, utan han utblottade sig själv ... och blev lydig till döden, ja, döden på en tortyrpåle. — Fil. 2:7, 8, NW.

Jesus började genom att officiellt åtaga sig de förpliktelser som var förbundna med hans arbete. Han framställde sig för sin Fader och sade (så som det uttryckes i Ps. 40:7, 8): ”Se, jag kommer ... [för] att göra din vilja, min Gud.” Efter sina fyrtio dagar i öknen, där han utan tvivel studerade, ägnade sig åt begrundan och omsorgsfullt planerade sitt framtida tillvägagångssätt, och sedan han hade blivit frestad av djävulen, kom han ut ur öknen med den positiva föresatsen att förvärva Rikets dyrbara skatt till varje pris. Han hejdade sig inte och sade: ”Har jag tillräckligt med pengar på banken att reda mig på, om det här företaget skulle misslyckas eller om saker och ting inte går i lås?” Nej, han lät med glädje alla jordiska förvärv fara, hellre än att låta dem på något sätt komma i vägen för hans enda stora strävan. Han kom direkt ut ur öknen och gick genast till verket att tjäna Guds syften i enlighet med sin invigning. Då han förkunnade detta evangelium om Riket och inbjöd efterföljare att förena sig med honom däri, förstod han vad han gjorde. VT 1/9 50