Frågor från läsekretsen

● I vår grupp av Jehovas vittnen finns det somliga som går på biograf, fotbollsmatcher osv. för att få underhållning, och så finns det andra, som inte går på sådana tillställningar och som kritiserar dem som gör det. Är det orätt att ägna sig åt sådan rekreation? — R. H., Florida.

Det tillkommer var och en att avgöra, vad slags underhållning han önskar och kan njuta av utan att taga skada. Om han visar gott omdöme och söker vidga sitt vetande eller söker få avkoppling för hjärnan och rekreation och inte hänger sig åt att tillfredsställa sina passioner, då bör de övriga respektera hans omdöme och bör inte hysa någon fördom mot honom eller fördöma honom. Var och en kommer att få ansvara inför Jehova med hänsyn till vad slags underhållning han ägnar sig åt, och verkningarna av om han varit vis eller ovis i sitt sökande av underhållning kommer till sist att ge sig till känna. Låt därför var och en sköta sig själv i dessa privata angelägenheter och sluta upp med att vara hyperkritiska. Och må alla förena sig i att predika evangeliet om Riket, innan änden kommer!

● Då jag tillhörde ett kyrkosamfund, förbjöd prästen oss att gå på biograf, och jag lovade att aldrig gå dit. Sedan jag nu har kommit in i sanningen, undrar jag om jag fortfarande är bunden av det löftet och om det skulle vara orätt att se en film då och då? — H. M., Kanada.

Med hänsyn till Ditt löfte som avgavs i ett kyrkosamfund svarar vi: Om Du nu inser, att Du var vilseledd av prästens inflytande och handlade på grund av denna missuppfattning och utan att vara invigd åt Gud, då kan Ditt samvete tillåta Dig att betrakta det löftet som något som Du vände ryggen åt, då Du vände Dig bort från den politiska, kommersiella, falskt religiösa världen och överlämnade Dig åt den levande och sanne Guden. Men löften som avgivits sedan man har kommit in i sanningen och i uppriktighet inför Gud får inte betraktas som oväsentliga. — Pred. 5:1, 3—5.

Vad så angår frågan om att gå på biograf, vill vi säga att Sällskapet inte uppställer några regler eller föreskrifter för, om dess förkunnare skall eller inte skall gå på biografer, bevista idrottstävlingar osv. Vi överlämnar åt vars och ens eget samvete att avgöra, om han eller hon skall besöka sådana tillställningar eller ej, och om de går dit, så låter vi dem själva bruka sitt omdöme med hänsyn till, vad de skall se eller böra. Var och en måste själv göra klart för sig, varför han önskar gå på sådana tillställningar och vilken inverkan detta kommer att ha på honom i andligt avseende, om det kan försätta honom i en farlig belägenhet som han inte bör utsätta sig för; och sedan måste han personligen taga ansvaret för sitt handlingssätt och för följderna därav. Men det tillkommer inte oss att kritisera en annan människas handlingssätt, som bon själv anser vara rimligt och förståndigt och som hon följer efter moget övervägande och omsorgsfullt val. Vi måste alltså lämna åt Dig själv att avgöra saken, i det vi varken uppmuntrar Dig till att gå eller avråder Dig från det. Vad Du företar blir Ditt eget ansvar inför Gud, och Du måste ge akt på följderna av hur Du handlar, för att kunna bedöma huruvida Du bör fortsätta med detta handlingssätt eller ej.