Text med kommentar för varje dag

Torsdag, 18 januari

Bliv ordets görare och icke endast hörare, eljest bedraga ni eder själva med ett falskt resonemang. — Jak. 1:22, NW.

Vi kan inte helt enkelt koppla av våra studier i samma stund som vi lämnar skolan eller klassrummet. När vi slår igen våra biblar och våra bibelstudieböcker, sedan vi har studerat för oss själva eller när vi lämnar en möteslokal och skils från medkristna, kan vi inte glömma de ting som vi har inhämtat. Det skulle innebära slöseri med tid, pengar och intellektuell ansträngning. Vi måste begrunda dessa lärdomar och tillämpa dem, när vi ställs inför livets dagliga problem, och också delge andra dem. Vi måste sätta vår förvärvade kunskap i verksamhet. Håll alltid i sikte det sublima syfte för vilket du får undervisning under Jehova Guds och Jesu Kristi uppsikt. Detta syfte är att vi efter våra studietimmar skall kunna utföra Guds verk till hans ära och till vår egen och andras frälsning. Och detta är vi förpliktade att göra mitt i en fientlig värld. Kom ihåg, att en stor del av den undervisning vi själva får kommer oss till del genom att vi försöker undervisa andra.

Fredag, 19 januari

De återstående av hennes säd, som hålla Guds bud och hava arbetet att bära vittnesbörd om Jesus. — Upp. 12:17, NW.

När Guds konungslige Son blev född, fanns det vittnen: Guds änglar och även hårt arbetande män, herdarna som hörde änglabudskapet. Guds rikes födelse är av långt större betydelse. Därför förtjänar den också att ha sina vittnen på jorden. Vilka har Gud upprest till att vara hans vittnen om Riket, som upprättades 1914? Jesu Kristi ringa efterföljare, för vilka han uttalade sina ord av profetisk befallning, i Matteus 24:14. Politiska styresmän och deras anhängare och understödjare försöker undertrycka vittnesbördet om att Riket blivit upprättat. Men genom Jesus Kristus har den allsmäktige Guden förutsagt, att ett vittnesbörd om Riket måste avges; och ingen motståndarmakt i himmelen eller på jorden kan förhindra, att detta sker till ett vittnesbörd för alla folk. Jehovas vittnen i vår tid är lyckliga över att få bära hatet och förföljelsen från alla folk och nationer för att vara hans vittnen om Riket. De är högt gynnade. VT 15/12 50

Lördag, 20 januari

Se, en såningsman gick ut för att så; och medan han sådde, föllo somliga korn utmed vägen, och fåglarna kommo och åt o upp dem. — Matt. 13:3, 4, NW.

Ytans hårda beskaffenhet utmed vägen skulle inte tillåta kornen att sjunka ner i jorden, utan komma dem att ligga blottade där de vilda hungriga fåglarna kunde se dem och plocka upp dem. Sädeskornet slår aldrig rot eller skjuter upp så mycket som ett strå. För att den säd som sanningen om Riket utgör skall kunna slå rot i oss och bära frukt, måste den sjunka ner i våra hjärtan eller sinnen, ty det är med hjärtat som en människa utövar tro till rättfärdighet. Utan tro kan vi aldrig bli frälsta: ”Djävulen kommer och tager bort ordet från deras hjärtan, för att de icke skola tro och bliva frälsta.” (Luk. 8:12, NW) Vi måste bära frukt för att kunna bli frälsta. De som lyssnar utan att förstå eller utan att söka förstå kan lätt bli berövade de livgivande upplysningar som blivit sådda på deras hjärtans åker. Endast någon som är ond och ogudaktig skulle vilja beröva dem denna Guds ords säd i stället för att odla den i deras hjärtan. Vi önskar odla den.

Söndag, 21 januari

Järn vässer järn; så vässer en man sin väns ansikte. — Ords. 27:17, KJ.

Guds ande upplivar deras sinnen, som lydigt kommer tillsammans för att begrunda hans ord. Den som tar del i församlingens studium får därigenom själv behållning av de tankar som andra uttalar och hjälper dessutom osjälviskt sina medbröder att dra nytta av de upplysningar han har att ge i ämnet. På det sättet använder alla tiden på ett gagneligt sätt. Särskilda anvisningar angående predikandet av evangelium ges vid Jehovas vittnens tjänstemöte varje vecka. Att Guds aktiva vittnen har tillväxt så snabbt i antal på de senaste åren kan till stor del tillskrivas den utbildning och träning som man får här. Det är ingen kurs i högt uppdriven försäljningsteknik som ges, utan mötet riktar helt enkelt uppmärksamheten på det skriftenliga sätt att predika som Kristus och apostlarna begagnade sig av och föreslår praktiska metoder för utförandet av samma verk i våra dagar. Att regelbundet vara närvarande vid studierna i Vakttornet och vid tjänstemötena och andra möten är ett gagneligt sätt för oss att använda den tid som avsatts för detta ändamål. VT 15/6 50

Måndag, 22 januari

Låt edert levnadssätt vara fritt från penningkärlek, i det att ni äro nöjda med de ting ni hava för närvarande. Ty han har sagt: Jag skall alls icke lämna eder eller på något sätt övergiva eder. — Hebr. 13:5, NW.

Enskilda personer kan förvärva stor materiell vinning, bemärkthet, popularitet, ställning, pengar och inflytande. De kan vinna alla dessa ting genom sina egna ansträngningar eller genom arv, men vad som är viktigt för dem att komma ihåg är att gudaktighet med förnöjsamhet är ett medel till stor vinning. När de kom in i världen, förde de ingenting med sig, och när de lämnar den, kan de inte ta något med sig därifrån. Varför då hysa ängslan och oro under återstoden av ditt liv, därför att du har många ägodelar? Lyd Mästarens råd: ”Om du vill vara fullkomlig, så sälj dina tillhörigheter och giv åt de fattiga, och du skall få en skatt i himmelen, och kom, bliv min efterföljare.” (Matt. 19:21, NW) Är det inte bättre att vara nöjd i Herren Guds hus än att vara missnöjd i djävulens organisation? Sök först Guds rike! VT 1/2 50

Tisdag, 23 januari

Jag lider ont, ända därhän att jag befinner mig i bojor som en ogärningsman. Det oaktat är Guds ord icke bundet. — 2 Tim. 2:9, NW.

Det är bibelns sanning som kommer att sätta människosläktet i stånd till att med framgång bryta sig ut ur Satans fängelser, befria mänskligheten från träldom och föra den ut i den frihet som består i att känna och tjäna den sanne Guden. När sinnet är fritt, kan Jehovas folk tjäna honom, även om deras kroppar försmäktar i fängelseceller eller lider i koncentrationsläger. Befriat från villfarelse och från fruktan för följderna kämpar det sinne som är fyllt med bibelns sanning i gudaktig kamp för att befria andra för Jehovas tjänst. Den frihet som kommer av kunskap i Skriften måste begagnas i tjänst för Gud. Människor som har blivit frigjorda genom att höra sanningen bör därpå predika denna sanning för att frigöra andra, så att så många som vill skall kunna bli fria att tillbedja Gud i enlighet med hans befallningar. Och när ni en gång har blivit befriade, stå då fasta i denna frihet, såsom förmaningen lyder: ”För denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt eder icke åter bliva fångna i ett slaveriets ok.” — Gal. 5:1, NW. VT 15/10 50

Onsdag, 24 januari

Ty allt det som fordom blev skrivet, det blev skrivet för vår undervisning, för att vi genom vårt uthärdande och genom trösten från skrifterna måtte hava hopp. — Rom. 15:4, NW.

Vi måste därför hämta kraft genom att studera Skriften, ty där får vi vetskap om vem som är kraftens källa. Har inte den Allsmäktige danat kraften? Han skapade den. Ju mer vi få veta om honom och om hur han förlänar sin kraft, dess bättre blir vi i stånd till att taga emot den. Att känna Jehova är att förtrösta på honom. Vår Herre Jesus är det fullkomliga exemplet på fullständig tillit, ty han visste ej av någon fruktan, varken för människor, för världen eller för djävulen. Guds fruktan och saktmod är väsentliga egenskaper hos den kristne, och Jehova har nådefullt sörjt för att vi skall kunna studera både enskilt och gemensamt, så att vi kan växa till i fråga om dessa förutsättningar. Genom saktmod kan man tillgodogöra sig undervisning, och den trogne lärjungen kommer alltid att befinnas bida efter Gud och sträva efter att göra hans vilja. Då kommer samvetet att vid alla tillfällen vara okränkt inför honom, när vi beder honom om hjälp att utföra hans verk. VT 1/8 50

Torsdag, 25 januari

Må var och en som nämner Jehovas namn taga avstånd från orättfärdighet. — 2 Tim. 2:19, NW.

I stället för att vidare slaviskt hänge sig åt att tjäna denna värld, som är dömd till undergång, har de som Jehova har gjort till sina vittnen överlämnat sig åt, och har betraktat det som en ära, att brukas av honom i vilken egenskap som helst Endast genom denna avskildhet är de dugliga för den store Husbondens tjänst, och han visar att han har antagit dem genom att utrusta dem för gärningar som är goda i hans ögon. Ja, där har vi beviset för att de är hans vittnen, som utgör hans synliga organisation, nämligen att han välsignar dem och faktiskt brukar dem till att utföra hans verk på jorden. Religiösa system kan förneka att dessa människor är vittnen för Jehova. Men om de äger bevisen för att de är Guds synliga organisations hedrade kärl, så betyder den smälek och det motstånd som de får röna från världsliga religiösa system ingenting. De står orubbade på en fast grundval: ”Det oaktat förblir Guds fasta grundval beståndande, då den har detta insegel: Jehova känner dem som tillhöra honom.” VT 15/9 50

Fredag, 26 januari

Frukta Gud och giv honom ära, ty stunden är kommen då han skall hålla dom, och tillbed därför den som har gjort himmelen och jorden och havet. — Upp. 14:7, NW.

Vi är befallda att uppmana alla människor att vända sig bort från att lovprisa denna världens gudar, idoler och mäktiga till att lovprisa den bestående nya världens Skapare, Grundare och Byggmästare. Därtill finnes nu ett i högsta grad tvingande skäl, och vi förklarar det för människorna med dessa ord: ”Ty Jehova, vår Gud, den Allsmäktige, har börjat härska som konung.” (Upp. 19:6, NW) Denna förklaring framlägger för alla människor och deras jordiska regeringar den fråga som är alla tiders viktigaste, nämligen frågan om Guds, den Högstes, universella suveränitet. Det vill säga: Vem skall styra universum såsom rättmätig suverän? Under 2.520 år, den period som utgjordes av ”nationernas [sju] fastställda tider”, styrde den rättmätige universelle Suveränen, Jehova, inte någon del av denna jord, inte ens det så kallade heliga landet Palestina. Men förhållandet är annorlunda nu sedan 1914. Tillbed honom nu.

Lördag, 27 januari

Sex dagar skall du arbeta och förrätta alla dina sysslor; men den sjunde dagen är Jehovas, din Guds, sabbat; då skall du ingen syssla förrätta. — 2 Mos. 20:9, 10, AS.

Förmodligen har nästan varje människa i kristenheten kännedom om den lag som Gud kungjorde beträffande sabbaten, men ändå har mycket få haft klart för sig, att den också utgör en direkt befallning från Gud att arbeta. Det är synnerligen viktigt att komma ihåg, att det fjärde budet inte bara går ut på att en enda dag av sju skulle iakttagas eller helighållas; utan Guds vilja med avseende på hans skapelser var att de skulle arbeta. Den ojämförligt största delen av deras tid skulle ägnas åt arbete. Jesus visade att det inte var något brott mot Guds lag, vilken han höll fullkomligt, om någon på sabbaten gjorde goda gärningar till gagn för andra. Tvärtom var det i överensstämmelse med Guds principer att göra rättfärdiga gärningar varenda dag. När Jesus fritt och öppet botade en man på sabbatsdagen, sade han: ”Min Fader har arbetat oavlåtligt intill nu, och jag arbetar oavlåtligen.” (Joh. 5:17, NW) Att sabbatsdagen upphörde med sin befallning om arbete såväl som om vila ändrade inte Guds princip, att skapelserna skulle arbeta. Jesus sade, att Gud är en arbetare. VT 1/7 50

Söndag, 28 januari

Då talade de som fruktade Jehova med varandra; och Jehova gav akt och hörde, och en minnesbok blev skriven inför honom, för dem som fruktade Jehova och tänkte på hans namn. — Mal. 2:16, AS.

Genom att vi kommer tillsammans för gemenskap, studium och tjänst, är vi i stånd till att uppmuntra och hjälpa varandra i tron. Det är på det sättet vi kan förstå den store Jehovas goda uppsåt och skaffa oss begrepp om den rättfärdiga nya världen och dess Konung, ty vi måste personligen godtaga och bli övertygade om dessa sanningar. För att kunna hysa fullständig förtröstan och obetingad tillit måste vi göra dessa sanningar till vår egendom, en del av oss själva, så att säga; och då kommer vi att kunna lyda uppmaningen: ”Stå därför fasta, med edra länder omgjordade med sanning.” (Ef. 6:14, NW) Man kan inte tala med varandra, om man stannar hemma eller om man bara läser Skriften. För att man skall kunna göra det, måste man givetvis träffa varandra och dryfta Guds ord och de gärningar som har att göra med hans heliga namns ära. Det innebär att tala med sina medmänniskor och tala om sanningen för dem. VT 1/8 50

Måndag, 29 januari

Behåll oss vid liv, så skola vi åkalla ditt namn. — Ps. 80:19.

Uppriktiga iakttagare kan inte förstå, varför Jehovas vittnen är så nitiska och de ortodoxa kyrkogångarna så likgiltiga. Det kommer sig inte därav, att Jehovas vittnen såsom människor är annorlunda. De flesta av dem har en gång varit likgiltiga och ointresserade medlemmar av ortodoxa religiösa församlingar. Den avgörande faktorn är den, att de har ändrat sin andliga diet eller rättare brutit den andliga fasta som hade påtvingats dem i kristenhetens församlingar. Då de inte fick någon andlig föda, hade de heller ingen andlig kraft till några kristna mödor. Men när de bröt sig ut från kristenhetens förtorkade religiösa betesmarker, där hungersnöd råder, och började tillägna sig den rika, närande andliga födan från Guds ord, bibeln, blev de styrkta och laddade med energi och kokade över, andligen talat. Och när de fortfar att äta av denna mat, förnyas därigenom deras kraft, så att de kan fortsätta med att ”koka över” i eldig och nitisk kristen predikoverksamhet. Genom deras evangelieförkunnande upptäcker tusentals personer rika förråd av andlig föda. VT 15/5 50

Tisdag, 30 januari

Formas efter hans Sons avbild. — Rom. 8:29, NW.

Jesu fullkomliga kunskap, vishet och förstånd kom honom inte automatiskt till del. Han måste förvärva dem genom studium, begrundan och bön, alldeles som vi. (5 Mos. 17:18—20) Hans trogna handlingssätt i detta hänseende är framställt såsom en förebild eller ett exempel, som vi bör följa. Hans resonemang och slutledningar är grundade på en fullkomlig insikt beträffande Guds vilja och är fullständigt främmande för människors sätt att resonera. De flesta av hans slutledningar är helt olika våra, på grund av våra ofullkomligheter och mänskliga benägenheter, som är efter köttet. (Jes. 55:8, 9) Det handlingssätt som han förfäktar för sina efterföljare är det rätta, oavsett hur mycket det strider mot vår egen uppfattning. Vi måste låta vad han framhåller gå före våra egna eller någon annan människas slutsatser. Vi måste bli förvandlade genom att förnya vårt sinne till att överensstämma med Guds sinne, såsom detta har tagit sig uttryck i hans ord, innan vi kan få verklig kunskap och vishet och verkligt förstånd. Jesus ådagalade sitt förstånd genom att tillämpa skrifterna på rätt sätt. VT 1/9 50

Onsdag, 31 januari

Ni måste följaktligen vara fullkomliga, såsom eder himmelske Fader är fullkomlig. — Matt. 5:48, NW.

Jehovas kännetecken är makt, vishet, rättvisa och kärlek. Skriften säger att all makt tillhör honom och att han alltså är källan till all makt i universum. Hans vishet är fullkomlig, han gör ingenting felaktigt eller orätt. Allt vad han säger eller gör är rätt. Han, den Vise, är vishetens källa. (Ps. 62:11; 33:4; Ords. 2:6, 7. I v. 7 står det här i KJ ”välgrundad vishet” i stället för ”sällhet”.) Han är rättvis och rättvisans begynnelse. Hans domslut är rättfärdiga och opartiska. Hans kraftiga försäkran lyder: ”Det finnes ingen annan Gud jämte mig, en rättvis Gud och en Frälsare; det finnes ingen jämte mig.” (5 Mos. 32:4; Jes. 45:21, KJ) Jehova är en kärlekens Gud. Om honom kan det med rätta sägas: ”Gud är kärleken.” Han låter kärleken komma till uttryck i fullkomlig osjälviskhet och till varaktigt gagn för alla sina skapelser, som tjänar honom med obrytbar hängivenhet. För att ha kärlek måste hans skapelser vara honom osjälviskt hängivna och måste bemöda sig om att inför alla skapelser visa ett återsken av alla dessa hans fyra karakteristiska egenskaper. — 1 Joh. 4:8, 16 VT 1/10 50

Torsdag, 1 februari

Varna dem på mina vägnar! — Hes. 33:7, 1878.

Jehova Gud slår aldrig till utan att varna. Lät han den första världen översvämmas av en förödande vattenflod utan föregående varning? Brände han upp de lastbara städerna Sodom och Gomorra i ett eldregn från himmelen utan att först ha varnat dem? Tog den Allsmäktige Egypten med överrumpling när han sände våg efter våg av fördärvbringande plågor genom landet? När Jehova styrde det så, att Israel och Juda blev störtade genom främmande invasioner, hade offren för dessa angrepp då inte fått någon varning? Skulle det mäktiga Babylon, som härskade likt en bländande drottning över folk och nationer, ha haft orsak till att bli överraskat, när fiendehärar tog det med storm? Och hur förhöll det sig med den ödeläggelse som drabbade Jerusalem under det första århundradet e. Kr.? Föll det slaget utan varning? Som svar på var och en av dessa frågor ropar de verkliga förhållandena: Nej! Av hänsyn till människans förgängliga organism av kött sänder Jehova Gud sina varningsbudskap genom budbärare i mänsklig gestalt, budbärare som de varnade människorna utan olägenhet kan lyssna till och be om närmare upplysningar. Om denna sedvänja säger han: ”Jag talade till eder bittida och sent, men ni ville icke lyssna ... Jag sände alla mina tjänare profeterna, bittida och sent.” — Jer 7:13, 25, AT. VT 1/6 50