Text med kommentar för varje dag
Måndag, 18 september
Och jag såg de döda, stora och små, stå inför tronen, och böcker upplätos ... Och havet gav igen sina döda, och döden och dödsriket gåvo igen sina döda. — Upp. 20:12, 13, 1878 års övers.
Detta inträffar vid Jehovas rätta tid under Kristi regering. Att de döda, som det här säges, ”gives igen” betyder inte, att de som havet och döden och dödsriket ger ifrån sig genast får det eviga livets gåva. Deras framtida gärningar avgör, om de kommer att bevisa sig värdiga rätten till evigt liv genom Kristus och således kommer att ”bli levande”. Vi bör här lägga märke till att de döda som uppreses vid början av denna domsdag på ett tusen år omtalas såsom ”stora och små” eller höga och låga. Detta kan betyda, att de som på detta sätt föres tillbaka har en högre eller lägre plats i Guds anordning. Några stora eller höga kan komma att göras till ”furstar på hela jorden” (eng. övers.) för att fungera bland människorna såsom Kristi synliga respresentanter. Psalm 45:17 inbegriper Konungens, Kristi Jesu, trogna förfäder bland dessa furstliga representanter. VT 1/6 49
Tisdag, 19 september
Detta är det förbund, som jag vill sluta med dem efter de dagarna, säger Herren. — Hebr. 10:16, eng. övers.
Det nya förbundet kommer sålunda att inom kort nå sitt slut, därför att det med framgång har uppfyllt sitt ändamål. Men att det upphör kommer att verka till hela människosläktets bästa, ty syftet med detta förbund är att vara till slutligt gagn för alla människor på jorden som har en god vilja. Det var avsett att bereda välbehagliga tjänare åt Gud och att ur denna världens nationer taga ut ett ”rike av präster”, en Rikesnation åt Gud. Det nya förbundet kommer inte att behövas för den kommande nya världen. Det kommer då inte att finnas någon ond värld, ur vilken ett folk för Guds namn måste uttagas. Den världen och dess politiska nationer har då blivit förintade i striden vid Harmageddon. I våra dagar är nutidens ”främlingar i Israel” eller invigda människor av en god vilja inte delaktiga i detta nya förbund. Likväl har de vetskap om och känner dess välsignade verkningar och detta tack vare deras personliga förbindelse med kvarlevan av det andliga Israel. VT 15/3 49
Onsdag, 20 september
Och han skall sända ut sina änglar med starkt basunljud, och de skola församla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himmelens ena ända till den andra. — Matt. 24:31.
Alldeles som ni inte ser änglarna med edra lekamliga ögon, så hör ni inte heller en bokstavlig basun ge ett kraftigt ljud. Men ni hör det som basunen är en symbol av, nämligen bibelns budskap om världens ände, Rikets upprättande, Människosonens parousía och annalkandet av Harmageddonslaget, som skall hävda Jehovas universella suveränitet. (Ps. 47:3—6) Det är det budskap, varigenom kvarlevan av de utvalda och alla dess bundsförvanter av en god vilja församlas till den stora Signalen, Riket. (Jes. 18:3, En amer. övers.) Att detta församlande budskap går ut och att som ett resultat därav kvarlevan av Guds utvalda församlas från alla delar av jordklotet och förenas, det är en framträdande del av det tecken som vittnar om att Människosonen är osynligen närvarande med alla sina änglar. VT 15/11 49
Torsdag, 21 september
Ty vilken, är den man, som får leva och undgår att se döden? Vem räddar sin själ från dödsrikets våld? — Ps. 89:49.
Men Gud kan förhindra, att hans trogna får se döden och kan rädda dem från att gå ned i helvetet, scheol, Hades eller graven; och han har lovat att göra detta för människor av en god vilja nu i ändens tid för världen. Vid Harmageddon kommer det emellertid att finnas en stor skara människor, vilkas antal inte är angivet, som döden inte skall komma vid och som inte skall behöva fara ned i helvetet, scheol eller graven. Dessa människor av en god vilja, som fäster avseende vid ”detta evangelium om riket”, undflyr döden och helvetet eller graven, men inte genom att förena sig med kristenhetens styresmän i deras förbund med döden och fördrag med helvetet. De skulle inte kunna undfly genom av människor frambragta medel och planer. Genom att överge de gudlösa, dödsbringande ting som hör denna världen till söker de Guds rättfärdighet och söker ödmjukhet och saktmod, som inte vållar någon ont Varför? För att få ett tryggt gömställe under Guds beskydd i striden vid Harmageddon för att överleva. Därpå kan de komma att få leva vidare i evighet. VT 1/1 50
Fredag, 22 september
På denna klippa vill jag bygga min församling, och helvetets portar skola icke bliva den övermäktiga. — Matt. 16:18, Douay.
När någon dör, öppnar sig ”dödens portar” för att ta emot honom, och när han begraves, öppnar sig helvetets, scheols eller Hades’, portar för att ta emot honom. Men ingen av dessa portar blev Jesus övermäktig, emedan han var trogen mot Gud intill döden, och fördenskull lovade den allsmäktige Guden att låta honom uppstå. Inte heller kommer helvetets och dödens portar att kunna bli församlingen av Jesu efterföljare övermäktiga och behålla församlingens medlemmar för evigt, sedan de har bevisat sig trogna intill döden liksom Jesus. Nej, ty den uppståndne Jesus har all makt i himmelen och på jorden och har också nycklarna till döden och till helvetet. Han kan således bruka nycklarna och låsa upp portarna och uppresa sina efterföljare från dödstillståndet i graven. Han har lovat att göra det. Han kommer att befria eller uppväcka deras själ, inte såsom skapelser med mänskligt liv, utan såsom skapelser med andligt liv i himmelen. VT 1/1 50
Lördag, 23 september
O Lucifer, morgonens son! ... Det var du som sade i ditt hjärta: Jag vill stiga upp till himmelen; högt ovanför Guds stjärnor vill jag ställa min tron. — Jes. 14:12, 13, eng. övers.
När Babylons konung, som var en symbol av sin gud, Satan, djävulen, tillfångatog konungen av Davids ätt och förstörde huvudstaden Jerusalem, menade därför Satan att han hade bestigit himmelen i ett angrepp mot Jehova. Han tyckte att han hade upphöjt sin tron över Guds stjärnor, Israels konungar. Han menade att han hade gäckat Jehovas uppsåt att frambringa Messias, den verkliga ”stjärna” som skulle ”träda fram ur Jakob”, och alla de med denne förbundna stjärnorna. Han hade också gått härjande fram över tempelberget, Jehovas förebildliga församlingsberg uppe i norr. Han hade trotsat Jehova Gud och visat sig vara hans jämlike. Genom att bruka Babylons konung till att störta Jerusalem och dess konung gjorde sig Satan, djävulen, till ”denna världens gud”. Jesus kallade honom också ”denna världens furste”. Hur lik en stjärna lyser han inte i sin värld. VT 15/3 50
Söndag, 24 september
Gör ditt yttersta för att låta Gud se, att du åtminstone är en pålitlig arbetare, som icke behöver blygas över det sätt, varpå du handskas med sanningens ord. — 2 Tim. 2:15, Moffatt.
Detta betyder studium. Vi måste alla individuellt undersöka bibeln. Hela Skriften förmanar oss att inte försumma vår personliga ansträngning i detta avseende genom att överlämna studiet åt någon betald lärarkår eller ett så kallat ”magisterium”, som ägnar sig däråt i vårt ställe. Naturligtvis måste de förordnade tjänarna i församlingarna, dvs. tillsyningsmännen och deras medhjälpare, söka vara främst i kunskap och insikt i bibeln. Tillsyningsmän måste vara ”väl skickade att undervisa”. Alla kristna föräldrar måste fostra sina barn ”i Herrens tukt och förmaning”. Timoteus’ mor, Eunice, och mormoder, Lois, lovordades att de hade bibragt honom en ”oskrymtad tro” och lärt honom ”från barndomen” känna de heliga skrifterna, och detta trots det att Timoteus’ grekiske fader var hedning. Tillsammans anger alla dessa föreskrifter och dessa erkännande ord, att för alla medlemmar av Guds folk gäller den befallningen, att de personligen måste studera hans ord och vara dess görare. VT 15/6 49
Måndag, 25 september
Var och en vare underdånig den överhet, som han har över sig. Ty ingen överhet finnes, som icke är av Gud. — Rom. 13:1.
Åt Jehovas Konung vill vi betala eller hembära ära, såsom det är befallt, ty Kristus Jesus sade: ”All dom har han [Fadern] överlåtit åt Sonen, för att alla skola ära Sonen, såsom de ära Fadern.” (Joh. 5:22, 23) Därför är det endast denne Konungs myndighet som har sitt ursprung hos Gud. Följaktligen är Jehova Gud, Fadern, och Konungen, Jesus Kristus, den ”överhet” eller de ”högre makter” (eng. övers.), som varje kristen skulle vara underdånig. När kristna lojalt underordnar sig Jehova Gud och Kristus Jesus, betalar de tillbaka till Gud det som tillhör Gud. Jesus överensstämde aldrig med påven i detta, att den kristna församlingen och nationernas politiska makt härrör från samma källa, Gud, den Allsmäktige. Han insåg att dessa världsliga politiska stater hade sitt ursprung, inte hos Gud, hans Fader, utan hos frestaren, som en gång erbjöd dem åt Jesus. — Luk. 4:5—8. VT 1/8 49
Tisdag, 26 september
Sedan skola vi som då ännu leva och hava lämnats kvar bliva jämte dem bortryckta på skyar upp i luften, Herren till mötes; och så skola vi alltid få vara hos Herren. — 1 Tess. 4:17.
Kristus Jesus kommer inte personligen i omedelbar beröring med vår jord, som han gjorde vid sin första ankomst i mänsklig gestalt. Då han stiger ned genom att endast vända sin uppmärksamhet nedåt till jorden, kan han fortfarande vara ”i luften”. Sedan ”striden i himmelen” har drivit djävulen och hans härskaror av demoner däruppe ifrån och hit ned till jorden, är Kristus Jesus nu ”i luften” och är i besittning av dess makt såsom en odödlig ande. Det är till enhet och gemenskap med honom i denna upphöjda ställning, som kvarlevan nu ryckes bort eller tages med. Genom att vara trogna intill döden kommer kvarlevans medlemmar att få en andlig uppståndelse i samma ögonblick som de dör i köttet, och de kommer att bli personligen förenade med honom ”i luften”. De är de saliga som inte behöver sova i döden i väntan på Konungens parousía. VT 1/12 49
Onsdag, 27 september
Hans Son, Jesus Kristus, vår Herre, vilken såsom människa i köttet är född av Davids säd. — Rom. 1:3, eng. övers.
Abrahams utlovade säd och Davids säd är en och densamma. Genom att Jesus hade detta köttsliga samband med dessa båda Guds män, med vilka Jehova ingick förbund angående sitt rike, kunde han uppfylla fordringarna såsom Rikets arvinge. Liksom David måste lida mycket för det konungadömes skull, vartill han hade blivit smord med den heliga smörjelseoljan, så måste Jesus såsom Davids Son lida för det eviga konungadöme, vartill han hade blivit smord med Guds ande. Mitt under alla dessa lidanden måste han bevisa sig trogen mot Jehova, sin Överordnade, som är den som förlänar konungadömet i överensstämmelse med förbundet. Genom att troget uthärda lidandena utan att göra uppror bevarade Jesus sin ostrafflighet gentemot Gud. Han visade Satan ifrån sig och hävdade och upphöjde Jehova såsom universums Suverän. Han bevarade sin trohet intill döden. På det sättet ådagalade han sin rätt till konungadömet. Det var av det skälet han kom i köttet. VT 1/11 49
Torsdag, 28 september
Håll på med det i tid och i otid. — 2 Tim. 4:2, Moffatt.
Vi kan inte alltid få välja, var och när vi skall predika, i överensstämmelse med våra idéer om vad som är lämpligt för oss. Ibland måste vi, trots att allt ser mycket ogynnsamt ut, likväl känna vår förpliktelse och försöka utföra vårt arbete. På detta sätt kan vi bemästra den ogynnsamma situation som har framskapats, och vi kan omintetgöra den avsikt som motståndarna kan ha haft med att göra förhållandena olämpliga för oss och vårt arbete. En gång var det som var olägligt eller otid för Jesu kött mycket lämpligt för den samaritiska kvinnan vid brunnen. (Joh. 4:7) Att Jesus gjorde sin Faders vilja försåg honom med underbar uppehållande kraft, så att han kunde fullgöra sitt uppdrag också i otid. När många blev kringspridda genom Saulus’ förföljelse, kan det ha förefallit ha varit ”i otid” för de förföljda lärjungarna att då fortsätta med att vittna om Jehova och hans Kristus. Ändå säger Apostlagärningarna 8:4 att de ”gingo omkring och förkunnade evangelii ord”. VT 15/1 50
Fredag, 29 september
Kärleken förgår aldrig. Men profetians gåva, den skall försvinna, och tungomålstalandet, det skall taga slut, och kunskapen, den skall försvinna. — 1 Kor. 13:8.
Kärleken kommer lika litet att förgå eller upphöra som Gud kan det, ty ”Gud är kärlek”. För att vi skall kunna vara lika Gud måste denna förblivande egenskap odlas. Eftersom han är den Högste och han alltid kommer att ge uttryck åt kärlek, kommer universum för evigt att styras av kärlek. Detta kommer att utgöra en garanti för alla levande skapelsers välfärd och lycka. Profetians gåva, tungomålstalandet, kunskapen, dessa mirakulösa gåvor av Guds ande har försvunnit från församlingen. Men hans egen profetiska kraft försvinner aldrig. I fråga om profetior har vi allt som vi nu behöver i Guds skrivna ord. Kunskapen om frälsningen finns framställd i detta ord, och däri har vi gagnet av den gåva han skänkte, då han gav oss Kristi apostlar. Andens mirakulösa gåvor har försvunnit, men inte anden. Guds folk är uppfyllt av den och frambringar dess frukt. VT 1/5 50
Lördag, 30 september
Vad är tecknet på din närvaro och på tidsålderns [syntéleia] fullständiga slut. — Matt. 24:3, Young.
Slutade den gamla världen år 1914? Nej! Dess ”hedningarnas tider” slutade då, men det var någonting som började då för den till undergång dömda gamla världen. Vad var det? Dess ”ändens tid”, dess fullbordan (syntéleia), vari vissa faktorer samverkar till ett samfällt slut. Alltså var 1914 början av änden eller slutet för denna världen. Dess ”ändens tid” har en början och ett slut. Den hade sin början år 1914 med ”striden i himmelen”. Den kommer också att få ett slut, nämligen i striden vid Harmageddon, då denna världen, med både dess osynliga och synliga del, kommer att utplånas. Kristi närvaro svarar mot denna världens fullbordan (syntéleia) eller ”ändens tid” för den. Att världen gick in i det skede, som för den var ”ändens tid” år 1914, vet vi, ty det tecken som Jesus förutsade började visa sig precis i rätt tid vid slutet av hedningarnas tider. Det var inte någon betydelselös tillfällighet. VT 1/4 50
Söndag, 1 oktober
Jehovas dag är nära för alla nationer. — Ob. 15, Amer. stand. övers.
Personer som älskar och tjänar denna onda värld kommer att förlora allt genom Jehovas dags förödande verkningar och vill inte, att den skall komma och att rättfärdigheten skall göras allenarådande. När de underrättas om att den skall komma, endera tror de det inte eller också förlägger de den till en långt avlägsen framtid, efter deras egen tid. Men de händelser som timat sedan 1914 har tydligt ristat in handskriften på denna organisations vägg, handskriften som talar om dom och undergång. En profet som är större än Daniel uttyder meningen, och hans tillförlitliga uttydning visar att Jehovas dag är närmare än någon av dem anar. Vi skulle förvisso inte kunna förvänta, att en så imponerande företeelse som världsorganisationen skulle kunna undanröjas och ersättas med någonting fullkomligt för människosläktet, om inte den ofelbara profetians Gud hade förutsagt det. Hans sedvänja är att underrätta mänskligheten i förväg om händelser som har en så stor betydelse för hela världen. Han har förutsagt detta. VT 1/3 50
Måndag, 2 oktober
Och Ordet vart kött. — Joh. 1:14.
Jesu födelse kan inte betraktas som en de dödas uppståndelse, ty han hade inte dött, när han lämnade himmelen för att födas såsom människa. Det var inte så att han dog, utan Guds, hans Faders, mirakulösa makt överförde det liv, som tillhörde hans Son, vilken lade av all sin himmelska härlighet, och inplantade detta liv i den judiska jungfruns moderliv, för att Jesus i sinom tid skulle komma att födas på samma sätt som alla andra människor födes. Alltså var Jesu födelse inte någon inkarnation av en ande, såsom när änglarna materialiserade sig i kroppar av kött och visade sig för människor. Hans födelse var ett verkligt frambringande av ett fullkomligt mänskligt barn, eftersom hans livskrafter från himmelen var fullkomliga. Därför undergick hans sinne den regelrätta utveckling, som försiggår hos varje annat barn som blivit fött. Han visste ingenting om sin mirakulösa födelse och de med den förbundna omständigheterna, utom vad Josef och hans moder Maria kunde tala om för honom. Av detta visste han, att Gud var hans Fader. VT 15/8 49
Tisdag, 3 oktober
I haven kommit ... till ett nytt förbunds medlare, Jesus, och till ett stänkelseblod. — Hebr. 12:22, 24.
Emedan Guds rike upprättades år 1914 genom att Kristus Jesus insattes på tronen på det himmelska berget Sion, gäller detta om kvarlevan på ett särskilt sätt. När når det nya förbundet sitt slut? När slutet är inne för denna världen. Hela tiden fram genom århundradena sedan den fullkomlige medlaren, Kristus Jesus, åvägabragte offret, har det folk för Jehovas namn, vilket utgör den ”heliga nation” som helt och uteslutande är hans egendom, undan för undan uttagits ur de världsliga nationerna enligt förbundets villkor och föreskrifter. Nu sedan 1914, då de ”sju tiderna” av hednavälde över världen utlöpte och Riket upprättades i himlarna, håller den slutliga kvarlevan på att tagas ut ur nationerna för att göra medlemsantalet fullständigt i Jehovas ”heliga nation”, hans ”konungsliga prästerskap” under Kristus Jesus. Inom kort kommer deras tjänst på jorden att vara fullbordad. VT 15/3 49
Onsdag, 4 oktober
Mina bröder, om så händer, att någon ertappas med att begå en försyndelse, då mån I, som åren andliga människor, upprätta honom. — Gal. 6:1.
Vi önskar att gudomlig barmhärtighet skall vederfaras oss. Då måste vi också visa barmhärtighet mot vår fallne broder. Var och en av oss kommer med all säkerhet att begå fel någon gång i vårt liv. Våra bröder kommer inte att tycka om det orätta som vi har gjort, men när vi beder dem förlåta oss, kommer de i alla fall att göra det. Detta betyder likväl inte, att vi med berått mod kan gå tillbaka och göra om det orätta som vi har gjort, och ändå fortfara att få deras förlåtelse om och om igen och inte göra någon ansträngning för att behärska oss. Nej, vi bör visa någon förbättring i vårt uppförande, även om våra bröder är böjda för barmhärtighet. De visar barmhärtighet för att hjälpa oss att komma på rätt bog igen, för att vi skall bli starkare andligen och visa att vi har förkovrat oss. På detta sätt bör vi sträva efter att skydda dem som är inom Guds organisation och hålla fast vid dem som bröder. Om en broder snavar, bör vi alltså visa andliga egenskaper och vara till hands för att hjälpa upp honom. VT 15/7 49
Torsdag, 5 oktober
Var och en kvinna, som beder eller profeterar utan en slöja på sitt huvud, vanärar sitt huvud; hon är icke bättre än en rakad kvinna. — 1 Kor. 11:5, Moffatt.
Seden att beslöja sig iakttogs av de kristna i det första århundradet med tanke på vad som ansågs vara kyskt, för att inte allmänhetens känslor skulle såras och andra således hindras från att taga emot budskapet om Riket. Sedan dess har sederna förändrats, och då det i många framstegsvänliga länder inte är skick och bruk bland kvinnorna att beslöja sig inför allmänheten för att te sig anständiga, moraliska och respektabla, har kristna kvinnor i dessa länder ingen förpliktelse att uppträda beslöjade på allmänna platser eller vid de tillfällen då de deltar i församlingens sammankomster. Apostelns framställning innehåller intet krav på att de skall vara beslöjade under dessa omständigheter. Om de vill bedja eller profetera vid en kristen sammankomst med deltagare av båda könen, bör de naturligtvis beslöja eller betäcka sitt huvud såsom en symbol av underdånighet. VT 1/9 49