Watchtower ONLINE LIBRARY
Watchtower
ONLINE LIBRARY
Svenska
  • BIBELN
  • PUBLIKATIONER
  • MÖTEN
  • w50 15/6 s. 189–191
  • Text med kommentar för varje dag

Ingen video finns tillgänglig för valet.

Tyvärr kunde videon inte laddas.

  • Text med kommentar för varje dag
  • Vakttornet – 1950
  • Underrubriker
  • Söndag, 25 juni
  • Måndag, 26 juni
  • Tisdag, 27 juni
  • Onsdag, 28 juni
  • Torsdag, 29 juni
  • Fredag, 30 juni
  • Lördag, 1 juli
  • Söndag, 2 juli
  • Måndag, 3 juli
  • Tisdag, 4 juli
Vakttornet – 1950
w50 15/6 s. 189–191

Text med kommentar för varje dag

Söndag, 25 juni

Men låt Gud bevisa sig vara sannfärdig. — Rom. 3:4, Rotherham.

De skriftställen som har avseende på ett vilket som helst ämne kan bringas i harmoni med varandra, därför att Författaren till hela bibeln är den enda stora mästarintelligensen. Han har kommit den att skrivas genom att låta sin inspirerande ande verka på de mer än trettio män som skrev den under loppet av mer än sexton hundra år. Han motsäger sig inte utan håller fast vid sitt ena tema och uppsåt. Vi bör studera de kristna grekiska skrifterna på samma gång som de gamla hebreiska skrifterna för att jämföra dem, då ju de grekiska bevisar uppfyllelsen av de förkristna hebreiska skrifterna. Genom att forska i de hebreiska skrifterna och förvissa oss om deras uppfyllelse bevisar vi, att Gud, som inspirerat dem, är sannfärdig och tillförlitlig. Genom att på detta sätt gå tillbaka och rannsaka får vi också bevis för att de som avfattat de kristna grekiska skrifterna är i överensstämmelse med de grundläggande hebreiska lärorna. På det sättet kan vi fastställa, att de grekiska skrifterna innehåller sannfärdig förkunnelse, godtagbar lära. VT 15/6 49

Måndag, 26 juni

Och jag såg troner stå där, och de satte sig på dem, de, åt vilka gavs makt att hålla dom [eng. övers.: och dom blev given åt dem. — Upp. 20:4.

Detta kan emellertid inte betyda, att de skulle bli dömda efter det att de hade suttit på troner för att regera med Kristus, ty de har då redan övervunnit denna av djävulen styrda värld och aktats värdiga att leva och regera med Kristus, eftersom de också har lidit och dött med honom. Att dom ges åt dem betyder därför, att de utses till att döma andra. De har blivit ”bemyndigade att fungera som domare”. (En amer. övers.) Aposteln Paulus pekade fram emot detta deras privilegium. (1 Kor. 6:2, 3, En amer. övers.) När Kristus Jesus dömer människor och änglar i rättfärdighetens nya värld, kommer alltså dessa trogna övervinnare, som sitter på tronen med honom, att fungera som hans meddomare. De människor av en god vilja som överlever denna världens ände kommer att bli de första undersåtarna till tusenårsrikets Konung. Genom att Kristus Jesus börjar sin regering över dem börjar han sin tusenåriga regering över den renade jorden. Hans trogna kommer att regera med honom från himmelen. VT 1/6 49

Tisdag, 27 juni

Vartill tjänade då lagen? Jo, på det att överträdelserna skulle komma i dagen, blev den efteråt given. — Gal. 3:19.

Den mosaiska lagen avslöjade alla israeliterna såsom syndare och utpekade för dem deras synder i alla enskildheter. Den lag som Mose överlämnade åt dem såsom deras medlare fördömde dem därför i Guds ögon, och Moses tjänst eller ämbete var ett ”fördömelsens ämbete”. Guds uppsåt eller syfte med denna lag var, att det skulle uppenbaras att Israel var lika mycket skyldigt till överträdelse i Guds ögon som den övriga delen av den syndiga världen. Behovet av Messias, den utlovade ”Abrahams säd”, skulle därför bli mera påtagligt genom lagen. Också skulle det tydligare framträda, att det behövdes ett bättre förbund med Abrahams messianska säd såsom medlare. Då lagen endast var ett tillfälligt tillägg till det abrahamitiska förbundet, skulle den tagas bort, när Messias, Abrahams säd, kom. Messias’ ankomst och död upphävde lagförbundet och gjorde att lagen inte längre var nödvändig såsom ett medel att vinna rättfärdighet. VT 15/3 49

Onsdag, 28 juni

Och alla nationer komma att församlas inför honom, och han kommer att skilja människorna åt — alldeles såsom en herde skiljer får från getter. — Matt. 25:32, Twentieth Century.

Det är inte nationerna såsom politiska enheter, utan folket, individerna inom alla dessa nationer, som delas upp i två klasser. De politiska nationerna, som alla är i opposition mot jordens rättmätige Konung, står alla på hans vänstra sida och blir dömda till att sönderslås av hans järnspira. På vilken grund delar då Konungen upp folket i våra dagar? Jo, på den grunden, hur de behandlar hans bröder. Vem dessa den himmelske Konungens andliga bröder är och vad de representerar är alltså ingen hemlighet. Budskapet om Riket som de predikar, den neutrala ställning som de intar gentemot de krigförande nationernas politiska system och stridigheter, den rättframma ståndpunkt som de intar på Jehovas Konungs sida för att förfäkta hans egenskap av jordens nye och rättmätige Härskare — allt etta är det som utgör ett prov, när människor har att göra med dem inom alla nationer. VT 15/9 49

Torsdag, 29 juni

Var och en bör pröva sina egna gärningar, och den tillfredställelse han får kommer då att vara med avseende på honom själv och icke i jämförelse med någon annan. — Gal. 6:4, En amer. övers.

Om man jämför sig med andra, kan det leda till felaktiga slutsatser. Mät inte dina goda prestationer med någon broder som måttstock. Jesus Kristus angav mönstret. Där är din rätskiva! Där är din måttstock: Kristus Jesus! Om du vill ha någon tillbörlig tillfredsställelse av din aktiva tjänst för Gud, så ställ dig helt enkelt vid sidan av Kristus Jesus och säg: ”Hur sköter jag mig månne?” Jämför dig alltså inte med några andra bröder i Guds synliga organisation. Vi är inte konkurrenter till varandra. Vi retar eller utmanar inte varandra till tävlan genom att uppfordra varandra att uppvisa vad vi har åstadkommit. Vadhelst en individ är såsom en Guds tjänare, måste han vara det i sig själv inför den store Domaren och inte i jämförelse med någon medkristen. Då har han tillfredsställelse inom sig. VT 15/7 49

Fredag, 30 juni

Jehova har tröstat Sion ... och har gjort dess ödemark lik Eden och dess öken lik Jehovas lustgård [såsom Herrens paradis, LXX], — Jes. 51:3, Amer. stand. övers.

Jehova Gud har gjort detta i våra dagar. Det jordiska tillstånd som Sions barn nu befinner sig i är i andligt avseende i ett paradisiskt skick, är likt den ”ljuvliga lustgården”. Det var utan tvivel till detta Sions paradisiska tillstånd som Paulus blev bortryckt i en profetisk syn, varvid han hörde många hemliga ting, som han inte fick lov att uppenbara i detalj. Men våra ögon kan i denna tid urskilja den utveckling till ett paradis, som Sion, Guds universella organisation, genomgått, i synnerhet sedan Rikets födelse år 1914 och sedan befrielsen av Sions barn ägt rum på jorden efter 1918. Följden har blivit att den rena tillbedjan av Jehova utvidgar sig mer och mer, i det hans vittnen predikar ”detta evangelium om riket i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk”. Detta är den omedelbara förelöparen till det jordiska paradisets återställelse åt människosläktet. VT 15/10 49

Lördag, 1 juli

Så given då kejsaren, vad kejsaren tillhör, och Gud, vad Gud tillhör. — Matt. 22:21.

Eftersom kejsarna blev upphöjda till gudar på apostlarnas tid och fram till kejsar Konstantin, frågar vi: Var tillbedjan ett av de ting som tillhörde kejsaren och som borde betalas till eller givas åt honom, därför att den kejserliga lagstiftande församlingen bestämde detta? Om det är så, vem är då Gud, åt vilken vi måste giva de ting som tillhör Gud? Tillhör vårt liv kejsaren? Var det kejsaren som utgav sitt liv för de kristna, så att alla kristna tillhör kejsaren och hans politiska regering med rätt att handskas med dem efter landets av människor stiftade lagar? Är kejsaren den vän, mot vilken vi skall visa denna oöverträffliga kärlek, varom Jesus sade: ”Ingen har större kärlek, än att han giver sitt liv för sina vänner”? De kristnas svar, som är nedtecknade i historien, visar att de var villiga att dö för sin fredsvänliga tro, men inte i kejsarens härar. VT 1/8 49

Söndag, 2 juli

Bereden väg för Jehova i öknen, banen på hedmarken en jämn väg för vår Gud. — Jes. 40:3.

Det var efter det att Johannes döparen hade blivit kastad i fängelse som Jesus begav sig till Galileen och där började predika befrielsebudskapet: ”Gören bättring, ty himmelriket är nära.” (Matt. 4:12—17) Då började Kristus Jesus såsom Jehovas representant föra den ångrande kvarlevan av israeliter fram utmed den banade vägen till frihet från träldomen under religiösa villfarelser, synd och djävulens organisation och hjälpa dem att komma i ett fredligt förhållande till Jehova såsom himmelsk Fader och i en välsignad förbindelse med himmelriket. De blev fria från Jerusalem på jorden, vilket var ”i träldom med sina barn”, och de blev barn till Guds kvinna, det ”Jerusalem, som är ovan”. (Gal. 4:25, 26, 31) Här fanns i sanning en befrielse, vilken i lika hög grad frigjorde från träldom i en belägenhet utanför Guds ynnest, som israeliternas befrielse från Babylon mer än fem århundraden tidigare hade gjort det. En likadan befrielse har Jehova utfört för det andliga Israel sedan år 1918 e. Kr. VT 1/7 49

Måndag, 3 juli

Såsom Fadern, han som är den levande, har sänt mig, och såsom jag lever genom Fadern, så skall ock den som äter mig leva genom mig. — Joh. 6:57.

Den himmelske Fadern har medlet till liv eller livets gåva för sina botfärdiga skapelser på jorden. Privilegiet att vara medlet eller redskapet till att ge liv åt mänskliga syndare förlänar Gud åt sin Son. Såsom Gud uppreser dem som redan är döda i gravarna, så gör därför också hans Son det. (5:21) Att liv på detta sätt ges åt skapelser genom Sonen är helt olikt Sonens verksamhet i himmelen, då han skapade alla andra skapelser i universum, inbegripet det fullkomliga människoparet, Adam och Eva på jorden. Dessa skapelser hade aldrig existerat förut. När de frambragts, var de syndfria skapelser, med ursprunglig fullkomlighet såsom Guds verk genom hans Son. Men vad det beträffar att ge liv åt det syndiga, döende människosläktet, kunde Jesus inte utföra detta livgivande verk, förrän Gud bemyndigade honom till att göra detta förmedelst sitt lösenoffer. VT 15/8 49

Tisdag, 4 juli

Mina bröder, om, så händer, att någon ertappas med att begå en försyndelse, då mån I, som ären andliga människor, upprätta honom i saktmods ande. Och må du hava akt på dig själv, att icke också du bliver frestad. — Gal. 6:1.

Om vi är illvilliga, kommer vi att känna skadeglädje över att någon annan faller, vilken vi hyser agg till eller är missunnsamma och avundsjuka mot. Men om vi ledes av Guds ande, om vi har de andliga egenskaperna kärlek, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, mildhet, självbehärskning, då kommer vi att vara angelägna om att leda vår vilsefarande broder in på rätt spår och att hjälpa honom upp ur sitt fallna tillstånd. Ja, han blev frestad. Innan han blivit medveten om det, gav han efter för frestelsen utan att riktigt tänka på vad det innebar, att han gjorde så. Nu är han ledsen över det. Nåväl, nu är vi alla utsatta för frestelser, och vi bör inte handla som om vi aldrig själva kunde falla. (1 Kor. 10:12) Därför kan de som frambringar andens frukt utöva mildhet. De betänker väl sin egen svaghet och benägenhet för att falla och komma i samma situation, där de behöver barmhärtighet och hjälp. VT 15/7 49

    Svenska publikationer (1950–2026)
    Logga ut
    Logga in
    • Svenska
    • Dela
    • Inställningar
    • Copyright © 2026 Watch Tower Bible and Tract Society of Pennsylvania
    • Användarvillkor
    • Sekretesspolicy
    • Sekretessinställningar
    • JW.ORG
    • Logga in
    Dela