Uppmärksamma ditt barns stressignaler!
”Känslor av stress är sällan fristående företeelser: de är vanligtvis reaktioner på speciella händelser eller omständigheter.” — Doktor Lilian G. Katz.
HUR kan en pilot se vart han flyger en mörk, dimmig natt? Från start till landning måste han förlita sig på signaler. I förarkabinen på ett stort flygplan finns det över hundra instrument, som alla förmedlar livsviktig information och varnar piloten för potentiella faror.
Att växa upp i vår stressfyllda värld kan liknas vid att flyga genom ett oväder. Vad kan föräldrar göra för att flygningen skall bli lugn och behaglig från de tidiga barnaåren och ända till vuxen ålder? Eftersom många barn inte talar om sin stress, måste föräldrarna lära sig att tolka signaler.
Kroppen ”talar”
Ett barns stress kommer ofta till uttryck i kroppsliga symptom. Psykosomatiska reaktioner, till exempel magbesvär, huvudvärk, trötthet, sömnrubbningar, diarré eller förstoppning, kan vara signaler om att något är på tok.a
Sharons förlust av hörseln var kulmen på en period av intensiva ensamhetskänslor. När Amy skulle gå till skolan, fick hon kramp i magen, därför att hon var rädd att skiljas från sin mor. Johns förstoppning bottnade i den nervspänning som han upplevt när han tvingats bevittna våldsamma slagsmål mellan föräldrarna.
Ett sexuellt övergrepp fick fysiska konsekvenser för tioåriga Ashley. ”Jag minns att jag inte kunde gå till skolan på en hel vecka [efter våldtäkten] därför att jag mådde så illa”, berättar hon. Boken When Your Child Has Been Molested förklarar: ”Bördan av att ha blivit våldtagen kan utgöra en sådan stress för barnet att det blir sjukt.” Sådana fysiska stressreaktioner kan inbegripa organiska sjukdomar, smärtor i samband med tarmtömningen, återkommande buksmärtor, huvudvärk och smärtor i benen eller musklerna utan synbarlig orsak.
När sjukdomen tycks vara av psykosomatisk natur, bör föräldrarna ta det som en varningssignal. ”Om barnet simulerar eller inte spelar ingen roll”, säger dr Alice S. Honig. ”Det viktiga är det bakomliggande problemet.”
Handlingar talar bättre än ord
En plötslig förändring i beteendet är ofta ett rop på hjälp. Boken Giving Sorrow Words förklarar: ”När en duktig elev börjar få ettor i betyget bör man se upp, och detsamma gäller när ett barn som tidigare varit en bråkstake förvandlas till en ängel.”
Sjuårige Timmys vanemässiga ljugande började när hans mor blev helt uppslukad av sitt arbete. Sexårige Adams plötsligt påkomna dåliga uppförande bottnade i känslor av otillräcklighet i skolan. Sjuårige Carls sängvätning var ett uttryck för hans längtan efter föräldrarnas uppskattning, som nu tycktes vara riktad mot hans yngre syster.
Ett självdestruktivt beteende är speciellt oroväckande. Tolvåriga Saras täta olycksfall kunde inte bero enbart på klumpighet. Efter föräldrarnas skilsmässa var självförvållade skador det sätt varpå hon omedvetet sökte återvinna sin frånvarande fars tillgivenhet. Vare sig det gäller lindrigare former, till exempel mindre, självförvållade sår, eller så allvarliga fall som ett självmordsförsök, är aggression som riktas mot den egna personen genom ett självdestruktivt beteende alltid en varningssignal om intensiv stress.
Deras tal avslöjar vad som finns i hjärtat
”Av hjärtats överflöd talar ju munnen”, sade Jesus Kristus. (Matteus 12:34) Om hjärtat domineras av negativa känslor, kommer detta vanligtvis till uttryck i barnets tal.
”Barn som kommer hem och säger ’Ingen tycker om mig’ talar i själva verket om för dig att de inte tycker om sig själva”, säger dr Loraine Stern. Samma sak kan sägas om barn som skryter. Även om det tycks tyda på raka motsatsen till låg självaktning, kan skryt om verkliga eller inbillade bedrifter vara ett försök att övervinna djupa mindervärdeskänslor.
Det är sant att alla barn ibland blir sjuka, uppför sig illa och blir besvikna på sig själva. Men när sådana problem blir ett beteendemönster och det inte tycks finnas någon direkt orsak, bör föräldrarna försöka utröna vad som ligger bakom dessa signaler.
Efter att ha undersökt beteendemönstret i barndomen hos sex tonåringar som begått ett ovanligt brutalt våldsdåd konstaterade Mary Susan Miller: ”Alla tecknen fanns där. Pojkarna hade strött dem omkring sig i åratal, men ingen brydde sig om det. De vuxna såg, men de ryckte på axlarna.”
Det är nu viktigare än någonsin att föräldrar är uppmärksamma, så att de kan urskilja barnens stressignaler och handla därefter.
[Fotnot]
a I motsats till hypokondri, som har med inbillade sjukdomar att göra, är en psykosomatisk sjukdom verklig. Dess orsak är emellertid av känslomässig snarare än av fysisk natur.
[Ruta på sidan 8]
Stressade redan i livmodern?
Även ett foster kan urskilja den stress, fruktan och oro som modern förmedlar genom kemiska förändringar i blodströmmen. ”Det växande fostret känner precis samma spänning som den havande kvinnan känner”, skriver Linda Bird Francke i boken Growing Up Divorced. ”Även om fostrets och kvinnans nervsystem inte är direkt förbundna med varandra, finns det en enkelriktad förbindelse mellan de två som inte kan brytas.” Detta kan vara förklaringen till att uppskattningsvis 30 procent av alla barn i åldern 18 månader och yngre enligt tidskriften Time lider av stressrelaterade problem som varierar i svårighetsgrad från känslokyla till ångestneuroser. ”Barn som föds av olyckliga och oroliga kvinnor är ofta olyckliga och oroliga själva”, konstaterar Francke.
[Ruta på sidan 9]
När ett barn försöker ta sitt liv
”Vad skulle hända om jag sov i hundra år?” frågade Lettie sin far. Vilken barnslig fråga, tänkte han. Men Lettie skojade inte. Några dagar senare låg hon på sjukhus därför att hon hade svalt en hel burk full med sömnpiller.
Vad skulle du göra om ditt barn började tänka på eller rentav försökte begå självmord? ”Sök omedelbart professionell hjälp”, är det råd som ges i boken Depression—What Families Should Know. ”Att behandla potentiella självmordskandidater är inte något för amatörer, inte ens för dem som står den deprimerade personen mycket nära. Man kanske tror att man har lyckats övertala en familjemedlem att inte begå självmord, när han eller hon i själva verket bara sluter sig inom sitt skal och håller inne med sina känslor tills de exploderar med fruktansvärda resultat.”
Med rätt behandling finns det hopp för ett barn som försöker ta sitt liv. ”De flesta som försöker begå självmord vill egentligen inte ta livet av sig”, sägs det i den ovan nämnda boken. ”De vill bara att det skall sluta upp att göra ont. Deras försök är ett rop på hjälp.” I den kristna församlingen kan föräldrar som inte vet hur de skall ta itu med självmordstendenser få kärleksfull hjälp och goda skriftenliga råd av de äldste.