Från våra läsare

Hjälp med skolarbetet

För en tid sedan fick jag i uppgift att forska i ämnet serietidningar, och min lärare sade åt mig att gå till biblioteket. Jag och en kamrat gick dit, men man talade om för oss att det inte fanns något sådant material att tillgå där. Jag gick hem ganska bekymrad, men till min stora lättnad gav min mamma mig ett nummer av den italienska upplagan av er tidskrift med artiklarna om serietidningar. (På svenska 8 november 1983) Där fick jag de upplysningar som jag behövde. Nästa dag sade min lärare till hela klassen att mina efterforskningar för den här uppgiften var enastående, och hon läste upp materialet inför hela klassen. När hon läst färdigt, applåderade alla. Tack för de underbara tidskrifterna.

S. T., Italien

Kärleksromaner

Nu har jag gjort mig av med 90 kärleksromaner, vilket är ett mycket stort steg för mig. Det var sedan jag läst er artikel ”Är kärleksromaner oförarglig lektyr?” (i numret för 22 mars 1984) som jag fick den välbehövliga impulsen att göra mig av med dem.

E. R., Brasilien

Biskoparna och atombomben

I er artikelserie ”Biskoparna och atombomben” (i numret för 8 augusti 1984) ifrågasätts valet av plats och tid för de uttalanden som katolska biskopar och andra människor gjort. Religionen i detta skede i historien och de ansträngningar vi gör under vår korta vistelse här på jorden skulle vara till största nytta, om de inriktades på att ena människor, inte splittra dem. Att engagera sig i världsliga frågor (t. ex.genom militarism) på ett sätt som följer Guds direktiv är helt i sin ordning och är nu mer behövligt än någonsin tidigare med tanke på hur mycket vapen det finns. Men antikatolsk retorik och kritik av samma kristendom och av försöken att tjäna samme Gud åstadkommer inte det.

J. T., Kalifornien

Vi kritiserar inte de katolska och protestantiska ledarna för att de uttalar sig mot krig. Vad vi finner vara klandervärt är att katolska och protestantiska präster århundrade efter århundrade har understött krig som utkämpats med hjälp av svärd, spjut, skjutvapen, bomber och även atombomber, då dessa började användas, utan att bry sig så mycket om den sorg, det lidande och den död som detta förde med sig för oräkneliga millioner människor och utan tanke på den förstöring av kulturer och civilisationer som detta lett till. Vi anser att det är fullt riktigt att fråga: ”Har de nu i denna sena tid tagit den ståndpunkten bara därför att det är uppenbart att det finns kärnvapen i så stor omfattning att ett kärnvapenkrig hotar deras egen existens? Är konventionella krig godtagbara därför att de inte för med sig så mycken död och förintelse som ett kärnvapenkrig gör?” Vi tror att det uttalande som kärnfysikern Harald M. Agnew gjort är värt att upprepa: ”Jag anser att de är skrymtare, eftersom de tycks acceptera att konventionellt krig är helt i sin ordning men inte kärnvapenkrig. På grund av kärnvapnens förstörelsekraft är för första gången i historien riskerna för dem som fattar besluten om att ta del i krigföring lika stora som för de unga människor som traditionsenligt sänds ut för att verkställa de äldres beslut. Kyrkornas och alla de andra beslutsfattarnas vinkällare, materiella rikedomar och andra tillgångar är således inte längre skyddade i händelse av ett kärnvapenkrig. Vi är allesammans inbegripna.” — RED.