Hur man klarar av hörselproblem

ÖRAT är utformat för att kunna höra. Detta organ gör det möjligt för en att höra fåglarnas kvitter, bruset från ett vattenfall och hur löven prasslar för vinden — ljud som är njutbara och som ökar ens uppskattning av att finnas till.

På grund av sin förmåga att samla ljud och överföra dem till hjärnan är örat ett under. Men det gör mycket mer än bara fångar upp ljud. Hur örat kan utnyttjas i full utsträckning märker man om man lyssnar till eller själv deltar i ett samtal. Hörseln gör det möjligt för en att urskilja skiftningar i känslor och sinnesstämningar eller spåra ett mått av oro. Men när man förlorar hörseln, kan det resultera i att man känner sig hjälplös och missräknad och till och med blir vresig.

Låt oss belysa problemet: Hur skulle det vara om du inte kunde höra någon skillnad mellan orden ”muta”, ”ruta” och ”luta”? Och hur skulle du känna det, om du skulle behöva se läpprörelserna hos den som talar för att kunna urskilja vad han säger? Utan tvivel skulle du känna dig osäker och irriterad.

För att du skall förstå dens situation som har hörselproblem, kan du försöka utläsa följande mening: Jo-ua -åg -ö-en -å berge-- to--. Måste du läsa meningen flera gånger innan du kan fylla i de bokstäver som saknas? Ja, de ljud som utelämnats behöver verkligen finnas med, för att man skall förstå vad som avses. Meningen lyder: ”Josua såg röken på bergets topp.”

Det föregående illustrerar det vanliga problemet för den som får dålig hörsel. Det är sällan han förlorar hörseln fullständigt. Det vanligaste problemet är att vissa ljud går förlorade för honom. Det han hör blir förvrängt, och det uppstår missuppfattningar. En som råkat ut för den sortens hörselproblem berättade:

”Vi tror att vi har uppfattat, men det har vi inte. Till exempel: På den tiden jag uppvaktade min fru tyckte jag hon en gång sade: ’Gillar du folk (engelska: people)?’ — ett samtalsämne som jag ogärna gav mig in på. Så jag svarade lite undvikande och var förmodligen ganska kort i tonen. Hon såg förvånad ut. Efter en stund förstod jag vad hon verkligen hade sagt, något som lät mera tilltalande: ’Gillar du pizza?’

Att vi hör så fel — och det gör vi ständigt — resulterar ofta i ett gott skratt; det blir något man skämtar om eller berättar som en rolig episod. Men det kan också uppstå allvarliga kommunikationsproblem; den som hör dåligt kan uppfattas som trögtänkt eller likgiltig och kan därför förlora vänner.”

En döv författare kan av egen erfarenhet berätta om detta handikapp:

”I en diskussion i grupp, där det är bara du som är döv, existerar du inte. Därför att du inte kan lägga fram dina idéer på ett sätt som alla är bekanta med, förväntas du inte komma med något bidrag; ännu mindre blir du ombedd att göra det. Därför att du är döv, blir också de döva. Gör bara vad du blir tillsagd av dina föräldrar, vänner, arbetskamrater — de som kan höra. ... Medan alla pratar eller skrattar, befinner du dig så långt borta som en ensam arab i en öken med oändlig horisont. Allt och alla är hägringar; du ser dem men kan inte röra vid dem eller bli en del av dem. Du håller på att kvävas inombords, men du kan inte berätta för någon om denna fruktansvärda känsla. Du vet inte hur du skall kunna göra det. Du har det intrycket att ingen förstår eller bryr sig om.”

Hur är det med hörapparater?

Den som inte har några hörselproblem kan vara benägen att tänka att en hörapparat naturligtvis är lösningen på problemet. Men fastän en hörapparat kan vara till hjälp, har den begränsningar.

En expert på området, Hayes Newby, skriver: ”Hörapparater är dyra tingestar, och det skulle kunna förväntas att så snart en patient har investerat i en sådan, måste han tvinga sig till att lära sig hantera den och vänja sig vid den.” Men gör han det? Newby fortsätter: ”En stor del av hörapparaterna läggs, som så mycket annat, undan i en byrålåda.”

Förmodligen är du bekant med någon som skaffat sig hörapparat. Denne någon kan till och med stå dig så nära som din egen äktenskapspartner. Det kan mycket väl vara så att han inte använder sin hörapparat, och det kan vålla irritation hos dem som inte har nedsatt hörsel. De säger kanske: ”Om han bara kunde använda sin apparat, så skulle vi kunna samtala mycket bättre.”

Men det måste ändå finnas en orsak till att han inte vill använda sin apparat. Hayes Newby säger angående detta problem: ”Alltför många patienter väntar sig att hörapparaten skall vara lösningen på alla deras hörselproblem, och att de, när de väl börjat använda den, skall kunna höra lika bra som när deras hörsel var normal. Men tyvärr är det inte så. ... En hörapparat är en förstärkare, men inte av high-fidelitykvalitet. Den tjänar till att göra ljudet starkare för den som bär den, men det blir inte tydligare.”

Så först och främst är hörapparaten i sig själv ett problem. Den har begränsad förmåga att återge alla ljudvariationer. Även om den i viss utsträckning framhäver vissa ljud och undertrycker andra, kan den inte förstärka dessa ljud utan en viss distorsion (förvrängning). Kvaliteten vid denna ljudförstärkning kan i bästa fall jämföras med hur man hör i en telefon; den kan alltså inte jämföras med ljudåtergivning av god kvalitet.

Det andra problemet är att hörselproblemen varierar från person till person. Inte två öron är lika; inte heller hör de på exakt samma sätt. Alltså kan en viss förstärkning av ljudet vara alldeles för stark för den ena personen, men vara lagom för en annan.

Det är likadant för människor med ”normal” hörsel. Unga människor kan öka ljudet från skivspelaren eller radion och finna det högst njutbart. Föräldrarna däremot påstår bestämt att musiken är alldeles för stark. Barnen såväl som föräldrarna hör samma ljudstyrka, men de har olika toleransnivåer.

En hörapparat förstärker alla ljud. Den nytta någon kan ha av en sådan beror alltså på hur mycket han kan tolerera. Ställer han in apparaten på en nivå som är ”uthärdlig” för honom, utnyttjar han inte till fullo dess förmåga att förstärka ljud. Apparaten kan vara ”på”, men inte tillräckligt mycket för att hjälpa personen i fråga att uppfatta tal.

Vad kan en bärare av hörapparat göra?

Med tanke på dessa omständigheter, vad kan då den som bär hörapparat göra? Först och främst krävs det tid och ansträngning från hans sida att vänja sig vid det ”nya örat”, och han får inte förvänta mer av det än det är utrustat för. Det första obehaget liknar det man upplever om man får tandprotes eller glasögon med bifokalglas. Så småningom minskar obehaget, allteftersom den som använder apparaten försöker anpassa sig till de nya ljudförnimmelserna.

Det är uppenbarligen så att om en person under lång tid inte har uppfattat vissa ljud, blir han van vid att inte höra. Till och med fåglarnas kvitter och prasslet från löven kan vara störande för den som inte hört dessa ljud på lång tid. Den som bär hörapparat kan därför tycka att han uppfattar alldeles för mycket oväsen och vägrar i fortsättningen att använda den. Men på det sättet hör han inte bättre. Enda utvägen för honom är att acceptera att det tycks bli oljud, men strunta i dessa oönskade ljud och i stället koncentrera sig på dem han vill höra.

Om det är till någon tröst, kan den som bär hörapparat tänka på att även de med normal hörsel då och då går miste om vad som sägs. Därför kan inte han heller förvänta sig att höra felfritt alla gånger.

Om den som har hörapparat accepterar begränsningarna och inte låter dem slå ned modet på honom, kan han mycket väl finna att det är stora fördelar med denna hjälp. Men förvisso krävs det självdisciplin för att lyckas med detta.

Var förstående

De som umgås med någon som har svårt att höra blir till stor hjälp om de visar förståelse. De gör väl i att komma ihåg att den som håller på att träna in sig på en hörapparat upplever både problem och olust.

Även om det kan vara tålamodsprövande att samtala med någon som hör dåligt, bör man inte sluta upp med det. Bäst är att använda vanlig samtalston och röststyrka. Höjer man rösten, kan det uppstå förvrängning genom apparaten. Om du kan fånga uppmärksamheten hos den som hör dåligt och tala ansikte mot ansikte med honom, så att säga, kan han läsa på dina läppar och i ditt ansiktsuttryck vad som sägs. Om det är något han inte förstår, kan det vara bättre att göra en omskrivning än att bara upprepa samma sak. Den här meningen, till exempel, kanske han inte uppfattar på en gång: ”Skulle du vilja följa med in till staden?” Då skulle man kunna göra om frågan och säga så här: ”Vi tänker fara in till staden och handla. Vill du följa med oss?”

Låt oss skydda vår hörsel

Många av oss har kanske inga hörselproblem. Det skulle ändå vara förståndigt att göra vad vi kan för att behålla hörseln i detta bullersamma industrialiserade samhälle.

Det är konstaterat att om man utsätter sig för starka ljud under längre perioder, kan hörselmekanismen skadas. Detta slag av hörselskada kan aldrig läkas. Om någon arbetar i en omgivning där ljudnivån är väldigt hög (där ett samtal inte kan föras i vanlig samtalston), bör han med jämna mellanrum låta kontrollera sin hörsel, så att han får veta om den påverkats av oväsendet. Det är långt bättre att vidta förändringar, om man med det kan förhindra att hörseln skadas, än att sedan skadan redan är skedd försöka hjälpa upp hörseln med hörapparat. Och skulle det vara fråga om en sjukdom, bör man inte tveka att genomgå behandling.

Hörseln är sannerligen dyrbar — en gåva från Skaparen. Vår uppskattning av dess värde bör göra oss förstående mot dem som har hörselproblem och bör förmå oss att göra rimliga ansträngningar för att skydda den goda hörsel vi just nu kan ha.