Formgivning i naturen
Bakterier är sina egna kompasser
Doktor Richard Blakemore undersökte avlagringar i ett kärl och lade märke till i ett prov att bakterier samlade sig vid kärlets ena sida. Han svängde på kärlet. Bakterierna simmade tillbaka till samma ställe — den norra sidan av kärlet. Han placerade en liten magnet vid kärlets södra sida. Bakterierna samlade sig där. Vart han än flyttade magneten, samlade sig bakterierna på det stället.
Doktor Richard Frankel vid Massachusetts Institute of Technology i USA förenade sig med dr Blakemore, och tillsammans upptäckte de genom kemisk analys att dessa bakterier innehöll 10 gånger den mängd järn som normalt finns i bakterier. Dessutom visade sig järnet ingå i magnetit — ett ämne, som är permanent magnetiskt vid rumstemperatur. Då bilder togs på en bakterie i ett elektronmikroskop, visade bilderna att en rad med 22 till 25 magnetitpartiklar löper från bakteriens ena ända till den andra. Eftersom den här stavmagnetens nordpol inte befinner sig i samma ända av organismen som dess trådlika rörelseorgan, utan i motsatta ändan, simmar den alltid åt norr.
En annan häpnadsväckande upptäckt var att varje liten magnetitpartikel var omkring 0,05 mikron lång, och endast magnetitpartiklar av ungefär den storleken äger de magnetiska egenskaper, som är nödvändiga för en god kompass! Är detta ytterligare ett av de milliontals slumpmässiga sammanträffanden, som förutsätts av evolutionistiska vetenskapsmän? Nej, i stället är det ytterligare ett av de milliontals bevisen på formgivning av en intelligent skapare.
Men fyller dessa bakteriers inbyggda kompass något syfte? Doktor Frankel sade att magnetfältet uppfattas både horisontellt och vertikalt. Detta betyder då att på norra halvklotet, där man hittade dessa bakterier, betyder norr också ner. Dessa bakterier är för små för att med hjälp av jordens dragningskraft kunna urskilja vad som är uppåt och neråt i vattnet. Denna kompass, som riktar dem neråt, leder dem alltså till de gyttjiga bottenavlagringar som de föredrar.
Är den här upptäckten en nyckel till det urgamla mysteriet med den häpnadsväckande navigationsförmåga som många djur besitter? Många forskare har under lång tid antagit att en del djur använder jordens magnetfält för att kunna navigera rätt. Experiment har bestyrkt detta i fallet med duvor, och nyligen fann forskare magnetit i huvudet på duvor. De har också funnit magnetit i bakkroppen på bin. Och vem vet i vilka andra sammanhang magnetit kan dyka upp?
Mänskliga uppfinnare må ha patent på kompassen, men tusentals år tidigare fanns det kompasser i flera milliarder encelliga bakterier!
Varför lök får dig att gråta
När man skalar lök, avges en organisk svavelförening. När denna förening löses i vatten, bildas svavelsyra. När alltså denna svavelförening når ögonen och löses i tårvätskan där, bildas svavelsyra. Det gamla folkreceptet för att undvika detta är att skala lök under rinnande vatten. Då bildas syran i vattnet och inte i ögonen.
Växter som tillverkar bekämpningsmedel mot insekter
När insekter upptäcker någonting som liknar socker, reagerar de som många människor — de börjar äta! Men växten Ajugara remota fördärvar insekternas matlust med hjälp av sin egen speciella kemiska förening, ajugarin-1. Föreningen blockerar insektens sinnesceller och tar bort dess önskan att mumsa på Ajugara remota. Denna kemiska förening är bara en av många aptitdödande föreningar som man funnit hos många växter. En del aptitdödare verkar frånstötande på en lång rad insekter; andra fördärvar aptiten för en viss speciell art. Ingen av dessa föreningar är giftiga.
Vetenskapsmän försöker framställa aptitdödande medel i sina laboratorier för att bekämpa växtätande insekter. Nästa steg blir kanske att de kan framställa aptitdödande medel för sockersugna människor.