Yrkeskvinnornas problem

TIDNINGSRUBRIKERNA berättar ofta om kvinnor som har fascinerande och välbetalda arbeten som tidigare nästan undantagslöst innehades av män. Somliga blir presidenter, statsråd, TV-producenter, börsmäklare och så vidare. Men ändå är det fortfarande ett faktum att det stora flertalet kvinnor har lågavlönade arbeten med låg status och mycket små utsikter till befordran.

Trots rättsliga segrar och federala lagar som förbjuder diskriminering av kvinnor vid anställning är det ett faktum att arbetssituationen för kvinnliga arbetstagare i Förenta staterna tycks bli sämre, inte bättre. ”Framsteg? Vilka framsteg?” tillstod National Organization for Women (Riksorganisationen för kvinnor) år 1976. ”Vi glider tillbaka. Förhållandena förblir inte ens desamma.”

En nyligen gjord statlig undersökning i Förenta staterna visar att klyftan mellan vad män och kvinnor i genomsnitt tjänar har vidgats, inte krympt, under de senaste tjugo åren. Mer än 80 procent av alla yrkeskvinnor i Förenta staterna har en årsinkomst understigande 10.000 dollar, medan bara 38 procent av samtliga män har det. Enligt den amerikanska folkbokföringsmyndigheten tjänar somliga kvinnliga akademiker bara 60 procent av vad manliga akademiker tjänar. I en undersökning som gjorts av en forskningsorganisation i New York rapporterades vidare att mer än två tredjedelar av ökningen av antalet kvinnliga platser mellan nu och år 1985 skulle utgöras av enkla kontorsarbeten och att lönerna skulle fortsätta att väsentligt släpa efter männens löner.

Vad allt detta betyder är att en kvinna som hoppas finna ett fängslande arbete med en lön som är tillräckligt hög för att ge henne ekonomiskt oberoende sannolikt kommer att bli besviken. Det är inte bara det att hennes arbete förmodligen kommer att vara mekaniskt och oansenligt, utan om hon skall betala någon som tar hand om hennes barn medan hon arbetar, kanske det dessutom bara kommer att gå jämnt upp för henne, om ens det. Det tillkommer ju vanligtvis andra utgiftsposter: resor, lunch ute, kläder för arbetet, lättvindig mat till högre priser, tvätt, besök hos hårfrisörskan — som allt kan sluka en stor del av lönen.

Problem på arbetet

Vidare kan arbetsmiljön ofta kräva sin tribut av en kvinnas nerver. Många tycker inte om baktaleriet, de politiska aktiviteterna, tävlingsandan och den ibland förekommande oärligheten inom affärsvärlden där ”alla äter alla”. Det moraliska klimatet är inte heller alltid uppbyggande. Många kvinnor har utsatts för sexuella närmanden på arbetet av manliga arbetsgivare eller chefer.

Cornell Human Affairs Program i Förenta staterna ledde en undersökning angående detta och kom fram till att 92 procent av de tillfrågade kvinnorna ansåg att sexuella närmanden på arbetet var ett allvarligt problem, och hela 70 procent sade att de personligen utsatts för det. Utfrågningen visade att sexuella närmanden — som definierades som ständiga ögonkast och oavlåtligt flirtande, kramar och nypningar, ideliga beröringar av en kvinnas kropp, sexuella förslag förstärkta med hotet om avsked och, i extrema fall, till och med tilltvingat sexuellt förhållande — förekom inom alla yrkeskategorier, åldersgrupper, civilstånd och på alla lönenivåer.

Hur är det med hemmet?

Ett annat problem som drabbar många förvärvsarbetande mödrar är att deras arbete gör dem uttröttade. När de kommer hem, är det fortfarande mycket där som de måste ta hand om. Att de tar på sig den extra bördan att arbeta utanför hemmet medför i många fall inte att deras män ställer upp och hjälper till i hemmet i större utsträckning än de gjorde innan deras hustrur började förvärvsarbeta.

Tänk till exempel på en undersökning som gjordes bland kvinnliga läkare i Detroitområdet år 1976. Den visade att tre av fyra av dessa kvinnor, utöver att vara läkare på heltid, skötte barnen och tog hand om hela familjens matlagning, inköp och ekonomi. Två tredjedelar av dem hade viss hemhjälp en eller två dagar i veckan som hjälpte till med tvätt och städning, men den återstående tredjedelen gjorde till och med allt hushållsarbete.

En sådan kvinna tär hårt på sina krafter, vilket kan bli ett allvarligt problem om hon försöker bära en sådan övermänsklig börda en längre tid. Kvinnor som försökt göra det erkänner öppet att hushållsarbetet oundvikligen blir lidande. En förvärvsarbetande mor erkände att hon numera tar handdukarna ur torktumlaren och bokstavligen kastar in dem i linneskåpet för att spara den tid det tar att vika ihop dem. En annan sade att hennes man förr brukade klaga om hon inte strök hans näsdukar; nu när hon arbetar är han glad om hon bara tar ut dem ur torktumlaren och lägger dem i hans låda.

Vad händer med barnen?

Även om många män numera kan vara villiga att överse med att en hel del inte blir gjort av det som de en gång förväntade att deras hustrur skulle göra, så är det något annat som förvärvsarbetande mödrar finner svårare att sopa under mattan — deras barns behov. De kanske hävdar att det är kvaliteten på den tid som används tillsammans med barnen, inte kvantiteten, som har betydelse, och det ligger en viss sanning i det. Men en yrkesarbetande mor kan bli så slutkörd att både kvantiteten och kvaliteten på tiden tillsammans med barnen blir lidande.

Författarna till en bok som uppmuntrar hemmafruar att förvärvsarbeta har insett detta problem som yrkesarbetande mödrar har och föreslår följande, när de kommer hem och välkomnas av barnen som vill berätta för dem om sin dag: ”Säg åt dessa förtjusande ansikten med sina smilgropar att knipa ihop läpparna tills mamma fått 15 minuter för sig själv i sitt rum för att ställa om sig, samla ihop sig, byta kläder och kanske ta en snabb martini. Lås dörren om det är nödvändigt, eftersom, så vitt vi kan förstå, detta är en mycket viktig del i varje förvärvsarbetande mors schema.”

Problemet med det här rådet är att den förvärvsarbetande modern kan upptäcka, vilket några har gjort, att när hon är redo för sina barn kanske de redan har gått sin väg från henne. Deras värdefulla iver att dela med sig åt sin mor av det som är viktigt för dem har svalnat och ersatts av en tyst mur.

En psykiatriker som specialiserat sig på de känslomässiga konflikterna hos yrkeskvinnor säger att barn inte tycker om att deras mor arbetar. ”Medan barnen sällan klagar över att fadern är borta från hemmet, ger de fritt utlopp åt sin vrede över modern för att hon är borta”, påstår han. ”Modern, tycker de, borde vara till bara för dem.”

Denne psykiatriker hävdar att yrkeskvinnorna på grund av rörelsen för kvinnornas frigörelse har blivit intoleranta mot varje form av beroende. ”För dem som har barn”, säger han, ”betyder detta att de förväntar att deras barn skall bli vuxna så snart de fötts. De vill att barnen skall vara mer lika dem själva, rådiga och oberoende. Och barnen är inte redo för detta.”

Små barn är inte heller de enda som kräver uppmärksamhet, vilket en mor och hemmafru som har två vuxna barn och en sextonårig son, som fortfarande bor hemma, framhåller. ”Man måste sporra barnen”, säger hon, ”verkligen visa att man är intresserad av dem och av vad de har varit med om under dagen. De kommer inte av sig själva. Och om du inte är hemma för att resonera med dem om dessa ting, kommer de att finna någon annan att anförtro sig åt. Hur vet du att de inte kommer att välja att anförtro sig åt någon som är omoralisk eller omogen?”

Den här modern fortsatte och sade: ”Två flickor i grannskapet, vars mödrar arbetar, kommer ofta hit på besök efter skolan tills någon är hemma. De berättar saker för mig som de aldrig berättar för sina mödrar. När jag föreslår att de skall göra det, säger de att deras mödrar är alldeles för upptagna för att ha tid med dem.”

Problemet med framgång

Somliga kvinnor når verklig framgång inom affärsvärlden. De tjänar mycket pengar, har ett avsevärt inflytande och är respekterade av sina affärsbekanta. Men deras arbete kräver ofta övertid och till och med resor. För en mor innebär detta att hon måste lämna inte bara sina barn, utan också sin man. Om hon vägrar övertid och resor, kan det betyda att hon förlorar sitt arbete.

En kvinnlig chef på den amerikanska fondbörsen, ett arbete som tills helt nyligen traditionellt klassificerades som ”enbart för män”, måste resa mer än 30 procent av tiden. Hon har dessutom tvillingdöttrar i späd ålder. Hennes lösning? Hon har en hemhjälp på dagtid, och när hon är ute på resor, är hennes man barnvakt sedan han kommit hem från sitt arbete. När hon reser, varar en normal arbetsdag från 6 på morgonen till 11 på kvällen — ett schema som utesluter en mors omvårdnad, även om hon vore fysiskt nära sina barn.

För en verklig ”yrkeskvinna” måste därför hemmet och familjen komma i andra hand i fråga om betydelse, eftersom det är som antropologen Margaret Mead påpekar: ”Den ständiga omvårdnaden som ges små barn, en make och ett hushåll är vanligen oförenlig med den målmedvetna strävan efter att göra karriär. En god hustrus och mors livsföring står i skarp kontrast till den livsföring som kännetecknar en god vetenskapsman, artist eller chef.”

Försöken att förena en karriär och omvårdnaden om en familj visar sig ofta förödande. En kvinna, vars äktenskap upplöstes, förklarar: ”Mitt arbete hade nästan blivit en älskare för mig. När jag säger att min karriär intar en mycket framträdande plats i mitt liv, är det därför att den är mitt liv.”

Men också yrkeskvinnor som inte går in för en karriär behöver inse hur kännbart ett arbete kan påverka deras äktenskapliga förhållande. En kvinna som återgick till arbetet efter ungefär tjugo års äktenskap säger: ”Jag tror att Lew saknar ganska mycket att jag inte är hemma. ... Och nu blir jag irriterad på: ’Kom och hjälp mig att packa väskan.’ Jag tänker: ’Packa väskan själv!’ Jag brukade aldrig känna det så. Jag var alltid glad över att hjälpa honom, därför att jag tyckte att det var min uppgift.”

Detta för oss tillbaka till frågan: Var hör en kvinna hemma? I hemmet? På en arbetsplats? Vilken är hennes rätta roll?