Konsten att konversera

”GOTT tal är som ett vackert natursceneri — fortlöpande men ständigt varierande och fullt av överraskningar och nyhetens behag.” Så sade författaren Randolph S. Bourne.

Ja, människor finner verkligen stort behag i vacker natur. De som utvecklar konsten att konversera får också stor glädje och nytta av detta. De finner glädje i att utbyta tankar, åsikter och känslostämningar med andra.

”Jag skulle önska att det alltid vore lätt och behagligt att konversera med mina bekanta”, kanske du säger. ”Men alltför ofta är det inte så. Vad kan jag göra åt saken?” Kanske en hel del.

Tid och plats

Först och främst: Bli inte missmodiga om dina ansträngningar att konversera misslyckas då och då. Vi får alla uppleva detta. När allt kommer omkring kan du knappast föra ett gott samtal med någon som bara ger ett korthugget svar och i verkligheten inte vill tala. Han kanske har något mycket angeläget och brådskande att tänka på.

När det gäller att konversera är tiden och platsen av stor betydelse. Det är sannerligen meningslöst — till och med hänsynslöst — att försöka få något längre samtal med en husmor, när det börjar osa från köket. Det som för ögonblicket är brådskande och angeläget är blomkålen eller köttet som bränns!

Bibeln uttrycker saken mycket tydligt. Den säger: ”Allting har sin tid. ... Tiga har sin tid, och tala har sin tid.” (Pred. 3:1, 7) Någon kanske är upptagen av djup begrundan, läser en bok eller summerar en lång rad siffror. Eller också kanske ett allvarligt problem har uppstått, och personen i fråga befinner sig i djupa tankar. Hur sant är inte det gamla ordspråket i sådana fall: ”Tiga är guld!”

Hur man förbereder sig för god konversation

Men vid sällskaplig samvaro eller informella middagsbjudningar vill du gärna ägna dig åt god konversation. Vad kan du göra åt saken?

Förberedelse kan vara nödvändig, i synnerhet om du är värd. Du kan bestämma dig för några aktuella händelser och förhållanden av intresse i samhället, som du vill tala om. Tänk efter vilka yrken och sysselsättningar de som du inbjudit ägnar sig åt. Du kan faktiskt till och med behöva läsa en del om dessa ämnen. Då bör du ha något att säga om de närvarandes arbeten, fritidssysselsättningar eller intressen.

Men även när du inte har förberett dig, kan du känna tillförsikten att du faktiskt har något att säga. Du har när allt kommer omkring förberett dig länge för nästa konversation. Hur då? Jo, du har inhämtat kunskap genom skolning och livserfarenhet. Du har förmodligen också läst något som du kan tala om. Du kanske har samlat synpunkter från ditt personliga studium av den Heliga skrift. Du ser alltså att du faktiskt har något värdefullt att tala om. Vid rätt tillfälle och på rätt plats kan du ge utmärkta bidrag till en god konversation.

Tänk ut några synpunkter i förväg. Bestäm dig i stort sett för vad du skulle kunna säga om ett visst ämne. Några av detaljerna kanske inte är nödvändiga att nämna. Men du kan behöva ge fakta om vem, vad, varför, när, var och hur, i synnerhet om du skall berätta om en händelse.

Hur man befrämjar god konversation

Frågor kan vara till stor hjälp för att befrämja god konversation. Robert Louis Stevenson sade vid ett tillfälle: ”Du ställer en fråga, och det är som att rulla ner en sten från toppen av ett berg; stenen rullar i väg och sätter andra i rörelse.” På liknande sätt kan en tankeväckande fråga väcka omedelbart gensvar och öppna vägen för ett trevligt samtal.

Så varför inte använda väl valda frågor för att sätta i gång ett samtal eller för att hålla det i gång? Nej, inte nyfikna frågor som snokar i personliga angelägenheter. (Varför har du och din hustru separerat efter tjugo års äktenskap?) Inte heller frågor som sätter de närvarandes kunskap på prov. (Vilka var den forntida världens sju underverk?) Sådana frågor skulle förmodligen få de flesta gäster att önska att de vore någon annanstans.

Å andra sidan är det inte olämpligt med rannsakande frågor som ger de närvarande tillfälle att uttrycka sina åsikter, om de inte är medvetet kontroversiella. Ledande frågor kan handla om aktuella händelser eller problem. (Hur tror du att jordens svältande millioner skall kunna få mat?) Det kanske inte heller finns något att invända mot en hypotetisk fråga. (Under vilken period av historien skulle du helst ha velat leva?) Men gå inte till överdrift med sådana frågor. Och naturligtvis kommer samtalet att flyta mycket smidigare, om vi är artiga och inte avbryter medan frågorna blir besvarade.

Trevliga erfarenheter kan ge krydda åt samtalet och göra det intressant. Tänk därför efter vad som har hänt dig eller vilka olika aktiviteter du har tagit del i. Sådana erfarenheter kan vara värda att omtalas. En detaljerad redogörelse för den tid man legat på sjukhus eller för en operation man nyligen genomgått kan visserligen vara mättad av fakta, men är den uppmuntrande för dem som lyssnar? Hur mycket bättre är det inte att välja erfarenheter som skänker dem glädje och behag! När sanna kristna kommer tillsammans för sällskaplig samvaro, berättar de ofta trevliga erfarenheter om sin verksamhet med att predika de goda nyheterna om Guds rike.

När du berättar erfarenheter, kommer du att göra det lättare för lyssnarna om du utelämnar onödiga detaljer. Detta skänker klarhet åt berättelsen och besparar dem ansträngningen att skilja ut det väsentliga. En annan viktig synpunkt: Varför alltid vara hjälten eller hjältinnan i berättelsen? Var vidsynt och framhåll den roll andra kan ha spelat.

Håll samtalet värdigt, upplyftande

Du vet att om luften blir fylld av dimma kan till och med det vackraste landskap förlora sitt behag. På liknande sätt kan en god konversation bli oangenäm, ja, till och med beklämmande, om den inte hålls på ett högt plan. Atmosfären eller den rådande stämningen måste förbli god för att en konversation skall vara angenäm och gagnelig. Hur viktigt är det då inte att man håller den värdig och upplyftande!

En värdig konversation kräver emellertid inte stora ord och överdriven vältalighet. Det är naturligtvis bra att bygga upp ett gott ordförråd. Men ett vänskapligt samtal är inte något lämpligt tillfälle att briljera med prålig vältalighet.

När en diplomat tillfrågades om logeringsmöjligheter i hans hem, svarade han: ”Vi är visserligen här i ambassadörsbostaden underkastade några av de olägenheter som är en följd av behovet av element för renovering och rehabilitering.” Vad menade han? Ja, en skribent uttryckte kontentan med följande ord: ”Vi håller just på att måla om, så det är litet rörigt i huset.” Det råder inget tvivel om att enkelt språk är att föredra, och de flesta människor uppskattar det.

Vågade historier och orent tal är sannerligen opassande bland dem som har självaktning och hyser respekt för andra. Bibelns råd är verkligen på sin plats: ”Låten intet ohöviskt tal utgå ur eder mun, utan allenast det som är gott, till uppbyggelse, där sådan behöves, så att det bliver till välsignelse för dem som höra det.” — Ef. 4:29.

Men vad skall man göra om en gäst berättar oanständiga historier och använder vanvördigt språk? Andra kan försöka byta samtalsämne. Om dessa ansträngningar misslyckas, kan värden ta personen i fråga avsides och säga åt honom att hans tal är opassande. En alltför sträng åtgärd? Egentligen inte. Om han inte hindras, kan han förstöra glädjen för alla de närvarande.

Under samtalets gång kan det sägas en del om andra människor. Detta kan vara uppbyggande och helt oklanderligt. Men om samtalet urartar och utvecklar sig till skadligt skvaller? Vill du låna ditt öra till sådant tal? Du kan knappast göra detta utan att själv bli betraktad som deltagare i skvallret. Kommer du i så fall att ha mod, kanske i egenskap av värd, att vrida samtalet tillbaka till uppbyggande ting? De andra som är närvarande skulle utan tvivel uppskatta detta.

Hur man kan göra det ännu trevligare

Angenäma samtal kan göras ännu trevligare på olika sätt. Den som talar med oss kan till exempel låta sitt ansikte ”tala” på ett behagligt sätt. Hur då? Genom att le när det är lämpligt.

Den som verkligen har utvecklat konsten att konversera bidrar också till vårt utbyte av samtalet genom att tala tydligt och distinkt. Dessutom visar han empati. Han sätter sig in i vår situation och undviker att säga sådant som i onödan skulle vålla oss smärta eller förlägenhet. En sådan person talar heller aldrig nedlåtande till oss, som om vi vore honom mycket underlägsna i intellektuellt avseende.

Du har förmodligen lagt märke till att somliga människor endast är intresserade av att tala om sig själva. Om samtalet tillfälligtvis skulle beröra dina erfarenheter, åsikter eller problem, skyndar sig en sådan person att vrida samtalet tillbaka till vad som intresserar honom, vilken åsikt han har, vad han har upplevt under dagen. Det är dock uppenbart att en god konversatör inte är självupptagen. Dessutom undviker han att tala alltför mycket.

Man måste lyssna

Ja, en god konversatör ger den andre tillfälle att tala. Han vet att ett givande samtal inte är någon ”enkelriktad gata”. Dess grundläggande beståndsdelar är att tala och att lyssna.

En god lyssnare visar empati och försöker förstå talarens synpunkt, ja, kanske till och med i fantasin tänker sig att han vore i talarens situation. Men eftersom sinnet tänker mycket snabbare än någon kan tala, finns det tid att analysera det som sägs och sedan dra slutsatser. Varför inte pröva detta vid nästa samtal?

Ställ också frågor och visa verkligt intresse för svaren. Se på den person som talar med dig. Du vill naturligtvis inte stirra på honom. Men undvik att se på något föremål i rummet eller hela tiden flytta blicken från plats till plats, eftersom den som talar då kan dra slutsatsen att du inte är uppriktig eller inte är intresserad. Var noga med att ge honom din odelade uppmärksamhet. Hur mycket kan vi inte allesammans lära oss, om vi verkligen lyssnar till andra!

Personer som utvecklar konsten att konversera kommer att finna att ”gott tal är som ett vackert natursceneri”. Båda kan lämna ett behagligt intryck efter sig i sinnet. Ansträng dig för att locka andra med i samtal, och du kommer ofta att få erfara nyhetens behag, överraskningar, glädje och bestående gagn.