Flyktinglägret i Sinda Misale

DE JEHOVAS vittnen som flydde från Malawi till Zambia fördes till ett flyktingläger nära gränsen mellan de två länderna. Detta läger kallades Sinda Misale. Åtskilliga rapporter, däribland en av Reuben Kamanga, minister för landsbygdens utveckling i Zambia, visade att omkring 19.000 Jehovas vittnen var flyktingar där.

Eftersom Zambia inte hade inbjudit vittnena till landet, behandlades de som ovälkomna besökare. Lägret isolerades av säkerhetsstyrkor, så att det inte skulle vara fritt tillträde till det.

Somliga förnödenheter tillhandahölls av myndigheterna. Dessutom strömmade det till Jehovas vittnens avdelningskontor pengar och förnödenheter som Jehovas vittnen överallt i världen hade gett. Enbart från Sydafrika sändes till exempel nästan 1.000 presenningar och 157 stora lådor med kläder, förutom filtar och andra förnödenheter. Allt detta nådde flyktingarna.

Vittnena i Sydafrika ordnade med en annan stor sändning. Den inbegrep pengar till 10.000 nya filtar, medicin och annat som behövdes. Läkare som hade möjlighet att resa ställde sig till förfogande. Ja, dessa erbjudanden och bidrag från Jehovas vittnen i andra länder var mer än tillräckliga för att flyktingarna i Zambia skulle få allt vad de behövde.

Efter de första sändningarna fick emellertid Jehovas vittnen veta att ytterligare förnödenheter inte skulle få föras in i lägret. Ansträngningar gjordes därpå för att sända förnödenheterna genom Röda korset, men dessa ansträngningar misslyckades.

Förenta nationerna sände sina representanter till Zambia för att undersöka situationen. När Jehovas vittnen den 19 december fick veta att en av dessa ämbetsmän, Emmanuel Dazie, befann sig i Zambia, försökte de att på alla tänkbara sätt komma i kontakt med honom. De ville veta vad som hade hänt deras kristna bröder i lägret och ordna med att hjälpsändningarna nådde fram till dem. Men det var till ingen nytta. Dazie avvisade vittnena och sade att han var strängt upptagen och inte kunde frigöra någon tid för ett sammanträffande med dem.

Under tiden dog enligt tillgängliga rapporter mer än 350 vittnen i lägret i Sinda Misale. Dåligt vatten, undernäring och brist på medicinsk utrustning var orsak till detta. De flesta av dem som dog var barn.

Slutligen bestämde myndighetspersoner från Malawi och Zambia att dessa Jehovas vittnen i Sinda Misale skulle sändas tillbaka till Malawi. Man gjorde anordningar för att verkställa detta, utan att vittnena i lägret visste om någonting.

Förflyttningen — ett bedrägeri

I december fick Jehovas vittnen i lägret av myndighetspersoner veta att de skulle förflyttas till en annan plats i Zambia. De hade ingenting att invända mot en sådan förflyttning. Men de fick inte veta sanningen. Den verkliga bestämmelseorten var Malawi.

Att vittnena vilseleddes beträffande bestämmelseorten är väl dokumenterat. Mer än hundra intervjuer med Jehovas vittnen som var inbegripna har gett fullt bindande bevis för detta. Enligt Londontidningen Sunday Telegraph hade det sagts till dem att deras bestämmelseort var ett annat läger i Zambia:

”Den 20, 21 och 22 december anlände till Sinda Misale 52 lastbilar och 13 bussar som kördes av zambier. Enligt en afrikansk journalist som besökte lägret ... uppmanades Jehovas vittnen att ta plats i bilarna och bussarna för att köras till ett annat läger i Zambia.”

Förenta nationernas representanter gjorde ingenting för att motarbeta bedrägeriet. I själva verket blev de delaktiga i det. I tidningen Times i Zambia framhölls det den 23 december:

”De 19.000 flyktingar som tillhör Vakttornet, vilka just har blivit repatrierade till Malawi, ’var lyckliga över att återvända till sitt land’. Detta yttrade i går FN:s flyktingkommissarie, dr Hugo Idoyaga. ...

Doktor Idoyaga sade att han och en representant för FN:s flyktingkommissariat i Genève, Skodjoe Dazie, hade hjälpt till att övervaka den frivilliga repatrieringen.”

Omkring två veckor senare hette det i Times för 6 januari: ”Förenta nationernas flyktingkommissarie för Zambia, dr Hugo Idoyaga, sade att flyktingarna hade varit lyckliga över att få fara tillbaka.”

Men detta var inte sant. Vittnena ville inte bege sig tillbaka under de förhållanden som då rådde i Malawi. Ja, om de inte hade tvingats att fly för livet, skulle de inte ha begett sig till Zambia i första rummet. Detta är orsaken till att tidningen Times i Zambia tidigare, den 18 december, korrekt hade meddelat att Jehovas vittnen ”föredrar att stanna kvar i Zambia”. Det förklarades också i Londontidningen Sunday Telegraph: ”Trots myndigheternas försäkringar var det inte villigt och med glädje som Jehovas vittnen återvände.”

Många olika intervjuer med de vittnen som var med om förflyttningen bestyrker detta. Här följer ett sammandrag av hur dessa vittnen beskrev situationen:

”Först av allt förklarade dessa bröder [dvs. Jehovas vittnen] att det inte är sant att de bröder som var i Sinda Misale med glädje gick med på att återvända till Malawi. Polisen och olika regeringstjänstemän, som övervakade förflyttningen, bedrog bröderna genom att säga dem att de skulle förflyttas till en ny plats i Petaukeområdet.

Myndigheternas representanter väntade till dess de ledande bröderna och de övriga hade gått ombord på bussarna, som bevakades av poliser, och sedan sade man till bröderna att de skulle föras tillbaka till Malawi.”

Vittnena från Sinda Misale skulle föras till ett läger vid Lilongwe i Malawi. På ett gammalt flygfält där i närheten väntade myndighetspersoner och hundratals man ur de malawiska säkerhetsstyrkorna på vittnena.

Hur många Jehovas vittnen var det i verkligheten som kom dit? Detta kan för närvarande inte avgöras exakt. Ögonvittnesskildringarna är ofullständiga.

I en rapport i Londontidningen Sunday Telegraph framhålls detta: ”Under den 100 kilometer långa resan från Sinda Misale till Lilongwe ... var det flera tusen som övergav bussarna och lastbilarna och flydde tillbaka till buschen.” I tidningen heter det också att en ”afrikansk journalist reste hela vägen till Lilongwe med den sista konvojen, som hade avgått från Sinda Misale med 3.000 flyktingar. Åtta bussar kom fram, men bara 29 vittnen steg av.” Dessa rapporter har emellertid hittills inte bekräftats.

Men vad som kan bekräftas är vad som hände med dem som verkligen återvände.

[Karta på sidan 8]

(För formaterad text, se publikationen)

0 100km

Zambia

Sinda Misale

Malawi

Lilongwe

Moçambique

Fort Mlangeni