Finns Gud i ditt äktenskap?

ÄKTENSKAPET innebär något mer än blott och bart att två personer av motsatt kön är förenade med varandra. Det har många viktiga sidor. Man måste ägna uppmärksamhet åt känslomässiga och religiösa faktorer, åt sociala, intellektuella och ekonomiska synpunkter, såväl som åt avkoppling och rekreation.

I begynnelsen sade Jehova Gud: ”Det är inte gott för mannen att förbli ensam. Jag skall göra en hjälpare åt honom, såsom ett komplement till honom.” Därför skapade Gud Eva och förde henne fram till Adam. Hädanefter gällde följande regel: ”En man skall lämna sin fader och sin moder, och han måste hålla sig till sin hustru, och de måste bli ett kött.” Den vise kung Salomos ord: ”Bättre är att vara två än en” kan sannerligen tillämpas på äktenskapet. — 1 Mos. 2:18, 24, NW; Pred. 4:9.

Två är verkligen bättre än en, men för att dessa två skall förbli fast och lyckligt förenade i äktenskapet behövs det uppenbarligen hjälp och vägledning utifrån. Detta framgår av det stora antalet olyckliga och upplösta äktenskap. De som har gjort en undersökning av situationen i Förenta staterna säger att även om alla par gifter sig med förhoppningen att uppnå lycka, är deras chanser att göra detta mycket mindre än 50 procent. I somliga länder förekommer det en skilsmässa för vart tredje äktenskap, och i vissa städer är förhållandet ett till två!

På grund av påfrestningarna på våra dagars äktenskap gör lagstiftarna det allt lättare för människor att få skilsmässa. Staten New York har under många decennier endast erkänt äktenskapsbrott som en grund för skilsmässa, men nu tillåter man skilsmässa på ett flertal andra grunder. Och i Kalifornien krävs det inget annat för att få skilsmässa än att den ena eller båda parterna vill få slut på äktenskapet på grund av ”oförsonliga meningsskiljaktigheter”. — Time, 12 januari 1970.

Varför?

Det har träffande sagts att de viktigaste orsakerna till olyckliga och upplösta äktenskap är mänskliga svagheter och själviskhet, särskilt när de kommer till uttryck i samband med känslomässig omogenhet. Två känslomässigt omogna människors personligheter måste ofrånkomligen tära på varandra. Sådan omogenhet visar sig däri att man ständigt vill ha sin egen vilja fram, att man vill få något för ingenting (som vid hasardspel), att man tar sin tillflykt till alkohol för att dränka sina besvikelser eller att man hänger sig åt lösaktighet eller omoraliskhet. Kampen för brödfödan bidrar också till detta sammanbrott, liksom kommersialismen, som lockar folk att leva över sina tillgångar.

Och hur ironiskt det än kan förefalla är det i alla fall så att just det som kan frambringa så mycken lycka i äktenskapet — olikheterna mellan könen — kan anstränga det till bristningsgränsen, om man har en felaktig syn på det. Mannen har exempelvis större benägenhet att betrakta saker och ting intellektuellt och logiskt, medan kvinnan är mera benägen för ett känslomässigt och sentimentalt betraktelsesätt.

Män i allmänhet fäster större avseende vid sexuallivet, medan andra hänsynstaganden spelar större roll för de flesta kvinnor. Den episod då patriarken Juda, Jakobs son, hade ett förhållande med sin svärdotter är ett exempel på detta. (1 Mos. 38:1—26) Med inte ringa sanningshalt har det sagts att mannen ger tillgivenhet för att få ”sex”, och kvinnan ger ”sex” för att få tillgivenhet och kärlek. Det sägs också att mannen skaffar sig ett hem för att han vill ha en hustru, medan kvinnan skaffar sig en man för att hon skall få ett eget hem. — 1 Kor. 7:1, 2.

”En tretvinnad tråd”

För att vinna framgång i äktenskapet är det viktigt att man har en åstundan att behaga varandra, men det är inte nog. Det behövs någonting annat. Det förhåller sig som det står skrivet: ”En tretvinnad tråd brister icke så snart.” (Pred. 4:12) Äktenskapet blir en tretvinnad tråd när Gud kommer in i bilden. Hur sker detta? Genom att man avger äktenskapslöftena inför Gud och erkänner sin förpliktelse att alltid behaga honom, äktenskapets upphovsman.

Att det bör vara så erkänns till och med av pedagoger och universitetsprofessorer som ägnat sig åt äktenskapliga problem. F. Alexander Magoun, som i flera decennier har hållit föreläsningar för studenter vid universitet över hela Förenta staterna, ägnar sålunda det sista kapitlet i sin bok om kärlek och äktenskap åt ”Religion i hemmet”. Han säger: ”Livet och religionen kan inte skiljas åt. ... Verklig religion är oumbärlig för lycka och fullhet i livet. ... Varje materiellt problem har alltid en andlig sida, och en riktig materiell lösning är omöjlig innan man upptäckt de andliga principer som denna lösning skall grundas på.”

Sociologen J. D. Unwin gav uttryck åt en liknande tanke när han framhöll att för att ett äktenskap skall förverkliga alla sina möjligheter måste båda parter gemensamt känna lojalitet mot något ändamål utanför dem själva, vilket de ytterst betraktar såsom till och med viktigare än deras inbördes förhållande. För överlämnade kristna blir tjänsten för Jehova Gud just ett sådant ändamål.

Behaga Gud genom att älska din nästa

Att låta Gud få en plats i äktenskapet genom att behaga honom innebär att hålla hans bud, som återfinns i hans ord, bibeln. Det heter där: ”Du skall älska din nästa såsom dig själv.” För gifta personer är deras närmaste nästa deras egen äktenskapspartner. De måste också på sitt förhållande till varandra tillämpa Jesu ytterligare ord: ”Såsom I viljen, att människorna skola göra mot eder, så skolen I ock göra mot dem.” Hur stärker det inte äktenskapet när man tillämpar dessa bud! — Mark. 12:31; Luk. 6:31.

Ett gift par har avgett ett löfte att älska varandra. Hur uppträder kärleken? Guds ord säger oss: ”Kärleken är långmodig och vänlig. Kärleken är inte svartsjuk, den skryter och skrävlar inte, blir inte uppblåst, uppför sig inte oanständigt, söker inte sina egna intressen, blir inte uppretad. Den lägger inte oförrätten på minnet. Den gläder sig inte över orättfärdighet, utan gläder sig med sanningen. Den fördrar allting, tror allting, hoppas allting, uthärdar allting. Kärleken tryter aldrig.” Det är uppenbart att inga äktenskapliga band skulle kunna brista om dessa gudomliga befallningar blev åtlydda. — 1 Kor. 13:4—8, NW.

Eftersom också gifta personer är ofullkomliga, förgår de sig ibland mot varandra. Här kommer oss återigen Guds inspirerade råd till hjälp: ”Bli i stället vänliga mot varandra, fulla av ömsint medlidande, i det att ni villigt förlåter varandra, alldeles såsom Gud också genom Kristus villigt har förlåtit er.” Bibeln uppmanar också de kristna att odla Guds andes frukter: ”Kärlek, glädje, frid, långmodighet, vänlighet, godhet, tro, mildhet, självbehärskning.” Om parterna i äktenskapet försöker vara goda kristna kommer detta med visshet att stärka de äktenskapliga banden, eftersom Gud på så sätt får en plats i äktenskapet. — Ef. 4:32; Gal. 5:22, 23; NW.

Guds principer som gäller äktenskapet

Gud, som instiftat äktenskapet, avsåg att det skulle vara en stor välsignelse och en källa till stor lycka. Men detta kan endast uppnås genom att man följer hans lagar och principer för äktenskapet. Dessa framhåller de uppgifter som skall fyllas av de båda parterna.

Mannens uppgift är att utöva kärleksfullt ledarskap: ”Mannen i sin tur är kvinnans [hustruns] huvud.” (1 Kor. 11:3, NW) En familj är en organisation i miniatyr, och varje organisation måste ha en ledare om den skall överleva och förverkliga sitt syfte. En mogen man är mentalt, fysiskt, känslomässigt och biologiskt lämpad att ta ledningen i familjen.

Men detta bemyndigar på intet sätt mannen att vara en självisk, självrådig diktator. Inte alls! Detta skulle vara att ignorera Gud, eftersom han ger rådet: ”Ni män, fortsätt att älska edra hustrur, alldeles som Kristus också älskade församlingen och utlämnade sig för den. ... På detta sätt bör äkta män älska sina hustrur såsom sina egna kroppar. Den som älskar sin hustru älskar sig själv, ty ingen man har någonsin hatat sitt eget kött, utan han när och omhuldar det.” Ett av de största exemplen på osjälvisk kärlek är detta som Kristus gett, det exempel som alla äkta män bör efterlikna. — Ef. 5:25—29, NW.

Detta den äkta mannens ledarskap kan inte avfärdas såsom gammalmodigt och omodernt. Ledarskapet är mannens gudagivna arvedel.

Somliga människor vill att familjen skall fungera som en demokrati, där alla dess medlemmar röstar om hur det skall vara. Men detta är inte alls Skaparens mening! En av Amerikas främsta pedagoger, Elton Trueblood, förklarar: ”Det är först när båda parterna i äktenskapet helt och fullt godtar den uppfattning om manligt ledarskap som kommer till uttryck i bibelns skapelseberättelse som man kan uppskatta det sanna värdet hos inte bara manligheten, utan också hos kvinnligheten.” — The Recovery of Family Life, sidan 89.

Följande ord av David och Vera Macea, som har studerat äktenskapliga problem i alla de fem världsdelarna, uttrycker saken ännu tydligare:

”Alla kan inte bli behandlade som jämlikar, eftersom de i verkligheten inte är det. En man och en kvinna kan vara jämlika såsom individer i samhället. Men såsom äkta man och hustru, som fyller sin maskulina och feminina uppgift i äktenskapet, är de olika och kompletterar varandra; jämlikhetstanken är meningslös i detta sammanhang. En förälder och ett barn kan helt enkelt inte vara jämlika, eftersom barnet behöver sina föräldrars beskyddande auktoritet för att få den trygghet, utan vilken det inte vid sund hälsa kan växa upp till en vuxen individ.

Vi ser alltså i västvärlden hur vi genom att underminera mannens auktoritet i familjen inte bara fördärvar honom utan också skadar alla andra. Hustrun kan inte fungera i sin feminina uppgift, om mannens maskulina uppgift tas ifrån honom. Familjeenheten kan inte fungera som en familj, om dess naturliga överhuvud blir avsatt.

I Västerlandets äktenskap uppstår många problem till följd av att den ömsesidiga samverkan mellan man och hustru bragts i oordning. Om mannen inte längre kan fylla sin uppgift som ledare och initiativtagare, förlamas hustrun i sin uppgift att ge gensvar.” — Marriage: East and West (1960), sidan 297.

Genom att hävda den uppgift bibeln ger mannen såsom familjens överhuvud ger dessa personer också stöd åt den uppgift bibeln ger kvinnan, vilken är precis lika sund i biologiskt avseende. Hennes gudagivna uppgift som mor ger obestridligen stora belöningar, men den kräver också sitt pris. Hennes månadscykel, havandeskap, barnafödslar, amning och vård av barnen, alltsammans understryker hennes behov av trygghet, som mannen kan ge henne. Att tillbörligt fylla ett spädbarns alla behov (känslomässiga, mentala och fysiska) kräver en mycket mild, känslig, feminin läggning, raka motsatsen till den aggressivt manliga.

Skaparen har sannerligen i sin vishet och kärlek bestämt att hustrun skall underordna sig mannen och fadern i familjen. I själva verket är det endast genom att hon är undergiven som hennes man kan älska henne, såsom han älskar sin egen kropp, eftersom hans eget kött är honom undergivet. Därför ger Guds ord befallningen: ”Hustrur bör visa undergivenhet för sina män såsom för Herren.” Och vidare ”bör hustrun ha djup respekt för sin man”. Äktenskapet stärks genom att både mannen och hustrun fyller sina gudagivna uppgifter. — Ef. 5:22—33, NW.

När kvinnor försöker tävla med män och försöker överta männens uppgift, arbetar de i själva verket stick i stäv med sina egna intressen. De förnekar sin egen kvinnlighet. Mannen är visserligen av naturen den som tar ledningen och den mera aggressive, men är det inte så, när det gäller en kärleksfull äkta man och far, att dessa egenskaper används till godo för hustrun och barnen? En ledande kvinnlig psykoanalytiker och författare i New York sade bland annat vid en diskussion med kvinnor om deras äktenskapliga problem: ”Kvinnor måste lära sig att varje dag tacka Gud för sina mäns enorma energi och handlingskraft.”

Något som också stärker de äktenskapliga banden är vad Gud i sitt ord har att säga om de intima dragen i det äktenskapliga förhållandet: Varken mannen eller hustrun har oinskränkt bestämmanderätt över sin egen kropp, utan var och en har rätt till den andres kropp för att tillfredsställa sina grundläggande sexuella behov. (1 Kor. 7:3—7) Mannen och hustrun får också rådet att begränsa sitt sexuella intresse enbart till varandra; den enda grunden för skilsmässa med rätt att gifta om sig är otrohet å den andra partens sida. — Matt. 19:4—6, 9.

Vandra med Gud

Det finns ännu ett sätt på vilket Gud kan ha en plats i ditt äktenskap, så att de äktenskapliga banden stärks, och det är genom att både mannen och hustrun vandrar med Gud. (Mik. 6:8) Vad innebär det? Det innebär att man har ett meningsfyllt förhållande till Gud. Detta kommer till uttryck i att man ständigt blickar upp till Gud för att få vishet och styrka och särskilt genom att man ofta talar med honom i bön. Det innebär att vara lik Mose, som ”förblev ståndaktig, som om han såg den som är osynlig”. Det innebär att inte bekymra sig över något, utan i allting, genom bön och åkallan jämte tacksägelse, låta det som man begär bli kunnigt inför Gud. — Hebr. 11:27; Fil. 4:6; NW.

Sannerligen, ”bättre är att vara två än en. ... Om någondera faller, så kan ju den andre resa upp sin medbroder.” Men ännu bättre är ”en tretvinnad tråd”, ty den ”brister icke så snart”. Mer än någon annan eller något annat som kan hjälpa dig att ha ett äktenskap som liknar en tretvinnad tråd, hållbart — och också lyckligt — är att ha Gud som den tredje fibern i ditt äktenskaps tråd. — Pred. 4:9—12.

[Fotnoter]