Hur nyttig är egentligen så kallad högre utbildning?
FÖRR i världen ansåg de flesta människor att en universitetsutbildning var vägen till framgång och lycka. Men nu är det många som inte är så säkra på den saken längre.
Vad beror denna ändrade inställning på? En kombination av faktorer som inte var så uppenbara för några decennier sedan. Dessa faktorer har nu gjort att det kommit dithän att den ”högre” utbildningen befinner sig i en kris i många länder.
En av de mest omfattande undersökningar som gjorts rörande utbildningsproblemen företogs nyligen av Carnegie Corporation i Förenta staterna. En deltagare, Charles Silberman, redaktör och före detta universitetslärare, sade om denna undersökning: ”När vi började, trodde jag att de som skarpast kritiserat skolorna överdrivit sakförhållandena. Men nu tror jag att de underskattat dem.”
Inadekvata kurser
Ett område av kritiken riktar sig mot studiekurserna vid många universitet. Somliga pedagoger har en känsla av att kurserna inte förbereder ungdomarna för de verksamhetsområden de skall ägna sig åt eller för det praktiska livet.
Lärarutbildningen, för att ta ett exempel, är grundläggande för hela undervisningssystemet. Men beträffande detta viktiga område sade Silberman: ”Jag har aldrig träffat en mellanstadielärare i en förortsskola som ansett att hans utbildning varit ens i någon mån adekvat. De allra flesta har tvärtom samma inställning som Seymour Sarason från Yale, nämligen att ’lärarutbildningens innehåll och form ofta inte har någon påvisbar relevans till den faktiska läraruppgiften’.”
Samma kritik riktas också mot andra områden inom undervisningen, inte bara mot lärarutbildningen. Alltför ofta har studiekurserna föga eller intet samband med det studenten kommer att syssla med efter sin examen. Det är därför många pedagoger anser att i synnerhet vad beträffar de humanistiska ämnena större vikt skulle läggas vid hur man skall lära sig något än vid fakta som man aldrig kommer att använda. Men detta kräver åtskillig skicklighet från lärarnas sida, och som Carnegierapporten visar medger lärarna själva att de är dåligt rustade.
Något som gör det hela mer komplicerat är att genomsnittsläraren får det svårare och svårare att ge studenterna den personliga uppmärksamhet de behöver. Varför? ”I dagens jätteuniversitet går studenten vilse i en labyrint av medstuderande. Den tid då lärarna hade smärre grupper av studenter har ersatts av dagens hårt ansträngda förhållanden. Grupperna är stora, universitetsområdena är packade som storstadsgator, det finns för få studenthem, och somliga är långt ifrån lämpade för studier.” — U. S. News & World Report.
Vi ser alltså att universiteten mer och mer liknar jättelika fabriker som producerar studenter, dåligt rustade eller osäkra när det gäller förvärvslivet.
Ekonomiska problem
I stället för att fler lärare och bättre hjälpmedel skulle göras tillgängliga är förhållandet det motsatta. Varför är det så? Rektorn vid Dartmouth College, John G. Kemeny, svarar: ”Högre utbildning, både statlig och privat, står inför den allvarligaste ekonomiska krisen i historien.”
Kostnaderna för att driva universiteten ökar snabbt — men inte anslagen. Därför har många universitet varit tvungna att dra in på personal och hjälpmedel, då i stället en utvidgning skulle behövas. I Amerika har redan 500 universitet och högskolor stora ekonomiska svårigheter, och dubbelt så många håller på att hamna i samma situation. ”En del små privata läroanstalter har redan slagit igen på grund av brist på tillgångar, och andra är i farozonen. De flesta statliga universitet hankar sig nätt och jämnt fram. Och även de största och rikaste och mest inflytelserika institutionerna har ont om pengar”, skriver The Wall Street Journal.
Rektorn vid Yaleuniversitetet, Kingman Brewster j:r, varnar: ”Om den nuvarande minskningen av tillgångar skulle fortsätta ... måste vi antingen ge avkall på kvaliteten på det arbete vi utför, avstå från stora, märkbara verksamhetsområden eller avstå från vår strävan att grunda intagningen till universitetet på begåvning, inte på rikedom, ras eller arv.”
Naturligtvis har inte alla universitet allvarliga ekonomiska svårigheter, men allt fler har det. Kostnaden för den enskilde studenten stiger också i höjden. Somliga föräldrar undrar därför allvarligt om det är tillrådligt att låta barnen studera vid dyrbara skolor med sådan osäker framtid och utan förbättring i sikte.
Våld och cynism
Studentoroligheter är en annan faktor som tillfogar den ”högre” utbildningen skada. Vid universitet över hela världen har det utbrutit oroligheter över olika frågor som Vietnamkriget, nationalism, rasdiskriminering och universitetets roll i och för sig.
Universitetsungdomar har mycket utpräglade åsikter om saker och ting. Somliga tvekar inte att framföra sina åsikter, även om det skulle innebära våld och revolt. Detta har ofta förstört ordningen i undervisningen. I Förenta staterna ”slöt läsåret 1969—1970 förra våren med sex studenter dödade, dussintals skadade i studentupplopp, med 125 skolor stängda under olika perioder på grund av studentstrejker, med den högre utbildningen inför dess allvarligaste uppfordran, en kamp för tillvaron”, rapporterade New York Sunday News. Några föräldrar och studenter krävde ersättning för undervisning som de gått miste om.
I en undersökning rörande studentoroligheter sade en regeringskommission: ”Vi får olycksbådande och chockerande rapporter om att studenter lägger upp förråd av vapen och att andra är beredda att ta lagen i egna händer mot dem som protesterar.”
I många fall ger universitetet alltså ungdomarna ett annat slags utbildning, en utbildning i uppror och våld. Många är de föräldrar som sänt sina barn till universitetet med högt ställda förhoppningar, bara för att bli bestörta över att se resultatet.
När universiteten öppnade hösten 1970, höll myndigheterna andan. Emellertid blev det inte så mycket våld som föregående år. Varför inte? I studentkretsar anser man att många har sjunkit ner i djup cynism, i det de har förlorat all tro på att regeringen, de vuxna eller skolmyndigheterna skulle kunna åstadkomma en meningsfull förändring.
Experter säger varnande att sådan djup cynism, även om den resulterar i lugnare förhållanden för en tid, kan visa sig vida farligare i det långa loppet. I en annan krissituation kan den vändas i handling, som blir mycket allvarligare än någonting vi hittills upplevt.
Hur är det med moralen?
Våld och uppror är inte den enda omstörtande verksamhet som pågår vid universiteten. Det är en annan företeelse som breder ut sig mer och mer och som har med boendevillkoren att göra. Allt oftare tillåts män och kvinnor bo på samma studenthem utan tillsyn. På andra platser får de ofta besöka varandras rum när som helst på dygnet.
En del pedagoger har kommit till den slutsatsen att detta inte leder till en sänkning av sexualmoralen. När till exempel bestörta föräldrar frågade om det tillbörliga i att flickor och pojkar bodde tillsammans på det universitet deras dotter studerade vid, svarade en tjänsteman vid universitetet: ”Har det någonsin fallit er in att pojkarna vid er dotters studenthem kan betrakta henne som en syster och inte bara som ett sexobjekt?”
Denna inställning är ytterligt naiv. Att tro att dagens unga män och kvinnor, som har uppfostrats i eftergivenhet, skulle föras tillsammans i samma hus utan tillsyn och bara betrakta varandra som bror och syster är rena fantasier.
Somliga vuxna anser att om de unga inte har fått lära sig att skilja mellan rätt och orätt innan de kommer till universitetet, är det för sent när de en gång kommer dit. Men även om de har fått lära sig vad som är rätt, besannas den pålitliga bibliska principen att ”dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor”. (1 Kor. 15:33, NW) Under omständigheternas tryck kan ungdomar som tidigare haft höga moralnormer få dessa fördärvade, då de omges av andra unga män och kvinnor med lösaktigt uppförande.
Naturligtvis finns det skolfolk, föräldrar och studenter som inte bryr sig om höga moraliska principer. Men om du är en förälder med en son eller dotter på gymnasiet och funderar på att skicka honom eller henne till universitetet, bryr du dig då om det? Om du gör det, måste du inse följande orubbliga faktum: universiteten bidrar utan tvivel till att fördärva sexualmoralen. Fråga dem som har studerat där. Om de är sanningsenliga, kommer du knappast att finna någon som säger att hans moral blivit bättre.
Författaren dr L. T. Woodward, som tagit sin examen vid medicinska fakulteten vid New York University, säger att under det att sexuell omoral har ökat mycket snabbt vid gymnasierna, är ”sex vid universiteten ännu mer utbrett. Man kan fråga skaror av studenter, både manliga och kvinnliga, och bara finna några få procent av dem som aldrig har haft samlag.” Han framhöll att medan många kommer till universitetet som oskulder, ”kommer en mycket stor del av studentskorna inte längre att vara oskulder, när de tar sin examen fyra år senare”.
Det går inte att komma ifrån sanningen: för unga, lättpåverkade studenter, som kanske är hemifrån för första gången, är universitetet vanligen förödande för sexualmoralen. Det finns ingen som helst anledning att tro att ditt barn kommer att utgöra något undantag.
Narkotikaproblemet
Den moraliska upplösningen förvärras av det nu rådande narkotikamissbruket. De flesta universitetsstuderande har åtminstone prövat något slags narkotika. Allt fler blir beroende av det livsfarliga heroinet.
Vid ett universitet i New York förklarade Marshall Berman, biträdande professor i statskunskap: ”En bidragande orsak tror jag är att många unga människor är så förtvivlade över att se sina liv förstöras att de tar heroin, så att de åtminstone kan betrakta förstörelsen med ett leende.”
Narkotikamissbruk har blivit så vanligt vid universiteten att New York Times skriver: ”Med samma öppenhet som somliga studenter ... läser sina läxor på den stora gräsmattan utanför City College samlas andra där för att köpa och använda heroin. ... På somliga platser, till exempel på gräsmattan och i cafeterian, är närvaron av knarkare oerhört påtaglig. Under en 15-minutersperiod efter middagsföreläsningen iakttogs 12 personer som köpte narkotika.”
Vad man kan vänta
Det är sant att en liknande attityd gentemot våld, sex och narkotika existerar i städer och länder i stort. Men vid universiteten är det mer koncentrerat och inträffar vid en ålder då unga människor ofta experimenterar och är borta från hemmets återhållande band.
Och resultatet? En våg av uppförande som få föräldrar önskar. Det är en personlighetsförändring som äger rum och som ofta gör föräldrar förtvivlade. De unga är utsatta för en miljö som kännetecknas av våld, cynism, sexuell omoral med åtföljande veneriska sjukdomar och icke önskade havandeskap, brustna illusioner och narkotikamissbruk. Är detta den miljö du önskar för dina barn?
Och ändå, vad annat är att vänta? En ateistisk filosofi är förhärskande vid nästan alla universitet. De domineras av ett evolutionistiskt tänkesätt, som gör människor mer djuriska i sina ståndpunkter. De är så gott som hämningslösa och saknar rättesnöre i livet. Detta leder till att de överger bibelns höga principer, som har visat sig vara till sådant gagn i deras liv som fruktar Gud, vilket kan intygas av Jehovas vittnen, som håller på dessa höga moralnormer och tillämpar dem i sina liv.
Arbetstillfällen
Hur är det för övrigt med en av de främsta anledningarna till att studera vid universitet och högskolor — att det gör det möjligt för en att få ett bättre arbete? Nu kan även detta sättas i fråga. I många länder har det aldrig varit så ont om arbetstillfällen för universitetsutbildade.
Yrkesrådgivare vid universiteten rapporterar en skarp nedgång i företagens anställning av universitetsutbildade. Chefen för arbetsmarknadsstyrelsen i staten Michigan kallar det ”den sämsta arbetsmarknaden i arbetsförmedlingens 26-åriga historia”. Och vid universiteten utexamineras rekordstora kullar studenter som konkurrerar om allt färre arbetstillfällen.
Även de med högre examen har svårigheter. Robert Brocksbank, som har hand om nyanställning av universitetsutbildade vid Mobil Oil Corporation, sade: ”Många som började vid handelshögskolan för att nå stjärnorna kommer i år att bli besvikna. Många företag gör inskränkningar i anställandet av civilekonomer för första gången på åratal.”
Tusentals människor med magister- och doktorsexamen, naturvetenskapsmän, pedagoger, ingenjörer och företagsledare, har blivit friställda i dessa tider av ekonomiska svårigheter. ”Arbetslösheten bland akademiker har stigit i höjden med 67 procent under det senaste året”, meddelar The Wall Street Journal. En kemist, som hade tjänat 40.000 dollar om året, blev friställd på grund av driftsinskränkningar. Han sade: ”Jag har skrivit mer än 600 brev och har inte fått ett enda bestämt anbud.”
Ett annat problem är att företagen inte gärna anställer en person som de anser överkvalificerad för ett arbete. En person med en doktorsgrad kan i ren desperation söka ett arbete med lägre lön. Men vanligen drar sig företagen för att anställa en sådan person. De tror att han lätt kan bli missnöjd och att han skulle sluta så fort han fick en möjlighet till bättre arbete.
Det finns de som inte har avskedats från välavlönade arbeten. De har sagt upp sig. Varför? The Wall Street Journal skriver: ”De flesta som har kastat loss och klivit av samhällsstegen säger att den saknad de kan känna är sällsynt och flyktig. Deras besvikelse över sitt gamla levnadssätt och arbete är så stark att den överskuggar varje tanke på att vända om. Detta gäller även dem som inte är säkra på vart de skall ta vägen och dem som kämpar för att klara av sina skulder.”
Ja, precis som många studenter ”hoppar av” från universitetets ”ekorrhjul”, så hoppar företagsledare och akademiker av från det ekorrhjul de gick in i med sådana högt ställda förhoppningar efter examen. Detta är den bittra sanningen om den levnadsväg som universitetsutbildningen utlovade.
Besvikelsen över universitetens mål och resultat är nu så stor att bara en tredjedel av dem som skriver in sig vid universiteten någonsin tar examen. I en ”Rapport över högre utbildning”, utgiven vid Stanforduniversitetet i mars 1971, framhölls följande: ”Majoriteten av dem som avbrutit sina studier anger missnöje med universitetet och en önskan att tänka över sina personliga mål och intressen som de viktigaste anledningarna till att de slutade. ... Universiteten misslyckas med att fånga många studenters uppmärksamhet och väcka deras entusiasm. För somliga är det en avgjort negativ erfarenhet.”
Annat arbete
I forna dagar bidrog verkligen universiteten till att ge många en bättre anställning. Men tiderna förändras. I dag är många arbeten som inte kräver akademisk utbildning välavlönade. Det gör det möjligt för en person att skaffa sig ett yrke som är användbart i många sammanhang.
Till helt nyligen ansågs en kroppsarbetare inte ha ett ”fint” yrke. Han ansågs inte vara riktigt framgångsrik. Men i dag har många människor med så kallade ”fina” yrken knappast mat för dagen, medan snickare, rörmokare, elektriker och andra som har ett yrke och arbetar med sina händer har arbete. På sina håll tjänar renhållningsarbetare för närvarande 50.000 kronor om året.
Det är ingen skam för en person att lära sig ett yrke och arbeta med sina händer. I dessa dagar är det faktiskt det förståndigaste man kan göra. Detta är ännu en anledning till att somliga föräldrar nu är tveksamma beträffande universitetsutbildning. De väljer att styra in sina pojkar och flickor på mer användbara yrken redan i den obligatoriska skolan, där det är möjligt att lära sig sådana saker, åtminstone till en del. Efter skolan kan de ta en kortare fortsättningskurs vid någon yrkesskola eller skaffa sig värdefull praktik. Sedan har de ett riktigt yrke och undgår den vånda som människor i ledarställning så ofta fått erfara.
Föräldrar som är Jehovas vittnen har ännu en god anledning att styra sina barns liv in på användbara yrken. Bibelns profetior visar att dagens industriella samhälle står inför sitt slut. Snart kommer det att få dödsstöten av den allsmäktige Guden själv. (Ords. 2:20, 21; 1 Joh. 2:17) Därefter, i Guds nya ordning, kommer ett återuppbyggnadsarbete att utföras för att förvandla hela denna jord till ett paradis. (Luk. 23:43) Då kommer det att finnas användning för hantverk av många slag, liksom kunnighet i jordbruk och hushållsgöromål. Genom att leda sina barn bort från den så kallade ”högre” utbildningen av i dag skyddar dessa föräldrar alltså sina barn från att utsättas för en alltmer demoraliserande atmosfär, och på samma gång förbereder de dem dessutom för ett liv i en ny tingens ordning.
[Infälld text på sidan 3]
Denna artikel är skriven huvudsakligen med amerikanska förhållanden för ögonen men passar i det stora hela väl in även på svenska förhållanden.