Hur bör vi förhålla oss till dem som motstår sanningen?
”Mitt ibland er själva skall män uppstå och tala förvända ting för att dra bort lärjungarna efter sig.” — APOSTLAGÄRNINGARNA 20:30.
1, 2. a) Vilken nytta har vi i vår tid av att tänka på forntida händelser i bibelns historia? b) Vilka särskilda händelser i Israels och den första kristna församlingens historia skall vi nu intressera oss för, och varför det?
DÅ APOSTELN PAULUS skrev till församlingen i Korint, sade han till sina medtroende att det som skrivits förr skulle tjäna som varnande exempel för dem. Denna princip har långtgående verkningar och gäller ännu i denna dag. Många forntida händelser i bibelns historia kan ha och har nutida motsvarigheter, och detta är till hjälp för oss och ger oss rätt vägledning i livet. — 1 Korintierna 10:11; Romarna 15:4.
2 Vi kommer därför att ha nytta av att tänka på några av dessa forntida händelser i Israels historia liksom i den första kristna församlingens. Vi är särskilt intresserade av sådana händelser som är förbundna med personer som motstod Guds verk och av hur sådant motstånd påverkade Jehovas tjänare på den tiden. Dessa händelser hjälper oss, som Jehovas folk, att hålla oss vakna för företeelser som kan utgöra nutida motsvarigheter till dessa, och de hjälper oss också att se vilket ansvar vi har i sådana situationer. — 2 Timoteus 3:16, 17.
3. Hur blev Jeremia både underrättad och tröstad?
3 Omkring 40 år före Jerusalems fall år 607 f.v.t. gav Jehova sin trogne tjänare Jeremia i uppdrag att offentligt påtala de orättvisor som begicks i Juda, orättvisor som till sist skulle komma att medföra Guds misshag och leda till att Juda lands invånare togs till fånga och fördes till Babylon. Jehova underrättade Jeremia om att vissa skulle motstå honom. Han sade: ”Och de [motståndarna] kommer helt visst att strida emot dig, men de kommer inte att bli dig övermäktiga, ty ’jag är med dig’, är Jehovas uttalande, ’för att befria dig’.” (Jeremia 1:19, NW) Vilken stor tröst detta uttalande gav Jeremia — det styrkte honom till att utföra Guds fullständiga vilja för honom!
4. a) Vad fick Jeremia bland annat utstå i fråga om motstånd? b) Vad får vi i Hebréerna 11:32—38 veta om motståndare till Guds tjänare?
4 En av Jeremias motståndare var en man som hette Pashur. Han var son till en präst i Juda och var uppsyningsman i Jehovas hus. I den bibliska skildringen i Jeremia, kapitel 20, framkommer det hur Pashur slog Jeremia och satte honom i stocken. Jehova befriade Jeremia från dessa bojor, men motståndet fortsatte. Hananja, en profet från Gibeon, talade emot Jeremia och anklagade honom för att vara en falsk domsprofet. Hananja sade i själva verket att Babylons ok skulle brytas sönder och Juda återställas. (Jeremia, kapitel 28) Också en av kungarna i Juda, Jojakim, motstod och bekämpade Jeremias ord, och han gick så långt att han kastade Jeremias profetiska skriftrullar i elden. (Jeremia, kapitel 36) Andra krävde att Jeremia skulle dödas, och de bar ansvaret för att han kastades i en dyig brunn för att dö där. (Jeremia, kapitel 38) Detta är emellertid bara vad en av de många trogna hebreiska profeter, som talade i Jehovas namn och som blev baktalade och angripna av motståndare till Guds domsbudskap, råkade ut för. — Se Hebréerna 11:32—38.
Befatta er inte med dem
5. a) I vilken utsträckning råkade Jesus ut för motstånd? b) Nämn några av de triviala ting som Jesu motståndare gjorde till stridsfrågor.
5 Också i det första århundradet, då vår Herre Jesus Kristus befann sig på jorden, var motståndet mot sanningen intensivt. Motståndare bland hans eget folk försökte lägga hinder i vägen för det goda Jesus uträttade. Men på samma sätt som Jehova visade sig vara med Jeremia visade han sig också vara med Jesus och befriade honom från hans fiender. (Lukas 4:14—30; 11:53, 54; Johannes 7:1) De som hånade och förlöjligade Jesus gjorde ofta stora stridsfrågor av mycket triviala ting. De anklagade Jesus för att vara glupsk och begiven på vin och för att han umgicks med uppbördsmän och syndare. (Matteus 11:19) De kallade hans lärjungar för sabbatsbrytare, därför att de ryckte av ax och åt dem på sabbaten. (Markus 2:23—28) De bespottade Jesu lärjungar, därför att de inte tvättade händerna, när de skulle ”till att äta en måltid”. — Matteus 15:1, 2.
6. Hur långt gick motståndarna i Jesu fall?
6 Men dessa motståndare gick längre än till att bara hänga upp sig på småsaker, ja, de gick så långt att de förnekade Guds heliga andes kraft som kom till uttryck i de underverk Jesus gjorde. Sedan Jesus hade botat en demonbesatt man som var både blind och stum, sade hans motståndare: ”Den där, han driver inte ut demonerna annat än med hjälp av Beelsebub, demonernas härskare.” (Matteus 12:22—28) De anklagade också Jesus för samhällsomstörtande verksamhet, för att undergräva kejsarens myndighet. (Lukas 23:1, 2) Slutligen krävde de att han skulle dödas. — Lukas 23:13—25.
7. Hur reagerade Jesus, då han råkade ut för motståndare till sanningen?
7 Hur reagerade Jesus, då han råkade ut för sådana som motstod honom? Han vände sig till sina apostlar och sade: ”Låt dem vara. De är blinda vägledare. Om nu en blind vägleder en blind, kommer båda att falla i en grop.” (Matteus 15:14) Jesu visa råd löd: Befatta er inte med dem. I sinom tid skulle det bli uppenbart vad de var för några.
Motstånd inifrån
8, 9. a) Vilket mönster i fråga om motstånd mot den kristna församlingen var förutsagt, ett mönster som motståndarna till Jeremia och Jesus också följde? b) Beskriv hur detta mönster också följdes när det gällde frågan om omskärelsen.
8 Efter Jesu död fick hans trogna efterföljare på liknande sätt möta mycket motstånd. Men lägg märke till följande: Precis som motståndarna till Jeremia och Jesus kom inifrån den judiska nationen, så förekom det efter den kristna församlingens grundande att motståndet kom inifrån. (Apostlagärningarna 20:29, 30) Även om sådant motstånd var förutsagt, skulle det ändå komma som en stor prövning för dem som vandrade i trohet. Men Jehova skulle visa sig vara med sitt folk, precis som han hade varit med Jeremia och Jesus, och han skulle också rädda eller befria det. — Se 1 Petrus 5:8—11.
9 Detta inre motstånd i det första århundradet började i liten skala. Vissa motståndare kan ha ansett att de hade ett gott motiv, men när deras synpunkter inte godtogs som riktiga, ledde deras önskan att vara främst och att få igenom sin uppfattning till att de började strida mot sanningen och dem som var förbundna med den. (1 Timoteus 1:19, 20) Det är intressant att lägga märke till att då frågan om omskärelsen blev en stridsfråga, och ett speciellt möte anordnades i Jerusalem för att dryfta denna fråga, det bland annat sades i det budskap som sändes ut till församlingen: ”Vi har hört att några ur vår krets har vållat er bekymmer genom sina yttranden, i det att de försökt få era själar ur jämvikt, fastän vi inte gett dem några instruktioner.” (Apostlagärningarna 15:24) Sådana individer inom den kristna församlingen vållade bekymmer — de opponerade sig mot de läror och lärosatser som kom från den krets av äldste som blivit betrodd med det stora ansvaret att sprida sanningens ljus.
10. a) Nämn några omstörtande läror som motståndarna till sanningen lärde ut i det första århundradet. b) Vad uppmärksammade Paulus Timoteus på beträffande motståndare till sanningen?
10 Som exempel kan nämnas att somliga i församlingen tydligtvis sade att Jehovas dag redan hade börjat. (2 Tessalonikerna 2:1, 2) Andra hävdade att det inte fanns någon uppståndelse. (1 Korintierna 15:12—14) Och åter andra menade att uppståndelsen redan hade ägt rum. (2 Timoteus 2:16—18) Paulus gjorde Timoteus uppmärksam på behovet av att vara på vakt mot sådana som vållade söndringar och vek av från hela den kristna sanning som församlingarna hade tillgång till. Lägg märke till vad aposteln sade: ”Befall vissa personer att inte lära ut någon annan lära, att inte heller ägna uppmärksamhet åt osanna historier och åt släktregister, som inte leder fram till något, utan som ger upphov till frågor att forska i snarare än till att något från Gud förvaltas i tro. Men ändamålet med denna befallning är kärlek av ett rent hjärta och av ett gott samvete och av oskrymtad tro. Genom att avvika från dessa ting har vissa personer vänts bort till tomt prat, i det att de vill vara laglärare, utan att begripa vare sig vad de säger eller de ting som de gör så bestämda påståenden om.” — 1 Timoteus 1:3—7.
11. Kan vi lära någonting av de söndrande uppfattningar som fanns i den kristna församlingen i det första århundradet, och varför är detta en så viktig fråga i vår tid?
11 Vad visar allt det vi nu har behandlat? Jo, att det fanns problem med söndrande uppfattningar i den kristna församlingen i det första århundradet och att det förekom motstånd inifrån, från dem som påstod sig vara en del av Guds församling. Och vad var orsaken? Paulus sade i Filipperna 1:15: ”Några predikar ... den Smorde på grund av avund och rivalitet, men andra också på grund av godvilja.” I en modern engelsk bibelöversättning nämns det att sådana personer har ett orätt motiv och att de är ”svartsjuka och trätlystna” (Today’s English Version). Ja, det som skrevs förr tjänar sannerligen som ett varnande exempel för oss, och det gör det i ännu högre grad nu, eftersom vi lever just vid slutet för den onda tingens ordning som står under djävulens ledning. — 2 Timoteus 3:1—7.
Motståndarnas avsikt
12, 13. a) Kan vi i vår tid se någon motsvarighet till det motstånd mot sanningen som förekom under det första århundradet? b) Vilka baktankar eller avsikter har motståndarna i vår tid?
12 Om vi nu vänder vår uppmärksamhet till den tid vi lever i, ser vi då någon motsvarighet till de händelser vi hittills behandlat? Ja, det gör vi. Det har funnits somliga bland oss som har försökt riva ner det goda arbete som Jehovas folk över hela jorden har uträttat. Somliga har blivit svartsjuka, trätlystna och uppfyllda av själviska ambitioner och har ofta velat göra sig ett namn. De kan ha blivit sådana som ”knotar och klagar över sin lott i livet, i det de vandrar efter sina egna begär, ... medan de beundrar personligheter för sin egen fördels skull”. (Judas, vers 16) Allt detta kan ge upphov åt tvivel, stridigheter och söndringar bland Guds folk. Sådana människor söker finna fel, men de ser inte att Gud har gett de kristna ett uppdrag som är viktigare än någonting annat, nämligen att inte bara vara ordets ”hörare”, utan också dess ”görare”, att fullgöra det som Jehova har befallt sin Sons, Kristi Jesu, efterföljare att göra. — Jakob 1:22—25; Matteus 28:18—20.
13 Den avsikt som dessa motståndare har, när de angriper den kristna församlingen, är att de skall underminera Jehovas folks tro och dra bort några och göra dem till sina lärjungar. Paulus varnade de äldste i Efesus för sådana illasinnade försök. Han sade: ”Mitt ibland er själva skall män uppstå och tala förvända ting för att dra bort lärjungarna efter sig.” (Apostlagärningarna 20:30) Judas gav en liknande varning och sade: ”Vissa människor har smugit sig in som för länge sedan av Skriften blivit bestämda för denna dom: ogudaktiga människor, som vänder vår Guds oförtjänta omtanke till en ursäkt för tygellöshet och visar sig falska mot vår ende ägare och Herre, Jesus Kristus.” (Judas, vers 4) Liknande situationer har uppstått inom Jehovas folks församling nu på 1900-talet!
14, 15 a) På vilket utstuderat och förslaget sätt går vissa motståndare till väga i vår tid? b) Vad förbiser dessa motståndare?
14 Sådana motståndare finner inte glädje i att ta del i det stora arbetet med att göra människor till lärjungar. De ger sig i stället på andra, som redan är vittnen, och gör det på ett utstuderat och förslaget sätt, och de talar på ett sådant sätt att man förstår att deras syfte är att försvaga de trognas beslut att helt och fullt leva i enlighet med sitt överlämnande åt Jehova. De framför den tanken att Jehova, eftersom han är en sådan kärleksfull Gud, helt visst inte kräver av alla dem som vill behaga honom att de måste ta del i ett sådant svårt arbete som att predika från hus till hus och dessutom uthärda den förföljelse som de som motstår sanningen utsätter dem för. Nej, kanske de säger, det enda Gud vill är att vi skall vara goda människor, visa omsorg om andra i fysiskt avseende och älska våra medmänniskor.
15 Somliga kan ha svårt att klara detta förslagna angrepp. Det är sant att Jehova är kärleksfull och att han vill att vi skall vara goda människor. Och visst vill han att de kristna skall visa sina medmänniskor kärlek genom att behandla dem på ett vänligt sätt och sörja för deras fysiska behov, när så är nödvändigt. (Lukas 6:35, 36) Men detta är inte allt! Dessa motståndare glömmer ofta att vår Fader Jehova också har sagt — huvudsakligen genom sin Son, Jesus Kristus — att vi skall göra lärjungar, undervisa människor och predika de ”goda nyheterna om riket” i hela världen till ett vittnesbörd. — Matteus 24:14; Johannes 15:17—27.
16. Förmedelst vilka andra ”förvända ting” försöker nutida motståndare vilseleda Jehovas folk?
16 Vi kan också se på några av de andra ”förvända ting” som används av dem som i vår tid försöker vilseleda Guds folk. Ibland händer det att motståndare ifrågasätter vissa av Jehovas folks gemensamma läror. Ofta blir det en debatt om ord, alldeles som det var under det första århundradet. (1 Timoteus 6:3, 4) De kan också ifrågasätta om det behövs någon organisation för att styra Guds folks sinnen. Deras åsikt är att Guds ande kan vägleda enskilda individer utan någon central, organiserad krets av människor som ger vägledning. De hävdar att allt man behöver göra är att läsa bibeln. Men i kristenheten har bibeln lästs i flera hundra år. Och hör vilken otydlig trumpetsignal som kommer från kristenheten i vår tid! Se på den förvirring och oenighet som råder när det gäller det verkliga budskapet i Guds ord! Vilken kontrast detta är till den förutsagda frid och endräkt som råder bland de sanna kristna, som inte bara läser bibeln, utan också tränger in i och nitiskt tillämpar dess läror! — Efesierna 4:3—6.
Motståndarna kan inte lyckas
17. Hur bör vi därför förhålla oss till dem som motstår sanningen?
17 Hur bör vi därför förhålla oss till dem som motstår sanningen och försöker undergräva den tro vi har fått förmedelst Jehovas vittnen och den kristna organisation Jehova använder? Jesu råd beträffande motståndare är: ”Låt dem vara. De är blinda vägledare.” (Matteus 15:14) Det är meningslöst att tvista — att debattera och argumentera — med sådana motståndare, och det är verkligen inte ett kristet handlingssätt. Ingen är tvingad att vara ett Jehovas vittne. Det är ett privilegium och ett ansvar som vi har tagit på oss av egen fri vilja. (Psalm 110:3) Om någon inte vill ha något att göra med den anordning som Jehova godkänner och som han har välsignat, är det hans sak, något som han själv bestämmer.
18. Hur kan vi i vår tid tillämpa Paulus’ råd i Romarna 16:17, 18?
18 Vår strävan är att behandla motståndare till sanningen på ett kristet sätt. Det finns emellertid vissa saker vi behöver hålla i minnet. Paulus skrev till dem som tillhörde församlingen i Rom och gav dem följande råd: ”Nu förmanar jag er, bröder, att hålla ögonen på dem som vållar söndringar och ger orsaker till fall, tvärtemot den lära som ni har inhämtat; undvik dem. Sådana människor är ju inte slavar åt vår Herre Kristus, utan åt sin egen buk; och genom fagert tal och smicker förleder de sveklösa människors hjärtan.” (Romarna 16:17, 18) Det skulle uppenbara brist på gott omdöme att offentligt disputera med sådana som försöker vålla söndringar. Låt inte dessa motståndare störa eller oroa dig. Deras uppförande kommer varken att skada sanningen eller hindra Jehova från att utföra det som han i sitt ord säger att han skall göra.
19. Vilken beskrivning ger Paulus i Hebréerna 6:4—8 av dem som avfallit från sanningen?
19 Hur trösterika är därför inte följande ord uttalade av profeten Jesaja: ”Vilket vapen det vara må, som kommer att formas mot dig, skall inte ha någon framgång, och vilken tunga som helst, som kommer att uppresa sig mot dig i dom, skall du domfälla”! (Jesaja 54:17, NW) Aposteln Paulus berättade för Timoteus om Jannes och Jambres, som stod emot Mose, och han sade att deras galenskap blev mycket tydlig för alla. (2 Timoteus 3:8, 9) Dessa som vållar söndringar och söker skapa oro och förvirring bland Guds folk befinner sig alltså i en mycket farlig situation inför Jehova. Ingen av dessa motståndare bör någonsin förbise Paulus’ varnande ord i Hebréerna 6:4—8, där det framkommer att de som avsiktligt syndar mot Guds heliga ande aldrig kan upplivas igen till sinnesändring.
20. a) Varför behöver vi aldrig oroa oss för vad motståndarna kan tänkas försöka göra? b) Vad kan vi göra för att vara säkra på att vi aldrig råkar ut för något som kan skilja oss från Guds kärlek?
20 Hur vi bör förhålla oss till motståndare anges således klart och tydligt i Guds ord. Kom alltid ihåg att vi inte är ensamma; Jehova, Kristus Jesus och alla de heliga änglarna stöder oss. (Matteus 13:41, 42) Jesus själv har också gett oss den försäkran att han skall vara med sina efterföljare ”alla dagar intill avslutningen på tingens ordning”. (Matteus 28:20) Vi behöver följaktligen inte bli överdrivet oroade, när motståndare framträder och strider mot sanningen. Detta ingår i Satans ansträngningar att sätta stopp för spridandet av de goda nyheterna om Riket. Men om vi i ord och handling förblir lojala och föregår med gott exempel i fråga om gudaktig hängivenhet, blir vi försäkrade om att vi skall avgå med seger i alla dessa ting ”genom honom som har älskat oss”. Må vi därför fortsätta, fast övertygade om ”att varken död eller liv eller änglar eller regeringar eller ting som nu är eller ting som skall komma eller krafter eller höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek som är i Kristus Jesus, vår Herre”. — Romarna 8:37—39.
Vad får vi genom följande skriftställen veta om motståndare till sanningen?
□ Apostlagärningarna 20:30; Judas, vers 4
□ Matteus 15:14; Romarna 16:17, 18
□ Jeremia 1:19; Jesaja 54:17; NW
[Bild på sidan 23]
”Låt dem vara. De är blinda vägledare”
[Bild på sidan 25]
Låt dig aldrig försvagas i ditt beslut att vittna om sanningen