Den första lögnen — vem uttalade den?

I EN stad i södra Afrika körde två män i en bil genom en vägkorsning. Trafikljusen visade grönt, men de stoppades av en trafikpolis som frågade: ”Varför kör ni mot rött ljus?” De båda männen förnekade att de hade gjort det. Men polismannen sade: ”Menar ni att jag inte kan se?” Han började skriva ut en böteslapp. Föraren svarade lugnt: ”Det finns någon där uppe som ser vad du gör.” Polismannen tvekade ... och gick sin väg.

Ja, polismannen ljög. Är detta förvånande? Nej, inte alls. Att ljuga är djupt inrotat i det mänskliga samhället. Alldeles som man brukar säga: ”Uttala en lögn tillräckligt ofta, så kommer människor att tro den.” Många politiker tycks instämma i detta, och för många är politik nära förenat med att ljuga.

Människor ljuger av många olika orsaker. En uppriktig kristen som hade varit arbetslös någon tid sökte arbete inom ett affärsföretag. Men direktören förklarade för honom: ”För att sälja mina produkter måste du kunna ljuga bättre än någon annan!” Den kristne tog inte arbetet.

Det händer till och med att religiösa människor, om de inte upprätthåller gudaktiga normer, tillgriper lögn. Kommer du ihåg de judiska religiösa ledarnas reaktion när de hörde att den avrättade Jesus från Nasaret hade uppstått? De mutade soldaterna som vaktade Jesu grav och sade att de skulle säga: ”Hans lärjungar kom om natten och stal bort honom medan vi sov.” — Matteus 28:12—15.

Men det tycks ändå vara så att det inte är naturligt för människor att ljuga. Doktor Lewis Thomas skrev: ”Efter vad jag kan förstå kan en människa inte uttala en lögn, inte ens en liten lögn, utan att ett slags varningsalarm sätter i gång någonstans djupt inne i en mörk liten lob i hjärnan, vilket resulterar i en plötslig utlösning av nervimpulser eller en plötslig utsöndring av neurohormoner av något slag. ... Att ljuga är därför stressande eller framkallar spänning, även när vi gör det för att skydda oss själva eller för att känna lättnad eller undkomma en svår situation eller för att få något slags fördel eller vinning.” (Discover, december 1980) Det är dessa fysiska reaktioner som får en lögndetektor att reagera.

Eftersom det är så stressande att ljuga, kan man fråga sig hur det började.

Vem uttalade den första lögnen?

Jesus Kristus identifierade den förste lögnaren och framhöll att han inte var en människa. Han sade: ”När han [Satan] talar lögn, talar han enligt sitt eget sinnelag, eftersom han är en lögnare och lögnens fader.” (Johannes 8:44) Den förste lögnaren var alltså Satan, djävulen. När började han ljuga? Enligt bibeln var det kort efter början på människosläktets historia.

Bibeln redogör för denna händelse i Första Moseboken. Den lögn som då uttalades gällde liv eller död för mänskligheten. Gud tillkännagav för den förste mannen, Adam, att hans fortsatta liv berodde på lydnad. Han gav Adam en enkel lag, som han skulle hålla, och sade att om han inte höll denna lag skulle han ”döden dö”. Men Satan ljög illvilligt och sade: ”Ingalunda skolen I dö.” Detta var den första av milliarder lögner som sedan har blivit hörda på denna planet jorden. — 1 Moseboken 2:17; 3:4.

Många i dag tror inte på bibelns berättelse. Men Jesus, den mest sanningsälskande människa som någonsin levt, bekräftade att redogörelsen i Första Moseboken inte är någon myt, utan verklig historia. (Matteus 19:4, 5) Följderna av Satans första lögn ser vi sannerligen fortfarande bland oss. Den förde med sig lidande och olyckliga förhållanden för människosläktet.