Hur den ande verkar som blir utgjuten från höjden
1. Till vilket tillstånd hade den besittning som tillhörde kvarlevan av det andliga Israel blivit nedbringad, innan första världskriget slutade år 1918?
INNAN första världskriget slutade den 11 november 1918 blev den förföljda kvarlevans andliga besittning ödelagd. I andligt avseende blev den lik en vildmark, där Guds rikes ”frukter” inte frambringades offentligt genom ett frimodigt predikande av ”dessa goda nyheter om riket” av den smorda kvarlevan. (Matt. 21:43; 24:14) Osäkerhet och modfälldhet lägrade sig över den över hela världen hatade och förtryckta kvarlevan av ambassadörer eller sändebud för Riket.
2. Vad visade huruvida det ödelagda tillstånd som kvarlevan befann sig i skulle fortsätta till obestämd tid, och vad behövdes för att situationen skulle förändras?
2 Var Jehova Gud tillfreds med att låta detta ödelagda tillstånd hos sitt överlämnade folk fortsätta för alltid? Nej. I förkristen tid tillkännagav han att Jerusalem och Juda land skulle ligga öde under en begränsad tid, inte längre än sjuttio år. Det babyloniska väldet skulle inte få jubla över sina offer, Jerusalem och Juda, för alltid. Inte heller var det Guds uppsåt att det stora Babylons offer, nämligen kvarlevan av det andliga Israel, skulle lämnas i ett öde tillstånd till obestämd tid. Vad var det då som behövdes för att situationen skulle ändras till ära för deras Gud, Jehova? Jo, att helig ande blev verksam gentemot dem på ett speciellt sätt!
3. Till dess vad för något inträffade skulle Jehovas folks ödelagda tillstånd fortsätta, enligt Jesaja 32:15, 16?
3 I Jesaja 32:15 försäkrade Jehova sitt folk att deras beklagliga övergivna tillstånd bara skulle räcka ”intill dess att ande från höjden bliver utgjuten över oss”. Vad skulle sedan ske? ”Då”, heter det vidare i profetian, ”skall öknen bliva ett bördigt fält och det bördiga fältet räknas såsom vildmark [skog, Melin]; då skall rätten taga sin boning i öknen och rättfärdigheten bo på det bördiga fältet.” — Jes. 32:15, 16.
4, 5. a) Vad skulle alltså ske med kvarlevan av andliga israeliter? b) Hur blev detta bekräftat för kvarlevan i den syn som gavs åt Hesekiel och som visade en dal full av döda ben?
4 Ja, kvarlevan av andliga israeliter skulle få ande utgjuten över sig och därtill bli frigivna ur det stora Babylon. Denna lysande framtidsutsikt bekräftades för dem av den syn som Jehova gav sin profet Hesekiel, medan denne profet alltjämt var i fångenskap i det forntida Babylon. I synen såg han en lågslätt som var full av oräkneliga döda israeliters ben, ben som var åtskilda från varandra.
5 För dessa döda israeliter i synen såg det alldeles hopplöst ut. För de levande israeliterna, som var i fångenskap i det forntida Babylon flera hundra kilometer från det ödelagda hemlandet, såg det lika hopplöst ut. Men inte hopplöst från den allsmäktige Gudens ståndpunkt. Han är den Gud som till och med kan uppväcka de döda. Flera hundra år tidigare hade han använt sina profeter Elia och Elisa till att medelst helig ande uppväcka bokstavligt döda människor. I Hesekiels syn återskapade han alltså alla dessa döda israeliter och gav dem liv igen. Jehova förklarade synens innebörd, då han sade: ”I skolen förnimma, att jag är HERREN [Jehova], när jag öppnar edra gravar och hämtar eder, mitt folk, upp ur edra gravar [i Babylon]. Och jag skall låta min ande komma in i eder, så att I åter bliven levande, och jag skall låta eder få bo i edert land; och I skolen förnimma, att jag, HERREN [Jehova], har talat det och att jag också har fullbordat det.” — Hes. 37:13, 14.
6. Hur ägde en uppståndelse i andlig mening rum, och vad sade iakttagande nationer i häpnad över vad de såg?
6 I överensstämmelse med denna profetia upphörde Babylon att vara begravningsplats för den judiska nationen. En uppståndelse i andlig mening ägde rum. Som genom ett underverk drog år 537 f.v.t. en skara landsförvista israeliter och deras följeslagare ut ur Babylon och slog sig ner i sitt hemland. De grep sig an med att återuppbygga Jerusalem och dess tempel och göra sitt länge övergivna hemland likt ett paradis. Det fanns inte längre något skäl för dem att ”slå sig på bröstet för de härliga åkrarnas, för den fruktbara vinstockens skull”, som hade lämnats åt ödeläggelse av de babyloniska erövrarna år 607 f.v.t. Vilken manifestation förekom det inte då av helig ande i verksamhet! De hedniska nationer som var åskådare till detta häpnade! I Psalm 126:2 (NW) får vi veta vad de sade: ”Jehova har utfört ett storverk i det han har gjort med dem.”
7. Med avseende på vilka har orden i Psalm 126:2 uttalats nu på 1900-talet, och vad är orsaken?
7 Detsamma har man sagt nu på 1900-talet. Med avseende på vilka? Inte med avseende på de köttsliga judar som slog sig ner i Palestina efter första världskriget och senare kämpade med en ”militär styrka” för att kunna upprätta republiken Israel år 1948. Nej, de profetiska orden i Psalm 126:2 yttrades i stället med avseende på de över hela världen hatade och förföljda bibelforskare som blev befriade från träldomen under det stora Babylon i efterkrigsåret 1919. Över dessa återställda kristna, som var andliga israeliter, blev helig ande utgjuten från höjden. Det påminde bibelforskarna om pingsten år 33 v.t., även om det inte åtföljdes av synliga ”tungor såsom av eld”, som satte sig på lärjungarnas huvuden och genom ett underverk gjorde det möjligt för dem att tala olika främmande språk, som de inte hade lärt sig. — Apg. 2:1—4; Joel 2:28, 29; Jes. 32:15.
8. För vilket efterkrigsverk hade kvarlevan av det andliga Israel blivit bevarad, och varför kunde den med rätta ta upp namnet ”Jehovas vittnen”?
8 Detta fick till följd att dessa andligen stärkta kristna blev livaktigare i Jehovas aktiva tjänst än någonsin tidigare. Vittna, vittna, vittna om Guds upprättade rike — världen utöver! blev deras väckande paroll. Detta var nu deras viktigaste uppsåt i livet. Enligt bibeln var detta orsaken till att Gud bevarade dem vid liv genom första världskriget och befriade dem från träldom under det stora Babylon. (Matt. 24:9—14) Följaktligen återförsamlade de sina skingrade medlemmar och reorganiserade sig för att fullgöra vittnandet om Riket över hela världen ända till slutet. Så kom år 1931. Med hjälp av hundratals millioner gratistraktater, åtskilliga millioner inbundna böcker, en världsomfattande biblisk föredragskampanj, flera hundra radiostationer, hade de vid det laget avgett ett världsomfattande vittnesbörd om Jehovas namn och om hans messianska rike. Allt detta gjorde de fria från den ”ande som präglas av feghet”. (2 Tim. 1:7) Med orden i Jesaja 43:10 ringande i sina öron tog alltså nu dessa smorda förkämpar för Jehova och hans rike — med Kristus vid styret — upp det från bibeln hämtade namnet ”Jehovas vittnen”.
9, 10. a) Vilka har misslyckats med att avlägsna detta namn från jorden? b) Vilka förutom kvarlevan av det andliga Israel är beslutna att namnet skall förbli levande, och vad har de därför gjort?
9 Fram till denna dag har det stora Babylons religiösa krafter och dess politiska, rättsliga och militära drabanter försökt men varit oförmögna att avlägsna från jorden detta namn på Guds rikes förkunnare. Det lever kvar! Och det gör också de som bär det!
10 Jorden runt finns det en ”stor skara” gudfruktiga människor som är fast beslutna att det namnet skall förbli levande och meningsfullt, fastän de själva inte är andliga israeliter. De har lagt märke till vad den Gud, som bär namnet Jehova, har gjort för dem som utgör ett folk för hans namn, kvarlevan av det andliga Israel. De har upptäckt vilka människor det är som Guds ande blivit utgjuten över från höjden. De som utgör den ”stora skaran” i dag är således de ”bland nationerna” som säger: ”Jehova har utfört ett storverk i det han har gjort med dem.” (Ps. 126:2, NW) Den Gud som har kunnat göra något sådant med en så liten kvarleva av andliga israeliter är den Gud som den ”stora skaran” vill dyrka och tjäna. Utan att frukta för världsomfattande hat och förföljelse har de genom Kristus överlämnat sig åt denne Gud och slutit upp på deras sida som utgör den smorda kvarlevan av Jehovas kristna vittnen. Också de har axlat ansvaret att vara Hans vittnen, helt öppet, frimodigt. — Upp. 7:9—17; Sak. 8:23.
SKYDD MOT ”UTTALANDEN INSPIRERADE AV DEMONER”
11. Vad är det draken, vilddjuret och den falske profeten kväker om, men vad är det likväl som kvarlevan och den ”stora skaran” får att höras?
11 I dag möter den smorda kvarlevan och den ”stora skaran” samfällt och oförskräckt den djävulske ”draken”, det kärnvapenbeväpnade ”vilddjuret” och den politiske ”falske profeten”. Av Uppenbarelseboken 12:17 framgår det klart att ”draken”, som är Satan, djävulen, har dragit ut för att föra krig mot den smorda kvarlevan. I sin krigföring använder draken sitt politiska ”vilddjur” och den anglo-amerikanske ”falske profeten” här på jorden. Därför fortsätter de demoninspirerade, grodliknande uttalandena som kommer ut ur deras munnar att tala om tillbedjan av staten, om nationell suveränitet, om materialism, om fred och säkerhet i världen genom Förenta nationerna. Likväl har Jehovas vittnen fått de goda nyheterna om Guds messianska rike att höras världen utöver. Detta budskap om Riket har banat sig väg till mer än två hundra länder och öar i havet. Det är uppenbart att den kväkande draken, vilddjuret och den falske profeten skulle vilja dränka och göra slut på budskapet om Riket. Det religiösa stora Babylon, i synnerhet kristenheten, skulle vilja göra det, eftersom kristenheten påstår att den ensam talar på Guds vägnar.
12. Vilken situation som inbegrep kung Ahab och hans falska profeter och Jehovas profet Mika är således situationen i dag lik?
12 Situationen påminner om den som Jehovas profet Mika och Israels kungs, Ahabs, falska profeter befann sig i omkring år 920 f.v.t. De falska profeterna förutsade att kung Ahab skulle vinna militär seger. Men Mika förutsade att han skulle drabbas av olycka. Mika framhöll att kung Ahab, med Jehovas tillåtelse, höll på att bli lurad till fördärv för sig genom ett bedrägligt inspirerat uttalande i sina falska profeters mun. En falsk profet vid namn Sidkia gjorde invändningar mot detta. Enligt 1 Konungaboken 22:24 trädde han ”fram och gav Mika ett slag på kinden och sade: ’På vilken väg har då HERRENS [Jehovas] Ande gått bort ifrån mig för att tala med dig?’” Men Jehova hade verkligen talat genom Mika; kung Ahab kom nämligen inte tillbaka levande från det kriget. — 1 Kon. 22:20—38.
13. På vilket sätt visade sig den smorda kvarlevan av det andliga Israel vara lik profeten Mika?
13 Det finns en nutida motsvarighet till denna händelse, i synnerhet sedan år 1919, när de segerrika militära allierade i första världskriget antog förslaget till ett Nationernas förbund, som skulle trygga freden och säkerheten i världen. Den smorda kvarlevan av andliga israeliter har varit lik profeten Mika. Helig ande hade blivit utgjuten över dem från höjden, och alldeles som det förutsagts var verkan på dem att de profeterade och förkunnade profetiorna i Jehovas inspirerade bibel. (Joel 2:28, 29) Utan fruktan förutsade de, med bibelns profetior som grundval, att Nationernas förbund skulle misslyckas. De förkunnade också ett varningsbudskap mot kristenhetens kungar eller politiska styresmän, vilka svarar mot kung Ahab i det avfälliga Israel.
14. Vilket budskap beträffande kristenhetens styresmän har prästerna känt sig förnärmade över, och hur har de handlat likt drottning Isebel?
14 Kvarlevan förkunnade att dessa styresmän, som föreger sig vara ”kristna”, skulle lida nederlag i det stundande ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, Har-Magedon, och att de skulle bli tillintetgjorda genom att Guds dom då gick i verkställighet på dem. Så kommer det att gå, trots att kristenhetens präster, i likhet med den falske profeten Sidkia och hans följe av falska profeter, har välsignat kristenhetens styresmäns regeringar och militära styrkor. Prästerskapet påstår att det har den exklusiva rätten att tala på Guds vägnar och att det har Guds ande. Därför känner de sig förnärmade över det budskap om olycka som den smorda kvarlevan har förkunnat beträffande de politiska styresmännen och härarna, över vilka de, prästerna, har bett om Guds välsignelse. De har försökt undertrycka det predikoverk som utförts av den smorda kvarlevan, som om detta inte var bemyndigat av Gud och inte utfördes med hjälp av Jehovas ande. De har uppväckt våldsam förföljelse mot den smorda kvarlevan, alldeles som Ahabs hustru, drottning Isebel, förföljde Elia och andra av Jehovas profeter. — 1 Kon. 18:13.
15. När kommer kristenhetens prästerskap att få klargjort för sig om de någonsin haft Guds ande, och varför kommer de inte att se kristenhetens styresmän vinna seger?
15 Kristenhetens präster har alltså i själva verket slagit den smorda kvarlevan i ansiktet och sagt: ”På vilken väg har då HERRENS [Jehovas] Ande gått bort ifrån mig för att tala med dig?” (1 Kon. 22:24) Nu skall det inte dröja länge förrän prästerskapet skall få klargjort för sig om de någonsin haft Jehovas ande. De skall aldrig få se kristenhetens styresmän och härar vinna seger. De skall i själva verket inte heller få leva så länge att de får se sina politiska och militära vänner tillintetgöras i ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. Varför inte? Därför att dessa politiska element, som ännu är så vänskapligt inställda och som i dag är en aktiv del av Förenta nationerna, redan innan detta krig vid Har-Magedon börjar i hat skall vända sig mot kristenhetens prästerskap och det stora Babylons övriga religiösa ledare och tillintetgöra dem. — Upp. 16:14, 16; 17:3—18.
16. Vad kommer emellertid kvarlevan, som liknar Mika, att få se?
16 Men hur förhåller det sig med den smorda kvarlevan, över vilken Jehova har utgjutit sin ande från höjden? Den har överlevt det slag i ansiktet som kristenhetens prästerskap har tillfogat den. Den kommer att få se det budskap som Guds ande förlänat den från bibeln gå i uppfyllelse. Ja, den kommer i själva verket att få se tillintetgörandet av de styresmän i världen som blev förda till Har-Magedon av den grodliknande propaganda som utspyddes av draken, vilddjuret och den falske profeten.
”HÄRLIGHETENS ANDE, JA GUDS ANDE”
17. Hur kommer det sig, nu under ”avslutningen på tingens ordning”, att den smälek och förföljelse som hopas över kvarlevan och den ”stora skaran” inte betyder att de inte har Guds ande?
17 Den smorda kvarlevan och deras medvittnen, den ”stora skaran” av Kristi ”andra får” i denna tid, har blivit utsatta för våldsam förföljelse. (Joh. 10:16) Anger detta att alla dessa kristna vittnen för Jehova inte har hans ande? Nej! Det vittnar i stället om motsatsen, eftersom Kristus förutsade att detta skulle hända vid ”avslutningen på tingens ordning”. Hans sanna lärjungar skulle bli hatade av alla nationer och bli förföljda, därför att de skulle bära vittnesbörd om hans messianska rike. (Matt. 24:3, 9—14) Hat, smädligt tal, förföljelse, därför att vi håller fast vid Kristi namn i hans ställning som nu regerande konung, är inget verkligt skäl för oss att skämmas, som om vi gjorde något orätt.
18. Varför är, enligt 1 Petrus 4:14, de som blir smädade för Kristi namns skull i själva verket lyckliga?
18 En kristen martyr i första århundradet, aposteln Petrus, skrev: ”Om ni blir smädade för Kristi namns skull, lyckliga är ni då, därför att härlighetens ande, ja Guds ande, vilar över er.” (1 Petr. 4:14) Eller såsom vi läser i The New English Bible: ”Om Kristi namn slungas i ansiktet på er som en förolämpning, så räkna er lyckliga, därför att då vilar den härliga Ande, som är Guds Ande, över er.”
19. Med vilket mål i sikte är det människor smädar oss för Kristi namns skull, men vad slags ande är det som Gud ger oss?
19 De människor som smädar oss, därför att vi lyder Guds befallningar genom Kristus, vill få oss att skämmas till den grad att vi överger Guds tjänst och inte längre predikar ”dessa goda nyheter om riket” till ett vittnesbörd världen utöver. Men den ande som Gud låter komma över sina förkunnare av Riket är inte en ande som inger dem en känsla av skam och av skuld, som om de skulle ha gjort något orätt. Den anden får oss att känna oss hedrade, högt ärade, och den är förbunden med Guds glänsande härlighet. Det är en ande som driver oss till att ”jubla under vedermödor, eftersom vi vet att vedermödan frambringar uthållighet; uthålligheten i sin tur ett beprövat tillstånd; det beprövade tillståndet i sin tur hopp, och hoppet medför ingen besvikelse; eftersom Guds kärlek har utgjutits i våra hjärtan genom den heliga anden, som blivit oss given”. — Rom. 5:3—5.
20. Är den smädelse som i överensstämmelse med Psalm 69:10 hopas över oss begränsad till att vi blir smädade för Kristi namns skull?
20 Vi, kristna vittnen för Jehova, har privilegiet att bli smädade inte bara för ”Kristi namns” skull. Vi har privilegiet att bli smädade i synnerhet för hans namn, som Jesus Kristus utstod smädelser för. ”Inte ens den Smorde [Kristus] behagade ... sig själv, utan alldeles som det är skrivet: ’Smädeorden från dem som smädade dig har fallit över mig.’” (Rom. 15:3) De ord som där citerades från Psalm 69:10 utvisar att den smädade är Jehova, vars tillbedjans hus Jesus Kristus nitälskade så mycket för. — Joh. 2:17.
21. Vad kan sägas om den ande som vilar över oss när vi blir smädade för Jehovas namns skull?
21 Det är en mycket stor ära att bli smädad för Jesu Kristi, Guds Sons, skull. Det är en ännu mera storslagen ära att bli smädad för Jehova Guds, Jesu Kristi Faders, skull, då ju Fadern är större än Sonen. (Joh. 14:28) Eftersom ”Guds ande” vilar över oss som blir smädade för Kristi namns skull, bör den vila i ännu högre grad över oss när vi uthärdar smädelse för hans egen Faders och Guds, Jehovas, namn. Genom att vi bevarar vår ostrafflighet mot Gud ända tills våra smädare blir tillintetgjorda i den annalkande ”stora vedermödan”, skall Guds ande, ”härlighetens ande”, aldrig någonsin vika ifrån oss. — Upp. 7:14—17; 1 Petr. 4:14.
”ANDEN OCH BRUDEN”
22. Varför är det inte så att den grodliknande propagandan från ”draken”, ”vilddjuret” och den ”falske profeten” för oss i väg tillsammans med världens styresmän, och mot vilken ande är vi skyddade?
22 Vi kan förvänta att bli smädade ytterligare av den djävulske ”draken” och det politiska ”vilddjuret” och den anglo-amerikanske ”falske profeten”, därför att vi inte tågar med de politiska styresmännen och deras härar till Har-Magedons slagfält. Deras grodliknande propaganda och deras fientlighet mot Jehovas vittnen kommer aldrig att förmå oss att tillbedja någon eller något annat som Gud och inte heller förmå oss att förneka Jehovas universella suveränitet eller sluta upp att söka först hans messianska rikes dyrbara ting. Vi har ”härlighetens ande, ja Guds ande”, som motverkar alla de demoniska ”inspirerade uttalanden”, som leder alla nationer till ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, Har-Magedon. (Upp. 16:13—16; 19:19—21) Vi, för vår del, hör de ”inspirerade uttalanden” som kommer från Guds heliga ord, bibeln, och vi lystrar till dem. Vi rättar vårt liv i överensstämmelse med dessa inspirerade uttalanden. Jehovas ande, som inspirerade profeterna att skriva bibeln, är det alltså som är verksam i våra liv. Den skyddar oss mot att bli smittade med ”världens ande”. — 1 Kor. 2:12.
23. Vilkas röst låter vi nu respektfullt höras överallt, och för vem bevarar sig kvarlevan jungfruligt ren?
23 Respektfullt låter vi andens och brudens röster höras utöver jorden. Vi har klart för oss vem denna ”brud” är. Hon är församlingen av de av anden pånyttfödda lärjungar som är lovade i äktenskap åt den himmelske brudgummen, Jesus Kristus. Bruden företräds på jorden i dag av den smorda kvarlevan, som inom kort skall förenas med Kristus i himmelen. Av detta skäl tar kvarlevan av brudklassen inte någon del i den religiösa otukt som det stora Babylon nu bedriver med de politiska styresmännen på jorden. I stället för att blanda sig i politik och bli vänner med världen bevarar sig de som tillhör brudklassen jungfruligt rena för sin himmelske brudgum, Jesus Kristus, som de överallt proklamerar som konungen som regerar vid Guds högra sida i himmelen. — Upp. 17:5, 18; 21:2—14, 21—24; Jak. 4:4.
24. Vad är den ”ande” som är omnämnd i Uppenbarelseboken 22:17?
24 Det är med avseende på vår egen tid som det i Uppenbarelseboken 22:17 heter: ”Och anden och bruden säger beständigt: ’Kom!’ Och vemhelst som hör, han må säga: ’Kom!’ Och vemhelst som törstar, han må komma; var och en som vill, han må fritt ta av livets vatten.” Den ”ande” som omnämns här är Jehovas verksamma kraft, som kommer till tals genom de inspirerade uttalanden som finns i bibelns profetior. Denna ande är i verksamhet inom kvarlevan av brudklassen.
25. Vilka har handlat i enlighet med den inbjudan som utsträcks av ”anden och bruden”, och till vem har de kommit för att få törstsläckande ”vatten”?
25 Är det någon på jorden i vår tid som lyssnar och ger gensvar på den inbjudan som utsträcks av ”anden och bruden”? Ja, i synnerhet sedan år 1935, det år under vilket det blev klargjort för kvarlevan av brudklassen vilka som utgör den ”stora skara” som omtalas i Uppenbarelseboken 7:9—17. Till svar på Guds inbjudan har tusentals människor, som törstade efter ”livets vatten”, kommit ut ur det av torka hemsökta stora Babylon. De har övergett de sönderspruckna världsliga ”brunnar”, som inte kan hålla något verkligt livsuppehållande vatten för den döende mänskligheten. Genom Jesus Kristus, den himmelske brudgummen, har de kommit till Jehova Gud, ”en källa med levande vatten”, ”livets källa”. — Jer. 2:13, Myrberg; Ps. 36:10.
26. I fråga om att göra vad sluter sig de som blir medlemmar av den ”stora skaran” till kvarlevan av brudklassen, och vad blir resultatet?
26 Andligen vederkvickta av att dricka av ”livets vatten” förenar sig medlemmarna av den ”stora skaran” med den smorda kvarlevan av brudklassen i att låta inbjudan gå ut till ytterligare andra. Och på så sätt blir den ”stora skaran” av dem som dricker större. Jehova har låtit sin ande komma över medlemmarna av den ”stora skaran”, och de känner ingen skam över att bli smädade för Jehovas namns skull och hans Smordes, Kristi, namns skull. Genom kvarlevan och den ”stora skaran” i förening fortsätter således de goda nyheterna att bli predikade i än större utsträckning, varigenom Guds anordning för att lydiga män och kvinnor skall vinna evigt liv i ett paradisiskt hem här på jorden under Guds messianska rike blir känd. Dessa ”goda nyheter” kommer att fortsätta att predikas över hela världen ända tills änden kommer för denna onda tingens ordning, som ännu behärskas av ”draken”, ”vilddjuret” och den ”falske profeten”.
27. a) Endast hur kan vi förklara det världsvida predikande om Riket som blivit utfört hittills? b) Vad skall vi hädanefter så med evigt liv i sikte?
27 Tills nu har det världsvida predikandet av ”dessa goda nyheter om riket” helt enkelt varit mirakulöst. Hur kan vi förklara det? Inte på något annat sätt än att helig ande har varit och fortfarande är i verksamhet. Gud har låtit den bli verksam till förmån för vad han har förutsagt, nämligen predikandet av de goda nyheterna om riket på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna innan deras slut kommer. Inget som människor och demoner gjort har kunnat motverka Guds ande. Låt oss, med tanke på Guds orubbliga regel att ”vadhelst en människa sår, detta skall hon också skörda”, avhålla oss från att vidare så med tanke på vårt förgängliga kött, utan låt oss i stället så med tanke på Guds heliga ande. Genom att hädanefter så med tanke på Guds ande skall vi i sinom tid av denna ande få skörda evigt liv i Guds nya ordning. (Gal. 6:7, 8) All tacksägelse går till Jehova Gud genom Jesus Kristus för att hans ande är verksam på ett mäktigt sätt i denna tid, då det råder ett trängande behov från deras sida som önskar rättfärdighet och frid!