Ett folk som nitälskar för förträffliga gärningar
1. Vilka skäl bör förmå oss att nitälska för förträffliga gärningar?
ETT liv som har uppsåt har mening. När hjärtat och sinnet enas i strävan mot ett värdefullt mål, har det som en person gör varje dag vikt och betydelse, i det att det ger innehåll åt hans tillvaro. Människor av detta slag måste räknas bland de lyckligaste i världen; de som lever livet planlöst däremot bland de mest besvikna i världen. En naturlig önskan att vara lycklig är skäl nog för oss att bygga vårt liv kring gärningar som åstadkommer något gott för oss själva och andra. Nitälskan i att utföra sådana gärningar ger en rik belöning i form av välsignelser.
2. a) Vems föredöme kan vi efterlikna? b) Vilka förträffliga gärningar kommer detta att ge oss motiv att göra?
2 Jehova är de förträffliga gärningarnas Gud, och han nitälskar för att få dem utförda. Allt han gör är till godo för dem som tjänar honom. Jesus gav ett fullkomligt föredöme, i det han efterliknade sin Fader. Gudaktiga människor som vill behaga Jehova kan också kännas igen på sina förträffliga gärningar. En ansträngning av Jesu lärjungar att följa hans föredöme skulle åt hans Fader frambringa ett ”folk som är hans särskilda egendom, ett som nitälskar för förträffliga gärningar”. (Tit. 2:14, NW) En kristens förträffliga gärningar är sådana gärningar som är till gagn för andra. Det gagneligaste vi kan göra för någon annan är att hjälpa honom att lära känna och tjäna Jehova. Den kristna församlingens gärningar i fråga om att predika och göra lärjungar är ett förträffligt arbete som leder till det största gagn. Att detta arbete behövs och är angeläget gör att det är värt vår starkaste nitälskan.
3, 4. a) Vad är nitälskan? b) Vilka frågor bör vi ställa oss själva?
3 Vad är nitälskan? Det är iver. Det är en uppriktig önskan att göra det som är rätt och tillbörligt. Där det finns nitälskan finns det liv, entusiasm, resonans. Ett intensivt intresse för utgången framkallar personlig omsorg om att få resultat. Sinnesinställningen präglas av koncentration, helhjärtenhet. När nitälskan saknas, blir ens sätt att handla likgiltigt och mekaniskt. Det personliga engagemanget är ytligt. Inställningen är oinspirerad, ja, apatisk. Kan det då sägas att du är nitälskande?
4 Ja, fråga dig själv om du nitälskar för förträffliga gärningar. Kan det sägas att du stöder din församlings predikoverksamhet ivrigt, av hela din själ? Är det en uppriktig önskan att göra allt du kan för att hjälpa andra att lära känna Jehovas uppsåt som driver dig? Eller är du nöjd med att enbart ta del, visa blott och bart ett minimum av intresse och ansträngning? Är det bara så att du ”gör rörelserna” utan att verkligen vara engagerad?
5. Vad uppenbarar vår inställning om vår nitälskan?
5 Din inställning säger dig mycket om intensiteten i din nitälskan. En verkligt nitisk lärjunge kommer inte att låta oväsentliga personliga intressen få företräde framför arbetet med att predika och göra lärjungar. När du tar del i det, styrs då ditt deltagande alltid av klockan? Är du kroppsligt sett en deltagare, medan du i sinnet befinner dig någon annanstans? Rör sig dina tankar kring intressen som du skall fortsätta med efteråt, t. ex. ett TV-program som du tycker om eller sällskaplig samvaro? Du skulle kunna betrakta verksamheten i tjänsten som någonting som du snabbt bör göra dig fri från, så att du kan ta itu med det som du verkligen vill göra. Du kan betrakta den som helt enkelt din ”plikt” som ett av Jehovas vittnen, i det att du utför den enbart som en förpliktelse som inbegriper föga av hjärtats önskan.
6. Varför betyder inte behovet av personlig disciplin nödvändigtvis att vi saknar nitälskan?
6 Det kan hända att din personlighet inte är av det utåtvända slaget. För dig kan det vara mycket svårt att ta initiativ till att tala med andra, i synnerhet sådana som du inte känner. Det som andra tycks göra som något helt naturligt är en utmaning för dig. För att du skall kunna fortsätta att tala kan det krävas personlig disciplin, ja, till och med att du tvingar dig själv ibland. Detta betyder inte nödvändigtvis att du brister i nitälskan. I somliga avseenden kan din nitälskan vara intensivare än andras, därför att det du gör kan representera en starkare och djupare övertygelse, som kräver extra ansträngning. Det viktiga är att du har en uppriktig önskan i hjärtat. Du förstår att verklig tro åtföljs av ett yttre uttryck för kärlek till Jehova och din medmänniska. Nitälskan för att bevisa din tro hjälper dig att övervinna dina hämningar. Intensiv kärlek frambringar frimodighet som förjagar människofruktan. Det offentliga förkunnande av tro som blir resultatet är en förträfflig gärning som ger uttryck åt äkta nitälskan.
Nitälskan mäts inte av kvoter
7. a) Varför är det oförståndigt att fastställa kvoter eller mål? b) Vad är det verkliga måttet på nitälskan?
7 Det har ibland gjorts försök att standardisera vars och ens ansträngningar med vissa kvoter, som är fastställda som gemensamma mål för alla. Nitälskan skulle då i många fall mätas efter framgången i att uppnå sådana mål. Detta har alltid resulterat i att vi har fått en benägenhet att jämföra oss med varandra, och det har aldrig visat sig vara ett exakt eller godkänt mått på kärlek eller nitälskan. (2 Kor. 10:12) Hur mycket vi än söker, kan vi inte finna att det i Guds ord fastställs några kvoter som ett minimikrav i fråga om predikande. Den mängd arbete vi utför har föga att göra med Jehovas värdering av vår nitälskan. Han är mycket mer intresserad av våra motiv, av de önskningar vi har i vårt hjärta. Det enda enhetliga kravet på alla är helt enkelt att vi skall ”arbeta på det av hela ... [vår] själ”. (Kol. 3:23, NW) Gud öppnar ett stort fält av möjligheter och låter sedan var och en av oss göra ”så som han har beslutat i sitt hjärta”. Eftersom vi inte befinner oss ”under tvång”, återspeglar våra ansträngningar verkligen vad som finns i vårt hjärta. (2 Kor. 9:7, NW) Det som vårt hjärta förmår oss att göra blir det verkliga måttet på vår nitälskan.
8. a) Varför är det skillnad på det olika personer kan göra? b) Vad är det som är viktigt?
8 När var och en ger av hjärtat, kan Jehova betrakta alla våra ansträngningar som likställda, enhetliga, även om det kan förekomma stor variation i den mängd som olika personer gör. De personliga omständigheterna är speciella för var och en. Ålder, hälsa, familjeförpliktelser, förvärvsarbete osv. är allesammans faktorer som påverkar vår nivå i fråga om verksamhet. En person som befinner sig i gynnsamma omständigheter kan vara i stånd att tala om Guds rike med många fler människor än en viss annan person. Någon som har utökade förpliktelser kanske är i stånd att tala med enbart en bråkdel av detta antal människor. På grund av skiljaktiga omständigheter kan ett visst antal timmar representera en utomordentlig ansträngning i ett fall men enbart en symbolisk ansträngning i ett annat fall. Våra förmågor och möjligheter att göra mycket ger oss alltså inte orsak att skryta, och omvänt bör begränsningen i fråga om vår tjänst, om vi inte själva är skuld till den, inte förmå oss att känna oss skamsna. Det viktiga är att vi har nitälskan som förmår oss att utnyttja vilka som helst möjligheter som står oss till buds.
9. På vilka sätt kan vi visa vår nitälskan för predikoverket?
9 Intensiteten i vår nitälskan återspeglas i vår påpasslighet att utnyttja och skapa möjligheter att förkunna de goda nyheterna, i det vi söker olika sätt att ”köpa” tid till att göra mera. (Ef. 5:15, 16, NW) När andra förpliktelser då och då tillfälligtvis minskar, är vår villighet att använda den extra tid som blir tillgänglig i Jehovas tjänst ett gott vittnesbörd om nitälskan. Att vi tar initiativ för att ordna våra omständigheter så att de medger mera tid till tjänsten visar också att vi har en uppriktig önskan att ge vårt bästa. En nitisk förkunnare kan noga analysera sitt förvärvsarbete och leta efter möjligheter att minska förpliktelserna i det. I stället för att passivt godta onödiga begränsningar för materiella fördelars skull kan han anhålla om att få anpassa förhållandena så att han får större frihet till arbete för Riket. De som har nitälskan söker använda sin tid och sina tillgångar på fördelaktigaste sätt, i det de alltid håller Rikets intressen främst.
10. I vilka avseenden är en strängt arbetande jordbrukare ett gott exempel på nitälskan?
10 Att man inser den ökande angelägenheten i att få arbetet utfört är ett bevis på nitälskan. En strängt arbetande jordbrukare vet mycket väl att en god skörd kräver perioder av ovanligt mycket arbete i samband med sådden och under skördetiden. På grund av att han känner personligt ansvar och är intensivt intresserad av slutresultatet, styrs hans ansträngningar inte av någon ”fackföreningsnorm” som kräver enbart ett minimum av ansträngning och extra kompensation för allt som går utöver detta. Han gläder sig över att få arbeta många timmar och över att få anstränga sig oavlåtligt när det är nödvändigt. Om vi är ivriga i vår önskan att hjälpa andra, kommer vi att ge frikostigt av vår tid och våra krafter utan tanke på vad som kan förväntas av oss. När saker och ting behöver göras och vi får möjlighet att ge hjälp, är detta att vi osjälviskt ger av oss själva ett lovvärt vittnesbörd om nitälskan.
Förträffliga gärningar begränsas inte till arbetet att predika om Riket och göra lärjungar
11. Är predikandet och arbetet att göra lärjungar en kristens enda förträffliga gärningar? Om inte, hur måste då andra gärningar betraktas?
11 Det är med rätta vi framhäver predikoarbetet på grund av att det är brådskande och angeläget, men det är på intet vis den enda verksamhet som skall inbegripas i definitionen av ”förträffliga gärningar”. ”Gärning” kan definieras som ”en speciell uppgift, plikt, funktion eller tjänst, som ofta är en del eller fas av någon större verksamhet”. Predikandet av de goda nyheterna är en del av en större verksamhet, som inbegriper många förträffliga gärningar som de kristna utför av kärlek till andra. Det skulle vara ett misstag att mena att andra förträffliga gärningar är av föga betydelse. Vissa gärningar kan få större eftertryck ibland, men i helhetsbilden är de alla lika betydelsefulla. Varje förträfflig gärning ger sitt eget bidrag till den kristna församlingens styrka, enhet och produktivitet.
12. Vilka förträffliga gärningar beskrivs av Paulus i Titus 2:1—10?
12 I sitt brev till Titus ger Paulus oss insikt i det vida omfånget av en kristens förträffliga gärningar. Männen uppmuntrades att vara ”nyktra [måttliga i sina vanor, NW], uppträda med allvar och värdighet, vara besinningsfulla och sunda i tro, kärlek och uthållighet”. Kvinnorna i sin tur skulle vara flitiga i att ”älska sina män och sina barn, leva ett liv i självtukt och renhet, vara goda husmödrar och underordna sig sina män”. Detta uppförande i hemmet skulle direkt bidra till spridandet av de goda nyheterna. Guds ord skulle inte bli ”smädat”, och utomstående skulle inte ha ”något ont att säga om oss”. Detta skulle till sist tjäna till att ”i alla avseenden [vara] en prydnad för Guds, vår Frälsares, lära”. (Tit. 2:1—10, Hd) Det är alltså tydligt att också detta är förträffliga gärningar som en kristen med rätta kan vara nitisk för.
Att frambringa förträffliga gärningar i familjekretsen
13. a) Vilka frågor kan hjälpa föräldrar att mäta sin nitälskan för sina barns välfärd? b) Vilket gagn blir resultatet av sådan nitälskan?
13 Föräldrar, nitälskar ni i fråga om att visa kärlek till edra barn? Verklig omsorg om deras välfärd betyder mera än att enbart sörja för deras materiella behov, ta dem med till möten eller leda ett bibelstudium med dem en gång i veckan. Nitälskan för deras välfärd visas genom ett uppriktigt intresse för alla deras behov och problem. Fråga dig själv: Vet jag verkligen vad mina barn tänker om Guds krav? Har jag förberett dem för problem som de kan möta i framtiden? Är jag aktpågiven för att hjälpa dem att övervinna sådana svagheter som stolthet, själviskhet, lättja osv.? Vet jag vad de får lära sig i skolan och i vilken utsträckning de påverkas av världsligt tänkesätt? Känner sig mina barn fria att gå till mig med problem, eller måste jag stöta på dem? Kan jag av deras uttryckssätt eller röst förstå att något är i olag? Är jag tålmodig, när jag försöker få reda på vad det är? Är jag förstående och deltagande, och fortsätter jag ständigt att försäkra dem om min kärlek? När du verkligen försöker lära känna dina barn väl, förstå deras problem och hjälpa dem andligen, utför du en förträfflig gärning, som leder till välsignelse för din familj och till ett vittnesbörd om Jehovas namn i samhället.
14. Hur kan en hustru vara nitisk för förträffliga gärningar i hemmet?
14 Benägenheten till större stridslystnad och självständighet bland kvinnorna har frambringat mycken osämja i hemmen och en stigande skilsmässofrekvens. Hur lovvärt är det inte med en kristen hustru som visar nitälskan för förträffliga gärningar genom att kärleksfullt vara undergiven sin man! Hon går utöver vad som kan förväntas i världen, i det hon visar en uppriktig önskan att bidra till hans lycka och välbefinnande. När deras personliga tycken och önskningar skiljer sig, förhindrar respekt för hans ledarskap henne från att försöka tvinga honom att göra det som han redan har avvisat. Hon utför hushållsplikterna med glädje, och hon blir belönad genom familjens uppskattning. Att göra i ordning måltiderna är inte bara ett rutinbestyr, utan ett ypperligt tillfälle att fylla ett behov som gör mycket för deras välbefinnande som hon älskar. Hon finner tillfredsställelse i att hålla hemmet prydligt och tilldragande, eftersom hennes familj gläder sig åt en behaglig miljö. Detta är förträffliga gärningar som uppskattas av hennes familj, och det kan med rätta sägas att hon ”skaffar sig lovprisning” på grund av dem. — Ords. 31:30, NW.
15. På vilka sätt kan en äkta man visa sin nitälskan?
15 En man som har nitälskan visar att han älskar sin hustru. På en mängd olika små sätt försöker han behaga henne utan att uppoffra sitt ledarskap eller familjens bästa intressen. Han insisterar inte på att få sin vilja fram i allting; han tar hänsyn till hennes känslor. Han hyser hög aktning för sin hustru, i det han inte betraktar henne som helt enkelt ett medel varigenom han kan tillfredsställa sitt sexuella begär. Han får henne att känna att hon behövs, och detta hjälper henne att vara en ännu mera duglig hustru och maka. När han nitälskar i fråga om att visa sin tillgivenhet, ger detta i sin tur gagn som i ofantlig grad ökar hans egen lycka.
16. a) Hur kan en kristen visa nitälskan för sitt förvärvsarbete? b) Vad blir gagnet av detta?
16 Det är tillbörligt för en kristen att ha nitälskan för sitt förvärvsarbete. Detta betyder inte en ivrig strävan efter materiella ting för att tillförsäkra familjen ekonomisk trygghet. I stället uppfyller han de nödvändiga förpliktelserna mot en arbetsgivare på ett helhjärtat sätt, ”såsom för Jehova”. (Kol. 3:22, 23, NW) Den kristne har en önskan att utföra ett arbete som utmärker sig i fråga om kvalitet. Han försöker vara en samarbetsvillig, hjälpsam och ärlig anställd. Arbetstimmarna används på fördelaktigaste sätt utan onödigt slöseri med tid eller material. Han strävar efter att vinna anseende för att vara pålitlig och ordhållig. Av dessa skäl har arbetsgivare ofta förklarat att de föredrar att anställa våra andliga bröder. Men ännu viktigare är att dessa egenskaper ökar dragningskraften i de goda nyheterna som de bär ut till andra.
17. Vad kan en personlig granskning uppenbara om oss själva?
17 En djupare uppskattning av de förträffliga gärningar som beskrivs i Guds ord bör förmå oss att ordentligt granska oss själva. I många avseenden kan våra gärningar visa att vi har iver för det som är förträffligt. På andra områden kan vi behöva erkänna att vi inte har varit fullt så nitiska. Om vi vill vara värdiga efterföljare till vårt föredöme, Jesus, kan det behövas mera i fråga om tid och ansträngning för att uppodla större nitälskan. Personliga framsteg kan kräva mycken ansträngning, men det tillfredsställande och nyttiga gagnet kommer att vara värt det.
Nutida exempel på nitälskan
18. Hur visade ett familjeöverhuvud sin nitälskan?
18 Det är uppmuntrande att se andra som nitälskar för förträffliga gärningar. Vi hämtar mod, när vi ser våra bröder visa sin nitälskan till och med när de kommer i prövande omständigheter. Det är till exempel en broder i Amerika som tjänar som förordnad äldste och har stor familj. Han har ansvarsuppgifter i församlingen, familjeförpliktelser och ett krävande förvärvsarbete, så det fordras mycket av honom. Likväl har han betraktat förvärvsarbetet och icke-teokratiska verksamheter som enbart medel för ett mål, nämligen att hjälpa till att göra det möjligt för honom själv och hans familj att så fullständigt som möjligt ta del i församlingens förträffliga gärningar. Han begränsade sitt förvärvsarbete till familjens behov, vilket gav honom tid att tjäna som tillfällig pionjär vid fyra tillfällen under förra året. När han tillfrågades varför han gjorde det, svarade han: ”Det är helt enkelt en fråga om vad man sätter först i livet ... vad som verkligen har första platsen i hjärtat.” Det vitträckande gagnet av hans nitälskan kan ses i att tjugonio förkunnare i den församlingen tog del med honom i den tillfälliga pionjärtjänsten under samma år.
19. Hur visade en gift syster sin nitälskan, och till vilken välsignelse blev detta för hennes familj?
19 En gift syster har visat liknande nitälskan. Hon hade tre barn och en icke troende man, när hon överlämnade sitt liv åt Jehova för omkring fem år sedan. Hennes man är en framgångsrik affärsman med föga fallenhet för religion, och han var ganska tvivlande i fråga om den äkta beskaffenheten i den tro hon bekände sig ha. Tidigare hade hon ofta underlåtit att visa en ”stilla och mild ande” i förhållandena inom familjen och i umgänget med andra. (1 Petr. 3:1—4, NW) Förändringen i hennes sätt och uppförande övertygade honom snart om att det inte var som han trodde. Han såg hur hon lade mindre vikt vid materiella ting och visade större omsorg om ett tillbörligt kristet uppförande. Hon kom att använda mycket av sin tid i sådan verksamhet som var en tillämpning av hennes tro, men samtidigt fann han att hon visade större intresse för honom. Att hon nu visade en uppriktig villighet att underordna sig hans ledarskap markerade en avgjord förändring till det bättre i deras förhållande. Han såg en förnyad entusiasm för att ta god vård om hemmet. Omsorgen om barnen sträckte sig längre än till deras materiella behov och världsliga utbildning; stunder av biblisk undervisning blev en väsentlig del av den dagliga rutinen. Vänner till familjen kunde inte undgå att lägga märke till förändringen, inte enbart i den lyckligare anda som kännetecknade familjen, utan också i hustruns uppförande utanför hemmet, vilket inbegrep hennes besök i deras hem för att dela med sig av budskapet om Riket. Hennes nitälskan i fråga om att tillämpa bibliska principer gjorde henne till en bättre hustru och mor, stärkte familjebanden och anbefallde i hög grad den rena tillbedjans företräden för andra.
20. Hur visade en äldre broder sin nitälskan?
20 Årens mängd har inte förminskat den nitälskan många av våra äldre bröder har. En trogen smord broder som är ansluten till en församling i New York har varit nitiskt verksam i tjänsten för Jehova sedan han överlämnade sitt liv år 1915. Dessa år har fört med sig ansvarsuppgifter som inbegripit praktiskt taget varje ställning av tillsyn i församlingen. Trots prövande situationer har han inte låtit någonting dämpa sin nitälskan för förträffliga gärningar. Också nu, då han är sjuttioåtta år gammal, är hans nitälskan föredömlig. När sviktande hälsa hindrar honom att vara närvarande vid mötena eller ta del i tjänsten på fältet, märks hans frånvaro. Hans samtal och hans kommentarer vid mötena och likaså hans böner kännetecknas av ständiga uttryck för uppskattning av sanningen, kärlek till organisationen och omsorg om andras välbefinnande. För honom är det otänkbart att godvilligt följa ett handlingssätt som minskar hans del i församlingens verksamhet. Församlingen blir välsignad genom närvaron av en man vars förträffliga gärningar så tydligt identifierar honom som en av den messianske konungens smorda ”bröder”. — Matt. 25:40.
Nu är det tid att nitälska för förträffliga gärningar
21. Vad bör andra vara i stånd att se hos oss?
21 Den ökande brådskan och angelägenheten i tiden understryker det värde som förträffliga gärningar har. Som Jehovas vittnen har vi blivit ett skinande ”ljus” för världen. (Matt. 5:14—16) De gärningar och egenskaper som andra ser hos oss bör förmå dem att ge ära åt Jehova. Jehova själv bör vara i stånd att se sin egen nitälskan för förträffliga gärningar återspeglad hos oss. Föregivna kristna visar sådana gärningar bara då och då och av tvivelaktiga skäl. Om vi är sanna kristna, kommer allting vi gör varje dag att visa att vi har nitälskan för det som är gott, rätt och tillbörligt. Jehovas andes frukt kommer att vara tydligt urskiljbar i allt som vi gör och säger. — Gal. 5:22, 23.
22. Om vi är verkligt nitiska, vad kommer vi då att finna glädje i att göra?
22 Det offentliga förkunnandet av vårt hopp kommer inte att vara begränsat till en enstaka timme eller två och i övrigt vara bortglömt. Vi kommer att betrakta varje kontakt med en annan människa som en möjlighet att dela med oss av vår tro. Personlig omsorg om de fårlika kommer att ge oss glädje genom att vi är i stånd att använda vår tid och våra förmågor till att undervisa dem. I det vi är övertygade om de goda nyheternas utomordentliga värde kommer vi att fortsätta att vänligt erbjuda dem också åt dem som i början visar dem ifrån sig. Ja, ”i allting” kommer vi att sträva efter att visa oss vara ”ett föredöme i förträffliga gärningar”. — Tit. 2:7, NW.
23. Vad ger oss motiv att ihärdigt fortsätta med förträffliga gärningar, och vilket hopp för framtiden ger det oss?
23 Vårt motiv till att utföra förträffliga gärningar härrör från en djupt rotad önskan att visa vår kärlek till Jehova och bevisa att vår omsorg om vår medmänniska är lika stor som vår omsorg om oss själva. (Matt. 22:37—39) Allteftersom ”den stora vedermödan” kommer närmare, försöker vi ännu ihärdigare att ”göra det som är gott gentemot alla”. (Gal. 6:10; Upp. 7:14, 15; NW) Vi är säkra på att vår ihärdighet i fråga om förträffliga gärningar kommer att bli rikt belönad. Vi ser med glädje fram emot den kommande dag då alla människor på hela jorden kommer att nitiskt utföra förträffliga gärningar till stöd för Kristi rikes styre.