Frågor från läsekretsen

● Vad är ”Kanaans tungomål”, som det talas om i Jesaja 19:18?

I Jesajas ”utsaga om Egypten” förutsade denne profet bland annat: ”På den tiden skola i Egyptens land finnas fem städer, som tala Kanaans tungomål och som svärja vid HERREN Sebaot”, härskarornas Jehova. — Jes. 19:1, 18.

Den här profetian, som skrevs omkring år 732 f.v.t., hänsyftade på vad som skulle inträffa efter Jerusalems förstöring år 607 f.v.t. Babylonierna under Nebukadnessar lämnade en återstod av fattiga judar kvar i landet. Några upprorsmän överföll och dödade Gedalja, som hade blivit satt över landet, och folket flydde ner till Egypten i strid med Jeremias råd. (Jer. 41:1—3; 42:9—43:7) I skildringen nämns direkt tre städer, där de slog sig ned: Migdol, Tapanhes och Nof. (Jer. 44:1) Det kan rentav tänkas att de som flydde till Egypten för att söka tillflykt där vid det här tillfället förenade sig med judar som redan befann sig i landet. — Jer. 24:1, 8—10.

Det språk som vi nu kallar forntida hebreiska kallades inte så i de hebreiska skrifterna. Ibland kallades det ”judiska” eller ”judarnas språk” (NW). (2 Kon. 18:26; Neh. 13:24) Detta språk tillhör den semitiska språkfamiljen, och det språk som användes i Kanaan på Abrahams tid förefaller ha varit besläktat med hebreiskan. När israeliterna slutligen drog in i det utlovade landet, Kanaans land, kunde deras språk kallas ”Kanaans tungomål” i två bemärkelser. Det påminde om det tungomål som de kananeiska inbyggarna hade talat, vilka dödades, och det var det språk som talades av det folk som nu styrde Kanaans landområde.

Orden i Jesaja 19:18, där det talas om städer i Egypten, ”som tala Kanaans tungomål”, syftar följaktligen på det hebreiska tungomål som talades i egyptiska städer av judar som hade flytt dit.