Är du en god granne?
”NATURLIGTVIS är jag en god granne. Jag sköter mina angelägenheter och låter grannen sköta sina. Ju mindre vi har med varandra att göra desto bättre.”
Förmodligen skulle många svara så på frågan: Är du en god granne? Men försöker man inte med ett sådant svar bara undvika själva frågan? Nog måste man väl visa sig ha några goda egenskaper, om man skall vara en god granne? Visst måste man väl göra något mer än bara låta bli att lägga sig i grannens privatliv?
Må så vara att vissa grannar förefaller dig mer frånstötande än tilldragande — de är kanske skvalleraktiga, ovårdade, bullersamma, eller kanske de gärna vill låtsas vara någonting. Ja, somliga grannar kan vara vresiga och föga meddelsamma, de kanske besvarar din glättiga hälsning med en avmätt nick eller en grymtning. Hur lätt är det inte att notera grannarnas tillkortakommanden?
Men hejda dig och tänk över det här. Är det bara deras svagheter som du skall ge akt på? Hur är det med deras goda sidor? Du skulle kanske kunna lära känna dem bättre. Ni behöver inte gå till några ytterligheter och praktiskt taget bo hos varandra. (Ords. 25:17) Men det kunde kanske råda en vänligare atmosfär mellan er. Du behöver inte börja umgås med grannarna, men varför inte tala med dem då och då?
Tänk dig att alla medlemmarna i er familj skulle bli sjuka samtidigt. Skulle ni inte då sätta stort värde på om någon i grannskapet, t. ex. er närmsta granne, kom och hörde sig för hur det stod till och erbjöd sig att uträtta något viktigt ärende åt er? De flesta av oss skulle önska att någon gjorde detta för oss, men hur vore det om vi först visade sådan vänlighet genom att handla på det sättet mot grannen?
Om du skulle råka vara borta och tjuvar försökte ta sig in i huset eller det skulle bli eldsvåda, skulle du inte då vara tacksam, om någon av grannarna tänkte så mycket på ditt bästa att han kallade på polis eller ringde efter brandkåren? En sådan resolut handling skulle bespara dig stora kostnader och många olägenheter. Men kan du med rätta vänta sådan hjälp, om du undviker alla vänskapliga försök till närmanden från dina grannars sida eller om du inte visar att du i din tur tänker på deras bästa? Det förhåller sig såsom den vise mannen skrev i Ordspråksboken 27:10: ”Bättre är en granne, som står dig nära, än en broder, som står dig fjärran.”
Det råder inget tvivel om detta. Det finns praktiska skäl till att du odlar den goda grannsämjan och står i ett gott förhållande till dem som bor i din närhet, såvida du inte har bevis för att grannarna hatar Gud och allt vad gott är. Helt visst kommer du att finna att många grannar inte tillhör den kategorin utan skulle ha stor nytta av att samtala med dig, kanske till och med så småningom skulle vilja dela din tro på Gud och hans ord.
Det är en sak till som man måste tänka på. Är det inte betydelsefullt att vi tar hänsyn till hur Gud betraktar vårt sätt att uppträda mot våra grannar, mot vår nästa? Vad han förväntar av de kristna i det avseendet är inget som vi måste gissa oss till. Det står i klara, tydliga ordalag skrivet i bibeln. Låt oss se vad vi kan lära om detta i Skriften.
När Jesus en gång blev tillfrågad: ”Vilket bud är först av alla [är det förnämsta, 1917]?” svarade han: ”Det första är: ’Hör, o Israel! Jehova, vår Gud, är en Jehova, och du skall älska Jehova, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt sinne och av hela din kraft.’ Det andra är detta: ’Du skall älska din nästa såsom dig själv.’ Intet annat bud är större än dessa.” (Mark. 12:28—31, NW) Och detta krav att älska Gud och nästan (eller grannen) överfördes till den kristna tingens ordning, vilket framgår av Jesu lärjungars skrifter. — 1 Joh. 5:3; Jak. 2:8.
Men vem är min nästa? Jesus själv förklarade detta. Han berättade om en man som hade blivit slagen och rånad och lämnad halvdöd vid vägkanten. Två män gick förbi, men de ville inte bli inblandade. Slutligen stannade en medlidsam man och gav den nödställde hjälp. Sedan Jesus beskrivit detta, ställde han följande rannsakande fråga till den man som hade framställt en undran om detta: ”Vilken av dessa tre anser du har gjort sig till den mannens nästa, som råkade ut för rövarna?” — Luk. 10:29—37, NW.
Också du kan göra dig till andra människors nästa, till en god granne för andra, som är i behov av den hjälp som du kan ge. Du kan komma med litet färsk frukt eller några blommor, när de är sjuka, eller erbjuda dig att hjälpa till med hushållsgöromålen eller att gå något ärende. Du kan ha något uppmuntrande och uppbyggande att tala med dem om, så att de kan få en ljusare syn på framtiden. Kanske till och med deras frånstötande drag kan motverkas till följd av ditt taktfulla samtal. Om deras barn är bråkiga eller oregerliga, kan du till exempel passa på något lämpligt tillfälle att förklara hur ni fostrar edra barn i överensstämmelse med bibelns principer.
Det är sant att en del grannar kommer att ogilla och helst vill undvika dem som följer kristna principer, och man behöver inte tvinga sin vänlighet på dem. Andra grannar kommer att visa uppskattning, och det är tänkbart att du såsom kristen kan få förmedla det bästa av allt till dem — kunskap om Jehova Guds uppsåt och uppskattning av hans föranstaltningar.
En god grannes roll fyller man inte genom att dra sig undan och vägra att tala med andra. De kristna uppmanas: ”Vedergäll ingen med ont för ont. Dra försorg om det som är förträffligt inför alla människor.” (Rom. 12:17, NW) Som en god granne kan också du ge tröst där det behövs, föra ett uppbyggande samtal där det blir uppskattat, och så kan du bli till välsignelse för dem som är värdiga i ditt grannskap.