Sammankomster är för barn också!
”EN SYN som inte går att beskriva”, skrev en journalist. ”Barn med strålande ansikten, ungdomar och hjärtefröjd.” Den händelse han beskrev var ett särskilt möte vid Jehovas vittnens internationella konvent i St. Louis i Missouri i USA år 1941, då omkring 15.000 barn mellan fem och aderton år gamla reste sig från sina platser längst fram i den väldiga sammankomstlokalen och gav till känna att de också ville ta del i att sprida budskapet om Riket till andra. De fick var sitt gratisexemplar av boken Barnen.
De som var med i den skaran måste nu vara mellan trettiotvå och fyrtiofem år gamla, många av dem är fäder och mödrar med familjeförpliktelser! Och förutom dessa finns det nu en stor mängd fäder och mödrar i samma åldersgrupp, som har bidragit till att det stora antalet förkunnare av Guds rike världen runt har svällt ut till en siffra som nu är nästan elva gånger så stor som 1941 års högsta siffra: 106.137; knappt 2.000 av dessa var verksamma i Sverige. Hela denna väldiga skara ansvarsmedvetna, kristna föräldrar visar sin mogenhet bland annat genom att ägna kärleksfull uppmärksamhet åt sina barns andliga välfärd.
Denna särskilda uppmärksamhet och gudaktiga omsorg kan inbegripa planer på att fara till en sammankomst nu i sommar — att fara dit som en samlad familj. Varför inte? Är det inte så att sammankomstprogrammen på ett underbart sätt har planlagts för att vara till nytta för ung och gammal? Och är vi inte väl medvetna om att de bibliska dramer som framförts på podiet vid tidigare sammankomster har gjort ett oerhört starkt intryck på barn och ungdomar?
Till nytta för barnen
Det har alltid visat sig vara till största nytta för de unga att de får vara med vid sammankomster. De får klart för sig att de vuxna inte har ensamrätt att tjäna Jehova Gud, ja, att det finns många, många barn som är livligt intresserade av mötena i Rikets sal, av bibelstudium och av förkunnartjänsten från hus till hus. När de med sin vakna iakttagelseförmåga ger akt på vad som händer och vad som sägs på podiet, får detta ofta vittgående följder. Tänk till exempel på den kvinna som kom och bad om att någon skulle leda ett bibelstudium i hennes hem. Varför gjorde hon det? Jo, en av hennes små flickor hade av nyfikenhet varit med vid en session under sammankomsten i Panama år 1966, och hon kom hem så entusiastisk över vad hon hade sett och hört att mamman helt enkelt måste undersöka vad det hela gick ut på.
Barnen träffar också andra ungdomar vid sammankomsten, ungdomar som redan har tagit steget ut i heltidstjänsten och tjänar som pionjärer. De hör dem själva tala om sina upplevelser, de blir hänförda över att få höra berättas om hur man träffar fårlika människor och likt en herde kärleksfullt kan ta sig an dem och föra dem till Herrens fålla eller organisation. Deras unga sinnen börjar syssla med tanken på denna den värdefullaste av alla sysselsättningar, pionjärtjänsten. Det är sannerligen lönande att låta barnen komma i kontakt med sådana utmärkta kamrater!
Somliga föräldrar kanske menar att deras tonåringar eller yngre barn inte visar tillräckligt stort intresse för bibelns budskap för att det skall vara lönande att ta dem med till en sammankomst. Men en sammankomst är kanske just vad de behöver! Det berättas till exempel om en tonårig flicka att hon inte ville vara med vid det bibelstudium som hölls med hennes mor. Men så blev hon bjuden att följa med till en sammankomst. Det gjorde hon, och hon blev så förvånad över det hon fick se och höra att hon omedelbart blev intresserad av att studera bibeln och av att vara med vid mötena i Rikets sal. Efter bara sex månader kom hon i gång i predikoverket från hus till hus. Hon vittnar nu också verkningsfullt för sina skolkamrater.
Alla måste planlägga
Om er familj skall få åtnjuta de välsignelser som följer med att ni gemensamt far till en sammankomst, måste ni planera. Sammankomsten i New York såväl som alla sammankomsterna i Europa nu i sommar infaller under skolferierna här i Sverige, och därför bör ju barnen vara lediga. Men föräldrarna måste i god tid ordna med semester eller annan ledighet. En annan sak som emellertid kan vara ännu viktigare är att man gör upp en budget och planerar utgifterna så att man verkligen får råd att göra resan. Ju tidigare man kan börja lägga undan pengar och ju trognare man följer den budget man gjort upp, trots alla frestelserna i en materialistisk värld, desto lättare går det att spara de medel man behöver.
Också barnen kan hjälpa till i fråga om detta. Ja, de kan visa verklig uppskattning genom att tänka på familjens ekonomi de också. Världsligt inställda barn tänker inte på detta och tjatar ständigt på föräldrarna om att de vill ha än det ena och än det andra utan att visa någon verklig tacksamhet. Gudaktiga barn har en annan inställning. De visar jämvikt. De tänker på vad saken gäller, och de försöker göra bördan lättare för sina kärleksfulla föräldrar.
I rapporter från Australien talas det till exempel om en pojke på elva år, som steg upp klockan fem varje morgon för att samla flaskor, innan han gick till skolan, och som sålde tidningar på kvällarna, klippte gräsmattor och utförde andra sysslor åt grannarna för att få pengar till resan till sammankomststaden. Hans syster på nio år ville inte vara sämre, så hon odlade blommor, som hon sålde, och hjälpte grannarna med olika sysslor. De här båda barnen visste att välsignelser väntade dem vid sammankomsten, och de tog inte för givet att deras föräldrar skulle stå för alla kostnaderna i förbindelse med resan.
Vidare fanns det i Panama år 1966 en liten pojke på fem år som flera månader i förväg började plocka bönor för att föräldrarna inte skulle behöva betala allt som hans färd till konventstaden kostade. Det är verkligen ett underbart vittnesbörd om ett barns uppskattning!
Vi kan också berätta om en flicka i Surinam, som så gärna ville fara till en sammankomst. Men hur skulle det gå till? Hon arbetade åt en dam men måste lämna hela sin förtjänst där hemma för att hjälpa till med familjens löpande utgifter. Hennes arbetsgivare bad henne skaffa någon som kunde tvätta hennes bil. Flickan erbjöd sig att göra det själv, och hon fick löfte om en krona för arbetet. Hon gjorde det så grundligt att den här damen inte endast lät henne sköta den sysslan regelbundet utan därtill fördubblade hennes vanliga lön. Och när hon fick veta varför flickan ville ha litet mer pengar, gick hon också med på att ta hand om pengarna, så att de skulle vara i tryggt förvar och tillgängliga när tiden kom för flickan att betala resan till sammankomsten.
Ett annat exempel på den verkan som närvaro vid sammankomsten kan ha på en ung människa handlar om en student vid Tokyouniversitetet som studerade juridik på tredje året. Han träffade på vittnen som var sysselsatta med tidskriftsspridning och fick höra talas om en sammankomst som snart skulle hållas. Han hade ferier just då och bestämde sig för att vara med. Det som han upplevde gjorde djupt intryck på honom, varför han studerade igenom flera av Sällskapets publikationer på egen hand, ordnade så att han fick någon som studerade bibeln med honom och började därefter regelbundet besöka mötena. Två månader efter den första kontakten blev han döpt. Efter sin examen blev han inte advokat utan heltidspredikare av de ”goda nyheterna”.
Familjesammanhållning
När ett besök vid en sammankomst förknippas med semester för hela familjen, vilken oförgätlig upplevelse kan det då inte bli för alla! Bland nya bekantskaper och i nya miljöer dras familjens medlemmar närmare samman. Varje dag har familjemedlemmarna så mycket att berätta för varandra om: dagens händelser, folk de har träffat, upplevelser de har lyssnat till och, framför allt, konventets många programpunkter, som blir dem till så stor nytta. Och detta fortsätter dag efter dag, också sedan de har kommit tillbaka till rutinen där hemma.
I en sådan familjesemester kan också andra gemensamma glädjeämnen ingå. Man kan kanske göra ett avbrott i resan till sammankomsten genom att stanna några dagar på en tältplats utmed vägen och utforska många sköna drag i Guds skapelse. Om man är bosatt ett stycke från kusten, kan man kanske som omväxling planera att tillbringa några dagar vid en badstrand. Familjen kan också göra besök på historiska platser, där man lätt inhämtar de kunskaper i historia som sådana platser erbjuder. Kanske familjen rentav har möjlighet att ordna med att under färden vittna om Guds rike på ett distrikt som är helt olikt hemmadistriktet.
Att hela familjen är med vid sammankomsten kan få många utmärkta följder. Både unga och gamla finner att deras uppskattning av den plats de intar i den teokratiska organisationen fördjupas. Var och en får hjälp att klarare se vilka förpliktelser han har mot andra — t. ex. mot föräldrarna, barnen, Guds församling eller Jehova själv. Barn och ungdomar såväl som vuxna har stor nytta av det vidgande inflytande på sinnet som kommer av att man lär känna människor från andra länder och får en stark känsla av att det predikande om de ”goda nyheterna” som nu utförs sannerligen är världsomfattande.
Är det inte så att sammankomster är för barn också?