Sättet att förbli oförfärad till det definitiva slutet
1. Vad innebär det att tala med varandra för att lära känna sanningen, och vad kräver det?
ATT TALA med varandra för att lära känna sanningen måste tydligtvis också innebära att regelbundet bevista bibelstudier, att vara närvarande vid och i den utsträckning det är möjligt taga del i tjänstemötena och den teokratiska skolan, att sörja för att vi kan vara med vid kretssammankomsterna och andra sammankomster som anordnas av Herrens organisation. Alla dessa anordningar har gjorts för att vi skall lära känna sanningen och så bli ”starka i Herren och i hans starkhets makt”. Allteftersom varje tjänare tillväxer i kunskap, kommer han att önska göra den tillgänglig för andra. Vidare har vi arbetet med att förkunna de goda nyheterna, tala till dem som inte hör till grupperna, alltså människorna i allmänhet, ja, med att gå från hus till hus och att sedan göra ytterligare besök, till dess intresset blivit tillräckligt upptänt för att utvecklas till en önskan att studera. Ju oftare Jehovas barn samtalar med varandra och bär ut dessa nyheter till andra, desto välbehagligare är det i hans ögon.
2. Vilken verkan har detta trogna samtalande på individen?
2. Är det inte så, att de tjänare, som regelbundet är med vid mötena, som intresserar sig för tjänsteprogrammen och för den direkta predikotjänsten, som är närvarande vid varje möte på deras kretssammankomster, är de livaktigaste och hör till dem som alltid dryftar sanningen och är angelägna om tillfällen och privilegier i fråga om tjänst, av vad slag de vara må? Talar de inte alltid om sina återbesök, sina studier eller om hur någon har fått hjälp i tjänsten? Dessa kära vänner har ingen tid att använda till att göra något annat, utan håller sig fria från sådana strävanden som hör den gamla världen till, för att de villigt skall kunna vara Herren Jesu Kristi slavar.
3, 4. Vilka försäkringar ger oss förnöjsamhet, frid, lycka, frihet?
3. Ingenting undgår Herrens öga. ”Din Fader, som själv ser i det fördolda, skall öppet vedergälla dig.” (Matt. 6:4, eng. övers.) Han lägger märke till trogen, lojal tjänst. Aldrig någonsin undgår en handling honom. ”Jehovas tron är i himmelen; hans ögon skåda, hans blickar pröva människors barn.” (Ps. 11:4) Vi vet att hans öga aldrig sover och att han alltid är uppmärksam på sina barns bästa. ”Ty han sätter dig under sina änglars vård, för att de skola vaka över dig, varthelst du går, för att de skola lyfta dig på sina händer, så att du icke snavar över en sten.” (Ps. 91:11, 12, Moffatt) Kom ihåg de dyrbara löftena: ”Ty Herrens ögon se hela jorden och giva kraft åt dem som med fullkomligt hjärta förtrösta på honom.” (2 Krön. 16:9, Douay) ”Han blir aldrig vanmäktig, är aldrig trött, hans insikt är outrannsaklig. Hos den trötte ingjuter han kraft och skänker ny styrka åt den svage. ... De som bida efter den Evige skola hämta ny kraft.” (Jes. 40:28, 29, 31, Moffatt) Förnöjsamhet och frid är deras lott, som lever i det medvetandet att Jehovas makt alltid är tillgänglig för deras behov och att han är uppmärksam på deras bästa och som tror denna Skriftens utsaga: ”Vi veta också, att de som älska Gud, de som ha blivit kallade i enlighet med hans uppsåt, äga hans bistånd och intresse i allting.” — Rom. 8:28, Moffatt.
4. Varför skulle den kristne då frukta? Med dessa försäkringar kan han förvisso fullfölja tjänsten för sanningen och tillväxa i kärlek och så bli ”stark i Herren och i hans starkhets makt”. Jehovas vittnen är de enda som är i ett sådant lyckligt tillstånd, ty de känner sanningen, och den har gjort dem fria. De studerar bibeln, talar om den och lyder den, därför att de vet att den är Guds ord. I sina studier blickar de också tillbaka på de handlingar av tro och oförskräckthet, som Guds tjänare i flydda tider utfört, och de tror att den Gud som då gjorde underbara gärningar är densamme som vi i våra dagar känner och tjänar. ”Ty sådan är Gud, vår Gud, alltid och evinnerligen; intill döden skall han ledsaga oss.” — Ps. 48:15.
5. På vilket sätt kan man alltså förbli oförfärad intill slutet?
5. Sättet för oss att kunna förbli oförfärade intill slutet är alltså att studera sanningen, som är Guds ord, att skaffa oss kännedom om hans gärningar gentemot människor i gångna tider, att inhämta kunskap om vem Gud är och lära oss förstå hans uppsåt. Lär dig därför inse, att han är den evige Guden, den Allsmäktige, den Högste, som alltid har varit, är och skall vara, utan början, utan slut, som känner slutet från begynnelsen, som är källan till godhet och liv. Skaffa dig kunskap om hans älskade Son, begynnelsen av allt skapat, ty utan honom har ingenting blivit gjort som är gjort. Skaffa dig vetande om hur han alltid har varit sin Faders lust och hur han, när han blev sänd till jorden, tog mänskligt kötts gestalt och led däri och hur han genom fullständig lydnad, oförskräckthet, lojalitet och kärlek blev högt upphöjd och fick ett namn över alla namn, ty han är konungarnas Konung och herrarnas Herre, den evige Fadern och Fridsfursten. Studera Guds heliga urkund och tag emot dess undervisning om rättfärdighetens nya värld och dess välsignelser, som du nu kan få lära dig att glädjas åt. Bevara ditt hopp att få del i dessa välsignelser fast och orubbligt. ”Lyckligt är det folk, som känner dina festsånger, som lever i din ynnests, solsken!” (Ps. 89:16, Moffatt) Det är gott att ha vetskap om dessa löften; ja, gå längre än till att bara ha vetskap om dem och lär dig dem utantill, om du så vill, så att de alltid finns i ditt minne till hjälp och tröst för dig. Endast de som har lärt att verkligen förtrösta på Jehova känner värdet av att när som helst kunna erinra sig några av de dyrbara utsagor som Gud har gjort för dem som älskar honom.
6. Vilken stridsfråga måste vi få undervisning om för att kunna sätta värde på Guds löften? Varför?
6. Alla människor av en god vilja måste få kännedom om dessa ting, få undervisning om vad saken gäller och vem som först väckte stridsfrågan om suveräniteten över universum. Om de inte blir rätt upplysta om Satans gärningar, kommer de inte att sätta värde på löftena om den Allsmäktiges beskydd. Ty är inte det ett faktum, att de som söker rättfärdighet och Herrens ära blir skottavlor för djävulen? David talade profetiskt om Jesus och sade: ”Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.” (Ps. 69:10) Jesus valde inte själv sin lott, utan strävade i första hand efter att behaga sin himmelske Fader: ”Kristus levde ju icke sig själv till behag, utan med honom skedde, såsom det är skrivet: ’Dina smädares smädelser hava fallit över mig.’” — Rom. 15:3.
Verkningar av att man tar emot sanningen
7, 8. a) Vilken förändring åstadkommes hos oss genom att vi tar emot sanningen, och vilka farhågor framkallas därav? b) På vem måste vi lära oss att förtrösta, och hur går det till?
7. Att uppriktiga människor tar emot dessa sanningar får en omedelbar verkan på deras håg och den väg de vandrar. En viss obenägenhet för att fortsätta med att söka forna bekantas samt släktingars sällskap visar sig, medan de däremot är mera böjda för att vara tillsammans med dem som har sanningen. Detta är som det skall vara. Ju mer de söker sanningen och brödernas sällskap, dess klarare framstår det för deras forna vänner och affärsbekanta, att någonting har inträffat i deras liv som har förändrat deras uppförande, konversation och sätt att söka förströelse. Det kan hända, att några kommer att håna och förlöjliga oss och sätta i gång olika slag av opposition mot oss, eller kanske riskerar vi vår världsliga anställning; och om vi har skriftenliga familjeförpliktelser, hur skall det då gå? Vem kommer att sörja för detta? Dem som förut har varit våra vänner kan vi mista, och man kan komma att visa oss ringaktning. Antag också, att profetiorna, som vi har läst om, inte kommer att gå i uppfyllelse såsom man väntar? Vad kommer då att ske? Det kan hända att striden vid Harmageddon inte kommer så snart som det förväntas! Hur blir det då? Och lindrigast talat skulle man bli till ett åtlöje för andra. Alla dessa farhågor och många fler kan komma att tränga sig in i sinnet. Det är nu tid att hämta tröst och vinna kraft.
8. Lyssna till Jehovas ord: ”Förtrösta på Jehova av allt ditt hjärta och förlita dig icke på ditt förstånd. Erkänn honom på alla dina vägar, så skall han leda dig på dina stigar. Var icke vis i dina egna ögon, frukta Jehova och fly det onda.” (Ords. 3:5—7, Amer. stand. övers.) Kanske är det till att börja med inte lätt att förtrösta på Herren, ty om vi skall kunna lita på någon, vem det vara månde, måste vi först känna denne. Genom att bedja allvarligt och uppriktigt och genom studium och gemenskap i tjänsten med bröderna kommer du emellertid att lära dig, hur du skall kunna förtrösta på Jehova av allt ditt hjärta.
9. Vad behöves ytterligare för att bygga upp oförskräckthet? På vilket sätt sker det?
9. De som ärligt söker efter rättfärdighet måste lära sig att gå mycket längre, om de skall bli sanningens förkämpar, verkliga stridsmän i striden mot djävulens värld, kämpar för rättfärdighetens nya värld och oförfärade vid denna världens ände. Aktivitet i Jehovas verk anstår dem som önskar göra framsteg och verkligen från Herren erhålla hans fulla godkännande, en plats i den nya världen och andel i glädjen och välsignelserna tillsammans med andra i Jehovas framtida uppsåt. Fruktan förhindrar framsteg. Den vållar stillastående och reser kanske till och med hinder för att vi skall kunna bli mottagna i den nya världen. De som är rädda befinner sig i ett ständigt tillstånd av ängslan och bekymmer med avseende på saker och ting som aldrig inträffar. Herren Jesus gav denna föreskrift: ”Bekymra eder alltså icke för morgondagen, ty morgondagen kommer att ha egna bekymmer. Låt var dag vara nöjd med sina egna olyckor.” ”Men vem av eder kan med allt sitt bekymmer lägga en enda timme till sitt liv?” (Matt. 6:34, 27, En amer. övers.) Det är onödigt att säga, att många inte tar Herren på orden och kastar alla sina bekymmer på honom. Följaktligen är de olyckliga, därför att de alltid är rädda med tanke på något som kan hända, och de beskrives av Paulus såsom de ”som av fruktan för döden hela sitt liv igenom hade varit hemfallna till träldom”. (Hebr. 2:15) Det finns en Befriare, och det är Kristus Jesus, som kan göra varje fånge fri från träldom under det egna jaget, träldom under djävulen, ja, och under de nuvarande onda förhållandena. Guds sanning, såsom den är framställd av Kristus Jesus, kommer att skänka befrielse från dessa farhågor. ”Och I skolen då förstå sanningen, och sanningen skall göra eder fria.” — Joh. 8:32.
10. Hur får de starka inte handla gentemot de svaga? Varför inte?
10. De som är starka kan inte göra som de behagar med avseende på sitt uppförande, ty de måste hjälpa de svagare. Hur lätt är det inte för de starka att säga till de försagda och rädda: ”Flytta på er och låt mig komma fram!” Eller kan de förlora tålamodet med Herrens ”andra får” och — därför att de själva kan gå frimodigt framåt — tänka, att alla andra också borde göra det och att det är för galet, om de inte kan det! Nej, det får inte vara så med Herrens hängivna tjänare, ty Jehovas befallning lyder: ”Predika frihet för de fångna och förlossning för de bundna.” (Jes. 61:1) Återigen: ”Skaka stoftet av dig, stå upp och intag din plats [Amer. stand. övers.: sitt på din tron], Jerusalem; lös banden från din hals, du fångna dotter Sion.” Vidare: ”Stärken maktlösa händer, given kraft åt vacklande knän. Sägen till de försagda: ’Varen frimodiga, frukten icke.’ Se, eder Gud kommer med hämnd; vedergällning kommer från Gud, ja, själv kommer han och frälsar eder.” — Jes. 52:2 och 35:3, 4.
11, 12. Hur bör de starka handla mot de svaga, och varför bör de det?
11. Den smorda kvarlevan och dess följeslagare är klart förpliktade att styrka de svagare och inte skjuta dem åt sidan. De försagda får inte bli förkrossade eller sårade eller belastade med ytterligare bördor och svårigheter. Det får inte vara på det sättet. Lyd i stället Guds befallning: ”Sägen till dem som äro rädda i hjärtat: Varen starka, frukten icke”! (Eng. övers.) Undervisa och förklara därpå och visa orsaken till att vi inte behöver vara rädda. Styrk dem i den säkra kunskapen om sanningen, ge dem den tillförsikt de behöver. Ge dem en säker och viss anvisning om vem som är den sanne Befriaren och Hämnaren. ”Se, eder Gud kommer sannerligen med hämnd, med Guds vedergällning, han kommer sannerligen för att frälsa eder.” (Jes. 35:4, Rotherham) Hur dyrbara och betryggande är inte dessa ord för dem som i sanning älskar Jehova! Han kommer ”med hämnd”. Alla ogärningsmän, bespottare och smädare, alla som förföljer, hatar och baktalar och alla andra redskap åt Satan kommer att bli straffade, och det kommer att gå dem illa, som gör Guds barn skada.
12. Låt de rädda få veta att Jehova regerar och hämta mod av denna vetskap. ”Ropen av fröjd och jublen, I Sions invånare, ty Israels Helige är stor bland eder.” (Jes. 12:6) Konungen är här. Han sitter nu på maktens tron och kommer inom kort att på nytt angripa fiendeorganisationen och slå den i spillror. Hjälp de rädda att vara starka genom den säkra vetskapen om dessa viktiga och väsentliga fakta, så att de kommer att inse att de ting som de äger här i livet inte i verkligheten är värda att taga hänsyn till. Emellertid bör alla uppträda vänligt och inte på ett självsäkert sätt eller med despotisk hållning. Om man resonerar en smula om några av dessa ting och tar tid till att förklara, kommer det att vara väl använd tid, och detta handlingssätt kommer att få sin belöning. Skjut inte hastigt ifrån er de ängsligas problem och ignorera inte deras skenbart stora hinder, utan försök att förstå deras inställning och hjälp dem. Kom ihåg, att de försagda önskar få den försäkran att allt kommer att bli bra om de fortsätter framåt, säg inte ett bryskt ord om att de inte skall vara rädda, ty mycket ofta vet de det själva. Ibland blir de som har varit rädda fasta, lojala stridsmän för Kristus Jesus, sedan de under svåra förhållanden har lärt sig att deras egen brist på kraft att gå framåt i Guds heliga tjänst har gjort det nödvändigt för dem att fullständigt förlita sig på Jehova, som ger kraften.
13. Vilken glädje och vilka tillfällen blir följden för de starka som handlar så?
13. Förvisso är det en mycket glädjefylld sysselsättning att hjälpa Herrens små på detta sätt, att se de svagas knän bli starka, så att de kan bära tjänaren framåt i tjänsten, att ge akt på hur de händer och armar som hängde ner kraftlösa blir starkare, till dess deras ägare börjar bruka dem till gagn för andra. Ja, att verkligen se en overksam människa bli verksam är en glädje. De som befinnes handskas med sina bröder på ett vänligt och hänsynsfullt sätt och därför uppnår resultat kommer säkerligen att få ytterligare nådefulla tillfällen till tjänst förlänade åt sig. Vet inte Herren, att de kommer att vara omsorgsfulla, flitiga och pålitliga och alltid försöka att uppbygga och styrka bröderna? Låt oss lägga på hjärtat, hur Jehova har handlat med var och en av oss och så handla med de rädda och försagda på samma sätt. Som följd av dessa hjälpåtgärder blir Jehovas tjänst ytterligare utvidgad. Alla de trogna tjänarna kommer så att hjälpa varandra att förbli oförskräckta intill slutet.
Fruktan för Gud tillbörlig
14. Genom vilken inställning hämtar vi kraft från Jehova? Hur?
14. Aposteln Paulus gav denna varning: ”Därför måste den man, som menar att han kan stå, vara på sin vakt för att icke falla.” (1 Kor. 10:12, En amer. övers.) Jehova har låtit nedskriva, att ”det icke beror av de snabba, hur de lyckas i löpandet, icke av hjältarna, huru striden utfaller”. (Pred. 9:11) Ingen är så stark, att han inte behöver ytterligare styrka. Paulus.’ erfarenhet var förvisso ett framträdande exempel, ty han utbrast: ”Det är därför som jag finner behag i svagheter, förolämpningar, vedermödor, förföljelser och svårigheter, när de uthärdas för Kristi skull, ty det är när jag är svag som jag är stark.” (2 Kor. 12:10, En amer. övers.) Hur är det då möjligt att alltid kunna hämta kraft från Jehova? frågar du kanske. Svaret är, att vi alla måste leva i Herrens fruktan. Hur besynnerligt det än kan förefalla, är det likväl ett av erfarenheten bestyrkt faktum, att ju mer vi fruktar Jehova, dess mindre kommer vi att frukta människor, förhållanden och världen med dess onda demoner och överherre. Det tillkommer oss inte att frukta Jehova såsom ett stort monstrum. Jehova är rättvis, sann, vis och kärleksfull. Dessa egenskaper är en del av den Allsmäktige. Vi fruktar honom, och därför älskar vi honom. Några kan undra, hur detta är möjligt. Om du gör det, så tänk till exempel på en mänsklig fader och kom ihåg, att barnets kärlek till sina föräldrar inte minskas ett enda grand av vetskapen om att olydnad och orätta handlingar kommer att medföra straff i någon form. Goda föräldrar måste tukta sina barn. ”När våra jordiska fäder tuktade oss, behandlade vi dem med respekt. Böra vi icke långt mera vara våra andars Fader underdåniga och så få liv? Ty de tuktade oss för en kort tid och så som de ansågo tillbörligt, men han gör det för vårt gagn, för att komma oss att dela hans helighet.” — Hebr. 12:9, 10, En amer. övers.
15. Varför är det viktigt att frukta Jehova i stället för skapade varelser?
15. I vårt förhållande till Jehova är det fråga om lydnad eller olydnad. Han visar den väg som leder till liv genom lydnad, och de som vandrar på den är lyckliga. De som vägrar att vandra i enlighet med det ljus de har är gensträviga eller försumliga, och de blir tuktade, och om de då blir upproriska, blir de avskurna från den väg som leder till liv. Borde vi då inte frukta Livgivaren? Den människa är dåraktig som vägrar att göra det. Det kanske inte förefaller så viktigt, om en människa är rädd eller orädd, men det bör inte råda någon missuppfattning beträffande hur Jehovas ord behandlar de båda klasserna. ”Människofruktan har med sig en snara, men den som sätter sin lit till Jehova varder beskyddad. Många söka härskarens gunst, men en människas dom kommer från Jehova.” (Ords. 29:25, 26, Amer. stand. övers.) ”Frukten icke för dem som väl kunna dräpa kroppen, men icke hava makt att dräpa själen, utan frukten fastmer honom, som har makt att förgöra både själ och kropp i Gehenna.” (Matt. 10:28) ”Jehovas fruktan är en livets källa; genom den undviker man dödens snaror.” (Ords. 14:27) När dom avkunnas, vet vi att den rättfärdige Domaren kommer att vara sann och opartisk; och dock uttalar han som sitt beslut, att deras öde, som i domen befinnes vara fega, skall bli tillintetgörelse: ”Men de fega ... skola få sin del i den sjö, som brinner med eld och svavel; detta är den andra döden.” (Upp. 21:8) Ingen har råd att lämna dessa tydliga uttalanden från Skriften utan avseende.
16. Varför bör vi se till, att vi inte bara låtsas lyda Gud?
16. Ofta är det välgörande att rannsaka sig, för att se om man lyder Jehovas och Kristi Jesu befallningar. Tar vi verkligen del i den tjänst som är anförtrodd åt de utvalda? Är vårt hjärta verkligen med i de ansträngningar vi gör i tjänsten? Sätter vi verkligen in allt? ”Och att älska honom av allt sitt hjärta och av allt sitt förstånd och av all sin kraft och att älska sin nästa såsom sig själv, det är förmer än alla brännoffer och slaktoffer.” (Mark. 12:33) Om det är sant, att vi gör detta, då kan vi lita på att vi inte kommer att vara rädda. Men om det bara är något som vi låtsas göra, om vi bara följer med hopen och inte är fasta och målmedvetna, inte kommer till ett personligt avgörande, då kan vi naturligtvis förvänta att vi kommer att vara fega och bli rädda. Att vara oförfärad måste betyda att ge oss sanningen, befallningarna, tjänsten, upplevelserna i våld, med allt vad vi har, helt, fullständigt överlämnade åt Jehovas heliga vilja. Vi kan vara tillfreds, om vår rannsakning uppenbarar ärlighet och uppriktighet och inte skrymteri. ”Lyckliga äro de renhjärtade, ty de skola se Gud.” — Matt. 5:8, Diaglott.
17. Blir vi hans fiender genom att frukta honom, eller hur påverkar det oss?
17. Det är givetvis klart, att om det rådde en verklig fruktan för den Allsmäktige, då skulle ingen människa med sunt förnuft någonsin våga misshaga honom. För vår egen välfärd är det absolut nödvändigt, att vi lär oss att frukta den Högste. De som fruktar honom är hans vänner. ”Jehovas vänskap är för dem som frukta honom, och han skall visa dem sitt förbund.” (Ps. 25:14, Amer. stand. övers.) Korrekt upplysning är av yttersta vikt. För att få denna rätta undervisning är vi tvungna att förlita oss på Guds ord. Han är kunskapens källa, och de som eftertraktar förstånd måste först lära sig att ”Jehovas fruktan är vishetens begynnelse”. (Ps. 111:10) Vår tillbedjan måste ägnas honom med fruktan. ”Låt oss därför frambära tacksägelser för att vi få mottaga ett rike som icke kan skakas, och låt oss på det sättet tillbedja Gud på ett välbehagligt vis — ehuru med gudaktig fruktan och vördnad, ty vår Gud är i sanning en förtärande eld.” — Hebr. 12:28, 29, Moffatt.
18, 19. Var sades det, att Gud är en förtärande eld? Hur är han det?
18. Stanna och tänk över orden: ”Vår Gud är i sanning en förtärande eld.” Vad är innebörden i dem? Aposteln Paulus citerar högst sannolikt från 5 Moseboken 4:24, där Mose syftade på det tillfälle då Jehova hade varit missnöjd med honom. Det hände i Kades, den plats där Mirjam blev begraven, och Israels barn hade knotat och upprest sig mot Guds handlingssätt med dem, ty där fanns inget vatten att dricka. Jehova gav Mose föreskrift om att församla menigheten och tala till klippan inför deras ögon, så skulle vatten springa fram. Det är tydligt, att Israel skulle få bevittna en underbar demonstration av Guds makt. Mose församlade Israel och tog sin stav och sade därpå: ”Hören nu, I gensträvige; kunna vi väl ur denna klippa skaffa fram vatten åt eder? Och Mose lyfte upp sin hand och slog på klippan med sin stav två gånger; då kom mycket vatten ut, så att menigheten och dess boskap fick dricka. Men Jehova sade till Mose och Aron: Eftersom I icke trodden på mig och icke höllen mig helig inför Israels barns ögon, därför skolen I icke få föra denna församling in i det land som jag har givit dem.” — 4 Mos. 20:10—12.
19. Mose visste väl, att rätt tillbedjan är välbehaglig endast med fruktan för Jehova. Därför att han underlät att sätta tro till Jehova och inte helgade Skaparens namn, förvägrade Gud honom den äran och det stora ansvaret att verkligen föra Israel in i landet. Det var då inte underligt, att han inpräntade dessa sanningar i Israel: ”Och Jehova vredgades på mig för eder skull och svor, att jag icke skulle få gå över Jordan och komma in i det goda land som Jehova, din Gud, vill giva dig till arvedel.” Han sade vidare: ”Tagen eder då till vara för att förgäta det förbund, som Jehova, eder Gud, har slutit med eder, därigenom att I alldeles mot Jehovas, eder Guds, bud gören eder något beläte, något slags bild. Ty Jehova, din Gud, är en förtärande eld, en nitälskande Gud.” (5 Mos. 4:21, 23, 24) Israel borde ha vetat detta, ty vid Sinai berg hade Gud uppenbarat sin härlighet genom eld. ”Och Jehovas härlighet tedde sig inför Israels barns ögon såsom en förtärande eld på toppen av berget.” (2 Mos. 24:17) Därför bjöd Mose nu, fyrtio år senare: ”Så skall du nu veta, att Jehova, din Gud, är den som går framför dig såsom en förtärande eld; han skall förgöra dem.” ”Om du icke håller alla denna lags ord, som äro skrivna i denna bok, och gör efter dem, så att du fruktar detta härliga och fruktansvärda namn ’Jehova, din Gud’.” (5 Mos. 9:3 och 28:58) Mose fruktade i sanning Herren, såsom det framgår av hans ord: ”Ty Jehova, eder Gud, är gudarnas Gud och herrarnas Herre, den store, den väldige och fruktansvärde Guden, som icke har anseende till personen och icke tager mutor.” — 5 Mos. 10:17.
20. Hur kommer han än ytterligare att ådagalägga detta förhållande?
20. Var finns den människa, var den härskare, ja, och var finns det någon regering, som inte borde böja knä i fruktan för denne den Allramäktigaste, honom som bebor evigheten, som kan komma bergen att smälta och låta eld regna från himmelen? Han kan med eld bränna denna onda gamla värld och förtära varenda ogärningsman på jordens yta. Det är i sanning hans uppsåt att göra det. Var och en som inte har någon plats i rättfärdighetens nya värld kommer att bli tillintetgjord för evigt. Förvisso ”är vår Gud en förtärande eld”! När vi en gång har fattat denna sanning och gör den till vår egendom, då och först då kommer vi att leva i Jehovas fruktan, en fruktan för att gå andra vägar än dem han har utstakat, en fruktan för att handla emot hans föreskrifter, en fruktan för att på något sätt skada dem som är hans barn. Hela världen kommer att försöka skada Guds smorda och deras följeslagare och kommer att drabbas av välförtjänt olycka. Jehova säger: ”I skolen icke kalla för sammansvärjning allt vad detta folk kallar för sammansvärjning, ej heller skolen I frukta vad det fruktar, I skolen icke förskräckas därför. Nej, Jehova Sebaot skolen I hålla helig; honom skolen I frukta, och för honom skolen I förskräckas.” — Jes. 8:12, 13.
21. Vem är undantagen från att frukta Jehova? Varför är det så?
21. Försök att tänka dig den fruktan som du kan hysa gentemot dessa onda världsliga makter. Gå till den yttersta gränsen i din föreställning och gör därefter med all den kraft du är mäktig klart för dig, att fruktan för Jehova måste vara långt större än allt detta. Säger oss inte vanligt sunt förnuft, att Jehova, Livgivaren, lika lätt kan taga vårt liv ifrån oss som han kan ge det? Den trogne Job uttryckte det på detta vis: ”Naken kom jag ur min moders liv, och naken skall jag vända åter dit; Jehova gav, och Jehova tog. Lovat vare Jehovas namn.” (Job 1:21) Kunskap om den store Skaparen är så livsviktig, och de som känner honom bäst förtröstar mest på honom, och fruktan bor hos dem alla. Ingen är undantagen från att frukta Jehova, inte ens Guds älskade och dyre Son, ty det är skrivet: ”Och då han under sitt kötts dagar med starkt rop och tårar hade framburit böner och åkallan till den, som kunde frälsa honom från döden, och blivit bönhörd för sin gudsfruktans skull, lärde han, fastän han var Son, lydnad av det som han led.” (Hebr. 5:7, 8, 1878 års övers.) Ja, han blev bönhörd på grund av sin gudsfruktan, sin vördnadsfyllda fruktan.
22. Vad är den fulla innebörden i ”fruktan”, dvs. fruktan för Jehova?
22. Ibland visar sig en viss benägenhet för att vattna ur detta uttryck ”fruktan” och säga att det endast betyder ”vördnad” för Jehova. Det är sant, att vördnad måste vara inbegripen i vår fruktan för honom, men fruktan betyder också skräck, bävan. Tag till exempel skriftstället i Jesaja 8:13: ”Låt honom vara eder fruktan.” (Eng. övers.) Ordet ”fruktan” är här översatt från det hebreiska ordet mo-raw’ och betyder också ”skräck, förskräcklighet, fasa”. I Psalm 2:11 är ordet ”fruktan” översatt från yi-raw’, vilket i sin tur är härlett från det besläktade hebreiska verbet yi-reh’, som betyder ”att frukta, vörda, ära”.
23. Är fruktan för honom i strid med kärleken? Varför förhåller det sig så?
23. Jehovas många upptecknade gärningar ger tydligt till känna, att skapelserna bör hysa en tillbörlig, insiktsfull fruktan gentemot Gud. De bör stå i bävan inför honom och falla ned för hans stora och förskräckliga namn Jehova, ty ingen bör uppsåtligt framkalla hans misshag. Olydnad är straffbar med döden. Har han inte rätt och makt att förgöra? Medan Guds barn alltså fruktar för att ådraga sig hans vrede genom uppror, gensträvighet, avgudadyrkan och alla former av olydnad, måste de likväl älska honom. Fullkomlig eller fullständig kärlek kommer att driva ut all trälaktig fruktan och ge skapelsen en rätt uppfattning av sitt förhållande till sin Skapare. Ingen som verkligen bävar, rädes, hyser vördnad för Jehova, ja, fruktar honom, har någon fruktan för människor eller för några förhållanden i världen. De som är lojala och trogna barn av Gud, den Högste, vet från Skriften och genom erfarenhet, att fruktan för Jehova och kärlek till honom går hand i hand och inte är i strid med varandra. De fruktar för att göra någonting emot hans vilja, ty han kan förgöra, och likväl älskar de honom med allt vad de har. Om vi vidmakthåller fruktan för Gud, skall vi bli bevarade oförfärade för människor, och vid denna världens ände är detta av den yttersta vikt.
Ett nutida exempel på oräddhet
24. Sedan när har vår oräddhet särskilt ådagalagts? Hur?
24. I de år som har gått sedan det första världskrigets slut år 1918 har de som i sanning älskar och fruktar Jehova många gånger ådagalagt sin oräddhet gentemot människor. De har fått lära sig att känna honom och att göra honom till sitt starka torn. Hans uppsåt med sitt folk kommer klart till synes. Bevisen för att hans hand leder deras angelägenheter hopar sig. Plans folk förbidar honom och får näring för framtida tjänst, alldeles såsom aposteln Paulus förklarade: ”Ty Gud har icke givit oss en försagd ande, utan en ande av makt och kärlek och tuktan. Blygs därför icke för att vittna om vår Herre, och blygs icke för en Herrens fånge sådan som jag; förena dig med mig i att bära lidande för evangelium, genom den Guds kraft som har frälst oss.” (2 Tim. 1:7—9, Moffatt) Men hur föga insåg de inte, hur väl de skulle komma att behöva alla dessa ynnestbevis och försäkringar. Stort motstånd organiserades mot Herrens smorda år 1933, och det bröt ut i raseri några år senare. Ursinniga demonbehärskade pöbelhopar angrep dessa fredliga kristna, till dess förföljelsen blev landsomfattande i Amerika. Dessa trogna vittnen, både unga och gamla, både män och kvinnor, blev i hög grad föremål för hätskhet, hat och alla former av skvaller och förtal. Det krävdes oförskräckthet för att kunna stå emot detta brutala förtryck; de som ingen kraft hade fick den förlänad åt sig av den Allsmäktige, som de hade förtröstat på. Deras förtröstan och tillit belönades, och den skymfliga behandling och den skada som de utsatts för visade sig bli ett vittnesbörd mot deras fiender.
25. Under vilken händelseutveckling och hur blev Gud en synnerlig verklighet för dem?
25. Så kom det andra världskriget, men ingen hade fattat hur vittomfattande det skulle komma att bli, när freden bröts. Totalitära horder översvämmade Europa. Jehovas vittnen blev arresterade i stora skaror och i en handvändning kastade i fängelser eller koncentrationsläger. Man lade allehanda hinder i vägen för Vakttornets Bibel- och Traktatsällskaps verksamhet, och våldsmännen lade beslag på några av avdelningsexpeditionerna. Men Guds verk kunde inte upphöra. Hans befallningar var slutgiltiga. Hätsk och förfärlig förföljelse kom över Jehovas vittnen i de flesta länder, och vad hände likväl med Guds trogna tjänare? Slutade de upp med att utföra Jehovas tjänst? Visst inte! Hela världen var emot dem, men de förtröstade på Gud, den Högste. I sig själva var de underkastade mänskliga skröpligheter, fruktan och tvivel, men de blickade upp till Herren och förlitade sig på hans makt och kraft och fortsatte så med den tillförsikten, att han var deras stöd och i sanning höll dem uppe. Det är ett faktum att i alla länder, där Jehovas tjänare bedrev arbetet med att predika evangelium så gott de förmådde, blev Jehova Gud en synnerlig verklighet. Övertygande bevis tillhandahölls, så att ingen kunde betvivla att Gud var med oss. Vi visste det.
26. Hur blev tron på honom och kärleken till honom stärkta i oss?
26. Om och om igen, som de trogna bröderna allesammans vet, gav Herren tröst och ådagalade så underbart, att han samverkade med oss, gav sådana demonstrationer av sin makt, som han brukade till vårt bästa, att vi blev styrkta till att fortsätta. Hur många gånger skulle vi inte kunna erinra oss, att då en skenbart omöjlig situation hade uppstått, ja, ofta en där Jehovas tjänst och brödernas intressen och välfärd stod på spel, en utväg likväl blev beredd ! Och vid vetskapen om att det inte var någon annan än Jehova som hade handlat på detta sätt, fylldes hjärtat av tacksamhet, vår kärlek till honom blev djupare och starkare, och sann fruktan för Herren förde med sig sin egen rika belöning. ”O, älsken Jehova, alla I hans heliga. Jehova bevarar de trogna och vedergäller i fullt mått den som övar högmod. Varen starka och låten edert hjärta fatta mod, alla I som sätten edert hopp till Jehova.” (Ps. 31:24, 25, Amer. stand. övers.) De smorda hade vetskap om sin kallelse och utlovade belöning i himmelriket, och Herrens ”andra får” hade blivit styrkta i sitt hopp om den nya världens välsignelser och Jehovas ynnestbevis. ”Jag hade uppgivits, om jag icke hade trott, att jag skulle få se Jehovas godhet i de levandes land. Förbida Jehova, var stark och låt ditt hjärta fatta mod, ja, förbida Jehova.” — Ps. 27:13, 14, Amer. stand. övers.
27. Vilken hållning har därför blivit belönad? Till gagn för vilka?
27. Därför fröjdas i denna tid alla den Högstes barn över det trogna, oförfärade handlingssättet hos dem som hade äran och förmånen att få dessa tillfällen till tjänst anvisade åt sig, vilka alla har bidragit till att befrämja och utvidga Herrens tjänst. Tjänsteåliggandet utfördes. De brukades som redskap, och andra har rönt gagn därav. Oförskräckthet för med sig lön.
Belöningar för den som är oförfärad vid världens ände
28. Vilka belöningar får de som hyser den rena fruktan för Jehova?
28. Ingenting gott kommer att förvägras dem som fruktar Herren och vandrar ostraff ligt, medan de som inte har någon fruktan för Gud och handlar ogudaktigt kommer att förlora livet och inte får något gott givet åt sig. ”Jehovas fruktan förlänger livet, men de ogudaktigas år varda förkortade.” (Ords. 10:27) ”Han vägrar icke dem något gott, som vandra i ostrafflighet. Jehova Sebaot, salig är den människa, som förtröstar på dig.” (Ps. 84:12, 13) ”Jehovas fruktan är en livets källa; genom den undviker man dödens snaror.” (Ords. 14:27) Inte endast kommer Herren att bevara dem som fruktar honom och skänka dem många år, utan han kommer också att ge dem vishet, denna oändligt dyrbara gåva. ”Jehovas fruktan är vishetens begynnelse.” (Ps. 111:10) Så följer fler välsignelser, ty han har lovat: ”Lön för ödmjukhet och för Jehovas fruktan är rikedom, ära och liv.” (Ords. 22:4, 1878 års övers.) De som fruktar Jehova är rena och hatar det onda, ty det är omöjligt att vara oren i sinne och hjärta och ha en oren kropp eller att älska det som är orättfärdigt och ont och samtidigt i sanning frukta Gud. ”Jehovas fruktan är ren och består evinnerligen.” (Ps. 19:10) ”Att frukta Jehova är att hata det onda.” — Ords. 8:13.
29. Varför har de som fruktar Gud en säll lott, trots nöden i världen?
29. Denna ogudaktiga, avskyvärda världs sista dagar är över oss, och vi kommer att få se det definitiva slutet under denna generation. Förfärliga olyckor kommer att drabba dem som lever på jorden i denna tid, ty det är nu den tid då Jehovas vrede skall utgjutas. Det är en tid av mörker, ödeläggelse och dysterhet. Hungersnöd, sjukdom och död skall komma över dem som är på jorden i våra dagar. Varje form av förtryck kommer att brukas, och ett fördärvat, sadistiskt sinnelag kommer att taga sig uttryck i alla slags handlingar. Våld kommer att övas överallt, ty hela världen kommer att skakas i själva grunden. De ogudaktiga kommer att ondskefullt ge luft åt sitt hat mot Guds barn. Men säll är deras lott, som fruktar Jehova, deras, som förtröstar på honom. Studera Psalm 91 och vet att Jehova är deras lott, som kan tillämpa dess dyrbara löften på sig: ”Du skall icke vara rädd för nattens fasa ... det skall icke komma dig nära ... Ty du, o Jehova, är min tillflykt! Du har gjort den Högste till din boning.” (Ps. 91:5, 7, 9, Amer. stand. övers.) Beskydd garanteras åt dem som fruktar Jehova, ty till och med änglarna kommer att vaka över dem. ”Jehovas ängel slår sitt läger omkring dem som frukta honom, och han befriar dem.” (Ps. 34:8) ”Jerusalem omhägnas av berg, och Jehova omhägnar sitt folk ifrån nu och till evig tid.” (Ps. 125:2) ”Gud är ett skydd och ett fäste för oss, vi skola finna honom mycket nära. Därför frukta vi aldrig, om än jorden omvälves. ... Härskarornas, Herre är vid vår sida, Jakobs Gud är vår borg.” — Ps. 46:2, 3, 12, Moffatt.
30. Vilken glädje är oss förelagd, och vilken uppmaning ges oss till slut?
30. O, vilken glädje blir det inte på den tiden, då varje människohjärta prisar Jehova och fruktar honom med en ren och bestående fruktan! Inga ogärningsmän finns det mera i landet, ty i Guds nya värld kommer endast hans vänner att befinna sig. Inte endast i framtiden, utan redan nu i våra dagar förlänas Jehovas rika välsignelse och ynnestbevis åt dem som är utan fruktan. Må alla lära känna Jehova! Studera hans dyrbara ord! Bliv starka i honom och i hans starkhets makt! Håll blicken stadig och hjärtat ståndaktigt, i det ni till fullo förtröstar på Jehova och är oförfärade vid världens ände!