Text med kommentar för varje dag

Söndag, 30 juli

Giv tillbaka till kejsaren kejsarens tillhörighet, och till Gud, vad som tillhör Gud. — Mark. 12:17, Fenton.

Till Jehova Gud säger Psalm 36:10: ”Hos dig är livets källa.” Psalm 3:9 säger: ”Hos Jehova är frälsningen.” Både vårt nuvarande och vårt framtida liv är från Gud. Han är vår Gud i kraft av att han har skapat oss och att han har sörjt för vår återlösning genom Kristus. Alltså är vi skyldiga honom vårt liv, vår tillbedjan och vår rättfärdiga lydnad, och vi måste återbetala dem till honom såsom något som tillkommer honom, ty Jesus, hans Son, sade: ”Återlämna... kejsarens tillhörighet åt kejsaren, och vad som tillkommer Gud åt Gud!” (Matt. 22:21, Fenton) Allting i Skriften understöder denna befallning; ingenting motsäger den. När 1 Petrus 2:17 säger till de kristna : ”Älsken bröderna, frukten Gud, ären konungen”, så nämnde han, som vi lägger märke till, inte kejsaren. Det betyder att vi skulle ära Jehovas smorde Konung, Kristus Jesus. Åt denne Konung vill vi hembära ära, såsom det är befallt. VT 1/8 49

Måndag, 31 juli

Mot den barmhärtige visar du dig barmhärtig. — Ps. 18:26, eng. övers.

När en kristen hårdhjärtat undanhåller barmhärtigheten från sina felande bröder, må han då göra sig själv denna fråga: Följer Gud mitt exempel och vägrar också att vidare visa denne felande broder barmhärtighet? Vem är det under sådana omständigheter, som Gud inte kommer att visa barmhärtighet, den oförsonlige eller den felande, som ångrar sig och ber om förlåtelse? Den fråga som bör tas i betraktande är inte denna: Borde han ha vetat bättre? utan denna: Är han ännu svag och ofullkomlig i köttet, som vi alla är? Genom själva sin brist på medlidande hindrar den hårdhjärtade individen Gud från att visa honom själv barmhärtighet, ty endast de barmhärtiga kommer att finna, att Gud är barmhärtig mot dem. Låt oss då tillämpa samma regel på oss själva och dra den slutsatsen, att Gud hädanefter inte kommer att förlåta oss eller vara tålmodig mot oss, därför att vi också borde ha vetat bättre, nu då vi har kommit in i sanningen. VT 1/10 49

Tisdag, 1 augusti

På tillväxten av hans herradöme och på friden skall det ingen ände vara över Davids tron och över hans rike. Så skall det befästas. — Jes. 9:7, Amer. stand övers.

Jehova är alltigenom hängiven sitt förbund med David om Riket. Han kommer att trofast se till, att det blir fullgjort till punkt och pricka. Hans herradöme i händerna på den beständige arvingen till förbundet föddes år 1914. Trots all den förföljelse och allt det motstånd som kommer över den smorda kvarlevan av Kristi medarvingar fortfar Guds käre Sons herradöme att tillväxa, i det den smorda kvarlevan predikar detta evangelium om det upprättade Riket i hela världen till ett vittnesbörd för alla nationer. Beviset ligger i det förhållandet, att hundratusentals män och kvinnor av en god vilja, som har hört dessa goda nyheter om Riket, har tagit emot dem såsom sanningen. Tillväxten av Davids store Sons herradöme kommer att omfatta inte endast dem som i våra dagar lyder, utan även de döda som han kommer att låta uppstå. VT 15/2 50

Onsdag, 2 augusti

Och när han blivit uppsatt på sin konungatron, skall han hämta denna lag från de levitiska prästerna och taga en avskrift därav åt sig i en bok. Och den skall han hava hos sig och läsa i den i alla sina livsdagar. — 5 Mos. 17:18, 19.

Jehova ålade sin smorde konung att studera bibeln, i vilken han hade fördolt många ting av högsta vikt. Detta uppdrag att studera gavs långt innan konungadömet ens hade blivit skapat och konungen blivit insatt på tronen. Den konung som Jehova Gud utvalde åt sitt folk måste studera bibeln och hålla sig till dess lärdomar. Han måste göra det, om han ville att en dynasti skulle grundas i hans släkt och att hans ättlingar skulle efterträda honom under lång tid på Israels tron. När konungen så studerade bibeln och lydde den, skulle han bli en god härskare för alla sina undersåtar och skulle utgöra ett gott föredöme för dem, som manade dem till att också studera Guds ord. Vilket bättre studium skulle en konung kunna ägna sig åt, när bibelns förnämsta lära är Guds rike med hans konungslige Messias som regent? VT 15/6 49

Torsdag, 3 augusti

Så bliva de då beständande, tron, hoppet, kärleken, dessa tre; men störst bland dem är kärleken. — 1 Kor. 13:13.

Församlingen i våra dagar, som äger en mera fullständig och framskriden kunskap trots frånvaron av den partiella kunskapens mirakulösa gåvor, har orsak att hysa rikare tro, hopp och kärlek nu än någonsin förut. Den måste visa tro intill slutet av sin jordevandring, men vissa drag av dess tro kommer att försvinna, allteftersom de ting som är förutsagda och utlovade i Guds ord blir förverkligade. Tron är grunden för det man hoppas, och vissa ting i vårt hopp kommer att försvinna, därför att vi skall få se och uppleva dessa ting som vi har hoppats på. Kärleken kommer emellertid alltid att förbliva i sin fullhet. I stället för att avtaga måste den fördjupas och tillväxa hela evigheten igenom. Då vi alltså har en rätt insikt om vad saker och ting är värda, må vi då, medan vi riktar våra hjärtans åstundan mot vissa andliga privilegier och förmågor, likväl i första hand sträva efter kärlek, ty den är vår största och förblivande egenskap. VT 1/5 50

Fredag, 4 augusti

Den ena stadens invånare skola gå till en annan och säga: Låtom oss med hast gå för att bönfalla om Jehovas ynnest och för att söka härskarornas Jehova; jag vill också gå. — Sak. 8:21, Amer. stand. övers.

Må människorna av en god vilja bland alla nationer visa en tro på Gud, som är lik Abrahams, och må de gå upp med den andliga kvarlevan till hans teokratiska organisation. Genom att ådagalägga denna tro visar de att de är mera judiska i invärtes måtto än de naturliga judar som återförsamlas till Palestina i otro. De visar sig vara dessa köttsliga israeler överlägsna i fråga om en tro lik Abrahams. Denna tro hos dessa invigda människor av en god vilja gäller mera hos Gud än det köttsliga band som existerar mellan naturliga israeler och forntidens Abraham. Må de därför sluta sig till det andliga Israel och också tala till andra invånare i alla nationer. Detta kommer att bringa dem i harmoni med den levande Guden genom hans Konung, Jesus Kristus. Det kommer att leda till att de blir bevarade genom striden vid Harmageddon och får evigt liv i den nya världen. VT 15/12 49

Lördag, 5 augusti

Detta är evigt liv, att de känna dig, den ende sanne Guden, och den du har sänt, Jesus Kristus. — Joh. 17:3.

Därför är Jehovas vittnen mycket allvarliga i sin strävan att föröka Jehovas lov ”än mer”. De vet att man kan lära sig sättet att vinna evigt liv genom att få kunskap om Guds ord. Den som älskar livet och som inte vill förinta det önskar också få se sin medmänniska leva. Sedan han blivit upplärd i Jehovas sannings och rättfärdighets principer, önskar han ”gå ... och göra lärjungar av alla folk”. Detta är Jehovas vittnens mission, och de försöker fullgöra den väl. De utför inte detta storslagna arbete i sin egen kraft. De gör det genom Guds ande. Det är inte på grund av sin egen förmåga som de gör framsteg och utvidgar sin verksamhet, utan det är därför att Gud är med dem. Vi kan därför höra Jehovas vittnen kring hela världen säga som en man: ”Jag skall ... än mer föröka allt ditt lov.” VT 1/2 49

Söndag den 6 augusti

Detta evangelium om riket skall bliva predikat. — Matt. 24:14.

Jesus profeterade, att detta vittnande om Riket i verksamhet måste ske under hans parousía, och hans profetia är till innebörden en befallning. Den har framburits och frambäres alltjämt av ett ständigt växande antal av Jehovas vittnen, i synnerhet sedan 1920. Allt nazismens, fascismens, kommunismens och det andra världskrigets raseri har inte förmått hejda det eller ens fått det att avta. Varför? Därför att Jesu profetiska befallning måste åtlydas. Detta internationellt framburna, ständigt ökade vittnesbörd om Guds upprättade rike utgör en verkningsfull del av ”tecknet” på hans närvaro, och det är en så väldig del, att den inte kan döljas. Detta utgör ett talande bevis för att den på tronen uppstigne Människosonen nu härskar mitt ibland sina fiender. Sedan 1914 har nationerna rasat angående stridsfrågan om världsherraväldet. De har fåfängt inbillat sig, att de skulle kunna hindra Riket, som föddes det året, från att triumfera. Guds vrede är över det, ty de fäster intet avseende vid vittnesbördet om Riket, utan förföljer oss. VT 15/11 49

Måndag, 7 augusti

Tjänare åt ett nytt förbund. — 2 Kor. 3:6.

Det var bara Kristi tolv apostlar som kunde förläna den heliga andens gåvor. Hur kan då de andra av Kristi kropps 144.000 lemmar också vara ett nytt förbunds tjänare? Genom att göra denna föranstaltning känd för andra. Det vill säga genom att i sin tur återspegla det sanningens härliga ljus som lyser från Gud, förbundets upphovsman, och som återspeglas från dens ansikte som är dess store medlare, Kristus Jesus, profeten som är lik Mose. Genom att på detta sätt återkasta sanningens ljus förhjälper det nya förbundets tjänare andra till att ”känna Jehova”, ”från den minste bland dem till den störste”, och andra blir således hjälpta in i förbundet. Och genom denna sanning verkar Guds ande så, att hans lag blir inskriven i deras förstånd och på deras hjärtans tavlor av kött för att komma dem att förstå och älska hans lag. Detta är det sätt, varpå dessa tjänare tjänar det nya förbundet. VT 15/3 49

Tisdag, 8 augusti

Bären varandras bördor, så uppfyllen I Kristi lag. — Gal. 6:2.

Att upprätta en broder lägger på oss en börda. Det är en börda som den felande har skapat åt oss och lagt på oss. Han har vållat sig själv såväl som oss svårigheter. Icke desto mindre står vi under andens inflytande och är alltså fria att villigt, i kärlek, ta på oss denna börda, eller också kan vi låta den felande själv bära sin börda och själv kämpa sig igenom sin svårighet. Vilket skall vi göra? Den lag som Kristus Jesus uttalade var den, att vi skulle älska våra bröder, även om det betydde vår egen död. Men om du älskar din broder och vill se honom hålla sitt invigningslöfte och vinna evigt liv, så att Jehovas suveränitet blir hävdad, så kommer du att undertrycka dina förtretade känslor och villigt ta på dig den börda som arbetet med att upprätta någon utgör, just för att hjälpa till att upprätta och återställa den, vars eviga livsintressen är i fara. Du har frihet att göra detta, det är inget tvång. Använd din kristna kraft till att hjälpa de svaga. VT 15/7 49

Onsdag, 9 augusti

På sådant sätt prydde sig ju ock fordom de heliga kvinnorna, de som satte sitt hopp till Gud och underordnade sig sina män. Så var Sara lydig mot Abraham. — 1 Petr. 3:5, 6.

Petrus talar om förtjänsten av att lida orättvist enligt Guds vilja, när han avhandlar kvinnor med icke-troende män för att visa det tysta inflytande, som de kan utöva, och därpå använder Sara som ett exempel på trogen och hjälpsam underdånighet. (2:21) Nu var det ju så, att Saras make trodde. Men en kvinna som tror och som vill hjälpa sin icke troende man att få sanningen om Riket har stora svårigheter att kämpa med, om hon är förbjuden att predika sanningen för honom eller att dryfta den med honom. Likväl har hon alltjämt ett sätt att påverka honom och möjligen vinna honom för sanningen. Hur då? Genom att på tillbörligt vis underordna sig honom såsom sin man och också genom att låta sin trogna kristna vandel tala för sig själv. Genom att vara undergiven, till och med under en orättvisa, undviker hon att hindra sin man från att ta emot sanningen eller att inge honom fördomar mot den. VT 1/9 49

Torsdag, 10 augusti

Där I gån fram, skolen I predika. — Matt. 10:7.

”Predika!” sade därför Kristi apostel. Fördenskull nöjer sig inte Sällskapet Vakttornet med att trycka biblar och biblisk litteratur. Det övar och utbildar också evangelieförkunnare. I överensstämmelse härmed är Jehovas vittnens organisation världen utöver ett sällskap av Guds ords predikare, en teokratisk organisation av invigda tjänare, förordnade av Gud genom Kristus. Aposteln angav de två huvudlinjer, enligt vilka predikandet skulle utföras, när han sade: ”Jag drog mig inte undan ... från att undervisa eder offentligen och från hus till hus.” (Rev. stand. övers.) Inom dessa båda huvudgrenar av verksamheten efterliknade Paulus vårt stora föredöme, den störste predikaren av alla, Jesus Kristus. Han förkunnade budskapet om Riket offentligt. Han bedrev själv den offentliga mö teskampanjen. Han vidmakthöll sitt offentliga arbete under hela återstoden av sin tjänst på jorden, och i detta stora arbete förenade han sig med sina lärjungar. VT 15/1 50

Fredag, 11 augusti

Jämren eder, ty nära är Jehovas dag; såsom tillintetgörelse från den Mäktige kommer den. — Jes. 13:6, Young.

Djävulen, ”denna världens gud”, är den förnämsta orsaken till människornas växande nöd och svårigheter, ty han är vred därför att Riket blev fött år 1914 och därför att han och hans demonänglar sedan dess har blivit utkastade ur himmelen. Han och hans demoner vet väl, att den tid de har kvar är kort. Trots detta försöker de få folk att mena, att den dag då Jehova skall förinta denna världen inte är så nära som världshändelserna sedan 1914 kommer troende människor att känna sig övertygade om i ljuset av bibelns profetior. Följaktligen skall Jehovas dag komma över dem med samma plötslighet som en tjuv om natten. Jehovas vittnen har inte och kommer inte att ha något ansvar för att denna förintelsens dag kommer så plötsligt och oväntat. Som Jehovas förordnade väktare, som kommer att hållas ansvariga för människornas blod, om de på något sätt försummar att varna dem för den kommande världsförintelsen, går hans vittnen upp på hustaken och ropar ut varningen. VT 1/3 50

Lördag, 12 augusti

Väldet över världen har blivit vår Herres och hans Smordes. — Upp. 11:15.

För hundratals år sedan utmärkte Jehova året 1914 e. Kr. såsom det år då han skulle låta sitt rike födas. Hans uppsåt är att befria denna jorden från en korrumperad, förtryckande gammal värld och att införa en rättfärdig ny värld, vari lydiga människor kommer att få tillfälle att leva för evigt. Det första som fordras för att en ny värld skall kunna införas är att det upprättas en ny och rättfärdig regering över den. Den skillnad som denna regering innebär för människorna av en god vilja är träffande uttryckt i Ordspråksboken 29:2: ”När de rättfärdiga sitta vid makten, gläder sig folket; men när de ogudaktiga utöva väldet, suckar folket.” (En amer. övers.) Eftersom detta Gud Jehovas välde eller rike tillkännagives vara ”väldet över världen” och han skall vara konung i evigheternas evigheter, så innebär detta, att riket upprättas i Kristi bänder, att den utlovade nya världen är nära och kommer att vara för alltid. Slutet på denna gamla värld är nära. VT 1/4 50

Söndag den 13 augusti

Icke hava väl alla ... gåvor. — 1 Kor. 12:30.

Den rena kristendomen är i vår tid densamma som den var i sin barnaålder. Den har inte lidit något bakslag, har inte hämmats i sin växt eller försvagats genom att Guds aktiva ande inte nu verkar inom den med mirakulösa andliga gåvor. Att några eller alla dessa gåvor saknas kan inte vara något tecken på Guds misshag, utan det måste visa hans olika sätt att gå till väga. Vi har ingen bestämmanderätt över utdelandet av dessa mirakulösa gåvor och inte heller över förlänandet av särskilda gåvor. Det är Gud som har det, och han förlänar dem på ett teokratiskt sätt. Han utrustar medlemmarna av sin församling så som det behagar honom, alltifrån Jesus Kristus och nedåt. Och hans ande kan verka och verkar också på ett lika mäktigt sätt i våra dagar utan dessa andliga gåvor, som den gjorde med dem i det första århundradet. I själva verket åstadkommer den trogna kvarlevan av den sanna kristna församlingen i denna tid, genom Jehovas ande, ett mäktigare vittnesbörd om hans namn och hans rike än som någonsin har förekommit i den kristna eran. VT 15/4 50

Måndag, 14 augusti

Allt kött är gräs. ... Gräset torkar, blomstret vissnar, men vår Guds ord bliver evinnerligen. — Jes. 40:6—8, 1878 års övers.

Vem kan inför detta uttalande förneka, att det är av oändligt mycket större vikt att Guds ord blir hävdat och fastslaget, än att mänskligt kött blir frälst? Detta ord är de goda nyheter som Gud har tillhandahållit angående sitt kommande rike. Aposteln Petrus visar oss, att denna uttydning är sann genom att säga: ”Detta är det ord, som genom evangelium har blivit predikat för eder.” (1 Petr. 1:23—25, Douay) Detta är evangelium om frälsning genom Guds rike. Under de förflutna århundradena har människosläktets medlemmar växt upp och dött bort såsom gräs, men Guds skrivna ord har överlevat alla djävulens ansträngningar att förinta det. Det har levat vidare och blir i denna tid verklighet, trots det mest intensiva politiska och religiösa motstånd. Hur dåraktigt är det inte av det mänskliga gräsets strån att mena, att de kan komma Guds uttalade uppsåt och ord på skam! VT 1/7 49

Tisdag, 15 augusti

Och åter säger Jesaja: Där skall Jesse rot vara och han som står upp för att styra nationer; på honom skola nationer hoppas. — Rom. 15:12, Rotherham.

Israel har upphört att existera som den teokratiska nation, som Jehova strider för. Israeliternas privilegium att utgöra denna nation upphörde, när de förkastade den som Jehova hade sänt dem till att vara deras Konung. Endast en kvarleva av de naturliga israeliterna satte sitt hopp till Kristus Jesus såsom den utlovade ”Jesse rot”, den messianske Konungen. Därför sände Jehova de goda nyheterna om honom till de hedniska nationerna. De människor, som där av ärligt hjärta älskade rättfärdigheten och som trevade och famlade efter den levande och sanne Guden, utövade tro på Guds budskap och tog emot hans Son, Jesus Kristus, såsom den som nationerna måste hoppas på såsom Konungen från Gud. På grund av sin tro blev dessa hednatroende, tillsammans med den trogna judiska kvarlevan, förklarade rättfärdiga i Guds ögon. På det sättet började alla nationer bli välsignade genom Abrahams säd, Kristus Jesus. VT 1/8 49

Onsdag, 16 augusti

Om icke vetekornet faller i jorden och dör, så förbliver det ett ensamt korn; men om det dör, så bär det mycken frukt. — Joh. 12:24, Moffatt.

Jesus slog in på en offerväg för att en uppståndelse skulle kunna komma och de döda få leva igen. Om inte Jesus dog en skuldlös död, skulle han förbli ensam såsom fullkomlig människa utan att kunna förläna evigt liv åt andra medlemmar av människosläktet. Men om han inte visade självisk kärlek för detta jordeliv här i världen, utan utgav det som ett offer i lydnad för Guds vilja, vad skulle då ske? Då skulle han bli medlet till att förläna evigt liv åt alla de människor som skulle komma att ta emot det. De av människorna, som nu blev hans tjänare och följde honom i spåren ända till döden, skulle bli förhärligade i himmelen tillsammans med honom, på det att där han är, där skulle de också få vara. Han skulle ha många med sig, som skulle åtnjuta evigt liv med honom. Detta skulle ske i kraft av det lösenoffer som han åvägabragte såsom Guds Överstepräst och, såsom ett resultat därav, genom de dödas uppståndelse. VT 15/8 49

Torsdag, 17 augusti

Tillrättavisa icke en äldre man, utan förmana honom så som du skulle göra med en fader; behandla yngre män som bröder, äldre kvinnor som mödrar. — 1 Tim. 5:1, 2, Rev. stand. övers.

Om en ung man skall handla mot äldre män och kvinnor som mot fäder och mödrar, då kommer han att behandla dem, som om han uppfyllde det femte budet om att hedra sin fader och sin moder. I stället för att tala skarpt och fara fram hänsynslöst emot dem, vädjar han respektfullt till deras förnuft, självaktning och gudsfruktan, och på det sättet hjälper han dem åter in på rätt spår. Han finner skönhet hos gamla trogna människor och kommer ihåg de inspirerade ordspråken: ”Gamla mäns skönhet är det grå huvudet. Det grå huvudet är en ärekrona, om man finner det på rättfärdighetens väg.” (Ords. 20:29; 16:31, båda enl. eng. övers.) Om en äldre man fullgör sin anförtrodda tjänst inom organisationen väl, då bör han, i stället för att bli undervärderad, anses förtjäna dubbelt så mycket som det som han får i form av bistånd och stöd i sitt arbete. VT 1/10 49

Fredag, 18 augusti

Då skall konungen säga till dem som äro på hans högra sida: Kommen, I som är en välsignade av min Fader, ärven det rike, som är berett åt eder från världens grundläggning. — Matt. 25:34, Rev. stand. övers.

Dessa ”andra får” har nu privilegiet att ta del med kvarlevan av Konungens bröder i att förkunna ”detta evangelium om riket”. De kommer att vara tillsammans med denna kvarleva så lång tid efter Harmageddon, som kvarlevan förblir på jorden, innan den förenas med Konungen på hans tron därovan. De kommer också att vara tillsammans med de jordiska ”barn”, som Konungen kommer att ”göra till furstar på hela jorden”, för att de skall fungera som hans synliga representanter. (Ps. 45:16) Denna stora flock av ”andra får” äger inte det himmelska riket, men sedan de överlevat striden vid Harmageddon under Konungens skyddande högra hand, kommer de att åtnjuta Konungens ynnest från första början av hans tusenåriga regering. Detta kommer att bli deras eviga arvedel på jorden i Rikets värld eller land. VT 15/9 49

Lördag, 19 augusti

Herren skall själv stiga ned från himmelen med ett befallande ord, med en överbudbärares röst och med en Guds basun. — 1 Tess. 4:16, Rotherham.

För att Herren Jesus Kristus skall kunna genomföra detta, är det inte nödvändigt för honom att bokstavligen stiga ned i egen person från himmelen till jorden. Han har ju all den behövliga makten i himmelen och på jorden, som han kan sända ut för att Guds uppsåt skall bli verkställt. Genom att helt enkelt rikta sin uppmärksamhet nedåt mot vår jord och sända ut sin makt eller kraft eller också genom att sända ned de änglar, som åtföljer honom, kan han vara närvarande vid eller på jorden. Såsom installerad Konung år 1914 begär Kristus Jesus på den himmelska tronen av sin Fäder att få nationerna till arvedel och jordens ändar till egendom. Därför vänder han sin uppmärksamhet nedåt till dem, och i denna bemärkelse stiger han ned. Han låter ett befallande ord utgå, att alla nationer på jorden skall överlåta sin suveränitet åt honom och att alla folk skall svära tro och huldhet åt honom såsom jordens rättmätige Konung. VT. 1/12 49

Söndag den 20 augusti

Om någon äter av det brödet, så skall han leva till evig tid. Och det bröd, som jag skall giva, är mitt kött; och jag giver det, för att världen skall leva. — Joh. 6:51.

Om Jesus skulle behålla sitt kött för alltid, skulle det betyda att han aldrig hade givit det som offer. Om nu Jesus aldrig led förlusten av köttet, aldrig avstod från det eller avsade sig det, utan äger det för alltid, alltsedan han först påtog sig det, hur har han då offrat det? Var finns det då något offer som människosläktet kan få gagn av? Hur kan hans efterföljare äta hans kött, om han utgav det i döden? Hur skulle de kunna äta hans kött och Jesus likväl ha det på samma gång? Uppäten kaka får man inte tillbaka, eller hur? Låt oss alltså vara förnuftiga och ta Jesu ord för vad de säger och innebär. Låt oss inte längre förvirras av religiösa prästers oförnuftiga traditioner. Jesus sade att han gav sitt kött för världens liv, och han gav det för alltid, för att människor må få liv för alltid. VT 1/11 49

Måndag, 21 augusti

Vår Fader i himmelen, må ditt namn bli vördat! Må ditt rike komma! Må din vilja ske på jorden, såsom den sker i himmelen! — Matt. 6:9, 10, Basic English.

Sedan Satan och hans demoner blev utkastade ur himmelen, efter det att Guds rike blivit fött år 1914, såsom det är framställt i bild i Uppenbarelseboken 12, har all synd och ondska i universum varit begränsad till vår jord och dess närhet. Gud beviljar aldrig mer någon plats i himlarna åt det. När vid slutet av Kristi tusenårsregering alla de onda och ogudaktiga, både demoner och människor, blir tillintetgjorda, kommer alltså detta att få till resultat inte endast en ren jord utan också ett rent universum. De nya himlarna över den nya jorden kommer att styra för evigt, och Guds vilja kommer förvisso att ske på den paradisiska jorden för alltid, alldeles såsom den sker uppe i himmelen. Guds ynnest genom Kristus kommer att för alltid utsträckas till jorden, och dennas inbyggare kommer att bli rättfärdiggjorda till evigt liv. Emedan de alltid tillbeder och troget tjänar honom såsom Gud, den Högste, kommer de aldrig att få sina namn utstrukna ur ”livets bok”. VT 1/6 49

Tisdag, 22 augusti

De som höra Kristus Jesus till hava korsfäst sitt kött tillika med dess lustar och begärelser. — Gal. 5:24.

De kristna betraktar köttets gärningar såsom ting som är förbannade och bör överantvardas åt döden. Därför håller de köttet under kontroll, i en ställning som liknar en förbannad förbrytares, vilken är fastgjord vid en avrättningspåle, för att de köttsliga sinnesrörelserna, passionerna och böjelserna inte skall kunna göra sig gällande och bli herrar över oss. Vi betraktar oss som döda för dessa själviska, syndiga ting och försöker dämpa och undertrycka dem i vårt liv. I stället för att vara verksamma i dessa ting, över vilka det vilar fördömelse, brukar vi därför våra kroppar på ett aktivt sätt i Guds tjänst och låter hans ande vara det härskande inflytandet i vårt liv, som driver oss i enlighet med hans skrivna ord. Vi kan inte tjäna både det syndiga köttet och samtidigt Kristus Jesus såsom Herre. Han var aldrig syndens tjänare, utan segrade över den. Synden gör anspråk på oss för att vålla vår död, men han har köpt oss med sitt offer för att skänka oss liv. Vi tillhör honom. Eftersom vi gör det, måste vi tjäna honom och inte tjäna vårt kött. VT 15/7 49

Onsdag, 23 augusti

Jag är den förste och den siste ... och har nycklarna till döden och dödsriket [Eng. övers.: helvetet], — Upp. 1:17, 18.

Då Jesus har nycklarna, kan han frigöra de döda, inte endast från dödstillståndet, utan också från helvetet eller Hades. Han var den förste som Jehova Gud, utan något redskap, genom att direkt utöva sin makt, bragte att uppstå från de döda. Jesus är också den siste som Gud uppreser på detta sätt, ty från och med nu brukar Jehova sin Son Jesus Kristus till att uppväcka alla de andra döda i gravarna. Fördenskull sade Jesus: ”På denna klippa vill jag bygga min församling, och helvetets portar skola icke bliva den övermäktiga.” (Matt. 16:18, Douay) Jesus sade inte till Petrus, att han gav honom helvetets nycklar. Det var omkring trettio år efter det att Petrus hade dött, som Jesus själv sade till aposteln Johannes, att han hade nycklarna till döden och helvetet. Med dessa i Jesu våld kan ”helvetets portar” inte bli hans församling övermäktiga. Varför inte? Därför att han kan befria dem och gör det, när tiden är inne. VT 1/1 50

Torsdag, 24 augusti

Kärleken ... förtärnas icke. — 1 Kor. 13:4, 5.

Eftersom kärleken frambringar den andens frukt som heter återhållsamhet och självbehärskning, är kärleken inte lättretlig och blir inte vred. Den får inga raseriutbrott. Galaterna 5:19, 20 säger, att vrede är en av det fallna köttets gärningar. Därför kommer vi att akta oss för att straffa olydiga barn i raseri eller häftig vrede. När vi är ur jämvikt på grund av vrede eller irritation, är vi knappast i stånd till att handla rättvist eller barmhärtigt eller göra Guds vilja. Vi är mera benägna för att vara kärlekslösa och handla så. Om vi har ett stort mått av Guds ande, kommer det att hjälpa oss att bli senfärdiga i fråga om att vredgas, för att vi inte skall drivas till att göra orätt. Hans ande kommer att hjälpa oss att frambringa den välbehagliga frukt som består i saktmod eller ett milt och vänligt lynne. Den kommer att hjälpa oss att bevara andras aktning och tillgivenhet och förhindra att de känner fruktan eller fasa för oss och inte vågar uttala sig fritt och ogenerat. Den kommer att hjälpa oss att hålla vänskap och angenäma förbindelser vid makt. VT 1/5 50

Fredag, 25 augusti

Jag skall ... för Babylon utrota namn och kvarleva, ... jag skall bortsopa det med förstörelsens sopkvast, säger härskarors Jehova. — Jes. 14:22, 23, Amer. stand. övers.

Att smädesången kommer att gå i uppfyllelse är säkert. Jehovas vittnen kan nu med full övertygelse låta den ljuda. Gud, den Allsmäktige, som har inspirerat sången, garanterar dess uppfyllelse in i minsta detalj gentemot det större Babylon och dess konung och all hans säd. Med den sopkvast som består i Harmageddonslagets förstörelse kommer han att sopa universum rent från det större Babylon, djävulens organisation, med både dess osynliga och dess synliga del. Vilket blodbad kommer det inte att bli! I den nya världen kommer ingenting att bära babyloniska namn. Inte ens en kvarleva av dess ondskefulla säd kommer att överleva Harmageddon och föras in i den världen. Ingen kommer att fortplanta dess släkte, och inte heller kommer någon att födas av detta släkte. Ytterlig tillintetgörelse väntar det, och evig ödeläggelse kommer att bli dess lott. Då kommer smädesången att ljuda i en mäktig final, när sången går i fullständig uppfyllelse, för att Jehova Gud på ett härligt och storslaget sätt skall bli hävdad och upphöjd. VT 15/3 50

Lördag, 26 augusti

Vänta i stillhet på Herrens frälsning. — Klag. 3:26, eng. övers.

Människor av en god vilja har suckat under de högmodiga världsliga härskarna och ämbetsmännen med deras förmätna och högmodiga krav på allt. Ofta har de förvägrats mänskliga rättigheter och sitt tillbörliga människovärde genom politiska och religiösa tyranners högmod. Att komma ihåg, att det finns en rättfärdighetens Gud, som har lovat att rätta till alla orättvisor och att undanröja alla syndare och förtryckare, bör vara till tröst för alla människor av en god vilja och hjälpa dem att vara tålmodiga. De behöver inte och har ingen orsak till att ge efter för missnöje och att resa sig i våldsamt uppror mot världslig myndighet. Vänta litet till på att Jehova skall uppfylla sitt ord mot det motbildliga Babylon i striden vid Harmageddon. Låt honom straffa Satans värld för dess missgärningar och de uppsåtligt onda för deras skuld. Han ensam är bemyndigad att göra det, och han kommer att göra det på ett rättfärdigt sätt genom sin Konung, Jesus Kristus. VT 1/3 50

Söndag den 27 augusti

Gud gav växten. — 1 Kor. 3:6.

De glada tidender som dessa 230.532 Ordets förkunnare bär ut till jordens ändar har blivit så väl mottagna av tusenden, att vid slutet av året 1948 ett ännu större antal erhöll särskild undervisning och övning i att ”gå ... och göra lärjungar av alla folk”. (Matt. 28:19, Amer. stand. övers.) När dessa nyintresserade räknades ihop med det månatliga genomsnittsantalet, steg den totala summan till 260.756 under en särskild månad, medan 1947 års toppsiffra, som var den högsta dittills uppnådda, var 207.522 Ordets förkunnare. Denna ökning innebär att Riket kungjordes av 53.204 fler personer än någonsin tidigare. Detta är ”underbart i våra ögon”, och vi beder att alla som har ställt sig på Rikets sida och har invigt sig till att tjäna Gud kommer att under hela 1949 och intill änden troget fortsätta med att förkunna dessa goda nyheter. Detta är det förbund som de alla har ingått, att de ”offentligen och från hus till hus” skall predika dessa bibelns sanningar för människor som är villiga att lyssna. Detta tror vi att de kommer att göra. VT 1/2 49

Måndag, 28 augusti

När jag borttager deras synder, då skall detta vara det förbund, som jag gör med dem. — Rom. 11:27:

Det nya förbundet ingås med den nya nationen, en andlig nation, vilken slutligen blir himmelsk på Guds högra sida. Det gamla lagförbundet ingicks med Abrahams, Isaks och Jakobs köttsliga säd, men det nya ingås med den större Abrahams, Gud Jehovas, andliga säd, emedan dessa blir förenade med Guds Son, den större Isak, nämligen Kristus Jesus. Detta nya förbund blev tillagt till det abrahamitiska löftet, men inte för att frambringa överträdelser eller komma dem att träda i dagen och för att avslöja de andliga israeliterna såsom syndare, såsom fallet var med laganordningen. Nej, utan denna nya anordning har till uppgift att taga bort deras synder. Den representerar det abrahamitiska förbundets särskilda välsignelse, som består i att den nya nationens synder borttages, ”den heliga nationens”, vilken tillsammans med Kristus Jesus utgör den fullständiga Abrahams säd. Genom den skall de troende av alla nationer välsignas. VT 15/3 49

Tisdag, 29 augusti

Och då skall Människosonens tecken visa sig på [eng. övers.: i] himmelen. ... Och man skall få se Människosonen komma på himmelens skyar med stor makt. — Matt. 24:30.

Detta tecken är Rikets födelse i himlarna, då Jehova Gud förde fram Människosonen från sin teokratiska organisation (sin kvinna) och uppsatte honom på tronen såsom den rättmätige Konungen, för att han skulle härska å Gud Jehovas, sin Faders, vägnar. Rikets födelse ägde rum år 1914 och följdes av nationernas raseri. Om vi fröjdas över att Guds rike med Kristus som regent blivit fött, kan vi inte samtidigt sörja för nationernas skull och över det olycksdigra slut som kommer över dem. Vid samma tid kommer, såsom Jesus förutsade, alla jordens nationer och släkter att jämra sig eller sörja (eng. övers.). De gläder sig inte med oss nu. Vad är orsaken till detta? Ser de Människosonen komma på himmelens skyar med stor makt och härlighet? Det är visst och sant, att de får sin uppmärksamhet riktad på den. Hur? Genom Guds utvalda kvarleva, som ännu är på jorden. VT 15/11 49

Onsdag, 30 augusti

Den Högste råder över människors riken och giver dem åt vem han vill. — Dan. 4:14.

Jehova Gud har förpliktat sig till att frambringa en beständig rättfärdig härskare över hela människosläktet. Han har redan frambragt den rättfärdige härskaren och har nu placerat honom på maktens tron. Dennes tronbestigning borgar för många underbara ting inom den närmaste framtiden, vilka kommer att fröjda hjärtat hos alla som älskar rättfärdighet och sanning och kommer att mer än förverkliga deras innerligaste förhoppningar. På detta sätt bevisar Jehova Gud, att han med rätta är den högste Härskaren över hela universum; och således hävdar och fastslår han sin universella suveränitet gentemot alla upprorsmän och motståndare. På det sättet fullgör han också trofast sitt förbund om Riket, varigenom han för länge sedan förpliktade sig att frambringa den beständige Konungen genom en bestämd mänsklig släktlinje eller ätt, konung Davids. Eftersom hans Konung är den ende bemyndigade och befullmäktigade Härskaren, är han den Härskare som vi bör önska att få. VT 15/2 50

Torsdag, 31 augusti

Edra kvinnor tige i församlingarna. — 1 Kor. 14:34, 1878 års övers.

Paulus befallde inte kvinnorna att tiga vid församlingens möten, även när den heliga anden drev dem att uttala någon inspirerad profetia. Nej, utan han menade, att de inte befann sig där för att öppet ifrågasätta vad de manliga medlemmarna sade och därigenom utmana männen, göra invändningar mot deras yttranden, munhuggas med dem offentligt angående lärofrågor och försöka diktera för männen och påtvinga dem sin åsikt. Förvisso skulle ingen kristen syster, som var under inspiration av den heliga anden, göra så, och inte heller borde en syster göra det, när hon inte var under detta andens direkta inflytande. Att göra det skulle vara att vanära hennes synliga huvud, mannen, som är Guds avbild och härlighet. (1 Kor. 11:7) Det skulle inte bli till ära för honom vid dessa offentliga tillfällen och inte heller bidra till harmonien och enheten i församlingen. Om kvinnor ville göra frågor som riktade sig mot något som manliga kristna hade sagt vid ett möte, skulle de vänta tills de kom hem och därpå dryfta saken privat med de vuxna manliga medlemmarna av sina familjer. VT 1/9 49

Fredag, 1 september

Kärleken är långmodig. — 1 Kor. 13:4.

Vi vill vara långmodiga, medan vi väntar på att andra skall förbättra sitt beteende, allteftersom de lär och iakttar mera. Vi har fördrag med en hel del från deras sida, därför att vi har deras slutliga frälsning för ögonen och vi vill hjälpa dem att vinna den. Vi glömmer inte hur långmodig och tålmodig Gud har varit mot oss, och vi vill vara lika honom i vårt uppförande mot andra. Därför håller vi oss själva i tygeln för att vänta på någon annan. Om han inte gör saker och ting i det hem där vi bor precis på det sätt som vi vill att de skall göras, finner vi oss i detta och bidar den tid då det kommer att bli en ändring till det bättre. Vi är inte fordrande; vi påtvingar honom inte vår vilja. Och om folk inte griper tag i sanningen lika fort som vi enträget uppmanar dem att göra, om de inte gör så snabba framsteg i att inhämta sanningen, som vi skulle önska, håller vi i alla fall på med att delge dem så mycket sanning vi kan. Kärleken gör oss långmodiga, tåliga mot dem. Den hjälper oss att uppträda på ett rätt sätt. VT 1/5 50

Lördag, 2 september

Varen ordets görare och icke allenast dess hörare, eljest bedragen I eder själva. — Jak. 1:22.

Vi bör komma ihåg, att syftet med vårt studium av bibeln är, inte endast att vi själva skall få undervisning, tröst och frälsning, utan också att vi skall bli i stånd till att upplysa andra, så att de också må lära känna Jehova Gud och hans messianske Konung, Jesus Kristus. Det var Jehovas uppsåt genom Kristus, vilket inte kan hejdas eller förhindras, som föranledde den heliga bibelns uppkomst. Hans uppsåt är den röda tråd som går igenom alla bibelns böcker, från och med Första Mosebok till och med Uppenbarelseboken. Därför är det hans oföränderliga uppsåt som gör alla dessa 66 böcker harmoniska och förståeliga. När vi har hans ande och utskiljer hans härliga uppsåt angående sitt rike under Kristi Jesu regentskap, har vi nyckeln till ett framgångsrikt studium av bibeln. Lyckliga är vi i den mest fullkomliga grad, om vi blir Guds ords görare och delar med oss åt andra av det gagn som vi får av vårt studium, på det att lovprisning och tacksägelse må allt mer komma Jehova Gud till del genom hans Son, Kristus Jesus. VT 15/6 49