Gud — vår Fader och Moder?
”ÄLSKA ERA FIENDER och be för dem som förföljer er, så att ni kan vara barn till [Gud] er [Moder och] Fader som är i himmelen.” Blev du förvånad över denna version av Jesu ord? Den har hämtats från The Inclusive Language Lectionary, en ny översättning av valda stycken ur bibeln som nyligen publicerats i USA av National Council of Churches. — Matteus 5:44, 45.
Detta är en annorlunda översättning. Dess uppsåt är, enligt The New York Times, att ”eliminera det mansdominerade språk och framställningssätt som har varit förhärskande i tidigare bibelöversättningar”. Varför det? ”Om språket i Skriften uteslutande är maskulint, känner sig kvinnor åsidosatta”, sade teologiprofessorn dr Susan B. Thistlethwaite, enligt tidningen Times.
Guds ”enfödde Son” blir sålunda ”Guds enda Barn”. Ordet ”Gud” upprepas i stället för att använda pronomenet ”han”. Ordet ”Människosonen” blir på liknande sätt ”Människan”. (Johannes 3:13, 16) Och i stället för att säga att Jesus botade en ”man” sägs det att han botade ”en person blind från födelsen”. — Johannes 9:1, 2.
Den kanske mest uppseendeväckande förändringen är emellertid omnämnandet av Gud som ”Moder och Fader”, som i det bibelställe som citerades i inledningen. Varför skulle Gud tilltalas på det sättet? Enligt tidningen Times är tanken: ”Genom användandet av ’fader’ som en metafor för Gud tillskrivs Gud en könsidentitet som inte bestyrks av ett noggrant studium av Skriften. Det sägs också uppamma en mansinriktad teologi.” Verkar detta förnuftigt?
Det är naturligtvis sant att Gud inte är en man i ordets mänskliga mening, men att kalla honom ”Moder och Fader” väcker närmast tanken på en dubbel könsidentitet. Vad Jesus beträffar, var han otvivelaktigt en man när han var på jorden. Detta faktum ändras inte genom att man undviker att tala om honom som ”han”. Och när han återvände till himmelen, var han ju inte heller längre en man i den mening vi lägger i ordet. — 1 Korintierna 15:50; 1 Petrus 3:18.
Likväl talar de ursprungliga bibelskribenterna utan undantag om Gud som ”han”. Han omnämns nästan alltid i maskulina termer, såsom ”vår Fader”. (Matteus 6:9) Även Jesus omtalas som ”han”, både i himmelen och när han var på jorden, och han uppträder ofta i en mans roll, såsom en äkta man för sin församling, och såsom ”Fridsfurste” (inte ”furstinna”). — Jesaja 9:6; 2 Korintierna 11:2.
Aposteln Paulus sade: ”Hela Skriften är inspirerad av Gud.” (2 Timoteus 3:16) Således har Gud inspirerat bibeln att skrivas på detta sätt. Han ville bli omnämnd som ”vår Fader”, och inte ”vår Moder och Fader”. En översättare har sannerligen ingen rätt att dölja detta som en eftergift för 1900-talets fördomar.
Innehåller bibeln en ”mansinriktad teologi”? Egentligen inte. I stället uppenbarar ett noggrant studium av bibeln en opartisk anordning för frälsning, där kvinnor sannerligen inte är ”förbigångna”. Paulus sade till exempel att i Kristi kropp är ”varken jude eller grek, där är varken slav eller fri, där är varken man eller kvinna”. — Galaterna 3:28.
Det är sant att bibeln tillskriver mannen ledarskap över kvinnan, i synnerhet i församlingen och i familjen. (1 Korintierna 11:3) Somliga modernister kanske ogillar denna lära, men den är en del av Guds inspirerade ord. Borde inte uppriktiga kristna män och kvinnor noga studera bibelns principer för ledarskap för att lära sig tillämpa dem till bådas bästa och följa Jesu fullkomliga exempel, i stället för att försöka upphäva dem genom att ändra på bibeln? På det sättet kommer de att undvika det allvarliga brott det innebär att förändra Guds ord. (Uppenbarelseboken 22:18, 19) Då kommer de också att låta sig vägledas av Guds vishet, och inte av människors. — 1 Korintierna 2:6, 7; 3:19.